Mieko Hälleflundrafiske
Jag hade länge sett fram emot resan till Tromsö. Siktet var inställt på Hälleflundra och att ta lärdom av Per Jonassons erfarenheter av fisket efter hälleflundra. Per driver guideföretaget Fish4U och är enligt mig den bäste guiden och hälleflundrafiskaren. Hans kunder har bla. tidigare tagit en hälleflundra på 202 kg. Jag hade tio dagars fiske med Per framför mig. De första dagarna var min kollega Tobbe och min far Sixten med på fisket. När de åkte hem tog de fiskande bröderna Putte och Fredde vid och när de åkte hem Emil och Åke.
Dag 1
När vi trötta efter nattens bilkörning kom fram till Tromsö hjälpte vi vår guide Per med flytten till nytt boende närmare fiskeplatserna. Vi packade bilen och Pers båt full med diverse överlevnadsdräkter och fiskeprylar. Jag tog Pers bil medan Tobbe och Sixten åkte med egna bilen och Per åkte båt till nya boendet. Väl framme åt vi en sen lunch innan vi testade överlevnadsdräkterna, tacklade spön och jiggar.
När vi åkte ut med båten tog det endast 5-10 min till första stället vi fiskade av. Per hade sin plotter full med röda markeringar där han tidigare hade tagit hälleflundror. Vi var otroligt fiskesugna när vi gjorde första driften samtidigt som Per berättade om tekniker, olika jiggar och hur de olika typerna av hugg skulle hanteras. Vi fiskade fyra timmar helt utan kontakt med hälleflundra innan det var dags att åka hem. Väl hemma i huset åt vi middag och Per berättade om drillning av hälleflundra. Jag har alltid tagit mina hälleflundror hårt för att kunna returnera fiskar som inte var helt slutkörda. Per berättade att de inte hade haft någon fight längre än 9 min trots att de tagit fiskar på över 200 cm. Anledningen är att en längre fight ger en tröttare fisk som behöver längre tid för att hämta sig efter fighten och ju längre kampen pågår desto större blir hålet där kroken drivits in. Det sista medför att hälleflundran lättare kan skaka loss kroken ur sitt fäste. Vidare berättade Per att slaklina är den vanligaste orsaken till tappad fisk.
Dag 2
Andra dagen gick vi upp tidigt, åt frukost, packade ner mat, kaffe samt den i sötvatten avsköljda fiskeutrustningen. Det var mulet och blåste ca 12 m/s. Drifterna blev riktigt snabba så förutsättningarna var inte de bästa. Mitt på dagen öppnade himlen sig och regnet vräkte ned. Trots det nötte vi vidare med Savage Gears nya Cutbait Herring och Giant Jighead på linan. Vi fiskade på djup mellan 10-20 meter och mest på sandbottnar men utan resultat. Två kontakter var det närmsta vi kom när vi avslutade fisket på eftermiddagen. Vi bestämde oss för att gå upp tidigare nästa dag då prognosen visade mindre vind och uppehåll. Då ville vi vara utvilade inför en lång dag på havet.
Dag 3
Väckarklockan ringde tredje dagen och det var tre klarvakna fiskare som snabbt åt frukost och packade dagens väska. Vinden var svag och vi ville ut så snabbt som möjligt. Vi vertikalfiskade för att sedan övergå till s.k. "bonntrolling”. Vid 10-tiden hade Sixten ett kraftigt hugg på Cutbaut Herring men tappade den efter bara några sekunder. ”Det där var en riktigt stor fisk säger Per som såg hela förloppet” Sixten är besviken men vi har nu sett att det är fisk i farten. Inga fler känningar fram till tidig eftermiddag men vi är ändå vid gott mod. Vi litar på att Pers erfarenhet och rutin skall ge oss fler hugg. När vi kör över en sandbotten på endast 10 meters djup smäller det till på Pers spö. Han krokar vant hälleflundran och räcker över spöet till Tobbe. Smått chockad över fisken krafter drillar Tobbe in en fin hälleflundra strax under 20 kg som majestätiskt simmar tillbaks mot botten efter märkning. Per samarbetar med havsforskningsinstitutet i Norge och märker ett stort antal fiskar varje år.
