Ibland har man tur. Ibland blir det rätt. Hur man än gör.*Rockklassiker levererade storslaget idag. Dire Straits, U2 och Metallica avlöste varandra. Parerade bilen på det moddiga underlaget. Fick sladd lite då och då. Men det gjorde bara att rockmusiken i bilen fick en extra dimension. B3-kaffet smakade bra. Hade en varm känsla i kroppen. Samtidigt oroade jag mig för kylan som skrattade hela vägen från Ryssland.
Väderprognosen avslöjade att en vecka med karga och orubbliga minusgrader skulle fästa sitt grepp om Stockholms skärgård. Kyla är ju bekant förknippat med is. Is är ju bekant förknippat med off-season. Off-season är ju bekant förknippat med saknad av silver.
Kanske var det sista fisken jag klippte detta år? Frågade mig själv det när jag parkerade bilen utanför lägenheten. Stängde av bilen. Rockmusiken dog tvärt. Kollade på den rosa fasaden skapad under femtiotalets modernitet. Såg massa folk i backspegeln. Förorten några mil från Stockholm började bli märkbart påverkad av julstressen. Min bil däremot var mest påverkad av imman från fuktiga fiskegrejer.
Såg tillbaka på fighten som innehöll ett gung av rang. Hugget kom lika överraskande som alltid. Inte där det skulle. Utan nästan uppe på land vid den lilla stengrynnan. Wolly buggern svepte fram som en vit skepnad ovanför sten och tång.
Regnbågen kunde efter några minuter lotsas in i håven. Ett märkbart aggressivt anfall av skarv hade nyligen ägt rum på fisken. Fenan var dock av det finare slaget jag har skådat på en regnbåge i skärgårn. Formen på hela fisken var identisk med en steelhead-hona. Silverblänket var det tydliga. Det rosa skimret var bara en svag bakgrundskrydda.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Väderprognosen avslöjade att en vecka med karga och orubbliga minusgrader skulle fästa sitt grepp om Stockholms skärgård. Kyla är ju bekant förknippat med is. Is är ju bekant förknippat med off-season. Off-season är ju bekant förknippat med saknad av silver.
Kanske var det sista fisken jag klippte detta år? Frågade mig själv det när jag parkerade bilen utanför lägenheten. Stängde av bilen. Rockmusiken dog tvärt. Kollade på den rosa fasaden skapad under femtiotalets modernitet. Såg massa folk i backspegeln. Förorten några mil från Stockholm började bli märkbart påverkad av julstressen. Min bil däremot var mest påverkad av imman från fuktiga fiskegrejer.
Såg tillbaka på fighten som innehöll ett gung av rang. Hugget kom lika överraskande som alltid. Inte där det skulle. Utan nästan uppe på land vid den lilla stengrynnan. Wolly buggern svepte fram som en vit skepnad ovanför sten och tång.
Regnbågen kunde efter några minuter lotsas in i håven. Ett märkbart aggressivt anfall av skarv hade nyligen ägt rum på fisken. Fenan var dock av det finare slaget jag har skådat på en regnbåge i skärgårn. Formen på hela fisken var identisk med en steelhead-hona. Silverblänket var det tydliga. Det rosa skimret var bara en svag bakgrundskrydda.
Sextioett centimeter lång. Vikt på strax under tre kilo. Grym fisk. Ställer mig återigen frågande till om inte regnbågarna i skärgårn har lyckats med en lek för några år sedan. Flertalet ”perfekta” regnbågar som knappt är synbart rosa har kommit upp senaste året. De flesta ligger mellan fyrtio till femtio centimeter.
Hur lång tid ska fisken gå i skärgårn innan fenan blir så perfekt som den ovan? Många år. Hur många kilo väger i sådana fall inte en sån regnbåge?
Bonkade även fisken. Fyllde en hel liten musliskål med rom. Stora romkorn. . . . . Utöver det innehöll hon en tånggråsugga.*
Tankarna om vilda regnbågar i skärgårn fortsätter för egen del. Men just nu är förhoppningen att det blir mer fiske under december. Utan femton minus grader och is på större delen av skärgårn./ JohnBonkade även fisken. Fyllde en hel liten musliskål med rom. Stora romkorn. . . . . Utöver det innehöll hon en tånggråsugga.*
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)