Jag låter fortsätta berätta om min och Henriks satsning i Vättern. Som Henrik berättade så hade vi grym tur med vädret. Enda minus där var ett lättare regn en av dagarna, men hellre det än svårfiskad blåst. Tobbes Quintrex 390 fiskade var som en dröm i vattnet. Otroligt stabil och praktisk på alla sätt. Jag är förälskad i den båten. Både Henrik och jag är tämligen oerfarna trollingfiskare och valde därför att "bara" köra med 6 spön under dagarna. Faktist vid tillfällen hända att vi endast körde med 4 spön när det kändes som att vi var tvungna att parera skarpare svängar invid trängre sund etc.
Vi hade noga läst av kartor, satelitbilder, förhört oss om tips och tankar från både lokala och vänner som är mer bekanta både med fisket och vattnet. Vi var som svampar som sög in all info som kändes värd att ta del av.
Som alltid vid gäddfiske så gäller det att försöka få så bra grepp om situationen som möjligt och försöka räta ut så mycket frågetecken som möjligt. Vi försökte förstå hur gäddorna i Vättern fungerar och rör sig inför leken i Vättern. Det kändes som vi var rätt på det då vi vid platser som kändes rätt för stunden visade ENORMA bågar på ekolodet. Bågar som inte kunde vara annat än större gäddor. Svårt att spekulera men viss skenar fantasin i väg när en båge lyft från botten täcker stor del av skärmen på ibland 15 meters djup, trots att vi hade låg hastighet på givaren.
Flera sådana bågar kryssade vi över med våra plastbeten. Ibland med lite högre hastigheter och ibland mycket långsamt. Vi körde både ytligt och lite mer blyat för att gardera oss. Testade allt från större Westins jätte, stor Zalt, Platypus till mindre Nils Master och Magnum Pike (Heter magnum? - dock är den liten). Vi fick inga påslag eller tendenser på att fisk lyfte för att kolla in betena.
Vi hade bestämt att försöka köra så hardcore som vi bara uthärdade att göra. Dvs att försöka koncentrera fisket längre ut efter de pelagiska gristjocka rödingglufsarna som var på väg in.
Det är lätt att låta sig lockas att glida närmare in i vikarna och få mer påslag. Men det är då vi påminner oss om varför vi besöker Vättern och trollar - Jo, för att kanske så simmar Sveriges största gäddor där. Och de största får du räkna med mer surfiske efter. Vi var överens om att hellre bli tomhänta och veta att vi fiskat så bra som möjligt efter de stora, än att fylla ut tiden med mellangäddor som i längden inte betyder något och som kan fångas i vilket vatten som helst.
-Vad hände då?
Efter nästan fyra dagar utan ett pet kunde vi konstatera att vi till trots hade lärt oss mycket. Fått en inblick om hur fisket funkar, hur Vättern och skärgården ser ut. Jag måste säga att det är otroligt vackert! Ute på storvättern är vattnet kristallklart! Magiskt! Och vi hade ju fått äta gott, sova riktigt bra och se denna fantastiska natur (som vackrast långt ut).
Vi hade bestämt att sista dagen som också verkade vara den hetaste i vädersynpunkt endast köra halvdag eftersom både jag och Henrik hade en seg resa hem.
Nästan all tid hade gått och vi hade nu flyttat längre in i skärgården för att testa några sund som vi inte tidigare hade provat. Den sista sträckan verkade lovande och hade flera fina lekområden i sin närhet. Vi fiskade nu grundare, ofta på 5-8 meters djup.
Efter ett tag så hade vi bestämt att mer eller mindre bryta. Vi hade bara några sista hundra meter kvar att trolla av som verkade riktigt fina. Faktum var att vi stod på helspänn dessa sista 100 meter trots 4 fisktomma dagar.
Plötsligt så glider min en inre paravan bakåt och spöet kröker sig. Innerspöet fiskade ändå på utsidan från land sett. Jag visste också att på detta spöet så hade jag en Nils Master som inte fiskade så djupt.
Jag kastade mig bak och drog upp spöet och gjorde mothugg. Fast fisk!!!! Henrik skrek också upphetsat - Är det fisk?!!! Det är fisk! Sista ödesminuten!
Jag börjar få in fisken som nu verkar bli tyngre och tyngre. Jag säger till Henrik att jag tror att den är stor och ser tillsist en större gul sida visa sig längre bak i vattnet.
Då skenar jag totalt! Jag hojtar om att vi måste förbereda håven för denna vill jag inte missa.
När den närmar sig är jag i extas. Henrik har jag lyckats stressa upp också så adrenalinnivån är galet hög hos oss båda. Henrik gör en oklanderlig håvning. Och vi båda skriker av eurofori. Jag givetvis högst. För ögonblicket tror jag faktist att jag fått en 14-kilos best i håven och bara skriker som en tok. Henrik tror den är mindre men jag tror fortfarande att den är ganska fin. Först efter förberedelser med avkrokningsmatta och vågsäck på durken, då jag lyfter håven förstår jag också att den inte riktigt var så stor som jag först trodde. Vi mäter och väger henne till 109 cm och 10,34 kg.
Konstig känsla detta. Vi var lyriska - vi hade lyckats få en fisk - och den vägde över 10 kg. Dock så kändes det "lite" trist när jag fisk tagga ner och "ändå" vara "nöjd" med en tia
Jag skenade först och trodde den var större. Det brukar ju vara roligare när man tror tvärtom - efteråt iallafall... Haha!
Det kändes grymt skönt att vi kunde återvända hem med flaggan i topp. En fisk endast och den vägde 10+. Känns ju trotsallt lite häftigare än att få flera mellanfiskar på vägen. Detta blev ju så speciellt och så laddat.
