Av: Fredrik ”grindpalm” Palm & Andreas ”Jyns” Jönsson.
På grund av en udda vadslagning var det dags att åka iväg på ett metepass 27-29 mars. Vadslagningen gick i enkelhet ut på att dra en sutare innan april, annars skulle jag (Fredrik) vara tvungen att äta en burk maggot i sommar.
Vi åkte därför till östra Skåne, eftersom vi hade kännedom om några bra sutarvatten i den regionen där isen gått upp och temperaturen börjat stiga. Väderleksrapporten utlovade dessutom soligt och varmt väder med temperaturer kring 10 grader.
Lördag
Passande nog var Knislingeträffen samma helg, så vi tog en sväng förbi där på lördagsförmiddagen. Andreas passade på att hämta sin beställning från Fiskekompaniet, medan jag mest gick omkring och pillade på diverse beten och metprylar. Vi avslutade med en fika innan det bar iväg mot vattnet.
När vi kom fram regnade det (såklart), så vi tog det ganska lugnt och väntade på uppehåll innan vi satte upp tältet och riggade spön. Sent på lördag eftermiddag var allt iordning och till vår glädje slutade det att regna. Vi hade dock ingen kontakt med fisk vare sig under kvällen eller natten.
Regnet upphörde under lördagskvällen och vi bjöds på en vacker solnedgång.
Söndag
Trots att ingen av oss är något direkt gäddfreak bestämde vi oss för att meta gädda i närheten, så att vi ändå kunde fortsätta bottenmeta sutare. Betesfisk införskaffades överraskande snabbt med långspö och några maggot. Både mört, sarv och små braxen fick syna insidan av beteshinken och även, som det senare skulle visa sig, insidan av en och annan gäddkäft.
Gäddorna visade sig vara riktigt aktiva och redan efter en kvart fick den första syna håven. Inte så stor (1900 gr.), men väldigt uppskattad i det bistra vädret. Gäddorna fortsatte att hugga i perioder och på kvällen kunde vi summera den första dagens mete till 8 fångade gäddor, flera tappade och även några missade krokningar. De flesta låg runt 3 kilo och ställningen var 4-4 när vi avslutade fisket för kvällen, och istället inriktade oss på varsin folköl och lite whiskey. Jag fick dagens största på 5500 gr. (PB på flötmete när den kom upp!)
Söndagens största. 5500gr.
På sutarfronten var det lugnt och inte ett pip lämnade larmen den dagen, trots betesbyten och omplaceringar.
Måndag
Följande morgon vaknade vi av att regnet öste ner mot tältduken. Var i helvete var den utlovade solen? Andreas muttrade något om ”skitväder” medan jag drog på mig kläder och gick ut för att beta om sutarspöna. När detta var avklarat gick jag iväg och metade gädda. Andreas kom upp en halvtimme senare och då hade jag redan hunnit säcka en vacker slemgurka på 4750 gr. Senare på förmiddagen drog även Andreas en fin gädda som också visade sig väga 4750 gr. (tangerat PB!).
Den bästa och mest nerviga fighten kom strax efter lunch. Flötet försvann när jag var och pratade med Andreas en bit därifrån och efter en kortare språngmarsch satte jag in ett ordentligt mothugg. Jag kände direkt att den kunde vara stor, men linan skavde mot något på botten och snart därefter gick den fast och satt stenhårt i någon bottenstruktur. Eftersom vi inte sett gäddan var detta väldigt irriterande och vi visste inte ens om den fortfarande var krokad. Jag funderade på att vada ut, men vi bestämde oss för att försöka släppa efter lite och hoppades att gäddan skulle göra en rusning för att komma loss. Och det gjorde den! Samtidigt sprang jag 20 meter åt sidan för att få en ny linrikting och drillade mot en ny del av viken där den håvades. Gäddan var ingen jätte men en mycket vacker fisk på 5800 gr. (Nytt PB igen!)
Vid tidig eftermiddag hördes ett ”piip piip piip” från ett av sutarspöna. Vilken känsla, nu var det dags! Snabbt fram och ett stadigt mothugg. Men icke, betet var orört och vi misstänker starkt att en av de otaliga små jävla sothönorna simmat in i linan. Suck....
Andreas största, tangerat PB. 4750 gr.
Snabb trippel
På eftermiddagen såg jag en jagande gädda samtidigt som jag drillade en nyligen krokad sötvattenskrokodil. Efter håvning och återutsättning satte jag snabbt på en ny betesfisk och lade ut den mot det område där jag sett den jagande gäddan. Efter fem sekunder dök flötet och mothugget satt där det skulle. När jag drillade denna såg jag ytterligare en jagande gädda. Efter håvning och säckning hade jag bråttom att få ut tacklet igen. Efter en halvminut dök flötet återigen och en ny drillning tog sin början. På mindre än tio minuter kom tre fina gäddor upp, inga jättar men ändå! Den största av dessa var på 4750 gr. och de andra runt 4 kilo.
