Insänt av: Marcus "kramus66" Johansson
En blå Alien Eel från Wollmars.com skickas som tack för mothugget
"Regnet öste ner och vi var inte säkra på om vi skulle kunna åka ut på en fiskerunda. Det här var första regnet efter den långa värmeböljan. Svärfar John-Ivar och jag hade pratat om detta hela dagen. Så efter ett tag bestämde vi oss, på med regnkläderna och ut på sjön! När vi kommit ut en bit på Väringen så högg det till, efter ca 20 minuters fiskande. Det var ett riktigt kraftigt hugg så slirbromsen började tjuta. Jag lättade på den och lät fisken gå i väg en bra bit tills den lugnade ned sig. Vevade sakta in och försökte trötta ut honom. Jag hade lånat tjejens lilla fiskespö som nog inte var tänkt till några större fiskar, så jag var orolig att det skulle gå sönder. Hon hade även köpt ett ny liten vobbler dagarna innan, det var den som fisken högg på! Tänkte bara för mig själv, tack snälla älskling för att du lyckades övertala mig om att den var bra! Måtte nu bara de små krokarna och linan hålla.
Efter att ha dragit upp fisken till ytan cirka 15-20 gånger med nya utras som följd mot den löst ställda slirbromsen började fisken äntligen att tröttna. Först funderade vi på om det kunde vara en gädda eller en gös. Men fisken var ganska snabb och gjorde stundtals hårda knyckar i den tunna linan. Så småningom kunde vi dock se att det var något annat stort och silverblankt. Även om vi aldrig tidigare hade fått någon så förstod vi att det måste vara en asp och den var sannerligen stor. Fiskens kraftiga motstånd började äntligen ge sig och efter ca 30 minuters lirkande så fick vi slutligen in den stora fisken till båten. Där lyckades vi också få in den över relingen via huggkroken. Vilken bjässe! Både jag och John-Ivar tappade andan för en sekund! Vi bara tittade på varandra och skrattade! Vi fiskade ungefär en timme till efter det.
Efter att ha kommit i land tog vi kort. Vi vägde dock inte fisken ordentligt förrän dagen efter på posten. (Efter telefonsamtal med Storfiskregistreraren). Stephan på Sporting berättade att den tappar i vikt när den får ligga, så den hade säkert vägt mer om vi vägt den samma kväll som vi fick upp den. I alla fall så är jag jätteglad och det är grymt roligt att ens första asp i livet är så stor! Fisken vägde på postens våg 8,015 kilo"
En blå Alien Eel från Wollmars.com skickas som tack för mothugget
"Regnet öste ner och vi var inte säkra på om vi skulle kunna åka ut på en fiskerunda. Det här var första regnet efter den långa värmeböljan. Svärfar John-Ivar och jag hade pratat om detta hela dagen. Så efter ett tag bestämde vi oss, på med regnkläderna och ut på sjön! När vi kommit ut en bit på Väringen så högg det till, efter ca 20 minuters fiskande. Det var ett riktigt kraftigt hugg så slirbromsen började tjuta. Jag lättade på den och lät fisken gå i väg en bra bit tills den lugnade ned sig. Vevade sakta in och försökte trötta ut honom. Jag hade lånat tjejens lilla fiskespö som nog inte var tänkt till några större fiskar, så jag var orolig att det skulle gå sönder. Hon hade även köpt ett ny liten vobbler dagarna innan, det var den som fisken högg på! Tänkte bara för mig själv, tack snälla älskling för att du lyckades övertala mig om att den var bra! Måtte nu bara de små krokarna och linan hålla.
Efter att ha dragit upp fisken till ytan cirka 15-20 gånger med nya utras som följd mot den löst ställda slirbromsen började fisken äntligen att tröttna. Först funderade vi på om det kunde vara en gädda eller en gös. Men fisken var ganska snabb och gjorde stundtals hårda knyckar i den tunna linan. Så småningom kunde vi dock se att det var något annat stort och silverblankt. Även om vi aldrig tidigare hade fått någon så förstod vi att det måste vara en asp och den var sannerligen stor. Fiskens kraftiga motstånd började äntligen ge sig och efter ca 30 minuters lirkande så fick vi slutligen in den stora fisken till båten. Där lyckades vi också få in den över relingen via huggkroken. Vilken bjässe! Både jag och John-Ivar tappade andan för en sekund! Vi bara tittade på varandra och skrattade! Vi fiskade ungefär en timme till efter det.
Efter att ha kommit i land tog vi kort. Vi vägde dock inte fisken ordentligt förrän dagen efter på posten. (Efter telefonsamtal med Storfiskregistreraren). Stephan på Sporting berättade att den tappar i vikt när den får ligga, så den hade säkert vägt mer om vi vägt den samma kväll som vi fick upp den. I alla fall så är jag jätteglad och det är grymt roligt att ens första asp i livet är så stor! Fisken vägde på postens våg 8,015 kilo"
Kommentera