Resan del.1
Att lämna in spöväskan och se hur den slukas av bagagebandet är lite av en
rysare efter att man nyligen upplevt flera missöden med kolfibrer inblandade.
Det visade sig att allt skulle gå bra både tur och retur.
Från London-Stansteadt bar det iväg i en bekväm bil men vars automatlåda
inte lät som den skulle och över en timmes bilfärd fick påbörjas om igen
med en mindre och ”tyskare” bil.
Målet var Leicester och här hade jag varit under mina kreativare år som Dj
och hade redan då hört talas om ”the carp fisheries”.
Efter att ha spanat på en tornfalk i morgondimman bjöds det på klassisk frukost
på en”bed and breakfast” beläget i lantlig miljö.
Fisket del.2
Premiären skulle ske vid Holly Farm och jag placerades vid en liten damm som
hade det beryktade namnet ”Moby”.
Min första fisk skulle visa sig vara en mört och den följdes åt av en karp som kunde
påvisa att mina elastics inte var mjuka nog…än.
Efter att ha läst Ivan Marks - The People´s Champion var det overkligt att dom två
första personerna som skulle presentera sig var Brian Envise och Dave Rossi.
För den dödlige kanske inget märkvärdigt men för mig en chans att få träffa några av dom
som verkligen varit med om att utveckla det vi idag sysslar med nämligen ”Match-mete”.
B. Envise; “ Nowadays I only bring the feederrod and the seatbox, it´s
easy to carry along and enough for baggin…”
Resan del.3
Politik och nyheter är två av dom största faktorerna till det mesta negativa som projekteras
genom våra visuella och läsbara medier.
Är det inte krig så är det en skapelse så missvisande att den får oss att agera precis som vi blir
tillsagda, och i ett land så välbefolkat som Storbritannien så kommer det att utmärkas i kaos.
I vårat fall drabbades vi av strejk som skulle påverka tillgången av diesel/bensin och hemresan, allt blev som förbytt och vi befann oss mitt i kaoset.
Som tur fanns omgivningarna av vänligt besinnade och några ”pintes” senare beslöt vi oss
för att resa vidare, välinformerade om att det fanns gott om soppa längs vägarna.
Vi hälsade på Eselle Polerepairs och Scott som reparerat många av mina delar till diverse
spön och man förstod snabbt varför kvalitén är så bra som den är.
Sensas sponsrade Geoff Woodgate skulle hjälpa oss med ett bättre pris på ”lungeonmeat” eller burkskinka från matbutiken han drev. Han gav mig en liten inblick i den öppna franska tävlingsfronten och det lät spännande.
G.Woodgate; "There´s nothing like riverfishing for breme in France..."
Vi hade även chansen att få träffa Englands representant för Dino´s flöten
Atilla som driver The Best Floats UK och fick oss en lektion i hur man
sorterar ut ett bra flöte från ett dåligt.
Fisket del.4
Vid det här laget hade jag sett en fjärdedel av landet och det var dags att ta ut prylarna
ur bilen och fiska i White Acres, ett mecka för den som följt den kommersiella utvecklingen av fisket i England.
Det finns 11st vackert belägna dammar och alla innehåller gott om fisk,
8 st av dessa fungerar att fiska med vanliga metoder och två är mer för grövre prylar efter
större karp och mal.
Man kan i princip lägga upp sitt fiske efter behov, vill du fiska mört med långspö eller
kötta skimmers med t/p´t (givetvis med vissa överraskningar).
Dunka upp karp med wagglerspöt var populärt bland dom flesta som fiskade och fiske med ”plopp” ljud har definitivt tagit över.
Själv ville jag bara känna om mitt t/p hade vad som utlovats och framför allt
sitta och njuta samtidigt som mina idéer skulle få se verklighet.
Första dagen satt jag vid Pollawyn Lake och började dra mört på feedern och lurade
upp ett gäng fina 3-7hg abborrar intill strandkanten medans 13 meters plasten förblev
en skimmer plats och det slutade med några barbar varav en försökte sno min topp 5.
Har man glömt något så finns en ”Tackle shop” med precis det man behöver och lite till.
Faktiskt en riktigt bra affär med bra personal som gärna hjälper till, priserna ligger från bra
budget till proffsigt och dyrt.
Tack vare det dåliga vädret bestämde vi oss för ett besök på Mawgan Porth Fishery som ligger vackert beläget i en skyddad dalgång.
En helt annan typ av omgivning allt inbäddad i dungar fulla av sångare,en fågelskådares
paradis fast nu skulle tränas ”marginfiske”.
Tre dagar skulle spenderas vid Bolingey Lakes som är ett sorts vip vatten
för den som bor vid White Acres. Helt överdrivna mängder karp och perfekt för den
som vill göra sitt slutliga examens prov i karpfiske med t/p…
Här kunde man få 10-12 kilos karpar och under tävlingar brukar lägsta vikterna ligga runt
50 kg.
Fortsättning följer...
