Fly for Art: Stycknings/vilt kurs på Ekeberga Gård

[Ems]

I lördags var det en lång dag, med massor av information och intryck. Hela huvudet är fullproppat med matnyttig information som förhoppningsvis ska bli till kunskap en vacker dag.

Jag, Andreas Thid och en vän till Andreas som heter Stefan. Vi åkte ner till kära gamla Påarp. En liten förort strax utanför Helsingborg. Bodde på Ekeberga från jag var 5 år tills jag var 12 år. Våran granne på Ekeberga Jean, är en god vän till mig och pappa. Jean De Gant som han heter är yrkesjägare, och har över 30 års erfarenhet utav proffetionell jakt både i Sverige och utomlands. En väldigt jordnära och natur nära person.
Vi började med att gå in i huset och när jag steg in genom dörren möttes jag utav en bekant och mysig omgivning. De såg i princip likadant ut som när jag var liten och var där var och varannan dag. Vi stannade vid matsalen och en del utav hans trofé väggar. Där han berättade om både stora och små horn. Han är mycket noga med att oavsett vad man skjuter så ska djuret behandlas med värdighet och respekt.

Inne i matsalen hänger ca 370 stycken troféer varav 80 stycken är medaljer. Tittar ni noga så ser ni att även de minsta små spets hornen har sin plats på väggen. Oavsett storlek och hur det har blivit skjutet så bär var och en utav dem på olika minnen och upplevelser. Troféerna är inte bara bra skott, utan även från sämre skott som inte alls alltid har varit så lyckade. Det är ju så jakten är berättar Jean, allt är inte bara bra skott. Även den bästa skytten kan avlossa ett dåligt skott.

Ett vackert bock horn fångar min blick, på hornen hänger en guldmedalj prydligt.
En vacker trofé som bär på sin egen historia. En helt enorm kronhjort pryder en utav hallens väggar.

På mitten bilden hänger ett liten liten bock trofé. Hornen är inte mer än några få centimeter långa. Oavsett om denna lilla råbock är liten så har den sin självklara plats bredvid alla andra. Efter en stund går vi ut till garaget där Jean har sparat två djur åt oss. Han har verkligen ansträngt sig. Fick frysa ner djuren för det blev inställt förra gången vi skulle åkt ner. Han har fått tina dem sakta men säkert och släpat dem fram och tillbaka.
Det ena djuret är ett dov och den andra är ett påkörd rådjur som vi ska flå och stycka.

Jean visar och förklarar grunderna i att flå ett djur, visar hur man med enkla medel knäcker av skankarna, snabbt och effektivt.

Här visar han på första bilden hur man avfångar en skadeskjutet vilt genom att trycka in en kniv bakom huvudet. Visar också hur man på ett snyggt sätt får av huvudet utan såg, utan på ett enkelt och snyggt sätt med en kniv.
Stefan började med att flå rådjuret.
Med en vass kniv och att försöka använda fingrarna så mycket som möjligt gör flåningen enklare. Börjar med att skära upp från insidan av bakbenen upp till senan där man hänger upp djuret. Noga med att kniven inte skär av senan. Det jag tyckte var enklast för att undvika att av misstag kapa senan, var att skära upp på framsidan utav baklåret jobba sig uppåt med kniven sen med hjälp utav fingrarna låssa skinnet runt om benet sen var det bara att dra loss skinnet vid senan och skära av det.

Stefan jobbar på med rådjuret, ena baklåret är fritt från skin. Jean visar hur man öppnar upp mot bogen på frambenet.

När Stefan har flått klart rådjuret visar Jean med långa knivdrag hur man får av bogen. Poängterar hela tiden att använda så långa drag som möjligt med en lång kniv för att förenkla styckningen.

Efter 3-4 drag så är bogen av.

Här visar Jean hur man skär rent bogen, halsen syns på sista bilden. Det som inte används till människo föda kokas och blandas med ris till hundarna. Resterande rester hängs upp till fåglarna som mat. En kött hög både till två- och fyrbenta. Andra bilden är på sadeln. Även om rådjuret blivit påkört finns det fint kött som inte blivit förstört. Tyvärr så var inte hela sadeln hel, men det mesta utav den. Ni ser till höger i bild att den tagit skada utav smällen.
Jean visade med kniv och utan såg hur man tog ut hela sadeln utan att missa sista biten som man vanligtvis gör när man sågar av den. Som ni ser på första bilden att sadeln går nästan som en pil på höger sida. Man skär helt enkelt snett uppåt innanför låren. Sen när kniven skärt av fram till ryggraden knäcker man lätt av ryggraden genom att först använda kniven mellan kotorna och sedan böja ryggraden uppåt så den knäcks enkelt.
Andra bilden visar ett utskuret lår.

