Det har inte blivit så mycket fiske värt att skriva om i sommar tyvärr så motivationen att skriva har inte riktigt varit nog hög. Men jag inser att det börjar bli lite torrt med inlägg i dagboken så jag ska slänga ihop två resuméer av sommarens linblötning. Först den här för gäddfisket och sen kommer en för flugfisket, som det faktiskt har blivit mer än vanligt av vilket glädjer mig.
Först på sommarens schema stod en tre dagars trollingtur som jag och Mårten hade trixat in i början av juni. Förra året hade vi riktigt bra gäddfiske den tiden och nu satsade och hoppades vi på samma fart på fiskarna men snäppet bättre storlek, detta skulle uppnås genom att fiska i bättre vatten. Kortfattat kan man säga att fisket var segt och dom stora lyckades verkligen hålla sig borta, alla utom en i alla fall. Resultatet efter tre dagar var ett dubblat pb på gös för mig och en grov pike på 9,5kg för Mårten. Enligt mig en lyckad satsning men med tanke på förhoppningarna var fisket rätt dåligt. Kanske var vi lite för tidiga så de större fiskarna inte hade hunnit komma till rätta efter leken. Mer om dom här tre dagarna och dessutom en helt sinnessjuk gös-dubblé från ett senare pass kan ni läsa om på Mårtens blogg.
En blåsig dag lånade jag Mårtens båt och testade lite trolling tillsammans med Johan. Som sagt så blåste det... massor... mer än någon borde försöka trolla i med en så här pass lätt båt. Jag tror vi drev fler meter i sidled än vi färdades framåt och fisket var näst intill omöjligt. Till en början så körde vi med 6 paravaner och så länge gäddorna höll sig borta så funkade det men det var på gränsen. Ganska snart visade det sig dock att fisket den här dagen var riktigt riktigt bra.
När vi efter bara en vända hade landat tre gäddor med en medelvikt på runt 5kg och missat minst ett hugg så bestämde jag att vi skulle köra med bara 4 spön, alla tacklade med dagens medicin westins jätte. Trots detta så gjorde blåsten att det inte gick att trolla effektivt och jag skulle gissa att på en vända över "the hot spot" så hade betena fiskande fart och djup kanske 10% av tiden. Resten var mest snurrande och drivande in mot grund och annat strul. Vi blev till slut tvingade att ge upp vilket var väldigt synd när gäddorna var så i farten men så är det ibland, bättre då att ge upp medan allt fortfarande är helt.
Det var en trollingtur till som är värd att nämna. Inget speciellt egentligen, jag och Mårten testade ett nytt vatten, ganska mediokert fiske men man kan inte riktigt dra någon slutsats av ett pass. Hur som helt så vad gäddorna där helt galna, det värsta jag någonsin varit med om, i alla fall de med lite storlek.
När dagens första bättre hugg kom så var det tvärstopp och linan rann av rullen i bra fart. Det var Mårtens tur (som vanligt) så han lyfte spöet ur hållaren och gäddan stod fortfarande pall. Då bestämde vi oss för att snabbt ta in alla andra spön och lägga båten i friläge. Vi låg bara kanske 50 meter ut från land så efter några sekunder i friläge konstaterade jag att vi nu stod vi helt still med båten och fisken tog fortfarande lite lina och var allmänt tjurig, Mårten fick inte in en meter. Efter en stund började fisken komma närmare och pulsen gick självklart upp några steg, kan det här vara tian eller är det bara en till felkrokad "sne'snipa" som gör sig tyngre än den egentligen är? Då kom fenan upp till ytan och vi såg att det i alla fall inte var någon snipa men det som hände sen har jag aldrig förut varit med om.
Föreställ dig en klassisk fightscen med en marlin i andra änden, fisken blev helt galen och började hoppa och dansa flera meter på ytan för att sedan, när den närmade sig båten, pressa stenhårt rakt ner under båten i flera rusningar. Det var en riktigt spännande kraftmätning som slutade med att gäddan håvades och dokumenterades snabbt innan den fick simma tillbaka, fortfarande med förvånansvärt mycket krafter kvar.