Vi fortsätter med ”bonntrollingen” och när jag vevar upp min guldfärgade Cututbait Herring ser jag en stor brun skugga följa efter… Jag frikopplar rullen med darrande hand, betet sjunker och jag ser att skuggan tar jiggen direkt. Jag slår till bromsen, känner tyngden i spöet och svarar med ett kraftigt mothugg. Rullen skriker vid första rusningen på 20-30 meter. Det är en riktigt fin fisk men förmodligen inget PB. Efter en tuff fight på 4-5 min är fisken vid båten. Jag ger spöet till Sixten för att han skall få känna på fiskens krafter. Han tar några staplande steg för att återfå balansen när fisken rusar. ”Ojojoj” är hans kommentar. Efter ytterligare någon minut är fisken vid båten, mäts och krokas försiktigt av för att återfå sin frihet. Fiskens längd var 138 cm vilket motsvarar en vikt på ca 35 kg.
Vi är riktigt heta nu och fortsätter med vertikalfiske. Efter några känningar utan krokad fisk är det kaffedags. Sixten sitter med kaffekoppen i ena handen spöet och en smörgås i den andra. Det ser väldigt besvärligt ut så jag frågar om jag skall veva upp hans Cutbait Herring. Så snart jag vevat något tag på rullen känner jag ett sug i linan. Jag väntar tills tyngden av fisken känns och svarar med ett kraftigt mothugg. Rullen tjuter och jag lämnar över spöet till Sixten vars kaffekopp och smörgås vid det här laget ligger på durken. Han får än en gång känna på hälleflundrornas krafter och efter några minuter kan Per försiktigt kroka av den 122 cm långa fisken. Det hinner inte gå många minuter innan Tobbe har en känning. Han krokar perfekt och ytterligare en härlig fight är i full gång. Denna hälleflundra visar sig vara 132 cm och simmar tillbaks med ett litet märke i ryggen.
Per avslutar en fantastisk dag med två mindre fiskar varav den ena är endast är 26 cm. Fisken fotas och återutsätts medan vi andra under glada tillrop konstaterar ett klart personsämsta för Per.
Dag 4
När väckarklockan ringde den fjärde dagen var det regn och blåst utanför fönstret. Vid frukost tog vi beslut om att starta dagen på vindskyddade platser. Vi nötte av dessa platser i piskande regn och blåst utan känning av fisk. Vi åkte vidare till en mindre skyddad plats och redan vid första driften hade jag en känning av en fisk. Det var ganska grov sjö och svårfiskat men redan vid nästa drift kände jag återigen en liten stöt på mitt Giant Jighead. Fisken smakade försiktigt på min jigg och när de försiktiga knyckarna övergick till ett sug i spöet svarade jag med ett kraftigt mothugg. Fast fisk och några rejäla spöknyckar innan spöet åter rätar på sig… Besvikelsen är stor och jag vevar in linan. Jiggen är borta och spekulationerna om vad som hänt är i full gång. Det mest troliga är att linan var skadad och det resulterade i linbrott. Det känns tråkigt att tappa en fin fisk och dessutom simmar den kvar nere i vattnet med min jigg i munnen. Vi hoppas att den skall lossna och fisken spottar ut jiggen. Vi gör ytterligare några resultatlösa drifter innan vi bestämmer oss för att åter åka till de mer skyddade platserna. Dagen resulterade tyvärr inte i fler kontakter med fisk. Sixten och Tobbe packar under kvällen sina väskor för att tidigt nästa morgon bege sig hem till Luleå och Överkalix.
