[FONT=Georgia]Både vår som höst rör sig Havsöringen i stråk i sin jakt på föda. Mot hösten skaffar de sig också ett revirbeteende. Hittar du ett stråk eller revir är det alltså lönt att återvända. [/FONT][FONT=Georgia][FONT=Georgia]Markera gärna position på GPS eller memorera i skallen för framtida fisketurer. [/FONT][/FONT]
[FONT=Georgia][FONT=Georgia]Efter ett tag hittar du egna mönster i just dina vatten och du lär dig hur heta platser ska se ut. Att kunna läsa vattnet är något som kräver erfarenhet. Tillslut kan du nästan lukta dig till bra havsöringsställen. Tro på din instinkt och förkasta inte ett ställe förrän du grundligt och flera gånger gett det en chans. [/FONT][/FONT]
[FONT=Georgia]Jag har ett sånt ställe på sträckan efter Östanå men innan Furusund. Stället verkligen stinker Havsöring och jag hade stannat till där många gånger utan att varken se, känna eller få någon fisk. Efter kanske 6-7ggr hade jag nästan tänkt bränna förbi men svängde in i sista stund. Bara efter några kast fick jag vanmäktigt se en riktigt stor Havsöring som lojt steg efter mitt bete utan att hugga. Det är ruggigt spännande med stora följare och nu hade jag fått bekräftat att min ingivelse var korrekt. Stället hyser Havsöring, dessutom grov sådan. [/FONT]
[FONT=Georgia]Några av mina iakttagelser:[/FONT]
[FONT=Georgia]Vikar: De flesta vikarna är värde att testa. Vass eller inte vass spelar ingen roll, men klipper det på Gäddor är det lika bra att byta, åtminstone för tillfället. Jag har aldrig fått både Havsöring och Gädda på samma ställe samtidigt.[/FONT]
[FONT=Georgia]Uddar och näs: Ofta "drar sig" vattnet runt dessa partier och det gillar Havsöringen.[/FONT]
[FONT=Georgia]Stränder: Stenstränder är en klassiker. Det måste inte nödvändigtvis vara långgrunda stränder. Huvudsaken är att det finns en remsa av grundare vatten i anslutning till stranden, dvs. 3m kurvan. Stora djup utanför, ex. som i Furusundsleden är ingen nackdel.[/FONT]
[FONT=Georgia]Stenar: Undervattenstenar är alltid stekheta, framförallt de som det är lite drag i vattnet kring. [/FONT]
[FONT=Georgia]Djupkanter: Framförallt den sista som kommer upp mot riktigt grunt vatten. Du ser den genom att vattnet blir markant mörkare än det ljusa grunda. Ofta uppträder dessa kanter i grunda vikar med sandig/dyig botten, dvs. i vanliga v[FONT=Georgia]assvikar. Ju skarpare kant desto bättre. [/FONT][/FONT]
[FONT=Georgia]Strömmande partier: Nu menar jag inga virvelströmmar utan det räcker med den svaga typen av vattenström som finns på många ställen i skärgården. Just dessa ställen är perfekta för att flötesmeta. Helst med Strömming men räka funkar bra också.[/FONT]
[FONT=Georgia]Väderstreck: Stränder och vikar mot Ost och Syd slår Nord och Väst alla dar i veckan. Solsidan är nästan alltid bättre än de skuggiga partierna. Jag inbillar mig att fastlandets stränder, av någon anledning, hyser mer fisk jämfört med närliggande öars stränder. Kan det bero på att lekbäckarna går upp på fastlandet?[/FONT]
[FONT=Georgia]Botten: Jag har funnit att det är väldigt olika bottnar på mina hot-spots. Det är både dy, sten och sand. Min enkla slutsats är att man inte ska stirra dig blind efter den klassiska leopardbottnen. Det är viktigare med stenar, djupkanter och fart i vattnet.[/FONT]
[FONT=Georgia]Vattentemperatur: Det är framförallt tidig vår som Havsöringen söker föda i partier av varmare vatten. Åk runt på dina vanliga ställen och ha koll på nyanser av skillnader. Annars handlar det om att det inte får vara för varmt i vattnet. Idealtemperaturen brukar man säga ligger runt 10 grader, men jag har fått Havsöring i allt från is-kanten till 17 gradigt vatten. [/FONT]
