*
Ja att bli lyrisk över att fånga en fisk, det kräver nog att man är lite galen.
När vi en aning sent landade på Anders bakgård ( eller rättare sagt en bit ut på isen ) så
hade jag inte en tanke på att åka hem med nytt PB, men glad var jag ändå för solen sken
och det kändes riktigt varmt. Blåsten gjorde det dock riktigt kallt* och vi satt så nära land
vi kunde för att slippa de värsta vindbyarna som kastade runt avbruten vass och annat
som inte satt fast. Jag placerade mina spön längst ut och sänkte ner en mört till botten
på 8 meters djup, de andra mörtarna lät jag hänga strax under isen. Det sistnämnda
skulle visa sig vara effektivt som ingenting annat.
*
*
Det började riktigt segt med en lång väntan men till slut fick jag fäll och vippan på spöet
gungade fram och tillbaks, en lång sprint ut till spöet och en relativt lugn drill senare så
höll jag i en gädda på runt 2,5 kg. Den fotograferades och släpptes sedan tillbaks.
*
*
Nu blev det korvgrillning och avslappning i solen en stund, sedan provade vi lite pimpel och
det gick som det alltid går för mig...inte alls bra. Jag hade inte ett napp. Det skulle plötsligt
avbrytas av att vippan på ett av mina spön löstes ut igen och jag kutade som en 200meters-löpare
mot hålet. Där hann jag drilla fisken och släppa tillbaks den precis innan vippan löstes ut på spöet
bredvid och jag lämnade allt liggande vid första hålet för att drilla nästa fisk. När jag tagit tag i spöet
löstes vippan ut på ett av Björns spön längre bort och han försvann. Vid mothugget kunde jag se att
det inte var den minsta fisken för dagen, fisken rubbade inte på sig och spöet stod som en båge med
toppen riktad rakt ner mot hålet. Björn skriker i samma veva på Anders, han har en stor fisk på gång.
*
Undet tiden som de håller på med Björns gädda kunde jag drilla upp den till strax under iskanten
och se att det var en riktigt lång och tjock gädda som plockat min mört, fiskad en meter ner bara
kan tilläggas. Varje gång den närmade sig hålet och gled igenom ljusspringan som skapades då
solen lös ner i hålet blev hon galen och rusade ner mot botten, gång på gång gjorde hon samma
sak men till slut kände jag hur hon började bli trött och hon var snart redo för att landas.
*
De andra var i full gång med att kroka loss och väga Björns gädda där vågen stannade på
nånstans i närheten av 6,7 kg. Jag stod ensam vid hålet och hade mitt livs gädda på kroken.
*
Det fanns inte mycket annat val än att försöka baxa upp den så gott jag kunde mot iskanten
och jag lyckades bra med det, till slut fick jag ett ordentligt grepp under gälbågen och kunde
slappna av för nu kom hon ingen vart. Trött efter upphetsningen och fighten tog det några försök
att ens lyfta henne upp halvvägs ur hålet, den här var jag säker på skulle vara över tio kilo så
otroligt grov som hon var. Anders skyndade sig till mig och då hade jag fått kraft tillbaks för att
lyfta upp henne och se hela skönheten.
*
*
Vilken monstergädda! Jag kunde knappt tro det var sant, här satt jag nu i den isande vinden och höll
mitt livs fisk. En gädda som jag var säker på vägde mer än mitt tidigare personbästa 9,5 kg.
*
Vi vägde, mätte och fotograferade henne så fort vi kunde och sedan fick hon simma tillbaks och
äta upp sig till gäddleken i vår. Hon var kortare än mitt tidigare PB, 111,5 cm mot 114 cm för min
9,5:a från några år tillbaks.
*
Lite retande 2 hg från den magiska 10-gränsen men jag är skitnöjd i vilket fall. Åh vad underbart
det här var, med smågäddorna jag fått hittills i vinter så kom den här som ett brev på posten.
En gnista hopp om världsbäst fiske tändes i mig igen.
*
Den sista gäddan för dagen tog också på mitt spö, kanske runt 2,5-3 kg och tjock precis som
alla andra denna underbara soliga vinterdag. Nu känner jag mig seg i hela kroppen och det blir en
välbehövd avslappnad kväll i soffan för min del.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Ja att bli lyrisk över att fånga en fisk, det kräver nog att man är lite galen.