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Att lämna in spöväskan och se hur den slukas av bagagebandet är lite av en
rysare efter att man nyligen upplevt flera missöden med kolfibrer inblandade.
Det visade sig att allt skulle gå bra både tur och retur.
Från London-Stansteadt bar det iväg i en bekväm bil men vars automatlåda
inte lät som den skulle och över en timmes bilfärd fick påbörjas om igen
med en mindre och ”tyskare” bil.
Målet var Leicester och här hade jag varit under mina kreativare år som Dj
och hade redan då hört talas om ”the carp fisheries”.
Efter att ha spanat på en tornfalk i morgondimman bjöds det på klassisk frukost
på en”bed and breakfast” beläget i lantlig miljö.
Fisket del.2
Premiären skulle ske vid Holly Farm och jag placerades vid en liten damm som
hade det beryktade namnet ”Moby”.
Min första fisk skulle visa sig vara en mört och den följdes åt av en karp som kunde
påvisa att mina elastics inte var mjuka nog…än.
Efter att ha läst Ivan Marks - The People´s Champion var det overkligt att dom två
första personerna som skulle presentera sig var Brian Envise och Dave Rossi.
För den dödlige kanske inget märkvärdigt men för mig en chans att få träffa några av dom
som verkligen varit med om att utveckla det vi idag sysslar med nämligen ”Match-mete”.
B. Envise; “ Nowadays I only bring the feederrod and the seatbox, it´s
easy to carry along and enough for baggin…”
Resan del.3
Politik och nyheter är två av dom största faktorerna till det mesta negativa som projekteras
genom våra visuella och läsbara medier.
Är det inte krig så är det en skapelse så missvisande att den får oss att agera precis som vi blir
tillsagda, och i ett land så välbefolkat som Storbritannien så kommer det att utmärkas i kaos.
I vårat fall drabbades vi av strejk som skulle påverka tillgången av diesel/bensin och hemresan, allt blev som förbytt och vi befann oss mitt i kaoset.
Som tur fanns omgivningarna av vänligt besinnade och några ”pintes” senare beslöt vi oss
för att resa vidare, välinformerade om att det fanns gott om soppa längs vägarna.
Vi hälsade på Eselle Polerepairs och Scott som reparerat många av mina delar till diverse
spön och man förstod snabbt varför kvalitén är så bra som den är.
Sensas sponsrade Geoff Woodgate skulle hjälpa oss med ett bättre pris på ”lungeonmeat” eller burkskinka från matbutiken han drev. Han gav mig en liten inblick i den öppna franska tävlingsfronten och det lät spännande.
G.Woodgate; "There´s nothing like riverfishing for breme in France..."
Vi hade även chansen att få träffa Englands representant för Dino´s flöten
Atilla som driver The Best Floats UK och fick oss en lektion i hur man
sorterar ut ett bra flöte från ett dåligt.
Fisket del.4
Vid det här laget hade jag sett en fjärdedel av landet och det var dags att ta ut prylarna
ur bilen och fiska i White Acres, ett mecka för den som följt den kommersiella utvecklingen av fisket i England.
Det finns 11st vackert belägna dammar och alla innehåller gott om fisk,
8 st av dessa fungerar att fiska med vanliga metoder och två är mer för grövre prylar efter
större karp och mal.
Man kan i princip lägga upp sitt fiske efter behov, vill du fiska mört med långspö eller
kötta skimmers med t/p´t (givetvis med vissa överraskningar).
Dunka upp karp med wagglerspöt var populärt bland dom flesta som fiskade och fiske med ”plopp” ljud har definitivt tagit över.
Själv ville jag bara känna om mitt t/p hade vad som utlovats och framför allt
sitta och njuta samtidigt som mina idéer skulle få se verklighet.
Första dagen satt jag vid Pollawyn Lake och började dra mört på feedern och lurade
upp ett gäng fina 3-7hg abborrar intill strandkanten medans 13 meters plasten förblev
en skimmer plats och det slutade med några barbar varav en försökte sno min topp 5.
Har man glömt något så finns en ”Tackle shop” med precis det man behöver och lite till.
Faktiskt en riktigt bra affär med bra personal som gärna hjälper till, priserna ligger från bra
budget till proffsigt och dyrt.
Tack vare det dåliga vädret bestämde vi oss för ett besök på Mawgan Porth Fishery som ligger vackert beläget i en skyddad dalgång.
En helt annan typ av omgivning allt inbäddad i dungar fulla av sångare,en fågelskådares
paradis fast nu skulle tränas ”marginfiske”.
Tre dagar skulle spenderas vid Bolingey Lakes som är ett sorts vip vatten
för den som bor vid White Acres. Helt överdrivna mängder karp och perfekt för den
som vill göra sitt slutliga examens prov i karpfiske med t/p…
Här kunde man få 10-12 kilos karpar och under tävlingar brukar lägsta vikterna ligga runt
50 kg.
Fortsättning följer...
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
