Isen börjar bli tunn och spricka upp på sina ställen här i Blekinges skärgård. Då ökar spänningen och förväntningarna på vårfisket. Snart drar det igång. Då kan man passa på att lägga upp lite planer och slipa sina kunskaper som kan leda vägen till ett lyckat fiske. Jag brukar sätta mig vid datorn och analysera sjökortet på Eniros hemsida där jag försöker gissa mig till vilka platser som kan vara värda att fiska av. Eftersom jag inte har någon båt fokuserar jag på platser som jag kan nå från land. Det finns många vikar att välja mellan, så det gäller att gissa sig till rätt vik. Någonstans lurar gäddorna, stora och många. Imorse begav jag mig ut till en plats i närheten där det var öppet vatten. Jag fiskade från 06:30 till framåt kl 9. Måste göra annat av dagen med. Den här gången valde jag fel plats, eller fiskade vid fel tidpunkt, eller på fel sätt. Ingenting blev det men varje bommpass ger mer kunskap och erfarenhet. Pluggmässigt är jag djupt inne i litteraturen om ämnet urbanteoretiska perspektiv och "offentliga rum". När jag ändå var igång med läsandet och ville fokusera på något annat en stund gick jag igenom Leif Engströms värdefulla fisketips igen som han har delat med sig av på www.trumman.se och www.fiske.nu. Det är aldrig fel att färska upp dessa! Jag fastnade för något han skrivit om havsöringsfisket där han pratar om en slags "fish-feeling". Såhär har Leif skrivit: "Den som fiskar havsöring regelbundet får också den rutin som krävs för att uppnå goda resultat, den rutin som fordras för att underhålla "fishfeelingen" - en känsla som delvis kan beskrivas i följande meningar: "Jag fiskar med rätt bete! Där står havsöringen! Nu hugger den!" Det här väckte mina tankar om att jag själv har upplevt situationer när jag har känt att allt är rätt och sedan lyckats. Missförstå mig inte nu som att jag jämför mig med Leif, min erfarenhet är blott en droppe i havet jämfört med hans. Men jag vill påstå att jag i alla fall har skymtat tillståndet av den här ultimata känslan, fast vid gäddfiske. När jag tänker tillbaks har jag upplevt känslan emellanåt och vid minst tre tillfällen då jag fångat en stor gädda: 1. När jag fick min tjockaste gädda någonsin i Karlshamn. Den dagen vaknade jag upp hos en kompis som jag sov över hos efter en fartfylld kväll. På promenaden hem under förmiddagen insåg jag att det låg något i luften. Det här var gäddväder. Inte bara ett vanligt sug efter att få fiska utan det här var perfekta förhållanden, tänkte jag. Samma dag gick jag ut med kryckor och jerkspöt och fångade en gädda på 11kg (dock ingen exakt vikt). Nytt PB blev det. Den högg på en Buster Jerk shallow runner i färgen FTN-4 tillsammans med tung titaniumtafs så att den blev helt suspending. 2. Förra helgen när jag fick gäddan i Nättabyån på 8980gr. Jag hade hittat betet som funkade perfekt i den ån, Savage Gear Herring Shad 16cm. Betet fiskade i rätt hastighet, på rätt djup, och imiterade förmodligen ett flertal olika bytesfiskar som en gädda skulle kunna vara ute efter där. Det enda jag inte visste var om det fanns gädda på plats. Med facit i hand vet jag att det åtminstone fanns en. 3. När jag tog mitt nuvarande PB på 12150gr hösten 2010. Fan nu var det tre år sedan jag såg en så stor gädda. Hade på riktigt börjat få in snitsen med Big Bandit och tidigare under samma höst tagit en 9,6kg gädda på Big Bandit sinking i samma vatten. Den dagen var också en perfekt gäddfiskedag, gråmulet och med lagom vind. Låga tunga moln. Egentligen snarlika förhållanden som då jag fick Karlshamnsgäddan. Då upplevde jag också att betet, färgen och inspinningshastigheten var rätt. Resultat: PB. Tillfälligheter, förmodligen sant. Gäddorna hade med största sannolikhet huggit på andra beten med, samt vid andra tidpunkter och andra dagar. Men just när man hittar nått som känns perfekt, då är det är så himla gött. Och det är vad det här resonemanget handlar om. Motsatsen till det här är att fumla igenom hela beteslådan under hela dagen och göra några halvdana kast med varje bete och sedan byta byta byta. Som ett av Leifs tips är det en BRA taktik att gå till väga för att hitta rätt bete för dagen. Så jag säger inte att det är ett dåligt sätt att gå tillväga och jag gör exakt likadant vid dom flesta tillfällen, tills något bete utmärker sig mer än det andra och då kör jag på det. Men som sagt, ibland är det bara att köra på det bete man redan VET fungerar. Och vara effektiv. Jag hoppas kunna bli en så pass erfaren gäddfiskare i framtiden att jag har den här fish-feelingen i ryggmärgen. Skitfiske
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Kommentera