Jaha där fick man för att hylla vårens ankomst för tidigt...! Kylan har återvänt och isen har lagt sig igen. Man får nu nästan sluta hoppas och längta och bara låta det hålla sig tills det, någon gång, blir varmt på riktigt igen. Så i väntan går jag igenom min nuvarande utrustning och årets beten. Slår en funderare på betesval och färgtänk och sedan blir det en kaskad av bilder. När jag flyttade till Karlshamn 2008 lärde jag mig ganska snabbt att mina gamla beten och färger (som fungerade bra i de grumliga hemmavattnen i Lindesberg) inte direkt var melodin i här nere i Blekinge. Det finns dock några färger som är undantag och tycks vara heta över hela Sverige. Varenda sportfiskare idag känner väl till färgkoderna C041 och C038 also known as "skitmörten" och "papegojan". Dessa är verkligen inte att underskatta! För enligt mig lever de upp till sitt rykte. Skitmörten har för mig varit framgångsrik från Blekinge i söder till Överkalix i norr. Här är vattnet ofta väldigt klart och sjöväxterna går för det mesta i brunt och så lite lite grönt. Brun är både blåstången och "spaghettin" som jag inte kan det riktiga namnet på. Grönt är gäddnaten och grönslemmig alger (som jag heller inte vet namnet på). Mina val av färger präglas nu därför av mycket naturtroget, mörkt och brunt. Men så vill jag ha med mig några utstickande färger med bara utifall att det vanliga inte fungerar. Dock är jag en av sådant slag att jag oftast föredrar ett mer naturfärgat bete än ett skrikigt (mycket grumligt vatten undantaget). CWC's tånglakefärger har funkat kanon i Blekinge men även papegojan och skitmörten. Vad äter gäddan här omkring då? All annan fisk som får plats i käften så klart! Ja jo. Men periodvis tror jag att gäddan riktar in sig på ett visst byte som exempelvis när sillstimmen kommer in i stora mängder från havet. Eller som när mörtleken är igång i hemmavattnen, där står gäddorna packade (som sillar) och fullkomligt frossar på mörtarna. Varför är just bruna färger (och tånglakeimitationer) så bra här nere då? Förmodligen för att gäddan gärna äter tånglake. Kollade upp arten i diverse artiklar och kan konstatera att den är ett mycket enkelt byte som simmar långsamt och helt saknar försvarsmekanism. Det enda är att den lever på botten och håller sig gömd under dagarna för att sedan leta mat om nätterna. Gäddorna har tydligen, under evolutionens långa gång, lärt sig att en tånglake som har kommit på villospår och är lite för långt från sitt skydd på botten är ett lättfångat byte; mums tänker varje gädda! På grund av detta ser min beteslåda nu ut som en liten cirkus av tånglakar och sillar. Får ju dock inte glömma att sillimitationer automatiskt påminner om många andra bytesfiskar med så som mört, löja, sik etc. Skitmörten anser jag vara en ultimat färgkombination av den anledningen att den kan, med liiiite fantasi, efterlikna väldigt många olika bytesfiskar. Dessutom är det en väldigt ljus färgsättning som ändå är naturlig. Kombinationen blir ett väl synligt bete med hög naturlighetshalt! Själv tycker jag skitmörten är som bäst i mulet väder. Formen på betet kan man så klart ifrågasätta, som med allting annat också inom ämnet. Själv tror jag att silhuetten underifrån kan ha en avgörande betydelse om gäddan är inställt på ett specifikt byte. Man undrar när tankarna egentligen börjar spåra ur? Det går för fanken att få fisk på en morot eller husnyckeln med!! Joovars... kanske dags att sluta spekulera i betesvägar och istället gå igenom vad jag har tänkt att använda mig av år 2013. Nu inser jag att inlägget kommer bli sjukligt långt med alla bilder jag har tänkt att ladda upp. Jag gör som så här istället att jag låter detta inlägg förbli ett halv(hel?)flummigt spekulationsinlägg och postar istället nya inlägg med bilderna på betena och utrustningen.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)