Jag har bara sysslat med specimenfisket i nått år eller så och nästan enbart metat sutare.
Det har väl hänt några fåtal gånger att jag lagt några pass i klarälven efter id, men då jag verkligen inte pallar att fiska i strömmande vatten så blev det alltid så att jag förr eller senare gick tillbaka till sutarna.
Så till slut var jag faktiskt lite less på dom om jag ska vara ärlig, speciellt eftersom att dom vattnen jag fiskar i har en ganska låg medelvikt.
Jag ville söka lite nya arter helt enkelt, gärna något som är lite utav en utmaning. Jag visste att det fångats reg. rudor i samma vatten som jag fiskar sutare i. Så när jag utan förvarning fick en veckas semester, var det lika solklart som sola i Karlstad: Här skall fiskas ruda.
Jag hade bara fångat en ruda tidigare, en tanig jävel som jag fick när jag var liten och stod och försökte lära mig flugfiska. Hur som helst så behövde jag ju helt klart mer kött på benen innan jag satte igång med själva fiskandet. Så givetvis började jakten här på fiskesnack, närmare bestämt vid sökfunktionen.
Efter mycket läsande, knytande och avvägande av flöten var jag alltså klar att lägga mitt första pass efter de där mystiska rudorna.
Dom tre första passen bommade jag, på ruda dvs. Betet fick inte ligga i fred i många minuter, sutarna var som galna. På dom tre passen hade jag helt utan att överdriva dragit upp säkert över 50 sutare.
Jag hade nästan gett upp hoppet, när jag talade med min gode vän (och lite utav en fiskementor) ”sharper carper”. Det han sa gjorde att jag trodde lite mer på platsen, och i slutändan är det väl det man behöver för att kunna sitta och nöta flera mornar i rad.
Av någon anledning så hamnade vi dessutom på krogen med några gemensamt bekanta, hur är jag inte riktigt säker på eftersom att jag borde legat hemma och sova, men ni vet hur det går till här i skogarna. Vi tog det iofs ganska lugnt, och när jag kom hem vid halv ett tiden somnade jag direkt.
Jag väcktes av alarmet klockan 03:00, fy fan va sleten jag kände mig. 9 minuter senare piper det igen, oj fan. Måste ha tryckt på snooze och somnat om. När jag skulle klä på mig hittade jag bara en strumpa, var i helvete är den andra strumpan? Ska jag behöva fiska med bara en strumpa på mig? Som tur var hittade jag den efter en stunds letande. Jag kilar ner för trappan i flickvännens familjs hus, fyller en flaska med vatten och packar ner maggoten, sedan kilar jag ut.
Jag gick i den kalla dimman den korta vägen till tjärnen, och när jag kommer fram möts jag av något som får mig att piggna till direkt. Något simmar runt och betar under näckrosorna precis vid mitt swim, det märkt tydligt på näckrosornas gungande att det inte är dom vanliga småsarvarna som har party.
En kort stund överväger jag att tacka om och försöka placera några maggots precis framför fisken, men den tanken slår jag snabbt bort, det skulle aldrig fungera med alla de pyttesmå sarvarna som simmar omkring och vandaliserar krokbeten.
Istället börjar jag mäska, var det en ruda som betade borde den väl känna doften av mäsken och simma ned till botten för att käka där istället. Mycket riktigt stannar näckrosorna och gungandet ersätts av små små bubblor.
Det dröjer inte länga innan första nappet kommer, efter en fin krokning sitter det en fin fisk i andra änden på linan, kan det vara en ruda? Jag skulle bli överlycklig om det var en ruda. Men har man sån tur? Nej självklart inte!
Det var en sutare, en av väldigt många dom kommande 30 minuterna, dimman är så tjock att trots att tjärnen inte ens är 100m bred, ser jag inte vassen på andra sidan.
Efter ett tag lugnar sutarna ner sig, gött mos! Tänkte jag. Fast självklart ersätts detta problem med ett nytt problem, klockan är sex på morgonen och jag måste skita.
Jag försökte hålla mig ett tag, men det gick inte, jag måste verkligen skita, och det är bråttom också.
Jag slänger in packningen i vassen bredvid mig och börjar trava bort till tjejens hus igen, efter en stund plockar jag upp mobilen och ringer henne för att hon ska kunna släppa in mig. Men tror ni hon svarar? Tre gånger kommer jag till telesvar och nu är jag redan framme vid huset. Jaja, jag får väl plinga på då, någon måste väl vakna som kan släppa in mig, som tur var hade hennes mamma redan vaknat av att det var en mobil som låg nere i köket och ringde (gissa vems). Fem minuter senare och 2kg lättare, knallar jag tillbaka till vattnet för att avsluta mitt misslyckade fiskepass.
Efter det var det lugnt ett bra tag, jag klyver luft i ett par mothugg innan jag lyckas kroka nästa fisk. Ännu en sutare antar jag, ända tills jag ser fisken vända upp sidan mot mig någon halvmeter under ytan. Detta var ingen sutare. Jäklar vilken puls jag fick, och efter en kort fight ligger den där i håven, slemmig, illaluktande och alldeles, alldeles underbar. Vågen stannar på 1200 och det är en enorm glädje jag känner. Efter en kort fotosession får den simma tillbaka till sina kompisar.
Någon timme senare tar jag en till och när tjejen vaknade senare på morgonen packade jag ihop och gick dit och åt frukost, överlycklig över att ha tagit mina första specimenrudor.
Nästa morgon lyckades jag lura 5st med en topp på 1500, men i skrivande stund har tyvärr jobbet tagit överhanden igen, men i september borde det ha lugnat ner sig och så ska vi se om jag inte kan ta mitt första storfiskregistrering.
