Livet på kusten: Coastal chill in the Backwoods

[karki]

Ett naket vinterparadis. Nätta ishinnor att låta ögonen drunkna i. Ettriga minusgrader med fäste i vinden.*En varsin Backwoods satt i våra mungipor. Som vilda västerns cowboy´s satt vi och zuttade i strandkanten. Kusten andades svagt och tempot lunkade fram. Pudersnön vilade tyst på träden. Ytan krusades fläckigt av en elak isvind sporadiskt. Sydsidan av skärgårn skulle få chansen idag.

Fluffiga flugor sveptes fram i vattenmassan. Ibland sprang de fram på hårt vatten. Trattflugorna bröt mörk grogg-is. Ejken satsade på en i färgen hint of pink. Färgen må anses vara svag. Men melankoliska vinterdagar som denna lös den starkt och attraktivt. Mina flugor gick dock*skyttel-trafik*i asken. Inget kändes direkt rätt. Mitt psyke tvekade gång efter gång. Olivfärgat? Rosa? rött? svart? Vissa flugor fick bara ett par kast innan det var dags för ”avbytarbänken”.

Att fiska med en fluga man tror på är superviktigt i dessa sammanhang. Ja egentligen är det viktigt att tro på allt du gör för att lyckas. Men i 08-skärgård är det extra viktigt….. En skärgård som fostrar hårt och besinningslöst. Att åtminstone tro på sin fluga är ett steg i rätt riktning.

Fisk som frusit till döds – 08-skärgård fostrar hårt och besinningslöst.

Hugget föll dock på en beprövad fluga.*En B3 gris på fem sekunders dropp efter utlägg. Var för mycket. Tyckte i alla fall regnbågen som slukade i sig den med ett stumt hugg. Fighten gick i den hårda men lugna vinterns tecken. Femtiofyra centimeter fisk vilade sedan tungt i det svarta håvnätet.

Isen runt oss gaddade ihop sig likt en stor mobb. Vi fick parera med en hård paddling hemåt i det dunkla ljuset. Isen gnydde och krasade kring våra flytringar. Väl på den snötäckta landbacken kunde vi se vår tidigare fiskbara lokal ligga under blank is. Ibland tajmar man bra. Som idag.

/ John Kärki


Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)