Vi mötte upp med Travis (vår guide) ett par dagar innan fisket och gick igenom vad vi var intresserade av att fånga och hur vi skulle gå till väga. Jag var helt inställd på att fånga en riktig predator på haspelutrustning eller som Amerikanarna kallar det, "lätt utrustning" (Trodde aldrig jag skulle säga så om en Baitrunner i 12000 storleken). Vad gäller predatorn i fråga så föll valet helt naturligt på haj!
Därefter följde några dagar av intensiv längtan innan det äntligen var dags och Travis kom för atthämta oss vid hotellet och åka till ett hak där vi åt frukost innan färden gick vidare till iläggningsplatsen.
Det första vi ser där är Tarpons på över 50 kilo som simmar precis under ytan inne i hamnen. Travis skrattar och säger att det där är dom smarta Tarponerna, de flesta andra är i trakterna kring New Orleans vid den här tiden på året, de här myser i säkerhet i hamnen (I hela hamnområdet råder totalt fiskeförbud).
Så som vi hade planerat så skulle vi själva fånga betesfisk istället för att bara köpa, speciellt eftersom vi tänkte använda Barracuda och olika Jacks som bete, något jag såg fram emot att fånga nästan lika mycket som haj! Betesfisket var helt vilt och vid några tillfällen så hoppade de nästan in i båten när de försökte attackera vobblern som man lyfte upp ur vattnet för att göra ett nytt kast. En gång måste jag erkänna att jag skrek till och hoppade åt sidan helt förskräckt, men det tror jag de flesta hade gjort om det flyger upp en Barracuda på ett par kilo och träffar kanten på båten för att den försöker klippa vobblern du precis drog upp ur vattnet... (Travis och flickvännen fick sig i alla fall ett gott skratt) Förutom de fiskar vi var ute efter nappade gott om olika groupers, som man inte får ta upp hur som helst och därför fick friheten åter.
Ganska elaka betesfiskar som gör sådär med en helt ny vobbler.
Efter ungefär en timme ansåg vi oss nöjda med betesfiskandet och begav oss vidare i jakt på ännu mer rejäla saker. Det som är speciellt med flats fiske är att den som styr båten står uppe på en ställning över motorn och styr båten med en lång pinne, ungefär som en gondol i venedig. Orsaken till detta är dels för att inte skrämma fisken med motorn och dels för att man från den upphöjda platsen lättare kan se fisken, flatsfishing är nämligen ett väldigt aktivt fiske och Travis väste flera gånger fram saker i stil med "50 feet 2 o'clock, heading for away" då fick man se till att vara med och kasta ut sitt bete.
Första fullträffen stod Patricia för och efter en lagom nätt liten fight kunde vi landa en underbart vacker Nurseshark i båten. En mindre bottenlevande Hajart som är lite speciell eftersom den är väldigt flexibel och kan lätt bita en i armen om man håller den i stjärten.
Just detta exemplar vägde omkring 15 kilo (35 pounds).
Efter ytterliggare omkring 1 timmes jakt var det min tur att få känning, men efter en fight på omkring 1 minut så kommer betet upp helt sargat. Fisken hade aldrig ens varit krokad utan ville bara inte släppa ifrån sig betet. Tack vare det grunda och klara vattnet såg vi dock tydligt den hajen jag hade på, den simmade ungefär 30 meter från båten och det verkade som att den följde det spår min betesfisk lämnat efter sig när jag vevade upp den. Så jag kastade i betet igen, rakt framför nosen på hajen och direkt så small det till. Denna gången lät jag hajen tugga i ett par sekunder innan jag satte in mothugget och det var biljetten, snart fick ännu en vacker nurseshark syna insidan på båten.
Denna var lite mindre ungefär 14 kilo (33 pounds).
Travis tyckte det var dags att flytta sig vidare nu eftersom tidvattenströmmen hade vänt och vi vill att doftspåret ska åka in över de grunda områderna och inte rätt ut i havet. Sagt och gjort, vi startar motorn och flyttar på oss, då plötsligt ser jag en skugga ungefär 40 meter från båten och säger åt travis att döda motorn, det visar sig vara en riktigt stor stingrocka som får väldigt bråttom när vi kommer lite närmre, så vi fortsätter mot vår destination.
