Nu vill jag berätta om mitt semesterfiske som jag till största del bedrivit i en sjö strax utanför Flen i Södermanland.
Jag har en inbiten abborrefiskare som älskar att fiska på jigg, har viss förakt för spinnare då jag alltid blir så putt på dom som får fisk med dessa när jag själv ligger och drar mina fina små gummi imitationer på botten och försöker lura abborren till hugg.
Men nu till kvällen den 6/9 2011.
Efter att ha intagit en god middag bestående av lasagne och en norrlands i immigt glas så klev jag ut på grusgången utanför huset för att titta upp mot skyn. Molnen låg täta och solen klarade inte av att bryta igenom även om den gjorde stora annsträngande försök. Hunden sprang omkring och letade efter benet jag kastat ut dagen innan och han lyckats gömma även för sig själv.
Tittade in genom fönstret på min sambo och får ögonkontakt, försöker få henne att förstå att denna kväll kommer inte bestå av något IDOL-kval eller annat soffasittande nöje utan denna kväll kommer handla om mej vid sjön med mitt nya RonThompson UL-spö och mina jiggar. Vet inte om vi förstod varandra rätt men hon räckte mej soppåsen och suckade högt.
Väl framme vid sjön öppnade sej himlen och regnet öste ner, snabbt in med grejerna under ett träd och börja dra på sej vadarna då jag älskar att själv stå i vattnet när jag fiskar, samt att all återsättning av fisk blir så mkt lättare. Innan jag hinner ner i vattnet så kan man säga att jag nästan testade vadarna på land då regnet bara tilltog och blåsten bara blev värre.
Vadar ut till midjehöjd i vattnet och sätter på en jigg av fiskimitation, svart ovandel och guldig mage. Kastar ut och låter sjunka. Vevar in och njuter av regnet som börjar fylla min luva bak på jackan.
Först tror jag att jag tar botten, gör ett slags mothugg av något slag och vevar snabbt in för att rensa krok från växtlighet, då visar det sej att det sitter en löja på ca 5cm rakt över kroken, anntagligen har jag kastat rakt igenom ett stimm och krokat stackaren. Tar av den och låter den gå tillbaka. Dock hamnar den på rygg och jag tänker att det blir mer mat åt någon annan fisk.
Står och kastar på samma plats som levererat så många ggr innan, men denna gång går jag tom. Aldrig hänt mej förut. Slår mej ner på en sten som precis är under ytan och funderar på vad jag gör för fel.
DÅ! smäller det till i ytan, och löjan jag kastat tillbaka är borta. Oj oj oj, gäddan kunde alltså inte låta bli. Är dock inte ute efter gädda ikväll så låter bli att kasta åt samma håll.
Men nu börjar jag tröttnat på att inget tar mina jiggar, tänker: - dags att pröva den mörka sidan.
Kastar på en ABU spinnare 12g som jag fått av sambons kusin vid något av våra småtjafs om vad som levererar bäst.
Kastar ut, låter sjunka och PANG! Första abborren sitter perfekt. Sedan fortsätter kvällen på detta sätt, abborre efter abborre faller för fuskdraget (
) och jag drar abborre i parti och minut. Kvällen avrundas med att en borre på 960g och en på 1020g tas med hem för stekning i pannan med mkt smör och salt. När jag går mot bilen så börjar det bli riktigt mörkt och man skall passera en kohage med taggtråd vilket resulterar i mindre hela jeans och ganska många svordommar.
Kommer iallafall aldrig mer att se ner på / håna dom som använder spinnare då dom alltid levererar men jag kommer hålla hårt i mina jiggar även i framtiden.
Väl hemma har hunden gett upp letandet av benet, som visade sej ligga i bilen. Sambon har för länge sedan lagt sej och sverige spöade något annat lag i fotboll. Tänk va bra livet kan vara.
Summa sumarum, finns inget drag som utklassar det andra alla dagar i veckan, handlar bara om att kunna bemästra dom alla och känna en tillfredställelse när man använder dom.
Over And Out!