Dag 5
På den femte dagen visar sig Norge från sin bästa sida. Det är bara Per och jag i båten. Vi bestämmer oss för att testa lite nya platser och varierar även utrustningen. Vi börjar med att kasta med haspel och jigg. Det är riktigt varmt och skönt. Jag säger till Per att det känns skönt satt fiska med lättare haspel. Per påminner mig glatt om att jag precis dängde iväg en 250 grams jigg. Vädret är fantastiskt skönt, sol och i stort sett vindstilla. Vi njuter av vädret men hälleflundrorna verkar inte vara på hugget i dag. När vi har en timme kvar av dagens fiske bestämmer vi oss för att åka till ”fegisen”. Det är ett ställe där Per tidigare tagit en hel del mindre fisk och vi vill åka hem utan att ha drillat fisk i dag. Väl framme har jag redan vid första driften en efterföljare som jag uppskattar till ca 15-20 kg. Trots att jag frikopplar rullen och låter jiggen sjunka simmar den långsamt bort. Nu vet vi att de finns där och det är med nya förhoppningar vi fortsätter fisket. Strax efteråt har Per kontakt precis vid botten. Några sekunder senare står han med kraftigt böjt spö. Jag filmar fighten som är riktigt tuff. Vid båten vänder fisken och rusar trots stenhård broms ut med närmare 60 meter lina. Per börjar återigen att med trötta armar pumpa fisken mot båten. Väl vid båten säkrar vi fisken och måttar den till 169 cm. Det är en riktigt fin hälleflundra. Det är en fantastisk känsla att se fisken märkt simma tillbaks i djupet. Dagen är räddad och vi åker snabbt in och möter Putte och Fredde som skall fiska med oss i två dagar.
Dag sex
Den sjätte dagen är Fredde och Puttes första dag. Förväntningarna är på topp efter gårdagens fina fisk som vi såg på film flera gånger under kvällen. Vädret är fint och vi styr kosan utåt ”fegisen”. Fredde och Putte får den vanliga genomgången av Per innan första driften. De går igenom grunderna för fisket efter hälleflundra. Fisket är segt med få kontakter men Fredde drillar upp en fin fisk på 118 cm som märks och returneras. Det är hans första hälleflundra och därmed också ett PB.
Dag sju
När vi vaknar tidigt på morgonen den sjunde dagen är det klarblå himmel och havet ligger spegelblankt. Vi åker snabbt ut och fiskar av många positioner fram till lunch utan kontakt av fisk. Efter lunchen föreslår jag att vi skall testa ett område Per inte fiskat mycket där tidigare. Han har fått rapporter från några trevliga norrmän att de fått en del fina fiskar i området. På sjökortet ser det otroligt fint ut. Redan på första driften har vi kontakt med fisk men de verkar inte vara på hugget. De drar lite i jiggens stjärt för att sedan försvinna. Fisket fortsätter på samma sätt ytterligare några drifter. Efter en dryg timme på nya området har jag kontakt ca 5 meter från botten. En försiktig dragning i jiggens stjärt och sedan är fisken borta. Jag rör spötoppen snabbt med ca 10 cm rörelser för att få den att intresserad av jiggen igen och då smäller det. Jag svarar snabbt med ett kraftigt mothugg och känner att fisken är fast. Det är stumt där nere och fisken simmar och de karakteristiska knyckarna i spöet indikerar hälleflundra… stor hälleflundra. Jag känner att det är en stor fisk, förmodligen ett efterlängtat PB. Den fortsätter att simma bort från båten. Jag har inte en chans att stoppa fisken som känns som ett godståg. Den har tagit en hel del lina när Per startar båten och åker efter. När vi befinner oss ovanför fisken kan jag börja pumpa upp den. Det känns skönt att ta in lite lina. Fisken kommer närmare och närmare båten och jag får se den. Jag ser att den är stor men inte hur stor. Tankarna om PB flyger snabbt genom mitt huvud medan rullen knarrar. När rullen tystnar börjar jag återigen pumpa in fisken. Nu har den förbrukat de mesta av sina krafter. Per meddelar att jag ligger bra till tidsmässigt, det är max 10 min som gäller från hugg tills fisken är vid båten. Med värkande armar ser jag nu fisken komma upp mot båten. Den är stor. Per krokar fisken perfekt i underkäken och jag känner att PB är ett faktum men hur stor är den? När vi efter ytterligare någon minut snarat fisken runt stjärtspolen kan vi mäta den till 177 cm och det är faktiskt ett PB. Per märker fisken innan vi diskuterar hur vi skall göra med fotograferingen.
