Spottade mig tre gånger över axeln stressat. Det starka men dova, orange-färgade ljuset lös upp gatan i centrumpassagen. En sliten passage i en kranskommun i närheten av Stockholm.
Busshållplatser, en tågstation och ett par övergångsställen. Nu på natten var det helt öde. Förutom jag och en skrockbärare.
Den svarta katten sprang snabbt över gatan och försvann. Fick en obehaglig känsla i kroppen. Han jag avvärja oturen? Sved i ögonen när jag sakta kollade upp mot lamporna funderande.
Två dagar senare kör jag på en svart katt. Katten såg ut som en miniatyr av en löpande puma när den for ut över vägen. Några kraftiga dunkar senare lyckades jag få stopp på bilen. Skyndade mig ut för att se hur det gick med katten i den tidiga morgonstunden. Solen hade precis börjat lysa upp asfalten i grå-stens färg.
Vart var katten tänkte jag innan en svart boll sprang iväg som en skållad råtta. Livrädd och troligtvis i chock.
Sprang efter för allt vad jag kunde. Katten sprang snabbare genom den gröna terrängen bestående av grästuvor och tallar. Katten försvann. Gick runt i området ett tag. Kanske låg den skadad och led? Hittade inte katten. . . .
Vad skulle det här föra med sig? I skrockens värld enligt folk som tyder detta; "Otur", "Kanske har du viktiga beslut att ta?" " Är du på väg till fel bana i livet?".
Hmm bra fråga tänkte jag samtidigt som en våg öste in över mig. Färgade vågor från sydlig riktning trummade på ute i fjärden. Jag guppade med i tempot. Kastade på. Nynnade hela tiden på introt från U2´s låt - New year´s day.
Regnet smattrade lätt mot min A-one jacka, i färgen retro blue. Ensam ute vid vattnet idag. Ovanligt år 2012.
Sydvinden var varm och fuktig när den höll mina kinder i ett stadigt grepp. Ett grepp om hopp, ett grepp om att den här platsen skulle visa att den fortfarande är att räkna med.
Efter något år av riktigt dåliga resultat i detta område började jag misströsta, men mitt innersta jag ville inte ge upp. Öringen finns här. Eller i alla fall fanns här.
Kunskapen om området var relativt bra. Visste var öringstråken gick. Visste vilka flugor som fungerade under vissa förhållanden. Tänkte tillbaka på galna fighter och fina fiskar när jag lade ytterligare ett fint kast med vinden. Min vita skjutklump trivdes i luften idag. Hela jag fiskade bra och avslappnat. Om än något frånvarande för stunden.
Färgen på vattnet var grumligt, mjölkigt. Flugorna smög fram i det i princip icke fiskbara vattnet. Flugorna gick i skytteltrafik i asken. Ingen såg speciellt bra ut i "skärgårdmjölken".
Driftade in mot en grundplatå på den stora raksträckan. En plats som för om åren gärna besöktes av större blankingar. Klurar och tittar i flugasken. . . . Då ser jag den. Svart Zonker med lila glister kropp.
Zonkerremsan var lika svart som den troligtvis överlevande katten häromdagen.
Flugan i sig hade tyvärr fallit i skymundan på senaste tiden. Den platsar tyvärr inte så bra på alla ställen i skärgårn.
Vattenfärgen vid hotspotet var spräcklig. Grumligt och kristall-klart vatten blandades. Perfekt.
Lägger ut första kastet med zonkern. Hinner dra tre till fyra drag innan det tar tvärstopp. POFF så flyger det upp en blanking i luften. POFF så flyger den upp igen. Den lilla löslinan på linbrickan svischar av i hög hastighet. Känner en nervös ångest i kroppen.
När väl öring av silverblank kaliber i lite storlek kliver på brukar det gå undan. Det brukar gå riktigt vilt till. Utgången brukar vara oviss.
Ett bekant ljud uppenbarar sig när den flata nylonen slår mot spöet med lång frenesi. Rusningen fortsätter i galen takt. Ett kort stopp. En tvär gir och rusningen fortsätter i sidled. Upp i ytan och stöka. Vinden har avtagit en aningen, men ett mulet och regnigt lock kväver det sista av kvällen.
Det silverblanka i andra änden är nu en bra bit ifrån mig. Parerar stöket, följer med i rusningarna. Hela drillen går som den ska. Efter några minuter lyckas jag landa fisken i håven. Andas ut! Kommer på mig själv med att le fånigt för stunden. Explosiviteten i öringen var ett faktum.
Paddlar in för några bilder. Fisken är fenklippt och runt sextio centimeter lång. Silverblänket i håven ser medtagen ut efter fighten. Funderar ett bra tag på realease eller kill. Bestämmer mig för kill. Synar en sten omgiven av gröna alger i strandkanten. Greppar stenen. Avlivar fisken omgående.
Sextio centimeter öring.
Över tolv centimeter lång strömming och en smält storspigg i magsäcken på fisken.
