Vi sportfiskare ger aldrig upp, vi är ett tåligt släkte som kämpar in i det sista. Är det verkligen så? Nja kanske är vi som alla andra människor, olika som individer där vissa väljer att gå den enklaste vägen medan andra är desto tjurigare och vägrar ge upp i första taget. Eller kanske är det bara jag som är dum nog när jag inte inser hur dåligt fisket är?
Plötsligt väcks jag till liv från mina tankar. En ilsken broms kretsar likt ett reaplan runt min skalle. Den gör ytterligare några lovar innan den bestämmer sig för att dra sig vidare. Jag inser att tiden sprungit iväg fortare än jag anat och att fiskelyckan gått sämre än väntat. Mina kompisar har lämnat mig för länge sedan och nu står jag ensam ute i strömmen med flugspöet i handen och miljontals knott runt om mig och inte ett endaste vak i sikte. Nja jag tror jag ger upp.
På vägen upp till tältet slår det mig plötsligt...
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Plötsligt väcks jag till liv från mina tankar. En ilsken broms kretsar likt ett reaplan runt min skalle. Den gör ytterligare några lovar innan den bestämmer sig för att dra sig vidare. Jag inser att tiden sprungit iväg fortare än jag anat och att fiskelyckan gått sämre än väntat. Mina kompisar har lämnat mig för länge sedan och nu står jag ensam ute i strömmen med flugspöet i handen och miljontals knott runt om mig och inte ett endaste vak i sikte. Nja jag tror jag ger upp.
På vägen upp till tältet slår det mig plötsligt...
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
