Vad gör man när man vaknar kl 6:30 en lördagmorgon och regnet piskar mot rutan? Vänder sig och somnar om? Nej, sticker ut och fiskar såklart. Jag vaknade tidigt i morse och stack ner för att fiska lite i regnet. Döm av min förvåning när det inte var en ända själ som hade tänkt samma sak. Jag började fiska några platser som jag förstått är populära bland de som flitigt besöker ån. Den magiska busskuren gav inga gösar. Inte heller sträckan mot tågbron. Den enda fisken jag fick kontakt med var en död brax som kom flytande och tittade upp på mig. Det där kan aldrig vara ett gott tecken tänkte jag. Efter det började jag fundera på om jag skulle gå hem och koka mig en kopp kaffe, eller försöka en sväng på Brynäs. Jag valde det senare och det visade sig vara rätt val, då jag slapp gå hem fisklös. Jag började nöta rakt ut med jiggen över ån. Inte ett ända hugg där heller. Jag uppmärksammade dock att det var väldigt mycket betefisk efter kanterna. Det vore då helt otroligt om det inte fanns abborre under dem där tänkte jag och mycket riktigt började betsfisken sprätta runt efter att ha blivit uppjagade av något underifrån. jag drog på en dropshotrig och började fiska av kanterna, och det gav snabbt resultat. Ettriga abborrar va snabbt där och röck i jiggen. Snacka om att det kändes som solenkonkurs fram när jag lyfte upp den första abborren i regnet. En väldigt fin sådan var det också, och hal då den lyckades sprattla mig ur händerna när jag kroka loss den. Det vart således ingen bild på den vackraste av dagens borrar. Jigga abborre är faktiskt barnsligt kul, man känner sig som ett litet barn som sitter och metar när det börjar rycka i jiggen. Fortfarande ingen gös landad i den där jävla ån men lite abborre är i alla fall bättre än inget. Jag kände mig ganska nöjd när jag vandrade hemåt samtidigt som den övriga delen av stan börja vakna till.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
