Efter nästan ett år så är Blake Ordell tillbaka för att spela fotboll i Edsbyn igen. Förra året kom vi på att vi delade fiskeintresset och vi fiskade tillsammans ett par gånger. Nu, när detta på förhand redan var känt dröjde det inte lång stund innan vi hade styrt upp en kvällstur på Voxnan.
Jag plockade upp Blake vid fotbollsplanen där han tränade ungdomar denna kväll och en stund senare hade vi sjösatt båten och tagit oss till en fin plats, en plats som ofta håller stor fisk och som förhoppningsvis skulle ge oss en fight även denna kväll.
Vi började fiska, vi märkte snart att det var segt men stället brukar ha en förmåga att plötsligt vakna.
Jag fick en liten och vi hade några små följare.
Vi testade olika betestyper.
Solen stekte verkligen och när den sjönk under horisonten steg också spänningen.
- Jag byter till det bete jag började med, sa Blake och bytte tillbaka till en Mange Boy - “fluffer”.
- En bra idè, sa jag
Kvällen hade varit lugn såhär långt. Vi märkte att det blev mer och mer bytesfisk i ytan och vi såg även gäddor som jagade här och där. Blake kastade ut sin “fluffer”, fiskade den med högt spö så att den bröt ytan lite lagom. Då kom hugget. En fisk slukade betet i ytan, genast såg vi att det var en fin fisk. Pulsen ökade. Blake pressade fisken fint mot båten och när den väl kom fram gjorde den en aggressiv rusning in under båten men Blake pressade tillbaka den, lät den inte gå ned bland gräs och bråte. Snart låg den i håven och Blakes ögon lyste.
7,8kg, 110cm eller 17.3 Pounds & 43 1/2 inches, om fångstmannen själv får välja. Ett hugg att minnas!
Efter en lyckad release av fisken så var glädjen stor i båten. Blake hade fångat sitt livs största gädda. Med lätt darriga ben och en förhöjd puls jämförde han känslan med att göra mål.
Jag fick en liten fisk innan kvällen nästan blev natt och vi beslutade oss för att åka hem.
/joel
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Jag plockade upp Blake vid fotbollsplanen där han tränade ungdomar denna kväll och en stund senare hade vi sjösatt båten och tagit oss till en fin plats, en plats som ofta håller stor fisk och som förhoppningsvis skulle ge oss en fight även denna kväll.
Vi började fiska, vi märkte snart att det var segt men stället brukar ha en förmåga att plötsligt vakna.
Jag fick en liten och vi hade några små följare.
Vi testade olika betestyper.
Solen stekte verkligen och när den sjönk under horisonten steg också spänningen.
- Jag byter till det bete jag började med, sa Blake och bytte tillbaka till en Mange Boy - “fluffer”.
- En bra idè, sa jag
Kvällen hade varit lugn såhär långt. Vi märkte att det blev mer och mer bytesfisk i ytan och vi såg även gäddor som jagade här och där. Blake kastade ut sin “fluffer”, fiskade den med högt spö så att den bröt ytan lite lagom. Då kom hugget. En fisk slukade betet i ytan, genast såg vi att det var en fin fisk. Pulsen ökade. Blake pressade fisken fint mot båten och när den väl kom fram gjorde den en aggressiv rusning in under båten men Blake pressade tillbaka den, lät den inte gå ned bland gräs och bråte. Snart låg den i håven och Blakes ögon lyste.
7,8kg, 110cm eller 17.3 Pounds & 43 1/2 inches, om fångstmannen själv får välja. Ett hugg att minnas!
Efter en lyckad release av fisken så var glädjen stor i båten. Blake hade fångat sitt livs största gädda. Med lätt darriga ben och en förhöjd puls jämförde han känslan med att göra mål.
Jag fick en liten fisk innan kvällen nästan blev natt och vi beslutade oss för att åka hem.
/joel
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