Efter mindre än en timme på det nya stället så ser vi en skugga i vattnet och jag får hjälp av travis att placera mitt bete så att doftspåret ska föras av tidvattenströmmen mot skuggan. Det dröjer inte lång tid innan min betesfisk blir väldigt orolig och strax efter det så börjar det tjuta i rullen. Jag kan bara hålla i spöet och se linan försvinna från spolen. Då händer det som inte får hända, fisken simmar rakt mot en boj och sen säger det bara snäpp... Vi tacklar upp igen och flyttar oss en bit bortåt, det dröjer inte länge innan vi ser inte bara en utan 2 skuggor i vattnet, det ena ser ut som en Nurseshark och det andra ser större ut. jag kastar ut mitt bete och lockar till mig nursesharken. Snabbt som attan vevar jag in det igen och tar sikte mot den andra skuggan. Det smäller till igen och denna gången är det ännu värre, baitrunnern fullkomligt tjuter och jag står med världens fånigaste leende på läpparna! Sen vänder den plötsligt och sätter full fart mot båten, först tror jag att den bara höll i betet och aldrig var krokad men sen får jag kontakt igen och efter bara några minuter har jag den så nära båten att jag kan få en första glimt av den. Helt plötsligt får den för sig att simma rakt in mot båten och jag får nu en riktig närbild eftersom den är mindre än 50 cm från mig och simmar rakt under fören där jag står. Jag gör en snabb uppskattning på 2 meter och får en mental bild av massa MASSA tänder. Efter denna korta visit vid båten så är det dags för mig att passivt hålla i spöet medan han drar ut ungefär 150 meter lina och jag är tillbaka på ruta ett igen. Såhär fortsätter fighten i ungefär 30 minuter till, innan jag får in honom till båten igen. Travis agerar snabbt och erfaret, men eftersom han skadat sin axel och jag inte orkade lyfta in honom själv fick vi nöja oss med att ha honom i vattnet.
En jättevacker och ganska respektingivande Lemonshark. Längden är strax över 9 fot (2,70Meter) och vikten uppskattas till 200 pounds (90 kilo)
Efter att euforin lagt sig så inser jag att hela kroppen är helt uttömd på energi och jag sätter mig för att dricka lite läsk, äta pistachnötter och njuta av en underbar dag när det plötsligt är dags igen, denna gången helt utan förvarning så hade en rackare smugit sig upp till Patricias bete och den här är verkligen inte glad. Travis försöker först följa efter med elmotorn men inser snart att det inte kommer att gå, han rusar bak och startar den stora motorn istället, jag uppskattar till att det är mindre än 30 varv lina kvar på spolen och säger till och med till Travis att det är slut på lina när jag hör motorn vråla igång och vi äntligen kan hålla jämna steg med rackaren. Patricia får kämpa riktigt ordentligt och fullständigt njuter av situationen
Efter ungefär 20 minuter börjar den ge med sig och utan större besvär kan den snabbt mätas och krokas loss.
Fisken var 7,5 fot (2,25Meter) och uppskattades väga 150 pounds (70 kilo)
En fisketur jag sent kommer att glömma!
///Martin T
Därefter följde några dagar av intensiv längtan innan det äntligen var dags och Travis kom för atthämta oss vid hotellet och åka till ett hak där vi åt frukost innan färden gick vidare till iläggningsplatsen.
Det första vi ser där är Tarpons på över 50 kilo som simmar precis under ytan inne i hamnen. Travis skrattar och säger att det där är dom smarta Tarponerna, de flesta andra är i trakterna kring New Orleans vid den här tiden på året, de här myser i säkerhet i hamnen (I hela hamnområdet råder totalt fiskeförbud).
Så som vi hade planerat så skulle vi själva fånga betesfisk istället för att bara köpa, speciellt eftersom vi tänkte använda Barracuda och olika Jacks som bete, något jag såg fram emot att fånga nästan lika mycket som haj! Betesfisket var helt vilt och vid några tillfällen så hoppade de nästan in i båten när de försökte attackera vobblern som man lyfte upp ur vattnet för att göra ett nytt kast. En gång måste jag erkänna att jag skrek till och hoppade åt sidan helt förskräckt, men det tror jag de flesta hade gjort om det flyger upp en Barracuda på ett par kilo och träffar kanten på båten för att den försöker klippa vobblern du precis drog upp ur vattnet... (Travis och flickvännen fick sig i alla fall ett gott skratt) Förutom de fiskar vi var ute efter nappade gott om olika groupers, som man inte får ta upp hur som helst och därför fick friheten åter.
Ganska elaka betesfiskar som gör sådär med en helt ny vobbler.
Efter ungefär en timme ansåg vi oss nöjda med betesfiskandet och begav oss vidare i jakt på ännu mer rejäla saker. Det som är speciellt med flats fiske är att den som styr båten står uppe på en ställning över motorn och styr båten med en lång pinne, ungefär som en gondol i venedig. Orsaken till detta är dels för att inte skrämma fisken med motorn och dels för att man från den upphöjda platsen lättare kan se fisken, flatsfishing är nämligen ett väldigt aktivt fiske och Travis väste flera gånger fram saker i stil med "50 feet 2 o'clock, heading for away" då fick man se till att vara med och kasta ut sitt bete.