När vi en aning sent landade på Anders bakgård ( eller rättare sagt en bit ut på isen ) så
hade jag inte en tanke på att åka hem med nytt PB, men glad var jag ändå för solen sken
och det kändes riktigt varmt. Blåsten gjorde det dock riktigt kallt* och vi satt så nära land
vi kunde för att slippa de värsta vindbyarna som kastade runt avbruten vass och annat
som inte satt fast. Jag placerade mina spön längst ut och sänkte ner en mört till botten
på 8 meters djup, de andra mörtarna lät jag hänga strax under isen. Det sistnämnda
skulle visa sig vara effektivt som ingenting annat.
*
*
Det började riktigt segt med en lång väntan men till slut fick jag fäll och vippan på spöet
gungade fram och tillbaks, en lång sprint ut till spöet och en relativt lugn drill senare så
höll jag i en gädda på runt 2,5 kg. Den fotograferades och släpptes sedan tillbaks.
*
*
Nu blev det korvgrillning och avslappning i solen en stund, sedan provade vi lite pimpel och
det gick som det alltid går för mig...inte alls bra. Jag hade inte ett napp. Det skulle plötsligt
avbrytas av att vippan på ett av mina spön löstes ut igen och jag kutade som en 200meters-löpare
mot hålet. Där hann jag drilla fisken och släppa tillbaks den precis innan vippan löstes ut på spöet
bredvid och jag lämnade allt liggande vid första hålet för att drilla nästa fisk. När jag tagit tag i spöet
löstes vippan ut på ett av Björns spön längre bort och han försvann. Vid mothugget kunde jag se att
det inte var den minsta fisken för dagen, fisken rubbade inte på sig och spöet stod som en båge med
toppen riktad rakt ner mot hålet. Björn skriker i samma veva på Anders, han har en stor fisk på gång.
*
Undet tiden som de håller på med Björns gädda kunde jag drilla upp den till strax under iskanten
och se att det var en riktigt lång och tjock gädda som plockat min mört, fiskad en meter ner bara
kan tilläggas. Varje gång den närmade sig hålet och gled igenom ljusspringan som skapades då
solen lös ner i hålet blev hon galen och rusade ner mot botten, gång på gång gjorde hon samma
sak men till slut kände jag hur hon började bli trött och hon var snart redo för att landas.
*
De andra var i full gång med att kroka loss och väga Björns gädda där vågen stannade på
nånstans i närheten av 6,7 kg. Jag stod ensam vid hålet och hade mitt livs gädda på kroken.
*
Det fanns inte mycket annat val än att försöka baxa upp den så gott jag kunde mot iskanten
och jag lyckades bra med det, till slut fick jag ett ordentligt grepp under gälbågen och kunde
slappna av för nu kom hon ingen vart. Trött efter upphetsningen och fighten tog det några försök
att ens lyfta henne upp halvvägs ur hålet, den här var jag säker på skulle vara över tio kilo så
otroligt grov som hon var. Anders skyndade sig till mig och då hade jag fått kraft tillbaks för att
lyfta upp henne och se hela skönheten.
*
*
Vilken monstergädda! Jag kunde knappt tro det var sant, här satt jag nu i den isande vinden och höll
mitt livs fisk. En gädda som jag var säker på vägde mer än mitt tidigare personbästa 9,5 kg.
*
Vi vägde, mätte och fotograferade henne så fort vi kunde och sedan fick hon simma tillbaks och
äta upp sig till gäddleken i vår. Hon var kortare än mitt tidigare PB, 111,5 cm mot 114 cm för min
9,5:a från några år tillbaks.
*
Den största gäddan jag någonsin fått, en best på hela 9,8 kg.
*Lite retande 2 hg från den magiska 10-gränsen men jag är skitnöjd i vilket fall. Åh vad underbart
det här var, med smågäddorna jag fått hittills i vinter så kom den här som ett brev på posten.
En gnista hopp om världsbäst fiske tändes i mig igen.
*
Den sista gäddan för dagen tog också på mitt spö, kanske runt 2,5-3 kg och tjock precis som
alla andra denna underbara soliga vinterdag. Nu känner jag mig seg i hela kroppen och det blir en
välbehövd avslappnad kväll i soffan för min del.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
