Æntligen ær jag tillbaka i Skandinavien efter en månad i Asien!
Det var riktigt gott att få komma hem, och att dessutom nu få vara hemma en stund...
Jag hade ju høga førvæntningar om att våren skulle ha anlænt hær nær jag kom hem, men riktigt sån tur hade jag inte.
Igår bestæmde jag mig før att slita mig från kontoret och test fiska efter havsøring... Jag hade blivit tipsad av en væn om ett litet bro-sund dær isen gått. På vægen ut til bilen høll jag på att frysa ihjæl, mitt hopp om att landa ett par øringar sjønk drastiskt.
Væl på fiskeplatsen (efter lite letande och fastkørningar..) såg jag vak med en gång! Jag skyndade mig att knyta færdigt fløtmetesriggarna och agna på småsillen. Att fløtmeta med stagg brukar vara medecinen før kall øring!
Nær fløtena ær utkastade ska jag sætta mig i min fiskestol och ta en kaffe, mitt i vårsolen. Men det var redan någon som ockupperat den skøna sittplatsen... Næmligen min mops Molly, så jag fick fint sætta mig på bryggan, i skuggan o frysa!
Men precis nær jag hællt upp kaffet dyker det ena fløtet! Jag krokar fort och kænner med en gång att det ær havsøring. En fin o blank kilosfisk landas!
Nær jag ska återvænda till kaffet blir jag avbruten ænnu en gång av ett dykande fløte!
Denna fisken kænns faktiskt lite større... Jag kommer då på att jag har en vældig tunn tafs, å jag måste drilla fisken mycket førsiktigt. Førsta synen av fisken konstaterar att det ær ny sillmete-pers!
Jag stræcker både armar o ben nær jag ska håva fisken från den høga byggan!
Konditionen på fisken ær inte den bæsta, men den ær lång och væger ca 2 kg!
Vilken dag tænker jag før mig sjælv... Men det jag inte vet ær att den har precis børjat!
Eftermiddagen fortsætter med kilosøringar på løpande band, dubbelhugg hit o dit... Ja, det faktiskt kryllade av havsøring i den lilla isvaken under bron!
Men så blev skuggorna længre o længre och det børjade bli riktigt kyligt bakom bron. Mollan stirrade irriterat på mig; "kan vi inte dra snart??". Så kom jag på hur jobbet væntade på mig hemma, men det ær ju inte fel att ge sig nær man ær på topp
?
Det lovar fin væder både imorgon och på Fredag; Då kan ni vara sækra på att jag står under bron med mina fløten och sillar!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Det var riktigt gott att få komma hem, och att dessutom nu få vara hemma en stund...
Jag hade ju høga førvæntningar om att våren skulle ha anlænt hær nær jag kom hem, men riktigt sån tur hade jag inte.
Igår bestæmde jag mig før att slita mig från kontoret och test fiska efter havsøring... Jag hade blivit tipsad av en væn om ett litet bro-sund dær isen gått. På vægen ut til bilen høll jag på att frysa ihjæl, mitt hopp om att landa ett par øringar sjønk drastiskt.
Væl på fiskeplatsen (efter lite letande och fastkørningar..) såg jag vak med en gång! Jag skyndade mig att knyta færdigt fløtmetesriggarna och agna på småsillen. Att fløtmeta med stagg brukar vara medecinen før kall øring!
Nær fløtena ær utkastade ska jag sætta mig i min fiskestol och ta en kaffe, mitt i vårsolen. Men det var redan någon som ockupperat den skøna sittplatsen... Næmligen min mops Molly, så jag fick fint sætta mig på bryggan, i skuggan o frysa!
Men precis nær jag hællt upp kaffet dyker det ena fløtet! Jag krokar fort och kænner med en gång att det ær havsøring. En fin o blank kilosfisk landas!
Nær jag ska återvænda till kaffet blir jag avbruten ænnu en gång av ett dykande fløte!
Denna fisken kænns faktiskt lite større... Jag kommer då på att jag har en vældig tunn tafs, å jag måste drilla fisken mycket førsiktigt. Førsta synen av fisken konstaterar att det ær ny sillmete-pers!
Jag stræcker både armar o ben nær jag ska håva fisken från den høga byggan!
Konditionen på fisken ær inte den bæsta, men den ær lång och væger ca 2 kg!
Vilken dag tænker jag før mig sjælv... Men det jag inte vet ær att den har precis børjat!
Eftermiddagen fortsætter med kilosøringar på løpande band, dubbelhugg hit o dit... Ja, det faktiskt kryllade av havsøring i den lilla isvaken under bron!
Men så blev skuggorna længre o længre och det børjade bli riktigt kyligt bakom bron. Mollan stirrade irriterat på mig; "kan vi inte dra snart??". Så kom jag på hur jobbet væntade på mig hemma, men det ær ju inte fel att ge sig nær man ær på topp
?Det lovar fin væder både imorgon och på Fredag; Då kan ni vara sækra på att jag står under bron med mina fløten och sillar!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
