“Att bryta isen” kan betyda mycket. Sällan , konstigt nog, den ordagranna betydelsen. Idag skulle “att bryta isen” kunna beskrivas ungefär såhär:
“ tre desperata fiskare som måste kämpa sig svettiga för att slå sönder isen mellan dem och det öppna vattnet för att nå de heta fiskeplatserna”
Denna dag lämnade isen sjön Ullungen.
Jag, Fredrik och Lars trängde ned oss i en plywoodeka. Själv är jag skaplig på att fiska från eka men dessa två herrar är proffs när det gäller att balansera på smala bänkar i stora kängor. Ingen lindans direkt men ändå hyffsade prövningar då och då när ankaret släpper och sedan får fäste igen. Vi hade tänkt fiska i sjön men den svarta isen låg kvar ett par hundra meter ut.* Vi testade att köra igenom men gav upp. Vi stack ut i själva Voxnan och det kändes ganska hett i vissa bakvatten, men det hände inget.
Ett par timmar senare var vi tillbaka vid isen, denna gång skulle vi inte ge oss. Vi började kasta ankaret och skära spår i den märkliga isen. Det kostade några droppar svett innan vi var framme på andra sidan.*
- Nu är det bara att vänta på betalningen, sade vi alla tre.
Den uteblev dock och om Lars enda lilla hugg kan räknas som betalning för vårat isbrytarjobb så kom Ullungen billigt undan denna dag.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
“ tre desperata fiskare som måste kämpa sig svettiga för att slå sönder isen mellan dem och det öppna vattnet för att nå de heta fiskeplatserna”
Denna dag lämnade isen sjön Ullungen.
Jag, Fredrik och Lars trängde ned oss i en plywoodeka. Själv är jag skaplig på att fiska från eka men dessa två herrar är proffs när det gäller att balansera på smala bänkar i stora kängor. Ingen lindans direkt men ändå hyffsade prövningar då och då när ankaret släpper och sedan får fäste igen. Vi hade tänkt fiska i sjön men den svarta isen låg kvar ett par hundra meter ut.* Vi testade att köra igenom men gav upp. Vi stack ut i själva Voxnan och det kändes ganska hett i vissa bakvatten, men det hände inget.
Ett par timmar senare var vi tillbaka vid isen, denna gång skulle vi inte ge oss. Vi började kasta ankaret och skära spår i den märkliga isen. Det kostade några droppar svett innan vi var framme på andra sidan.*
- Nu är det bara att vänta på betalningen, sade vi alla tre.
Den uteblev dock och om Lars enda lilla hugg kan räknas som betalning för vårat isbrytarjobb så kom Ullungen billigt undan denna dag.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