Skitfiske
Robin Lindgren
Det har väl hänt några fåtal gånger att jag lagt några pass i klarälven efter id, men då jag verkligen inte pallar att fiska i strömmande vatten så blev det alltid så att jag förr eller senare gick tillbaka till sutarna.
Så till slut var jag faktiskt lite less på dom om jag ska vara ärlig, speciellt eftersom att dom vattnen jag fiskar i har en ganska låg medelvikt.
Jag ville söka lite nya arter helt enkelt, gärna något som är lite utav en utmaning. Jag visste att det fångats reg. rudor i samma vatten som jag fiskar sutare i. Så när jag utan förvarning fick en veckas semester, var det lika solklart som sola i Karlstad: Här skall fiskas ruda.
Jag hade bara fångat en ruda tidigare, en tanig jävel som jag fick när jag var liten och stod och försökte lära mig flugfiska. Hur som helst så behövde jag ju helt klart mer kött på benen innan jag satte igång med själva fiskandet. Så givetvis började jakten här på fiskesnack, närmare bestämt vid sökfunktionen.
Efter mycket läsande, knytande och avvägande av flöten var jag alltså klar att lägga mitt första pass efter de där mystiska rudorna.
Dom tre första passen bommade jag, på ruda dvs. Betet fick inte ligga i fred i många minuter, sutarna var som galna. På dom tre passen hade jag helt utan att överdriva dragit upp säkert över 50 sutare.
Jag hade nästan gett upp hoppet, när jag talade med min gode vän (och lite utav en fiskementor) ”sharper carper”. Det han sa gjorde att jag trodde lite mer på platsen, och i slutändan är det väl det man behöver för att kunna sitta och nöta flera mornar i rad.
Av någon anledning så hamnade vi dessutom på krogen med några gemensamt bekanta, hur är jag inte riktigt säker på eftersom att jag borde legat hemma och sova, men ni vet hur det går till här i skogarna. Vi tog det iofs ganska lugnt, och när jag kom hem vid halv ett tiden somnade jag direkt.
Jag väcktes av alarmet klockan 03:00, fy fan va sleten jag kände mig. 9 minuter senare piper det igen, oj fan. Måste ha tryckt på snooze och somnat om. När jag skulle klä på mig hittade jag bara en strumpa, var i helvete är den andra strumpan? Ska jag behöva fiska med bara en strumpa på mig? Som tur var hittade jag den efter en stunds letande. Jag kilar ner för trappan i flickvännens familjs hus, fyller en flaska med vatten och packar ner maggoten, sedan kilar jag ut.
Jag gick i den kalla dimman den korta vägen till tjärnen, och när jag kommer fram möts jag av något som får mig att piggna till direkt. Något simmar runt och betar under näckrosorna precis vid mitt swim, det märkt tydligt på näckrosornas gungande att det inte är dom vanliga småsarvarna som har party.
En kort stund överväger jag att tacka om och försöka placera några maggots precis framför fisken, men den tanken slår jag snabbt bort, det skulle aldrig fungera med alla de pyttesmå sarvarna som simmar omkring och vandaliserar krokbeten.
Istället börjar jag mäska, var det en ruda som betade borde den väl känna doften av mäsken och simma ned till botten för att käka där istället. Mycket riktigt stannar näckrosorna och gungandet ersätts av små små bubblor.
Det dröjer inte länga innan första nappet kommer, efter en fin krokning sitter det en fin fisk i andra änden på linan, kan det vara en ruda? Jag skulle bli överlycklig om det var en ruda. Men har man sån tur? Nej självklart inte!
Det var en sutare, en av väldigt många dom kommande 30 minuterna, dimman är så tjock att trots att tjärnen inte ens är 100m bred, ser jag inte vassen på andra sidan.
Efter ett tag lugnar sutarna ner sig, gött mos! Tänkte jag. Fast självklart ersätts detta problem med ett nytt problem, klockan är sex på morgonen och jag måste skita.
Jag försökte hålla mig ett tag, men det gick inte, jag måste verkligen skita, och det är bråttom också.
Jag slänger in packningen i vassen bredvid mig och börjar trava bort till tjejens hus igen, efter en stund plockar jag upp mobilen och ringer henne för att hon ska kunna släppa in mig. Men tror ni hon svarar? Tre gånger kommer jag till telesvar och nu är jag redan framme vid huset. Jaja, jag får väl plinga på då, någon måste väl vakna som kan släppa in mig, som tur var hade hennes mamma redan vaknat av att det var en mobil som låg nere i köket och ringde (gissa vems). Fem minuter senare och 2kg lättare, knallar jag tillbaka till vattnet för att avsluta mitt misslyckade fiskepass.
Efter det var det lugnt ett bra tag, jag klyver luft i ett par mothugg innan jag lyckas kroka nästa fisk. Ännu en sutare antar jag, ända tills jag ser fisken vända upp sidan mot mig någon halvmeter under ytan. Detta var ingen sutare. Jäklar vilken puls jag fick, och efter en kort fight ligger den där i håven, slemmig, illaluktande och alldeles, alldeles underbar. Vågen stannar på 1200 och det är en enorm glädje jag känner. Efter en kort fotosession får den simma tillbaka till sina kompisar.
Någon timme senare tar jag en till och när tjejen vaknade senare på morgonen packade jag ihop och gick dit och åt frukost, överlycklig över att ha tagit mina första specimenrudor.
Nästa morgon lyckades jag lura 5st med en topp på 1500, men i skrivande stund har tyvärr jobbet tagit överhanden igen, men i september borde det ha lugnat ner sig och så ska vi se om jag inte kan ta mitt första storfiskregistrering.
Skitfiske
Robin Lindgren
Kommentera