Carpstalker: Joelskogen, Linnéasjön.

[Luis]

Det är samma visa, ingen bil hemma och 2 nya Free Spirit spö skulle testas, så rubbet hamnar på mig och cykeln och efter några få minuter kliver jag av järnhästen i Joelskogen, på platsen utanför dem tre små stugorna, spöna ska testas!

Det är lugnt på campingen och inte en ända gäst i stugorna, jag är i himlen i detta läge. Några passerar med sina hundar under tiden, jag får fram mina grejer och snart ligger spöna ute.

Ena spöet läggs lite åt vänster på kanten av djupbranten och det högre läggs rakt fram i kanten av näckrosbältet, var karparna ofta står och solar sig under dagen, men de måste passera mina beten, om de ska förflytta sig längre upp i växtligheten eller mot sjöns norra del.

Jag har en tunn braid på båda mina baitrunners på grund av näckrosorna och det stämmer bra överens med dessa spö, som har en 2 ½ lb testkurva och det på 10 fot.

Mäsken är igen Black eyed beans, lite hampa och delade fiskmealboilies och allt läggs ut med en katapult, jag fiska endast 15 meter ut på ca 2 - 2,5 meters djup.

Jag tycker att spöna känns lite klena för just denna platsen och jag vet att det kan kliva på en stor Gräskarp eller Halftail och då kan det uppstå problem, så lite önskar jag nog, att dessa varelser håller sig borta denna eftermiddag.

Mina riggar är combi - riggar med longshanks, bra cammo och ena betet är en fishmeal snowman och den andra snowman - riggen, är en mix av Antbaits Sweet corn boilies och den är toppat med en pineappel pop - up.

Attraktionen på båda riggarna är en stinkande Tuna stick mix med lite mindre pellets, mycket olja och doft, allt för att dra en eventuellt förbipasserande karp rakt ner till mina krokbeten.

Det dofter så carpy eller doggy, så pass att flera av hundägarna har stora svårigheter att hålla sina hundar i styr och jag anser mig tvungen att stänga burken, två katter var redan på väg runt sjön också!

Näckrosorna till höger är aldrig några större problem, men på vänstra sidan ligger det ett stor tät område med diverse växtligheter och där får fisken inte komma in.


Jag brukar dock plocka en och annan karp i detta, men det är på flytande beten, var man är förberedd på vad som ska hända och när det händer.


Det går ett par timmar och jag sitter och spanar på vattnet och mina spötoppar, runnet är sinnesjukt, ena stunden är det tyst som graven och i nästa sekund står mitt ena back - leads över ytan och sen går larmet på vänstra spö igång.


Två snabba kliv och jag har kontroll på fisken, som nu är helt lugn, den går bara lite fram och tillbaka i öppningen mellan näckroskanterna och inom 3 minuter kan jag håva Jaffa!


Jag flinat lite för mig själv under tiden, jag bär henne till mattan, vilken gång är detta frågar jag mig själv. Kroken lossnas och jag säckar henne i kanten i väntan på att en vänlig själ ska komma förbi och bli min fotobitch.

Hon gillar inte säcken och blir lite smått hysterisk och jag får lägga håven över säcken, för att hon ska lugna ner sig, Åh, dessa fruntimmer!

Jag får ut spöet igen och mäska med lite boilies över riggen och tar mig en kopp kaffe och reflektera över det hela, igen kommer förbi, men jag rivs ur mina tankar av en tyst vissling.

Jag letar bland träden och bakom en björk får jag se Mangotsson runda tryne och han undrar om det går, att gå fram utan att skrämma något, en bra kutym vi alltid har hållit vid sjön.

Jag vinkar fram honom och han undrar hur det har gått och jag pekar på säcken och tar fram kameran. Jaffa var nere i vikt och utlekt, vi vägde henne inte, utan efter ett par bilder fick hon åter sin frihet.

Hon simmade sakta ut mot vänstra spö och försvann i djupet, Fredde trodde att hon skulle nappa igen, men den damen är klokare än så.

Jag vet inte om jag tackade Fredde för hjälpen då, men jag gör det här och nu, veckan efter är jag på andra sidan sjön med samma spö och då dök Halftail up, men det kan vi ta en annan gång!

Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)