På eftermiddagen summerade vi fångsterna till 17 gäddor totalt med toppvikter på 5800 gr, 5500 gr och 4750 gr (3 st.). Jag hade nytt PB och Andreas hade tangerat sitt personbästa. Vi lyckades inte kroka någon av de riktigt stora men de hade antagligen inte gått in än, då detta är en ganska grund vik.
PB igen! Resans största, 5800 gr.
Inför den avslutande fotosessionen riggade vi upp kameran på beteshinken och förberedde allt in i minsta detalj, för att minimera tiden gäddorna skulle tillbringa på landbacken. När jag skulle lyfta upp min gädda (den på 5,8) i det annars så säkra gälgreppet gör gäddan en rörelse som jag inte riktigt var beredd på och det hela slutar med blodiga och sargade händer. Men det är bara och bita ihop och se glad ut, för några fina sista bilder vill man ju ha!
Andreas med måndagens största gäddor.
Gäddjävel!
Avslutar med en hälsning till ”minken”: Så här i efterhand känns det som om man skulle lagt mer tid på sutarmetet och kanske sökt dem mer aktivt med flötmete, men vad fan gör det? Man kan ju även skylla på vädret som var riktigt ruskigt, men det avstår vi ifrån. Vi tackar istället vädergudarna för framgångarna i gäddmetet. Det bodde faktiskt en mink(!) vid ett av gäddswimmen, som vi matade med småmört. Kanske var han en utsänd spion som förvarnat alla sutare om våra åtaganden?
Sjön ligger i ett fågelreservat och vi såg hundratals med flyttfåglar, så som tranor, svanar och andra sjöfåglar, så trots att inte en enda sutare kom upp känns det ändå helt okej. Jag förlorade vadet och får som straff inmundiga en burk maggot i sommar.
Detta kommer säkert att filmas och läggas upp på Fiskesnack.com.
Med hälsningar om fortsatt skitfiske / Fredrik Palm & Andreas Jönsson
Fredrik, Andreas, Sigge och några av dagens gäddor. En fin avslutning trots total avsaknad av sutare. (Obs. Det är jag som blöder, inte gäddan.)
På grund av en udda vadslagning var det dags att åka iväg på ett metepass 27-29 mars. Vadslagningen gick i enkelhet ut på att dra en sutare innan april, annars skulle jag (Fredrik) vara tvungen att äta en burk maggot i sommar.
Vi åkte därför till östra Skåne, eftersom vi hade kännedom om några bra sutarvatten i den regionen där isen gått upp och temperaturen börjat stiga. Väderleksrapporten utlovade dessutom soligt och varmt väder med temperaturer kring 10 grader.
Lördag
Passande nog var Knislingeträffen samma helg, så vi tog en sväng förbi där på lördagsförmiddagen. Andreas passade på att hämta sin beställning från Fiskekompaniet, medan jag mest gick omkring och pillade på diverse beten och metprylar. Vi avslutade med en fika innan det bar iväg mot vattnet.
När vi kom fram regnade det (såklart), så vi tog det ganska lugnt och väntade på uppehåll innan vi satte upp tältet och riggade spön. Sent på lördag eftermiddag var allt iordning och till vår glädje slutade det att regna. Vi hade dock ingen kontakt med fisk vare sig under kvällen eller natten.
Regnet upphörde under lördagskvällen och vi bjöds på en vacker solnedgång.
Söndag
Trots att ingen av oss är något direkt gäddfreak bestämde vi oss för att meta gädda i närheten, så att vi ändå kunde fortsätta bottenmeta sutare. Betesfisk införskaffades överraskande snabbt med långspö och några maggot. Både mört, sarv och små braxen fick syna insidan av beteshinken och även, som det senare skulle visa sig, insidan av en och annan gäddkäft.
Gäddorna visade sig vara riktigt aktiva och redan efter en kvart fick den första syna håven. Inte så stor (1900 gr.), men väldigt uppskattad i det bistra vädret. Gäddorna fortsatte att hugga i perioder och på kvällen kunde vi summera den första dagens mete till 8 fångade gäddor, flera tappade och även några missade krokningar. De flesta låg runt 3 kilo och ställningen var 4-4 när vi avslutade fisket för kvällen, och istället inriktade oss på varsin folköl och lite whiskey. Jag fick dagens största på 5500 gr. (PB på flötmete när den kom upp!)
Söndagens största. 5500gr.
På sutarfronten var det lugnt och inte ett pip lämnade larmen den dagen, trots betesbyten och omplaceringar.