Vi beslutar att ta in fisken eftersom Per har utrustning för det. Det krävs tre man för att med en gigantisk karpsäck försiktigt lyfta in fisken i båten. Efter en snabb fotografering lyfter vi tillbaks fisken i vattnet. Den får ligga någon minut innan jag tar den med ett gälgrepp och fisken är nu nästan fri. Jag ger den en snabb avskedskyss när jag ser att den är redo för friheten. Det är en fantastisk känsla att se den 177 cm långa fisken simma tillbaka i det kristallklara vattnet. Nu jublas det i båten och alla gratulerar mig. Jag känner en blandning av lycka och trötthet. Hälleflundran har verkligen bjudit på en fin fight och det känns fortfarande i armarna och rygg. Vi fortsätter fisket eftersom det kan vara en huggperiod. Det tar inte länge innan det är Puttes tur. Han står med böjt spö och försöker kontrollera fisken. Efter några kortare rusningar kan vi mäta fisken till 118 cm innan den får simma tillbaks. Det är dagens andra PB.
Efter ytterligare någon drift känner jag en försiktig stöt på jiggen. Några sekunder senare smäller det till i spöet och jag svarar med ett rejält mothugg. Fast fisk och den är stor. Jag känner rätt snabbt att den är mindre än min förra men ändå en riktigt fin fisk. Efter en kort men intensiv kamp kan vi mäta hälleflundran till 155 cm innan den märkt simmar tillbaks i havet. Vi fortsätter fisket men har bara några resultatlösa kontakter innan vi avslutar för dagen.
Senare på kvällen välkomnar vi Åke och Emil med en god middag. Det är två killar som brinner av iver och vi tittar på filmer från dagens fiske under många skrattsalvor.
Dag 8
Den åttonde dagens morgon kan vi bara inse att väderprognosen som hotade med storm stämmer. Vi bestämde oss för att inte åka ut och kunde i lugn och ro ta avsked av de fiskande bröderna Putte och Fredde. Vi tillbringade dagen med att läsa, se på fiskefilmerna vi spelat in, diskutera hälleflundrafiske och knyta nya tackel.
Dag 9
Nionde dagens morgon var blåsig men framåt lunch kunde vi gå ut. Det var väldigt svårfiskat med snabba drifter och stora vågor. Jag lyckades kroka en fisk på ca 100 cm som släpptes utan märkning.
Dag 10
Tionde och sista dagen, vädrets makter var med oss igen. Vi kom ut i tid och fiskade på platsen där vi tog de två stora fiskar på 177 och 155 cm. Vi hade många kontakter men de var väldigt tröga. Hälleflundrorna drog oftast lite i jiggens stjärt för att sedan simma vidare. Det var mycket frustrerande och jag hade ömmande axlar efter många dagars fiske. Emil blev dagens man och lyckades landa två mindre hälleflundror på strax under 100 cm. Det var hans första och därmed även ett efterlängtat PB. När vi avbröt fisket för dagen var alla mycket nöjda.
Sammanfattningsvis är jag otroligt nöjd med mitt fiske i Tromsö. Per Jonasson (fish4u) levde verkligen upp till sitt rykte som en av de absolut bästa guiderna för fiske efter hälleflundra. Trots att fisket ofta var segt och Per missnöjd, kan resan summeras med 177, 169 och 155 cm som största fiskar. Det är ett resultat jag tycker är helt fantastiskt. Jag har dessutom lärt mig väldigt mycket inom det riktade fisket efter hälleflundra. Det betyder otroligt mycket inför framtida satsningar. Jag vill självklart tacka Per, men även mina övriga fiskekamrater, för en fantastisk resa.