Gäddan vägde inte speciellt mycket för sin längd, en ganska normal sommarkondis. Men den var inte direkt mager, mer slimmad skulle jag säga och den hade en hyfsad rygg som den verkade kunna utnyttja till max. Jag fick även chansen att kämpa med en hyfsad gädda lite senare och även den visade på exakt samma råstyrka och snabbhet.
Jag tycker det är väldigt intressant med såna här tydliga egenskaper som man kan finna i vissa vatten och speciellt i insjöar som är ganska avskurna, dvs utan stora in och utflöden. Dessa egenskaper är ett resultat av evolutionen och det naturliga urvalet där vissa individer har fötts med, för vattnet i fråga, gynnsammare kroppsform och kunnat utnyttja olika byten och miljöfaktorer optimalt. Efter en lång tid har till slut de flesta gäddor i det här vattnet samma gynnsamma egenskaper. I större vatten är det säkert också så att det uppstår flera olika sorters gäddor anpassade till olika levnadssätt i sjön. Vissa kanske är bättre anpassade för att jaga vissa arter pelagiskt över stora djup och långt från land medan vissa gäddor är bättre anpassade för att gömma sig i sjögräset nära strandkanten och vänta in en stor brax som den sedan kan överleva en längre stund på. Det här är sådant som jag tycker ger fisket en extra dimension och gör det så mycket mer spännande. Det gäller att hitta det vatten där gäddorna har precis rätt gener för att växa sig stora och tunga, på så sätt maximerar man sina chanser till drömfångsten. Ibland kanske de inte ens räcker med att hitta rätt sjö utan man måste även hitta rätt metod och område i sjön där "rätt" sorts gädda lever.
Tanker man så här så skulle en teori om varför gäddorna var så starka i den här sjön kunna vara ungefär så här: I den här sjön vet vi att det finns gott om sik i lagom storlek för en gädda. Siken kan vara en ganska snabb fisk som rör på sig en hel del. De slimmade och snabba gäddorna har då haft en fördel i den här sjön eftersom de har haft lättare att fånga sikarna som är ett väldigt bra och fettrikt byte. Därför har dessa gäddor kunna växa sig stora snabbare än de som har fått nöja sig med t.ex. abborre och därmed kunna sprida sin avkomma mer än de sistnämnda gäddorna.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Först på sommarens schema stod en tre dagars trollingtur som jag och Mårten hade trixat in i början av juni. Förra året hade vi riktigt bra gäddfiske den tiden och nu satsade och hoppades vi på samma fart på fiskarna men snäppet bättre storlek, detta skulle uppnås genom att fiska i bättre vatten. Kortfattat kan man säga att fisket var segt och dom stora lyckades verkligen hålla sig borta, alla utom en i alla fall. Resultatet efter tre dagar var ett dubblat pb på gös för mig och en grov pike på 9,5kg för Mårten. Enligt mig en lyckad satsning men med tanke på förhoppningarna var fisket rätt dåligt. Kanske var vi lite för tidiga så de större fiskarna inte hade hunnit komma till rätta efter leken. Mer om dom här tre dagarna och dessutom en helt sinnessjuk gös-dubblé från ett senare pass kan ni läsa om på Mårtens blogg.
 |
| Mitt nya personbästa på gös: 1,6kg |
När vi efter bara en vända hade landat tre gäddor med en medelvikt på runt 5kg och missat minst ett hugg så bestämde jag att vi skulle köra med bara 4 spön, alla tacklade med dagens medicin westins jätte. Trots detta så gjorde blåsten att det inte gick att trolla effektivt och jag skulle gissa att på en vända över "the hot spot" så hade betena fiskande fart och djup kanske 10% av tiden. Resten var mest snurrande och drivande in mot grund och annat strul. Vi blev till slut tvingade att ge upp vilket var väldigt synd när gäddorna var så i farten men så är det ibland, bättre då att ge upp medan allt fortfarande är helt.