Mathias Ekaa Ek
Jag har en inbiten abborrefiskare som älskar att fiska på jigg, har viss förakt för spinnare då jag alltid blir så putt på dom som får fisk med dessa när jag själv ligger och drar mina fina små gummi imitationer på botten och försöker lura abborren till hugg.
Men nu till kvällen den 6/9 2011.
Efter att ha intagit en god middag bestående av lasagne och en norrlands i immigt glas så klev jag ut på grusgången utanför huset för att titta upp mot skyn. Molnen låg täta och solen klarade inte av att bryta igenom även om den gjorde stora annsträngande försök. Hunden sprang omkring och letade efter benet jag kastat ut dagen innan och han lyckats gömma även för sig själv.
Tittade in genom fönstret på min sambo och får ögonkontakt, försöker få henne att förstå att denna kväll kommer inte bestå av något IDOL-kval eller annat soffasittande nöje utan denna kväll kommer handla om mej vid sjön med mitt nya RonThompson UL-spö och mina jiggar. Vet inte om vi förstod varandra rätt men hon räckte mej soppåsen och suckade högt.
Väl framme vid sjön öppnade sej himlen och regnet öste ner, snabbt in med grejerna under ett träd och börja dra på sej vadarna då jag älskar att själv stå i vattnet när jag fiskar, samt att all återsättning av fisk blir så mkt lättare. Innan jag hinner ner i vattnet så kan man säga att jag nästan testade vadarna på land då regnet bara tilltog och blåsten bara blev värre.
Vadar ut till midjehöjd i vattnet och sätter på en jigg av fiskimitation, svart ovandel och guldig mage. Kastar ut och låter sjunka. Vevar in och njuter av regnet som börjar fylla min luva bak på jackan.
Först tror jag att jag tar botten, gör ett slags mothugg av något slag och vevar snabbt in för att rensa krok från växtlighet, då visar det sej att det sitter en löja på ca 5cm rakt över kroken, anntagligen har jag kastat rakt igenom ett stimm och krokat stackaren. Tar av den och låter den gå tillbaka. Dock hamnar den på rygg och jag tänker att det blir mer mat åt någon annan fisk.
Står och kastar på samma plats som levererat så många ggr innan, men denna gång går jag tom. Aldrig hänt mej förut. Slår mej ner på en sten som precis är under ytan och funderar på vad jag gör för fel.
DÅ! smäller det till i ytan, och löjan jag kastat tillbaka är borta. Oj oj oj, gäddan kunde alltså inte låta bli. Är dock inte ute efter gädda ikväll så låter bli att kasta åt samma håll.
Men nu börjar jag tröttnat på att inget tar mina jiggar, tänker: - dags att pröva den mörka sidan.
Kastar på en ABU spinnare 12g som jag fått av sambons kusin vid något av våra småtjafs om vad som levererar bäst.
Kastar ut, låter sjunka och PANG! Första abborren sitter perfekt. Sedan fortsätter kvällen på detta sätt, abborre efter abborre faller för fuskdraget (
) och jag drar abborre i parti och minut. Kvällen avrundas med att en borre på 960g och en på 1020g tas med hem för stekning i pannan med mkt smör och salt. När jag går mot bilen så börjar det bli riktigt mörkt och man skall passera en kohage med taggtråd vilket resulterar i mindre hela jeans och ganska många svordommar.Kommer iallafall aldrig mer att se ner på / håna dom som använder spinnare då dom alltid levererar men jag kommer hålla hårt i mina jiggar även i framtiden.
Väl hemma har hunden gett upp letandet av benet, som visade sej ligga i bilen. Sambon har för länge sedan lagt sej och sverige spöade något annat lag i fotboll. Tänk va bra livet kan vara.
Summa sumarum, finns inget drag som utklassar det andra alla dagar i veckan, handlar bara om att kunna bemästra dom alla och känna en tillfredställelse när man använder dom.
Over And Out!
Mathias Ekaa Ek
Flugtafsen ska ligga som spagetti bolognese på ytan, för spagetti tycker ju alla om, eller hur? 
Kommentera