Fler bilder och filmer på fight och returnering av flundrorna på 177 och 155 cm finns på Mieko Fishing under "nyheter"
Vid pennan
S-O Larsson
Mieko Fishing
Jag hade länge sett fram emot resan till Tromsö. Siktet var inställt på Hälleflundra och att ta lärdom av Per Jonassons erfarenheter av fisket efter hälleflundra. Per driver guideföretaget Fish4U och är enligt mig den bäste guiden och hälleflundrafiskaren. Hans kunder har bla. tidigare tagit en hälleflundra på 202 kg. Jag hade tio dagars fiske med Per framför mig. De första dagarna var min kollega Tobbe och min far Sixten med på fisket. När de åkte hem tog de fiskande bröderna Putte och Fredde vid och när de åkte hem Emil och Åke.
Dag 1
När vi trötta efter nattens bilkörning kom fram till Tromsö hjälpte vi vår guide Per med flytten till nytt boende närmare fiskeplatserna. Vi packade bilen och Pers båt full med diverse överlevnadsdräkter och fiskeprylar. Jag tog Pers bil medan Tobbe och Sixten åkte med egna bilen och Per åkte båt till nya boendet. Väl framme åt vi en sen lunch innan vi testade överlevnadsdräkterna, tacklade spön och jiggar.
När vi åkte ut med båten tog det endast 5-10 min till första stället vi fiskade av. Per hade sin plotter full med röda markeringar där han tidigare hade tagit hälleflundror. Vi var otroligt fiskesugna när vi gjorde första driften samtidigt som Per berättade om tekniker, olika jiggar och hur de olika typerna av hugg skulle hanteras. Vi fiskade fyra timmar helt utan kontakt med hälleflundra innan det var dags att åka hem. Väl hemma i huset åt vi middag och Per berättade om drillning av hälleflundra. Jag har alltid tagit mina hälleflundror hårt för att kunna returnera fiskar som inte var helt slutkörda. Per berättade att de inte hade haft någon fight längre än 9 min trots att de tagit fiskar på över 200 cm. Anledningen är att en längre fight ger en tröttare fisk som behöver längre tid för att hämta sig efter fighten och ju längre kampen pågår desto större blir hålet där kroken drivits in. Det sista medför att hälleflundran lättare kan skaka loss kroken ur sitt fäste. Vidare berättade Per att slaklina är den vanligaste orsaken till tappad fisk.
Dag 2
Andra dagen gick vi upp tidigt, åt frukost, packade ner mat, kaffe samt den i sötvatten avsköljda fiskeutrustningen. Det var mulet och blåste ca 12 m/s. Drifterna blev riktigt snabba så förutsättningarna var inte de bästa. Mitt på dagen öppnade himlen sig och regnet vräkte ned. Trots det nötte vi vidare med Savage Gears nya Cutbait Herring och Giant Jighead på linan. Vi fiskade på djup mellan 10-20 meter och mest på sandbottnar men utan resultat. Två kontakter var det närmsta vi kom när vi avslutade fisket på eftermiddagen. Vi bestämde oss för att gå upp tidigare nästa dag då prognosen visade mindre vind och uppehåll. Då ville vi vara utvilade inför en lång dag på havet.
Dag 3
Väckarklockan ringde tredje dagen och det var tre klarvakna fiskare som snabbt åt frukost och packade dagens väska. Vinden var svag och vi ville ut så snabbt som möjligt. Vi vertikalfiskade för att sedan övergå till s.k. "bonntrolling”. Vid 10-tiden hade Sixten ett kraftigt hugg på Cutbaut Herring men tappade den efter bara några sekunder. ”Det där var en riktigt stor fisk säger Per som såg hela förloppet” Sixten är besviken men vi har nu sett att det är fisk i farten. Inga fler känningar fram till tidig eftermiddag men vi är ändå vid gott mod. Vi litar på att Pers erfarenhet och rutin skall ge oss fler hugg. När vi kör över en sandbotten på endast 10 meters djup smäller det till på Pers spö. Han krokar vant hälleflundran och räcker över spöet till Tobbe. Smått chockad över fisken krafter drillar Tobbe in en fin hälleflundra strax under 20 kg som majestätiskt simmar tillbaks mot botten efter märkning. Per samarbetar med havsforskningsinstitutet i Norge och märker ett stort antal fiskar varje år.
