Snövita slätter. Snötäckta berg. Mitt i rövarland.*Bilen rullade på det isiga underlaget. Rockklassiker levererade förmiddagsrock av bästa slag. Spanade ut över landskapet som visade upp sig från sin bästa sida. Som en ståtlig tupp solade sig vinterlandet i glansen. Log av sinnesfrid, vackert var bara förnamnet.Naturen var uppbyggd av stora berg med*sluttande*svackor och tät skog som nu låg dränkt i lager med snö. Förr om åren var det häst och vagn som tog folk fram mellan olika orter. Ett vanligt inslag under dessa tider var även stråtrövare. Som lömska gäddor låg de på lur mellan bergen och spärrade av skogsvägarna. När folket kom med sina långsamma färdmedel hoppade de fram hänsynslöst och plundrade skärrade människor på deras ägodelar.
Vilka tider, fascinerande. På något sätt var det ändå harmlösa rånare under rövarnas tid. Men som med allt går utvecklingen framåt. Nuförtiden spärras stora leder av snabba bilar och höjda ”K-pistar”. Svarta värdeväskor sprängs skoningslöst ut. Färgpatroner i rosa avleds effektivt och inövat av rena yrkesproffs. Inga marginaler. Big time stötar och Bahamas. Eller skottlossning, blod och år på kåken för fortsatt karriär på skuggornas råa gata. Kontrasternas värld.
Satt i mina egna tankar när Kobben och Micke hoppade in i bilen med bra energier. Ett varsitt leende med vintertorra läppar prydde deras ansikten. Spöna lastades haffsigt in i backluckan på bilen. Micke hade riggat ett bombarda med två flugor. Jag och Kobben körde som vanligt flugspöna.
Det gäller att passa på. -19 ena dagen. -1 och solsken dagen efter – öringläge. Grabbarna visste ett ställe med öppet vatten och guidade mig gärna dit. Det tackar man för.
Samtidigt som bilen rullar mot öppet vatten med hård nordlig vind ploppar ett mail in i min telefon. Från min fiskevän Johan N. En veckas surfresa till Marocko. Givetvis hade flugspöet hängt med. Fiskarna hade varit tjuriga och mest följt efter. Någon stygg rackare hade slitit sönder B3 bonkern i varma men höga vågor. Största efterföljaren hade varit en*African Pompano*på cirka fem kilo. Trots bom hade det varit en bra resa med mycket surf i schyssta vågor. Livskvalité i livets glans.
Tiden rullar på i takt med vågorna där ute. Gässen på havet liknar spretigt frusen is. Dagen bjuder på sol, moln och ett vinterskådespel som bara ett komplicerat innanhav kan bjuda på. Micke gnuggar på med bombardan effektivt. Långa kast som täcker stora områden. Men öringen agerar kyligt och försiktigt under den klara himmelen.
Det är först i en liten vik jag får in ett spjutkast snett över grundområdet som det suger tag ettrigt. Lika fort sköljer en isvåg in över linan och det är tomt. Får upp en olivgrön upphängarmärla som ser skärrad och skadad ut. . . . . . Svårt idag – med blankingarna i förarsätet.
I ett av platsbytena hittar vi ett litet lönnrum, insprängt i ett berg.*Utanför berget stod mörkgröna granar och tallar som täta skydd.*Mystiskt ställe. Vi bestämmer oss för att utforska. Med hukande huvuden smyger vi in i mörkret. Micke lyser upp med en ficklampa från mobilen.*Stämningen*i rummet är kall men*psykedeliskt*varm. Tapetserade betongvägar, en spegel, en tavla, en stol och ett litet bord. På bordet ligger det några torra vedklampar och något som liknade ”Pandoras ask”. Vi öppnar asken. En dagbok i skinn ligger tungt och vilar på en blå*sammetsduk.
Vi förstår inte mycket av det här rummet. Kanske var det någon som bodde här? Flera olika personer hade i alla fall signat lite text på några av sidorna som en gästbok. Vi ville inte vara sämre och signar också. Genom ett par hål i rummet kan vi höra havet i nordligt uppror utanför.
20/1-2013Öringjakt med grabbarna.
/ Silverbums
/ John Kärki
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
