Strålande solsken och ostliga vindar, inte direkt önskeväder för havsöringsfiske men med tanke på det kalla vattnet var det ändå med en bra känsla i kroppen jag drog på vadarna vid 17.30 tiden.
Solen har legat på hela dagen och revet där jag brukar fiska bör hålla en grad varmare vatten än omkringliggande ”djup”. Kanske är silvret hemma idag?
Traskar ut mot revet och börjar fiska av det metodiskt. Första 45 minuterna lyckas jag bara fånga tång. Den senaste veckans solsken har onekligen fått fart på bottenvegetationen.
Lägger ett långt kast rakt ut i viken och efter ett spinnstopp suger det till rejält. Äntligen fisk efter två bomturer!
De karakteristiska knyckarna avslöjar direkt en havsöring men tyngden i dem får mig att tagga till rejält. Sätter hård press på fisken men märker snart att detta inte kommer bli en snabb landning. Lättar på bromsen något och siktar in mig på att trötta ut den. Efter ett par minuter gör jag ett nytt försök men icke. Den blanka skönheten gör ett rejält luftsprång cirka 10 meter framför mig och den är STOR.
Därefter är det bara att hålla hårt i spöet och hänga med på en rusning. Jag drar åt bromsen något och sätter nu större press på den. Ytterligare ett luftsprång 3-4 meter framför mig och vid detta laget har jag fått loss håven från ryggen och är beredd. Vi brottas en stund på kort lina och precis när jag ska håva den händer det som inte får hända. Ett sista hopp och upphängartafsen går av…
Står och tittar rakt ut i horisonten och känner mig helt tom.
En lång och underbar fight slutar med antiklimax.
Det svider extra mycket när det slår mig att det någonstans simmar omkring en ståtlig havsöring med en grön Polar Magnus i mungipan.
Lägger ett kast till mot samma ställe och jag hinner inte ta mer än ett par vevtag innan det rycker till i spötoppen igen. Denna gången landas en silverblank öring på 52cm, ovägd men uppskattad till knappt två kg. En snabb drill som inte tar mer än två minuter. Givetvis får den simma tillbaka.
Under de fem efterföljande kasten lyckas jag med den mindre smickrande bedriften att tappa två fiskar.
När dagens fjärde och sista silvertorped högg skrattar jag högt rakt ut mot det öppna blå landskapet, viken kväll! Med stelfrusna fingrar inser jag att jag inte klarar att fiska mer utan börjar leende traska tillbaka till bilen medans solen går ner bakom mig.
1.5 timmes havsöringsfiske när det är som allra bäst fick ett abrupt slut på grund av genomblöta handskar
4 landade havsöringar hittils i år och alla har tagit på samma drag, en ny dyrgrip har uppenbarligen sett dagens ljus.
/Tim
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Solen har legat på hela dagen och revet där jag brukar fiska bör hålla en grad varmare vatten än omkringliggande ”djup”. Kanske är silvret hemma idag?
Traskar ut mot revet och börjar fiska av det metodiskt. Första 45 minuterna lyckas jag bara fånga tång. Den senaste veckans solsken har onekligen fått fart på bottenvegetationen.
Lägger ett långt kast rakt ut i viken och efter ett spinnstopp suger det till rejält. Äntligen fisk efter två bomturer!
De karakteristiska knyckarna avslöjar direkt en havsöring men tyngden i dem får mig att tagga till rejält. Sätter hård press på fisken men märker snart att detta inte kommer bli en snabb landning. Lättar på bromsen något och siktar in mig på att trötta ut den. Efter ett par minuter gör jag ett nytt försök men icke. Den blanka skönheten gör ett rejält luftsprång cirka 10 meter framför mig och den är STOR.
Därefter är det bara att hålla hårt i spöet och hänga med på en rusning. Jag drar åt bromsen något och sätter nu större press på den. Ytterligare ett luftsprång 3-4 meter framför mig och vid detta laget har jag fått loss håven från ryggen och är beredd. Vi brottas en stund på kort lina och precis när jag ska håva den händer det som inte får hända. Ett sista hopp och upphängartafsen går av…
Står och tittar rakt ut i horisonten och känner mig helt tom.
En lång och underbar fight slutar med antiklimax.
Det svider extra mycket när det slår mig att det någonstans simmar omkring en ståtlig havsöring med en grön Polar Magnus i mungipan.
Lägger ett kast till mot samma ställe och jag hinner inte ta mer än ett par vevtag innan det rycker till i spötoppen igen. Denna gången landas en silverblank öring på 52cm, ovägd men uppskattad till knappt två kg. En snabb drill som inte tar mer än två minuter. Givetvis får den simma tillbaka.
Under de fem efterföljande kasten lyckas jag med den mindre smickrande bedriften att tappa två fiskar.
När dagens fjärde och sista silvertorped högg skrattar jag högt rakt ut mot det öppna blå landskapet, viken kväll! Med stelfrusna fingrar inser jag att jag inte klarar att fiska mer utan börjar leende traska tillbaka till bilen medans solen går ner bakom mig.
1.5 timmes havsöringsfiske när det är som allra bäst fick ett abrupt slut på grund av genomblöta handskar
4 landade havsöringar hittils i år och alla har tagit på samma drag, en ny dyrgrip har uppenbarligen sett dagens ljus.
/Tim
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