Vi fortsätter med ”bonntrollingen” och när jag vevar upp min guldfärgade Cututbait Herring ser jag en stor brun skugga följa efter… Jag frikopplar rullen med darrande hand, betet sjunker och jag ser att skuggan tar jiggen direkt. Jag slår till bromsen, känner tyngden i spöet och svarar med ett kraftigt mothugg. Rullen skriker vid första rusningen på 20-30 meter. Det är en riktigt fin fisk men förmodligen inget PB. Efter en tuff fight på 4-5 min är fisken vid båten. Jag ger spöet till Sixten för att han skall få känna på fiskens krafter. Han tar några staplande steg för att återfå balansen när fisken rusar. ”Ojojoj” är hans kommentar. Efter ytterligare någon minut är fisken vid båten, mäts och krokas försiktigt av för att återfå sin frihet. Fiskens längd var 138 cm vilket motsvarar en vikt på ca 35 kg.
Vi är riktigt heta nu och fortsätter med vertikalfiske. Efter några känningar utan krokad fisk är det kaffedags. Sixten sitter med kaffekoppen i ena handen spöet och en smörgås i den andra. Det ser väldigt besvärligt ut så jag frågar om jag skall veva upp hans Cutbait Herring. Så snart jag vevat något tag på rullen känner jag ett sug i linan. Jag väntar tills tyngden av fisken känns och svarar med ett kraftigt mothugg. Rullen tjuter och jag lämnar över spöet till Sixten vars kaffekopp och smörgås vid det här laget ligger på durken. Han får än en gång känna på hälleflundrornas krafter och efter några minuter kan Per försiktigt kroka av den 122 cm långa fisken. Det hinner inte gå många minuter innan Tobbe har en känning. Han krokar perfekt och ytterligare en härlig fight är i full gång. Denna hälleflundra visar sig vara 132 cm och simmar tillbaks med ett litet märke i ryggen.
Per avslutar en fantastisk dag med två mindre fiskar varav den ena är endast är 26 cm. Fisken fotas och återutsätts medan vi andra under glada tillrop konstaterar ett klart personsämsta för Per.
Dag 4
När väckarklockan ringde den fjärde dagen var det regn och blåst utanför fönstret. Vid frukost tog vi beslut om att starta dagen på vindskyddade platser. Vi nötte av dessa platser i piskande regn och blåst utan känning av fisk. Vi åkte vidare till en mindre skyddad plats och redan vid första driften hade jag en känning av en fisk. Det var ganska grov sjö och svårfiskat men redan vid nästa drift kände jag återigen en liten stöt på mitt Giant Jighead. Fisken smakade försiktigt på min jigg och när de försiktiga knyckarna övergick till ett sug i spöet svarade jag med ett kraftigt mothugg. Fast fisk och några rejäla spöknyckar innan spöet åter rätar på sig… Besvikelsen är stor och jag vevar in linan. Jiggen är borta och spekulationerna om vad som hänt är i full gång. Det mest troliga är att linan var skadad och det resulterade i linbrott. Det känns tråkigt att tappa en fin fisk och dessutom simmar den kvar nere i vattnet med min jigg i munnen. Vi hoppas att den skall lossna och fisken spottar ut jiggen. Vi gör ytterligare några resultatlösa drifter innan vi bestämmer oss för att åter åka till de mer skyddade platserna. Dagen resulterade tyvärr inte i fler kontakter med fisk. Sixten och Tobbe packar under kvällen sina väskor för att tidigt nästa morgon bege sig hem till Luleå och Överkalix.