Måndag
Följande morgon vaknade vi av att regnet öste ner mot tältduken. Var i helvete var den utlovade solen? Andreas muttrade något om ”skitväder” medan jag drog på mig kläder och gick ut för att beta om sutarspöna. När detta var avklarat gick jag iväg och metade gädda. Andreas kom upp en halvtimme senare och då hade jag redan hunnit säcka en vacker slemgurka på 4750 gr. Senare på förmiddagen drog även Andreas en fin gädda som också visade sig väga 4750 gr. (tangerat PB!).
Den bästa och mest nerviga fighten kom strax efter lunch. Flötet försvann när jag var och pratade med Andreas en bit därifrån och efter en kortare språngmarsch satte jag in ett ordentligt mothugg. Jag kände direkt att den kunde vara stor, men linan skavde mot något på botten och snart därefter gick den fast och satt stenhårt i någon bottenstruktur. Eftersom vi inte sett gäddan var detta väldigt irriterande och vi visste inte ens om den fortfarande var krokad. Jag funderade på att vada ut, men vi bestämde oss för att försöka släppa efter lite och hoppades att gäddan skulle göra en rusning för att komma loss. Och det gjorde den! Samtidigt sprang jag 20 meter åt sidan för att få en ny linrikting och drillade mot en ny del av viken där den håvades. Gäddan var ingen jätte men en mycket vacker fisk på 5800 gr. (Nytt PB igen!)
Vid tidig eftermiddag hördes ett ”piip piip piip” från ett av sutarspöna. Vilken känsla, nu var det dags! Snabbt fram och ett stadigt mothugg. Men icke, betet var orört och vi misstänker starkt att en av de otaliga små jävla sothönorna simmat in i linan. Suck....
Andreas största, tangerat PB. 4750 gr.
Snabb trippel
På eftermiddagen såg jag en jagande gädda samtidigt som jag drillade en nyligen krokad sötvattenskrokodil. Efter håvning och återutsättning satte jag snabbt på en ny betesfisk och lade ut den mot det område där jag sett den jagande gäddan. Efter fem sekunder dök flötet och mothugget satt där det skulle. När jag drillade denna såg jag ytterligare en jagande gädda. Efter håvning och säckning hade jag bråttom att få ut tacklet igen. Efter en halvminut dök flötet återigen och en ny drillning tog sin början. På mindre än tio minuter kom tre fina gäddor upp, inga jättar men ändå! Den största av dessa var på 4750 gr. och de andra runt 4 kilo.
På eftermiddagen summerade vi fångsterna till 17 gäddor totalt med toppvikter på 5800 gr, 5500 gr och 4750 gr (3 st.). Jag hade nytt PB och Andreas hade tangerat sitt personbästa. Vi lyckades inte kroka någon av de riktigt stora men de hade antagligen inte gått in än, då detta är en ganska grund vik.
PB igen! Resans största, 5800 gr.
Inför den avslutande fotosessionen riggade vi upp kameran på beteshinken och förberedde allt in i minsta detalj, för att minimera tiden gäddorna skulle tillbringa på landbacken. När jag skulle lyfta upp min gädda (den på 5,8) i det annars så säkra gälgreppet gör gäddan en rörelse som jag inte riktigt var beredd på och det hela slutar med blodiga och sargade händer. Men det är bara och bita ihop och se glad ut, för några fina sista bilder vill man ju ha!
Andreas med måndagens största gäddor.
Gäddjävel!
Avslutar med en hälsning till ”minken”: Så här i efterhand känns det som om man skulle lagt mer tid på sutarmetet och kanske sökt dem mer aktivt med flötmete, men vad fan gör det? Man kan ju även skylla på vädret som var riktigt ruskigt, men det avstår vi ifrån. Vi tackar istället vädergudarna för framgångarna i gäddmetet. Det bodde faktiskt en mink(!) vid ett av gäddswimmen, som vi matade med småmört. Kanske var han en utsänd spion som förvarnat alla sutare om våra åtaganden?
Sjön ligger i ett fågelreservat och vi såg hundratals med flyttfåglar, så som tranor, svanar och andra sjöfåglar, så trots att inte en enda sutare kom upp känns det ändå helt okej. Jag förlorade vadet och får som straff inmundiga en burk maggot i sommar.
Detta kommer säkert att filmas och läggas upp på Fiskesnack.com.
Med hälsningar om fortsatt skitfiske / Fredrik Palm & Andreas Jönsson
Fredrik, Andreas, Sigge och några av dagens gäddor. En fin avslutning trots total avsaknad av sutare. (Obs. Det är jag som blöder, inte gäddan.)
. För det var väl inte sagt att maggotsen skulle förtäras levande?
Kommentera