Svarta som stora korpar. Stora silhuetter. På något sätt var det mäktigt att se. Men insåg i samma veva att gryningens första lokal skulle vara totalkörd.
Tvåhundra meter ifrån mig. På de två öarna. Satt det ett hundratal skarvar, den hitförda och omdiskuterade mellanskarven. De inväntade att morgonens första fiskar skulle komma in och visa sig.
Puttar ut flytringen och iakttar deras strategi. Hur de militärsikt strukturerat upp sig på en varsin ö. Inget skulle lämnas åt slumpen. Ett par tunna isflingor knastrar till när jag försiktigt paddlar i morgonens kristall-klara vatten. En kylig natt hade fått allt i naturen att stå still. Solen kämpade sig upp bakom trädhorisonten. Ett ljusrosa sken på himmelen avslöjade vart solen befann sig.
Att jag ens sjösatte flytringen här är ett stort frågetecken med tanke på förutsättningarna. Drygt hundra fåglar som fiskar runt mig i åttor. Skulle inte ha en syl i vädret.
Om ens fisken skulle våga visa sig.
Någon halvtimme går. Solen visar sig mer och mer. Får ett par bländande strålar i ansiktet när jag spanar i en viss vinkel.
Som på en given signal börjar morgonens jakt. Skarvarna börjar driva ett fiskstim. Det plaskas och flygs lågt över vattenytan. Den stela truppen har nu fått all fart i världen.
Beger mig därifrån. Jag är ju ändå här för att fiska öring.
Nytt ställe. Nya förhoppningar.
Beger mot en större fjärd som vetter lite mer utomskärs. Fokuserad.
Möts återigen av skarvar, inte hundra stycken där här gången. Utan kanske fyra till femhundra istället. . . . . Hela ytan är upprörd under deras jakt. Hela himmelen är svartprickig. Träden på fastlandet intas av "vilande" skarvar. Lågt flygande skarvar spanar förvirrat på mig.
Några av gryningens jägare.
Puhh. Började känna mig uppgiven. Riktigt uppgiven. Vandrar vidare. Hittade ett litet spot som var orört. Börjar fiska. Fiskar omotiverat. Fiskar funderande. Självklart blir det ingen fisk då. Driver av området. Ingen kontakt.
Börjar fundera på hemgång, all lust att fiska hade försvunnit. Går upp på land. Kollar in flugboxen. Ser ett par intressanta "experiment flugor". Tror stenhårt på dem. Fan. . . Läge att testa någon av dessa skapelser.
Driftar av samma område igen. Men med en spännande och för tillfället hemlig fluga.
Hinner i princip bara kasta första kastet innan det pangar på ordentligt. Blev nästan rädd av hugget. Men fisken går loss.
Sänker spöet. Spänner in lite lina. Håller tight. Känner hur fisken kliver på igen. Gång efter gång. Men den vill inte fastna. Gör ett långt stopp. På kanske tio sekunder. Känner nu hur fisken slukar flugan på kort lina. Strip-strikar mothugget.
Lyfter spöet och fighten gungar igång. Lite hopp, lite stök, lite tryckande och sen ligger fisken i håven. En fin hona på någonstans runt femtiofem centimeter. Hon fick simma tillbaka efter ett par bilder.
Färgen på huvudet var en aningen gul och grå. Dvs en "påblänkare".
Fortsätter köra på. Har hög hastighet i intagningen på flugan. Bränner en fisk kort därefter. De är här idag!
Ser ett vak långt ut. Fiskar vidare. Bränner ytterligare en till kort därefter.
Flugan är en succé! Med undantag för krokningsförmågan?
Efter en lunchpaus fiskar jag sista spotet för dagen. Solen glimrar mellan molnen. Låter fluglinan dansa visuellt mot skyn. Hinner låta linan landa lätt på ytan. Under flugan är det cirka sex meter djupt, precis på kanten till tre meters kurvan. Drar två drag. Sedan tjongar det till något så brutalt i grejerna att jag nästan får hjärtattack. Fattar knappt vad som hände? Men fokuserar. Känner på mig att fisken är precis bakom flugan. Låter flugan leva sitt egna liv. Men inget händer.
Nöter på ett tag till men är alldeles svag i kroppen av allt adrenalin. Kan inte släppa hugget. Hur stor var den? Blank, absolut.
Ett hugg av det värre slaget. Kanske det sjukaste hugget jag har haft på ett par år. . . . . .
Summa summarum; Känslan i öringbarometern var helt fel idag. Men belönades ändå med fisk, ett flertal tunga kontakter och den nya flugan visade sin styrka i attraktion i alla fall.