Vi kunde också konstatera att gäddan var en sån vi kallar "insektsgädda" alltså en stationär gulare inomskärsgädda som kanske "äter skalbaggar och skräddare" och inte en frijagande rödigslaktare.
Men en fin sån! Och som sagt den kryddade rejält vår resa!
En teamseger!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Vi hade noga läst av kartor, satelitbilder, förhört oss om tips och tankar från både lokala och vänner som är mer bekanta både med fisket och vattnet. Vi var som svampar som sög in all info som kändes värd att ta del av.
Som alltid vid gäddfiske så gäller det att försöka få så bra grepp om situationen som möjligt och försöka räta ut så mycket frågetecken som möjligt. Vi försökte förstå hur gäddorna i Vättern fungerar och rör sig inför leken i Vättern. Det kändes som vi var rätt på det då vi vid platser som kändes rätt för stunden visade ENORMA bågar på ekolodet. Bågar som inte kunde vara annat än större gäddor. Svårt att spekulera men viss skenar fantasin i väg när en båge lyft från botten täcker stor del av skärmen på ibland 15 meters djup, trots att vi hade låg hastighet på givaren.
Flera sådana bågar kryssade vi över med våra plastbeten. Ibland med lite högre hastigheter och ibland mycket långsamt. Vi körde både ytligt och lite mer blyat för att gardera oss. Testade allt från större Westins jätte, stor Zalt, Platypus till mindre Nils Master och Magnum Pike (Heter magnum? - dock är den liten). Vi fick inga påslag eller tendenser på att fisk lyfte för att kolla in betena.
Vi hade bestämt att försöka köra så hardcore som vi bara uthärdade att göra. Dvs att försöka koncentrera fisket längre ut efter de pelagiska gristjocka rödingglufsarna som var på väg in.
Det är lätt att låta sig lockas att glida närmare in i vikarna och få mer påslag. Men det är då vi påminner oss om varför vi besöker Vättern och trollar - Jo, för att kanske så simmar Sveriges största gäddor där. Och de största får du räkna med mer surfiske efter. Vi var överens om att hellre bli tomhänta och veta att vi fiskat så bra som möjligt efter de stora, än att fylla ut tiden med mellangäddor som i längden inte betyder något och som kan fångas i vilket vatten som helst.
-Vad hände då?
Efter nästan fyra dagar utan ett pet kunde vi konstatera att vi till trots hade lärt oss mycket. Fått en inblick om hur fisket funkar, hur Vättern och skärgården ser ut. Jag måste säga att det är otroligt vackert! Ute på storvättern är vattnet kristallklart! Magiskt! Och vi hade ju fått äta gott, sova riktigt bra och se denna fantastiska natur (som vackrast långt ut).
Vi hade bestämt att sista dagen som också verkade vara den hetaste i vädersynpunkt endast köra halvdag eftersom både jag och Henrik hade en seg resa hem.
Nästan all tid hade gått och vi hade nu flyttat längre in i skärgården för att testa några sund som vi inte tidigare hade provat. Den sista sträckan verkade lovande och hade flera fina lekområden i sin närhet. Vi fiskade nu grundare, ofta på 5-8 meters djup.
Efter ett tag så hade vi bestämt att mer eller mindre bryta. Vi hade bara några sista hundra meter kvar att trolla av som verkade riktigt fina. Faktum var att vi stod på helspänn dessa sista 100 meter trots 4 fisktomma dagar.
Plötsligt så glider min en inre paravan bakåt och spöet kröker sig. Innerspöet fiskade ändå på utsidan från land sett. Jag visste också att på detta spöet så hade jag en Nils Master som inte fiskade så djupt.
Jag kastade mig bak och drog upp spöet och gjorde mothugg. Fast fisk!!!! Henrik skrek också upphetsat - Är det fisk?!!! Det är fisk! Sista ödesminuten!
Jag börjar få in fisken som nu verkar bli tyngre och tyngre. Jag säger till Henrik att jag tror att den är stor och ser tillsist en större gul sida visa sig längre bak i vattnet.
Då skenar jag totalt! Jag hojtar om att vi måste förbereda håven för denna vill jag inte missa.
När den närmar sig är jag i extas. Henrik har jag lyckats stressa upp också så adrenalinnivån är galet hög hos oss båda. Henrik gör en oklanderlig håvning. Och vi båda skriker av eurofori. Jag givetvis högst. För ögonblicket tror jag faktist att jag fått en 14-kilos best i håven och bara skriker som en tok. Henrik tror den är mindre men jag tror fortfarande att den är ganska fin. Först efter förberedelser med avkrokningsmatta och vågsäck på durken, då jag lyfter håven förstår jag också att den inte riktigt var så stor som jag först trodde. Vi mäter och väger henne till 109 cm och 10,34 kg.
Konstig känsla detta. Vi var lyriska - vi hade lyckats få en fisk - och den vägde över 10 kg. Dock så kändes det "lite" trist när jag fisk tagga ner och "ändå" vara "nöjd" med en tia
Jag skenade först och trodde den var större. Det brukar ju vara roligare när man tror tvärtom - efteråt iallafall... Haha!Det kändes grymt skönt att vi kunde återvända hem med flaggan i topp. En fisk endast och den vägde 10+. Känns ju trotsallt lite häftigare än att få flera mellanfiskar på vägen. Detta blev ju så speciellt och så laddat.
Vi kunde också konstatera att gäddan var en sån vi kallar "insektsgädda" alltså en stationär gulare inomskärsgädda som kanske "äter skalbaggar och skräddare" och inte en frijagande rödigslaktare.
Men en fin sån! Och som sagt den kryddade rejält vår resa!
En teamseger!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