Åker hemåt nöjd. En härlig kväll avslutades på bästa sätt - med silver!
/ John
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Busshållplatser, en tågstation och ett par övergångsställen. Nu på natten var det helt öde. Förutom jag och en skrockbärare.
Den svarta katten sprang snabbt över gatan och försvann. Fick en obehaglig känsla i kroppen. Han jag avvärja oturen? Sved i ögonen när jag sakta kollade upp mot lamporna funderande.
Två dagar senare kör jag på en svart katt. Katten såg ut som en miniatyr av en löpande puma när den for ut över vägen. Några kraftiga dunkar senare lyckades jag få stopp på bilen. Skyndade mig ut för att se hur det gick med katten i den tidiga morgonstunden. Solen hade precis börjat lysa upp asfalten i grå-stens färg.
Vart var katten tänkte jag innan en svart boll sprang iväg som en skållad råtta. Livrädd och troligtvis i chock.
Sprang efter för allt vad jag kunde. Katten sprang snabbare genom den gröna terrängen bestående av grästuvor och tallar. Katten försvann. Gick runt i området ett tag. Kanske låg den skadad och led? Hittade inte katten. . . .
Vad skulle det här föra med sig? I skrockens värld enligt folk som tyder detta; "Otur", "Kanske har du viktiga beslut att ta?" " Är du på väg till fel bana i livet?".
Hmm bra fråga tänkte jag samtidigt som en våg öste in över mig. Färgade vågor från sydlig riktning trummade på ute i fjärden. Jag guppade med i tempot. Kastade på. Nynnade hela tiden på introt från U2´s låt - New year´s day.
Regnet smattrade lätt mot min A-one jacka, i färgen retro blue. Ensam ute vid vattnet idag. Ovanligt år 2012.
Sydvinden var varm och fuktig när den höll mina kinder i ett stadigt grepp. Ett grepp om hopp, ett grepp om att den här platsen skulle visa att den fortfarande är att räkna med.
Efter något år av riktigt dåliga resultat i detta område började jag misströsta, men mitt innersta jag ville inte ge upp. Öringen finns här. Eller i alla fall fanns här.
Kunskapen om området var relativt bra. Visste var öringstråken gick. Visste vilka flugor som fungerade under vissa förhållanden. Tänkte tillbaka på galna fighter och fina fiskar när jag lade ytterligare ett fint kast med vinden. Min vita skjutklump trivdes i luften idag. Hela jag fiskade bra och avslappnat. Om än något frånvarande för stunden.
Färgen på vattnet var grumligt, mjölkigt. Flugorna smög fram i det i princip icke fiskbara vattnet. Flugorna gick i skytteltrafik i asken. Ingen såg speciellt bra ut i "skärgårdmjölken".
Driftade in mot en grundplatå på den stora raksträckan. En plats som för om åren gärna besöktes av större blankingar. Klurar och tittar i flugasken. . . . Då ser jag den. Svart Zonker med lila glister kropp.
Zonkerremsan var lika svart som den troligtvis överlevande katten häromdagen.
Flugan i sig hade tyvärr fallit i skymundan på senaste tiden. Den platsar tyvärr inte så bra på alla ställen i skärgårn.
Vattenfärgen vid hotspotet var spräcklig. Grumligt och kristall-klart vatten blandades. Perfekt.
Lägger ut första kastet med zonkern. Hinner dra tre till fyra drag innan det tar tvärstopp. POFF så flyger det upp en blanking i luften. POFF så flyger den upp igen. Den lilla löslinan på linbrickan svischar av i hög hastighet. Känner en nervös ångest i kroppen.
När väl öring av silverblank kaliber i lite storlek kliver på brukar det gå undan. Det brukar gå riktigt vilt till. Utgången brukar vara oviss.
Ett bekant ljud uppenbarar sig när den flata nylonen slår mot spöet med lång frenesi. Rusningen fortsätter i galen takt. Ett kort stopp. En tvär gir och rusningen fortsätter i sidled. Upp i ytan och stöka. Vinden har avtagit en aningen, men ett mulet och regnigt lock kväver det sista av kvällen.
Det silverblanka i andra änden är nu en bra bit ifrån mig. Parerar stöket, följer med i rusningarna. Hela drillen går som den ska. Efter några minuter lyckas jag landa fisken i håven. Andas ut! Kommer på mig själv med att le fånigt för stunden. Explosiviteten i öringen var ett faktum.
Paddlar in för några bilder. Fisken är fenklippt och runt sextio centimeter lång. Silverblänket i håven ser medtagen ut efter fighten. Funderar ett bra tag på realease eller kill. Bestämmer mig för kill. Synar en sten omgiven av gröna alger i strandkanten. Greppar stenen. Avlivar fisken omgående.
Sextio centimeter öring.
Över tolv centimeter lång strömming och en smält storspigg i magsäcken på fisken.
Åker hemåt nöjd. En härlig kväll avslutades på bästa sätt - med silver!
/ John
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