/ John
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Tvåhundra meter ifrån mig. På de två öarna. Satt det ett hundratal skarvar, den hitförda och omdiskuterade mellanskarven. De inväntade att morgonens första fiskar skulle komma in och visa sig.
Puttar ut flytringen och iakttar deras strategi. Hur de militärsikt strukturerat upp sig på en varsin ö. Inget skulle lämnas åt slumpen. Ett par tunna isflingor knastrar till när jag försiktigt paddlar i morgonens kristall-klara vatten. En kylig natt hade fått allt i naturen att stå still. Solen kämpade sig upp bakom trädhorisonten. Ett ljusrosa sken på himmelen avslöjade vart solen befann sig.
Att jag ens sjösatte flytringen här är ett stort frågetecken med tanke på förutsättningarna. Drygt hundra fåglar som fiskar runt mig i åttor. Skulle inte ha en syl i vädret.
Om ens fisken skulle våga visa sig.
Någon halvtimme går. Solen visar sig mer och mer. Får ett par bländande strålar i ansiktet när jag spanar i en viss vinkel.
Som på en given signal börjar morgonens jakt. Skarvarna börjar driva ett fiskstim. Det plaskas och flygs lågt över vattenytan. Den stela truppen har nu fått all fart i världen.
Beger mig därifrån. Jag är ju ändå här för att fiska öring.
Nytt ställe. Nya förhoppningar.
Beger mot en större fjärd som vetter lite mer utomskärs. Fokuserad.
Möts återigen av skarvar, inte hundra stycken där här gången. Utan kanske fyra till femhundra istället. . . . . Hela ytan är upprörd under deras jakt. Hela himmelen är svartprickig. Träden på fastlandet intas av "vilande" skarvar. Lågt flygande skarvar spanar förvirrat på mig.
Några av gryningens jägare.
Puhh. Började känna mig uppgiven. Riktigt uppgiven. Vandrar vidare. Hittade ett litet spot som var orört. Börjar fiska. Fiskar omotiverat. Fiskar funderande. Självklart blir det ingen fisk då. Driver av området. Ingen kontakt.
Börjar fundera på hemgång, all lust att fiska hade försvunnit. Går upp på land. Kollar in flugboxen. Ser ett par intressanta "experiment flugor". Tror stenhårt på dem. Fan. . . Läge att testa någon av dessa skapelser.
Driftar av samma område igen. Men med en spännande och för tillfället hemlig fluga.
Hinner i princip bara kasta första kastet innan det pangar på ordentligt. Blev nästan rädd av hugget. Men fisken går loss.
Sänker spöet. Spänner in lite lina. Håller tight. Känner hur fisken kliver på igen. Gång efter gång. Men den vill inte fastna. Gör ett långt stopp. På kanske tio sekunder. Känner nu hur fisken slukar flugan på kort lina. Strip-strikar mothugget.
Lyfter spöet och fighten gungar igång. Lite hopp, lite stök, lite tryckande och sen ligger fisken i håven. En fin hona på någonstans runt femtiofem centimeter. Hon fick simma tillbaka efter ett par bilder.
Färgen på huvudet var en aningen gul och grå. Dvs en "påblänkare".
Fortsätter köra på. Har hög hastighet i intagningen på flugan. Bränner en fisk kort därefter. De är här idag!
Ser ett vak långt ut. Fiskar vidare. Bränner ytterligare en till kort därefter.
Flugan är en succé! Med undantag för krokningsförmågan?
Efter en lunchpaus fiskar jag sista spotet för dagen. Solen glimrar mellan molnen. Låter fluglinan dansa visuellt mot skyn. Hinner låta linan landa lätt på ytan. Under flugan är det cirka sex meter djupt, precis på kanten till tre meters kurvan. Drar två drag. Sedan tjongar det till något så brutalt i grejerna att jag nästan får hjärtattack. Fattar knappt vad som hände? Men fokuserar. Känner på mig att fisken är precis bakom flugan. Låter flugan leva sitt egna liv. Men inget händer.
Nöter på ett tag till men är alldeles svag i kroppen av allt adrenalin. Kan inte släppa hugget. Hur stor var den? Blank, absolut.
Ett hugg av det värre slaget. Kanske det sjukaste hugget jag har haft på ett par år. . . . . .
Summa summarum; Känslan i öringbarometern var helt fel idag. Men belönades ändå med fisk, ett flertal tunga kontakter och den nya flugan visade sin styrka i attraktion i alla fall.
/ John
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