Första fullträffen stod Patricia för och efter en lagom nätt liten fight kunde vi landa en underbart vacker Nurseshark i båten. En mindre bottenlevande Hajart som är lite speciell eftersom den är väldigt flexibel och kan lätt bita en i armen om man håller den i stjärten.
Just detta exemplar vägde omkring 15 kilo (35 pounds).
Efter ytterliggare omkring 1 timmes jakt var det min tur att få känning, men efter en fight på omkring 1 minut så kommer betet upp helt sargat. Fisken hade aldrig ens varit krokad utan ville bara inte släppa ifrån sig betet. Tack vare det grunda och klara vattnet såg vi dock tydligt den hajen jag hade på, den simmade ungefär 30 meter från båten och det verkade som att den följde det spår min betesfisk lämnat efter sig när jag vevade upp den. Så jag kastade i betet igen, rakt framför nosen på hajen och direkt så small det till. Denna gången lät jag hajen tugga i ett par sekunder innan jag satte in mothugget och det var biljetten, snart fick ännu en vacker nurseshark syna insidan på båten.
Denna var lite mindre ungefär 14 kilo (33 pounds).
Travis tyckte det var dags att flytta sig vidare nu eftersom tidvattenströmmen hade vänt och vi vill att doftspåret ska åka in över de grunda områderna och inte rätt ut i havet. Sagt och gjort, vi startar motorn och flyttar på oss, då plötsligt ser jag en skugga ungefär 40 meter från båten och säger åt travis att döda motorn, det visar sig vara en riktigt stor stingrocka som får väldigt bråttom när vi kommer lite närmre, så vi fortsätter mot vår destination.
Efter mindre än en timme på det nya stället så ser vi en skugga i vattnet och jag får hjälp av travis att placera mitt bete så att doftspåret ska föras av tidvattenströmmen mot skuggan. Det dröjer inte lång tid innan min betesfisk blir väldigt orolig och strax efter det så börjar det tjuta i rullen. Jag kan bara hålla i spöet och se linan försvinna från spolen. Då händer det som inte får hända, fisken simmar rakt mot en boj och sen säger det bara snäpp... Vi tacklar upp igen och flyttar oss en bit bortåt, det dröjer inte länge innan vi ser inte bara en utan 2 skuggor i vattnet, det ena ser ut som en Nurseshark och det andra ser större ut. jag kastar ut mitt bete och lockar till mig nursesharken. Snabbt som attan vevar jag in det igen och tar sikte mot den andra skuggan. Det smäller till igen och denna gången är det ännu värre, baitrunnern fullkomligt tjuter och jag står med världens fånigaste leende på läpparna! Sen vänder den plötsligt och sätter full fart mot båten, först tror jag att den bara höll i betet och aldrig var krokad men sen får jag kontakt igen och efter bara några minuter har jag den så nära båten att jag kan få en första glimt av den. Helt plötsligt får den för sig att simma rakt in mot båten och jag får nu en riktig närbild eftersom den är mindre än 50 cm från mig och simmar rakt under fören där jag står. Jag gör en snabb uppskattning på 2 meter och får en mental bild av massa MASSA tänder. Efter denna korta visit vid båten så är det dags för mig att passivt hålla i spöet medan han drar ut ungefär 150 meter lina och jag är tillbaka på ruta ett igen. Såhär fortsätter fighten i ungefär 30 minuter till, innan jag får in honom till båten igen. Travis agerar snabbt och erfaret, men eftersom han skadat sin axel och jag inte orkade lyfta in honom själv fick vi nöja oss med att ha honom i vattnet.
En jättevacker och ganska respektingivande Lemonshark. Längden är strax över 9 fot (2,70Meter) och vikten uppskattas till 200 pounds (90 kilo)
Efter att euforin lagt sig så inser jag att hela kroppen är helt uttömd på energi och jag sätter mig för att dricka lite läsk, äta pistachnötter och njuta av en underbar dag när det plötsligt är dags igen, denna gången helt utan förvarning så hade en rackare smugit sig upp till Patricias bete och den här är verkligen inte glad. Travis försöker först följa efter med elmotorn men inser snart att det inte kommer att gå, han rusar bak och startar den stora motorn istället, jag uppskattar till att det är mindre än 30 varv lina kvar på spolen och säger till och med till Travis att det är slut på lina när jag hör motorn vråla igång och vi äntligen kan hålla jämna steg med rackaren. Patricia får kämpa riktigt ordentligt och fullständigt njuter av situationen
Efter ungefär 20 minuter börjar den ge med sig och utan större besvär kan den snabbt mätas och krokas loss.
Fisken var 7,5 fot (2,25Meter) och uppskattades väga 150 pounds (70 kilo)
En fisketur jag sent kommer att glömma!
///Martin T
Kommentera