Det var en trollingtur till som är värd att nämna. Inget speciellt egentligen, jag och Mårten testade ett nytt vatten, ganska mediokert fiske men man kan inte riktigt dra någon slutsats av ett pass. Hur som helt så vad gäddorna där helt galna, det värsta jag någonsin varit med om, i alla fall de med lite storlek.
När dagens första bättre hugg kom så var det tvärstopp och linan rann av rullen i bra fart. Det var Mårtens tur (som vanligt) så han lyfte spöet ur hållaren och gäddan stod fortfarande pall. Då bestämde vi oss för att snabbt ta in alla andra spön och lägga båten i friläge. Vi låg bara kanske 50 meter ut från land så efter några sekunder i friläge konstaterade jag att vi nu stod vi helt still med båten och fisken tog fortfarande lite lina och var allmänt tjurig, Mårten fick inte in en meter. Efter en stund började fisken komma närmare och pulsen gick självklart upp några steg, kan det här vara tian eller är det bara en till felkrokad "sne'snipa" som gör sig tyngre än den egentligen är? Då kom fenan upp till ytan och vi såg att det i alla fall inte var någon snipa men det som hände sen har jag aldrig förut varit med om.
Föreställ dig en klassisk fightscen med en marlin i andra änden, fisken blev helt galen och började hoppa och dansa flera meter på ytan för att sedan, när den närmade sig båten, pressa stenhårt rakt ner under båten i flera rusningar. Det var en riktigt spännande kraftmätning som slutade med att gäddan håvades och dokumenterades snabbt innan den fick simma tillbaka, fortfarande med förvånansvärt mycket krafter kvar.
 |
| Marlin-Gädda från en norrbottnisk insjö av lite större slag |
Gäddan vägde inte speciellt mycket för sin längd, en ganska normal sommarkondis. Men den var inte direkt mager, mer slimmad skulle jag säga och den hade en hyfsad rygg som den verkade kunna utnyttja till max. Jag fick även chansen att kämpa med en hyfsad gädda lite senare och även den visade på exakt samma råstyrka och snabbhet.
Jag tycker det är väldigt intressant med såna här tydliga egenskaper som man kan finna i vissa vatten och speciellt i insjöar som är ganska avskurna, dvs utan stora in och utflöden. Dessa egenskaper är ett resultat av evolutionen och det naturliga urvalet där vissa individer har fötts med, för vattnet i fråga, gynnsammare kroppsform och kunnat utnyttja olika byten och miljöfaktorer optimalt. Efter en lång tid har till slut de flesta gäddor i det här vattnet samma gynnsamma egenskaper. I större vatten är det säkert också så att det uppstår flera olika sorters gäddor anpassade till olika levnadssätt i sjön. Vissa kanske är bättre anpassade för att jaga vissa arter pelagiskt över stora djup och långt från land medan vissa gäddor är bättre anpassade för att gömma sig i sjögräset nära strandkanten och vänta in en stor brax som den sedan kan överleva en längre stund på. Det här är sådant som jag tycker ger fisket en extra dimension och gör det så mycket mer spännande. Det gäller att hitta det vatten där gäddorna har precis rätt gener för att växa sig stora och tunga, på så sätt maximerar man sina chanser till drömfångsten. Ibland kanske de inte ens räcker med att hitta rätt sjö utan man måste även hitta rätt metod och område i sjön där "rätt" sorts gädda lever.
Tanker man så här så skulle en teori om varför gäddorna var så starka i den här sjön kunna vara ungefär så här: I den här sjön vet vi att det finns gott om sik i lagom storlek för en gädda. Siken kan vara en ganska snabb fisk som rör på sig en hel del. De slimmade och snabba gäddorna har då haft en fördel i den här sjön eftersom de har haft lättare att fånga sikarna som är ett väldigt bra och fettrikt byte. Därför har dessa gäddor kunna växa sig stora snabbare än de som har fått nöja sig med t.ex. abborre och därmed kunna sprida sin avkomma mer än de sistnämnda gäddorna.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