Dag 5
På den femte dagen visar sig Norge från sin bästa sida. Det är bara Per och jag i båten. Vi bestämmer oss för att testa lite nya platser och varierar även utrustningen. Vi börjar med att kasta med haspel och jigg. Det är riktigt varmt och skönt. Jag säger till Per att det känns skönt satt fiska med lättare haspel. Per påminner mig glatt om att jag precis dängde iväg en 250 grams jigg. Vädret är fantastiskt skönt, sol och i stort sett vindstilla. Vi njuter av vädret men hälleflundrorna verkar inte vara på hugget i dag. När vi har en timme kvar av dagens fiske bestämmer vi oss för att åka till ”fegisen”. Det är ett ställe där Per tidigare tagit en hel del mindre fisk och vi vill åka hem utan att ha drillat fisk i dag. Väl framme har jag redan vid första driften en efterföljare som jag uppskattar till ca 15-20 kg. Trots att jag frikopplar rullen och låter jiggen sjunka simmar den långsamt bort. Nu vet vi att de finns där och det är med nya förhoppningar vi fortsätter fisket. Strax efteråt har Per kontakt precis vid botten. Några sekunder senare står han med kraftigt böjt spö. Jag filmar fighten som är riktigt tuff. Vid båten vänder fisken och rusar trots stenhård broms ut med närmare 60 meter lina. Per börjar återigen att med trötta armar pumpa fisken mot båten. Väl vid båten säkrar vi fisken och måttar den till 169 cm. Det är en riktigt fin hälleflundra. Det är en fantastisk känsla att se fisken märkt simma tillbaks i djupet. Dagen är räddad och vi åker snabbt in och möter Putte och Fredde som skall fiska med oss i två dagar.
Dag sex
Den sjätte dagen är Fredde och Puttes första dag. Förväntningarna är på topp efter gårdagens fina fisk som vi såg på film flera gånger under kvällen. Vädret är fint och vi styr kosan utåt ”fegisen”. Fredde och Putte får den vanliga genomgången av Per innan första driften. De går igenom grunderna för fisket efter hälleflundra. Fisket är segt med få kontakter men Fredde drillar upp en fin fisk på 118 cm som märks och returneras. Det är hans första hälleflundra och därmed också ett PB.
Dag sju
När vi vaknar tidigt på morgonen den sjunde dagen är det klarblå himmel och havet ligger spegelblankt. Vi åker snabbt ut och fiskar av många positioner fram till lunch utan kontakt av fisk. Efter lunchen föreslår jag att vi skall testa ett område Per inte fiskat mycket där tidigare. Han har fått rapporter från några trevliga norrmän att de fått en del fina fiskar i området. På sjökortet ser det otroligt fint ut. Redan på första driften har vi kontakt med fisk men de verkar inte vara på hugget. De drar lite i jiggens stjärt för att sedan försvinna. Fisket fortsätter på samma sätt ytterligare några drifter. Efter en dryg timme på nya området har jag kontakt ca 5 meter från botten. En försiktig dragning i jiggens stjärt och sedan är fisken borta. Jag rör spötoppen snabbt med ca 10 cm rörelser för att få den att intresserad av jiggen igen och då smäller det. Jag svarar snabbt med ett kraftigt mothugg och känner att fisken är fast. Det är stumt där nere och fisken simmar och de karakteristiska knyckarna i spöet indikerar hälleflundra… stor hälleflundra. Jag känner att det är en stor fisk, förmodligen ett efterlängtat PB. Den fortsätter att simma bort från båten. Jag har inte en chans att stoppa fisken som känns som ett godståg. Den har tagit en hel del lina när Per startar båten och åker efter. När vi befinner oss ovanför fisken kan jag börja pumpa upp den. Det känns skönt att ta in lite lina. Fisken kommer närmare och närmare båten och jag får se den. Jag ser att den är stor men inte hur stor. Tankarna om PB flyger snabbt genom mitt huvud medan rullen knarrar. När rullen tystnar börjar jag återigen pumpa in fisken. Nu har den förbrukat de mesta av sina krafter. Per meddelar att jag ligger bra till tidsmässigt, det är max 10 min som gäller från hugg tills fisken är vid båten. Med värkande armar ser jag nu fisken komma upp mot båten. Den är stor. Per krokar fisken perfekt i underkäken och jag känner att PB är ett faktum men hur stor är den? När vi efter ytterligare någon minut snarat fisken runt stjärtspolen kan vi mäta den till 177 cm och det är faktiskt ett PB. Per märker fisken innan vi diskuterar hur vi skall göra med fotograferingen.
