Årets första fiskedag i Lagan / Halland
Fick för mig en fredagsmorgon att jag skulle packa ihop mina gamla laxfiskeprylar och dra ner till staden där man växte upp, LAHOLM.
Sagt och gjort, in i förrådet och rota som en jävla iller... men sakerna var puts väck..
Trött och aningen irriterad gick jag till fiske affären och inhandlade ett nytt 10,5 fots spö och monterade min amb 5601 på den. Detta fick duga för premiärfisket!
Sedan när det var dags att rota fram flugorna till spinnflugfisket, var även dessa borta med vinden.... (hittades dock senare under dagen hemma hos mina morföräldrar).
Men fisket var nu ett faktum!
Satte högerfoten på pedalen och gamla bettan har nog aldrig gått så fort förut, här skulle det fiskas!!!
När jag väl kom fram till "Härliga" Laholm, så var det full storm och ösregn. Helt fantastiskt att fiska i.. eller? Men jag hade ju bestämt mig för att fiska, så det gick ju inte att tumma på. Jag tacklade upp spöt och tog några provkast med lillrullen för att se om den höll måttet att kasta med. Självklart gjorde den det...
Efter en timmes harvande i detta padd-dike (lagan) så hände det!
Ett par försiktiga juck i spötoppen och sedan bar det av! Mothugget kom som beställt på posten och till min förvåning får nog lax-stackarn en chock och bara sakta följer med in till kanten, gör några små rusningar och sedan håvas den. Smått besviken på fighten, men dock nöjd att jag spräckte laxnollan redan första dagen som jag faktiskt fiskade lax detta året.
Jag tackar om till en annan hemgjord fluga, som jag kallar "Tjernobylbarnet". Mest bara för man inte ens kan se det ska vara en fluga. Alla färger man kan tänka sig och helt missbildad..
Men efter bara ett fåtal kast så smäller det igen, fisken rusar iväg och 5 sekunder senare återfår den sin frihet, tack vare mitt lama mothugg antagligen.. men men. 1-1 stod det nu mellan mig och laxarna.
Återigen åker tjernobylbarnet i padd-diket och efter ett gäng kast till så kroknar spöt totalt av fisken som bestämt sig för att våldföra sig på min fluga.
Den rusar i vansinnig hastighet genom strömmen, bort över till andra sidan. För att sedan vända och göra en enorm rusning mot mig. Och med en sådan liten rulle, med så dålig utväxling, då gäller det fasen att TOKVEVA! Beteendet på fisken får mig genast att tänka det är en liten lax som helt enkelt fått fnatt.. Men efter den sista rusningen så ser vi "honom"... "HEL-----...Den är RÄTT STOR!" hör man gubbarna som står omkring mig säga. Det är först då man börjar bli nervös, den först så coola blicken förvandlas mer till ungefär den blicken som ett barn har precis när kulan håller på att ramla ur struten på glassen... ett par snabba tankar går genom skallen, "Kan det vara ett personbästa? Och isåfall, hur stor är den?". Laxen fortsätter sin resa genom lagan och ner på botten och trycker.. men efter cirka tio minuter kommer den sakteliga in emot land igen. Samma kille som håvade den första laxen står redo med håven. Och nu får jag se den, WOW! Det är ett personbästa! Det kunde jag svära på!! Men nu är jag så fruktansvärt nervös att jag bara gör den ena tabben efter den andra, spöt slås i räcket, sliren är för lös och jag håller på att göra en knock out på håvmannen med sänket..
Sen säger han "Nu tar jag den!" och SWOOOSCH... där satt den!!!
Lyckan är total! Armarna bara skakar och en blek stackare står och håller sitt spö och ser nästan rädd ut..
Första tanken nu är bara.. "var fan är vågen!?".
Vi lyfter på laxhanen på vågen, och sakteliga så trippar den uppåt.. över 9kilo... 9.5.... .9.9..för att till sist stanna på 10.05 kilo! NYTT PERSONBÄSTA! Och som bonus ännu en art över 10 kilo.
Lyckan är överväldigande!
Men jag kände på mig att mer skulle hända denna dagen... så jag fortsatte harva i padd-diket i 3 timmar till... tappade 1 fisk till och började nästan ge upp hopppet... men dagen fick avslutas med en sista lax på 3.5 kilo... och ännu ett personbästa.. dvs i antal! 3st fina laxar på en och samma eftermiddagspass..