Skinkan, som behövde putsas av lite, men var bara ytligt så den var hel och fin.

Nu är var det Andreas tur att börja flå doven. Andreas har lossat skinnet från bakbenet och jobbar sig neråt med fingrarna.

Nu var det min tur att ta andra sidan utav doven. Här har jag jobbat mig uppåt mot senan på framsidan av bakbenet.

Jobbar mig försiktigt runt bakbenet för att kunna lossa skinnet smidigt utan att komma åt senan med kniven.
Efter dessa bilderna var alla så kladdiga att det inte gick att ta fler bilder tyvärr. Nästa gång blir det plasthandskar, plastpåsar så att inte kameran blir nerkladdad.
Efter flåning och styckning gick vi in för fika och husesyn. Jean har rest världen runt sedan han var en ung pojke och jagat. Här är hans kontor med olika typer av djur han har skjutit.

Fick en söt bildserie på ena vorsthen Tyrk som berättar ihärdigt att han gärna vill ta en jaktrunda.
I trappan ner till källaren visar Jean två stycken skydd för jakthundar som användes vid jakt. De två första bilderna är ett halsband utav slitstarkt läder för skydd mot vildsvin. Det syns tydligt hur hårt grisarna har gott på hundarna med alla spår efter betarna. Andra bilden kan ni se ett långt halsband med långa spik på. Det användes som skydd mot vargarna uppe i bergen för att de inte skulle komma åt att hugga hundarna runt halsen.
När vi går upp för trappan är det en välbekant syn som möter mig. Till höger efter trappan ser jag dörren som leder in till Jeans yngsta dotters gamla flickrum och minnena flyger förbi i mitt huvud. Sophie skrämde upp mig med både vita frun, Bloody Mary, och anden i glaset. Det var kul tider de.
Uppe i hallen hänger det ännu mer troféer, utav olika antiloper och gaseller. I andra rummet efter Sophies rum går vi in och det hänger en stor buffel på väggen. Jean hade dett stora djur på en sekunds håll innan han lyckades avlossa en sista kula som fällde den. Bilden är verkligen inte rättvis, den är helt enorm stor.
Vi satte oss ner med kaffe och massor utav bakverk i matsalen. Jag hade bakat lite cupcakes dagen till ära som uppskattades mycket. Var mycket prat om etik och moral kring jakt. Där Jean både berättade bra och dåliga historier.
Andreas lilla Ludde hade också fått följa med och tittade på hur det går till att flå och stycka. Det var lite läskigt allt med de döda djuren, men spännande.

På andra bilden ser vi en ofödd dovkalv, som hittades i en påkörd dovhind.

Nere i källaren har Jean liten butik med fina jaktkläder. Hittade såklart en helt underbar hatt som jag hoppas är kvar till nästa gång.
Jean visar upp ett vackert och ståtligt horn från en dovhjort. Tänk, sådana hade vi nästan på Em innan. Nu finns tyvärr nästan inga stora kvar. Det tar ca 12-14 år för en dovhjort att bli kapital. Det är en lång process och viktigt att man sköter det noga med rätt avskjutning annars försvinner de med bäst gener fort.
Första bilden har vi en gammal vette utav storskrake.
Andra bilden har vi kommit ut till trädgården och fasanburarna. Här ser vi en vacker tupp av silverfasan. Första bilden är det en diamatfasans tupp och andra bilden är det en tupp och hona utav silverfasan.
När jag var liten var jag alltid så förundrad över dessa vackra fasaner.
Jean visade oss eller mer grabbarna markerna. Hade helt glömt bort hur mycket mark Jean hade runt Ekeberga. Minnet kom tillbaka utav fler historier. Min älskade lilla Ginny var såklart med också. Här ser vi Jeans andra vovve Gallas.
En väldigt lärorik dag på kära gamla Ekeberga. Tack så mycket till Jean för att vi fick komma på denna jaktkurs.

Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)