Vi beslutar att ta in fisken eftersom Per har utrustning för det. Det krävs tre man för att med en gigantisk karpsäck försiktigt lyfta in fisken i båten. Efter en snabb fotografering lyfter vi tillbaks fisken i vattnet. Den får ligga någon minut innan jag tar den med ett gälgrepp och fisken är nu nästan fri. Jag ger den en snabb avskedskyss när jag ser att den är redo för friheten. Det är en fantastisk känsla att se den 177 cm långa fisken simma tillbaka i det kristallklara vattnet. Nu jublas det i båten och alla gratulerar mig. Jag känner en blandning av lycka och trötthet. Hälleflundran har verkligen bjudit på en fin fight och det känns fortfarande i armarna och rygg. Vi fortsätter fisket eftersom det kan vara en huggperiod. Det tar inte länge innan det är Puttes tur. Han står med böjt spö och försöker kontrollera fisken. Efter några kortare rusningar kan vi mäta fisken till 118 cm innan den får simma tillbaks. Det är dagens andra PB.
Efter ytterligare någon drift känner jag en försiktig stöt på jiggen. Några sekunder senare smäller det till i spöet och jag svarar med ett rejält mothugg. Fast fisk och den är stor. Jag känner rätt snabbt att den är mindre än min förra men ändå en riktigt fin fisk. Efter en kort men intensiv kamp kan vi mäta hälleflundran till 155 cm innan den märkt simmar tillbaks i havet. Vi fortsätter fisket men har bara några resultatlösa kontakter innan vi avslutar för dagen.
Senare på kvällen välkomnar vi Åke och Emil med en god middag. Det är två killar som brinner av iver och vi tittar på filmer från dagens fiske under många skrattsalvor.
Dag 8
Den åttonde dagens morgon kan vi bara inse att väderprognosen som hotade med storm stämmer. Vi bestämde oss för att inte åka ut och kunde i lugn och ro ta avsked av de fiskande bröderna Putte och Fredde. Vi tillbringade dagen med att läsa, se på fiskefilmerna vi spelat in, diskutera hälleflundrafiske och knyta nya tackel.
Dag 9
Nionde dagens morgon var blåsig men framåt lunch kunde vi gå ut. Det var väldigt svårfiskat med snabba drifter och stora vågor. Jag lyckades kroka en fisk på ca 100 cm som släpptes utan märkning.
Dag 10
Tionde och sista dagen, vädrets makter var med oss igen. Vi kom ut i tid och fiskade på platsen där vi tog de två stora fiskar på 177 och 155 cm. Vi hade många kontakter men de var väldigt tröga. Hälleflundrorna drog oftast lite i jiggens stjärt för att sedan simma vidare. Det var mycket frustrerande och jag hade ömmande axlar efter många dagars fiske. Emil blev dagens man och lyckades landa två mindre hälleflundror på strax under 100 cm. Det var hans första och därmed även ett efterlängtat PB. När vi avbröt fisket för dagen var alla mycket nöjda.
Sammanfattningsvis är jag otroligt nöjd med mitt fiske i Tromsö. Per Jonasson (fish4u) levde verkligen upp till sitt rykte som en av de absolut bästa guiderna för fiske efter hälleflundra. Trots att fisket ofta var segt och Per missnöjd, kan resan summeras med 177, 169 och 155 cm som största fiskar. Det är ett resultat jag tycker är helt fantastiskt. Jag har dessutom lärt mig väldigt mycket inom det riktade fisket efter hälleflundra. Det betyder otroligt mycket inför framtida satsningar. Jag vill självklart tacka Per, men även mina övriga fiskekamrater, för en fantastisk resa.
Fler bilder och filmer på fight och returnering av flundrorna på 177 och 155 cm finns på Mieko Fishing under "nyheter"
Vid pennan
S-O Larsson
Mieko Fishing
Bifogade filer
Kommentera