Thank god it´s friday!
Sagt och gjort, in i förrådet och rota som en jävla iller... men sakerna var puts väck..
Trött och aningen irriterad gick jag till fiske affären och inhandlade ett nytt 10,5 fots spö och monterade min amb 5601 på den. Detta fick duga för premiärfisket!
Sedan när det var dags att rota fram flugorna till spinnflugfisket, var även dessa borta med vinden.... (hittades dock senare under dagen hemma hos mina morföräldrar).
Men fisket var nu ett faktum!
Satte högerfoten på pedalen och gamla bettan har nog aldrig gått så fort förut, här skulle det fiskas!!!
När jag väl kom fram till "Härliga" Laholm, så var det full storm och ösregn. Helt fantastiskt att fiska i.. eller? Men jag hade ju bestämt mig för att fiska, så det gick ju inte att tumma på. Jag tacklade upp spöt och tog några provkast med lillrullen för att se om den höll måttet att kasta med. Självklart gjorde den det...
Efter en timmes harvande i detta padd-dike (lagan) så hände det!
Ett par försiktiga juck i spötoppen och sedan bar det av! Mothugget kom som beställt på posten och till min förvåning får nog lax-stackarn en chock och bara sakta följer med in till kanten, gör några små rusningar och sedan håvas den. Smått besviken på fighten, men dock nöjd att jag spräckte laxnollan redan första dagen som jag faktiskt fiskade lax detta året.
Jag tackar om till en annan hemgjord fluga, som jag kallar "Tjernobylbarnet". Mest bara för man inte ens kan se det ska vara en fluga. Alla färger man kan tänka sig och helt missbildad..
Men efter bara ett fåtal kast så smäller det igen, fisken rusar iväg och 5 sekunder senare återfår den sin frihet, tack vare mitt lama mothugg antagligen.. men men. 1-1 stod det nu mellan mig och laxarna.
Återigen åker tjernobylbarnet i padd-diket och efter ett gäng kast till så kroknar spöt totalt av fisken som bestämt sig för att våldföra sig på min fluga.
Den rusar i vansinnig hastighet genom strömmen, bort över till andra sidan. För att sedan vända och göra en enorm rusning mot mig. Och med en sådan liten rulle, med så dålig utväxling, då gäller det fasen att TOKVEVA! Beteendet på fisken får mig genast att tänka det är en liten lax som helt enkelt fått fnatt.. Men efter den sista rusningen så ser vi "honom"... "HEL-----...Den är RÄTT STOR!" hör man gubbarna som står omkring mig säga. Det är först då man börjar bli nervös, den först så coola blicken förvandlas mer till ungefär den blicken som ett barn har precis när kulan håller på att ramla ur struten på glassen... ett par snabba tankar går genom skallen, "Kan det vara ett personbästa? Och isåfall, hur stor är den?". Laxen fortsätter sin resa genom lagan och ner på botten och trycker.. men efter cirka tio minuter kommer den sakteliga in emot land igen. Samma kille som håvade den första laxen står redo med håven. Och nu får jag se den, WOW! Det är ett personbästa! Det kunde jag svära på!! Men nu är jag så fruktansvärt nervös att jag bara gör den ena tabben efter den andra, spöt slås i räcket, sliren är för lös och jag håller på att göra en knock out på håvmannen med sänket..
Sen säger han "Nu tar jag den!" och SWOOOSCH... där satt den!!!
Lyckan är total! Armarna bara skakar och en blek stackare står och håller sitt spö och ser nästan rädd ut..
Första tanken nu är bara.. "var fan är vågen!?".
Vi lyfter på laxhanen på vågen, och sakteliga så trippar den uppåt.. över 9kilo... 9.5.... .9.9..för att till sist stanna på 10.05 kilo! NYTT PERSONBÄSTA! Och som bonus ännu en art över 10 kilo.
Lyckan är överväldigande!
Men jag kände på mig att mer skulle hända denna dagen... så jag fortsatte harva i padd-diket i 3 timmar till... tappade 1 fisk till och började nästan ge upp hopppet... men dagen fick avslutas med en sista lax på 3.5 kilo... och ännu ett personbästa.. dvs i antal! 3st fina laxar på en och samma eftermiddagspass..
Thank god it´s friday!
!
!
Kommentera