Lustfiske: Var sin lille en

[Barramundi]

I söndags blev det en tur till sydkusten i sällskap med min granne Anders och hans kompis Håkan. Som vanligt började vi på ett av Anders favoritställen där man känner sig som en stuntman när man beger sig ut bland hala stenbumlingar och höga vågor. "Som att gå runt på stan" tyckte de båda norrlänningarna, som dessutom plaskade runt i andasvadare trots de mycket få plusgraderna.

Ganska snart har Håkan krokat dagens första fisk på ett rosaprickigt Snaps. En liten, men blank rackare som får simma tillbaka. En stund senare är det Anders tur att drilla fisk. På avstånd är det svårt för mig att bedöma öringens storlek, men under kaffepausen senare hävdade Anders att den låg kring 2 kg, men att det var en så kallad blankbesa som därför fick friheten åter.

Nu måste det väl ändå vara min tur tänker jag, och sätter på en Vicke 15 gram i koppar/grön/orange. Denna lilla kustwobbler kastar riktigt bra trots sin låga vikt, har en ettrigt "vickig" gång, och har blivit en ny favorit för mig. När draget just landat i ett vågsvall känner jag ett bestämt hugg och strax ligger en trind men något för liten blänkare i håven. Då det inte blivit så många öringar på sistone får den följa med in till strandkanten för en snabb plåtning innan jag låter den gå.

Tre landade fiskar inom en timme, plus en tappad för Håkan, kändes som en bra start. Men efter det var öringarna som bortblåsta, och inte heller en flytt till ett annat av Anders favoritställen plats gav någon utdelning. Nya tag snart igen!


Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)