[FONT=Georgia]Sist men inte minst.Var och en blir salig på sin egen tro - så även jag. Jag tror på det jag gör så länge jag får fisk någon gång emellanåt. [/FONT]
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
[FONT=Georgia][FONT=Georgia]Efter ett tag hittar du egna mönster i just dina vatten och du lär dig hur heta platser ska se ut. Att kunna läsa vattnet är något som kräver erfarenhet. Tillslut kan du nästan lukta dig till bra havsöringsställen. Tro på din instinkt och förkasta inte ett ställe förrän du grundligt och flera gånger gett det en chans. [/FONT][/FONT]
[FONT=Georgia]Jag har ett sånt ställe på sträckan efter Östanå men innan Furusund. Stället verkligen stinker Havsöring och jag hade stannat till där många gånger utan att varken se, känna eller få någon fisk. Efter kanske 6-7ggr hade jag nästan tänkt bränna förbi men svängde in i sista stund. Bara efter några kast fick jag vanmäktigt se en riktigt stor Havsöring som lojt steg efter mitt bete utan att hugga. Det är ruggigt spännande med stora följare och nu hade jag fått bekräftat att min ingivelse var korrekt. Stället hyser Havsöring, dessutom grov sådan. [/FONT]
[FONT=Georgia]Några av mina iakttagelser:[/FONT]
[FONT=Georgia]Vikar: De flesta vikarna är värde att testa. Vass eller inte vass spelar ingen roll, men klipper det på Gäddor är det lika bra att byta, åtminstone för tillfället. Jag har aldrig fått både Havsöring och Gädda på samma ställe samtidigt.[/FONT]
[FONT=Georgia]Uddar och näs: Ofta "drar sig" vattnet runt dessa partier och det gillar Havsöringen.[/FONT]
[FONT=Georgia]Stränder: Stenstränder är en klassiker. Det måste inte nödvändigtvis vara långgrunda stränder. Huvudsaken är att det finns en remsa av grundare vatten i anslutning till stranden, dvs. 3m kurvan. Stora djup utanför, ex. som i Furusundsleden är ingen nackdel.[/FONT]
[FONT=Georgia]Stenar: Undervattenstenar är alltid stekheta, framförallt de som det är lite drag i vattnet kring. [/FONT]
[FONT=Georgia]Djupkanter: Framförallt den sista som kommer upp mot riktigt grunt vatten. Du ser den genom att vattnet blir markant mörkare än det ljusa grunda. Ofta uppträder dessa kanter i grunda vikar med sandig/dyig botten, dvs. i vanliga v[FONT=Georgia]assvikar. Ju skarpare kant desto bättre. [/FONT][/FONT]
[FONT=Georgia]Strömmande partier: Nu menar jag inga virvelströmmar utan det räcker med den svaga typen av vattenström som finns på många ställen i skärgården. Just dessa ställen är perfekta för att flötesmeta. Helst med Strömming men räka funkar bra också.[/FONT]
[FONT=Georgia]Väderstreck: Stränder och vikar mot Ost och Syd slår Nord och Väst alla dar i veckan. Solsidan är nästan alltid bättre än de skuggiga partierna. Jag inbillar mig att fastlandets stränder, av någon anledning, hyser mer fisk jämfört med närliggande öars stränder. Kan det bero på att lekbäckarna går upp på fastlandet?[/FONT]
[FONT=Georgia]Botten: Jag har funnit att det är väldigt olika bottnar på mina hot-spots. Det är både dy, sten och sand. Min enkla slutsats är att man inte ska stirra dig blind efter den klassiska leopardbottnen. Det är viktigare med stenar, djupkanter och fart i vattnet.[/FONT]
[FONT=Georgia]Vattentemperatur: Det är framförallt tidig vår som Havsöringen söker föda i partier av varmare vatten. Åk runt på dina vanliga ställen och ha koll på nyanser av skillnader. Annars handlar det om att det inte får vara för varmt i vattnet. Idealtemperaturen brukar man säga ligger runt 10 grader, men jag har fått Havsöring i allt från is-kanten till 17 gradigt vatten. [/FONT]
[FONT=Georgia]Sist men inte minst.Var och en blir salig på sin egen tro - så även jag. Jag tror på det jag gör så länge jag får fisk någon gång emellanåt. [/FONT]
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
