Inskickat av: LordBrotherX
Belönas med beten från Trumman.com
"Kvällen började som den så ofta gör när PikeLords ska ut på vattnet och bända. Tidsoptimist som jag är bestämde jag mig för att en halvtimme skulle räcka till att fånga betesfisk. Men som vanligt är Murphy där och sabbar saker och ting.
Väl nere vid vattnet och bryggorna där betesfisken alltid annars snällt står och väntar fanns inte en fisk. Typiskt! När man som bäst behöver dom har de emigrerat till frivattnet.
Brorsan den (andre i PikeLords) ringer och tjatar vänligt som alltid.
- Vad fan gör du? Jag sitter här och väntar på att du ditt arsel ska pallra dig till båten, jag måste fiska. Jobbet sög något så oerhört idag!
- Prova med att meta din egen betesfisk någon gång, sopa!
- Jag kommer så fort jag kan. Betesfisken är som bortblåst idag!
- Prova vid Baloos brygga där står det alltid feta Sarvar och väntar du vet!
- Jaja jag ska dit och prova jag lovar. Men jag kan ju fan inte meta nåt, när du tjatar i luren hela tiden.
- **** you, hejdå!
- **** you, metal!
Pallar mig bort till den berömda Baloos brygga och mycket riktigt, här står en hel hög feta Sarvar och bara väntar på att bli mat. Den ena ”reggfisken” efter den andra metas upp och läggs i hinken med den fantastiska syrepumpen från Taiwan.
Äntligen har jag betesfisken jag väntat så länge på. Nu blir här fiske av. Taggad som tusan sätter jag mig i bilen, ser till min fasa att bensinmätaren är nere på reserven. Tvingas att glatt åka till macken och fylla på. Bensinen är ju så billig såhär i semestertider! Möter upp brorsan vid bommen som leder ner till vattnet. Han snörvlar och hostar redan.
Pollen är inte att leka med. Speciellt inte när man som vi måste vandra genom vad brorsan (LordPike) kallar ”dödens fält” vilket är en äng som vi alltid tvingas korsa för att nå ner till båten. Tillsammans plockar vi upp all utrustning, vilket är en hel del, materialister som vi är. Väl ute på vattnet släpper pollen sitt grepp om brorsan och han kan börja konversera som vanligt folk. Även om det sällan är normala konversationer oss emellan.
Vattnet ligger lugnt och det är optimalt väder för mete. Sydvästlig vind, lite moln på himlen och desto fler vackra ”moln” på ekolodet. Väl framme vid UPK+22, svampar det upp sig fint på ekolodet och vi enas om jag kör med liten sarv på 4 meter och brorsan (LordPike) kör med stor sarv på 6 meter.
Radion sätts på och ut genom högtalarna skrålar musiken ut över sjön. Det vet vi av erfarenhet att det triggar fisken. Speciellt om det är ghetto rap. Det tar nog inte mer än 15 sekunder innan ena flötet är under ytan.
Slacklina hämtas in, två sekunder går. Slirbromsen kontrolleras igen, fem sekunder går.
Ett par snabba blickar mot varandra. Ingen behöver säga något, vi vet vad blickarna säger. De säger:
- Tappar du den här är du en sopa, och du kommer att få höra det av den andre hela kvällen!
Mothugget sitter som det ska, spöet som är ett 150 grams BFT böjer sig motvilligt för tyngden. En fin fisk helt klart! Efter ett par stötar är det klarlagt att det är en gös det handlar om.
Den går och tjurar efter botten och vill inte flytta på sig alls, efter mycket press från brorsans sida med den sk ”torskinhämtningsmetoden” släpper gösen från botten och ger sig motvilligt av upp mot ytan. Ett par vackra rusningar och ett par skak senare kan jag ”taila” fisken med min kevlarhandske. Och kvällens första fisk är ett faktum.
En vacker fisk på runt fyra kilo. Ingen bjässe på något vis, men en viktig fisk för kvällen. Baloos sarvar har nu levererat! Viktigt!
Vi nöter vidare vid (UPK:+22) jag blir slaven för kvällen och förpassas till årorna. Brorsan tar hand om ekolodet och ger mig data på hur vi rör oss, och om han ser några ”svampmoln” på ekolodet. När vi så ror över ännu ett ”moln” dyker brorsans flöte igen. Den här kvällen har han sannerligen matjord i fickorna tänker jag tyst.
Knarren på rullen går, vi driver sakta framåt, bara inte fisken anar oråd nu och känner för mycket motstånd och spottar.
Vi behöver emellertid inte oroa oss, våra ”reggsarvar” gör sitt jobb bra. Ett par sekunders väntan följer, sen höjs spöet upp i skyn och fisken sitter fint krokad!
Ytterligare bök och stök i andra änden av linan. Ännu en gös som fallit offer för farsan Baloos sarvar. Fighten blir något mer dramatisk då denna fisk bestämmer sig för att korsa våra meten. Efter lite knixande går den lös och fighten kan komma igång på allvar. Denna fisk vill emellertid inte upp alls. Trots idoga försök att pressa upp den från botten vill den inte alls med. Denna fisk är större än den förra helt klart, när den så fort sveper förbi båtkanten ser vi att det är en fin fisk väl över fem kilo.
Av sarven syns inte ett spår, tydligen går de åt som smör i solsken ikväll. Också denna fisk ”tailas” fotograferas, vägs och återfår friheten.
Nu är vi helt klart inne i ”zonen”. Musiken pumpar vidare i radion.
Kvällen blir allt mörkare, fisket blir inte sämre. Vi ror vidare, efter ett par hundra meter dyker så mitt flöte. Äntligen! Fan va viktigt! Skriker jag högt! Väntar ett par sekunder, spänner så spöt i en båge och känner fast fisk.
- Helt otroligt vad gösen är sugen på vår sarv idag säger jag till brorsan!
- Baloos sarvar is the shit! konstaterar brorsan.
Nu spelas Nappy Roots - Lac Dogs And Hogs i radion och både jag och brorsan ställer oss upp på sittdurkarna och diggar med i musiken och svänger med våra bleka arslen i kvällsmörkret samtidigt som jag pressar upp gösen mot ytan. Livet är ganska enkelt på sjön när allt stämmer. Fisken ”tailas” och genomgår den vanliga behandlingen innan också den återfår friheten.
Vi stannar till vid en ”topp” och svidar om till ”sink and draw” jag har påslag och får min kära sarv helt söndersargad av något därnere. Brorsan känner att något naggar till och gör ett monstermothugg som han brukar. Till min stora förvåning krokar han inte en stock eller julgran som jag hade hoppats på, utan han har fast fisk. Den här rycker och knycker inte som gösarna innan, äntligen hugger gäddan! Den vi egentligen jagar för kvällen.
Fina knyck och rusningar levereras av en trimmad sommargädda. Ett par tunga rusningar följs av ett rejält rystande i ytan och för ett tag tror jag fisken är förlorad. Men brorsan lyckas hålla den kvar, likt en rodeoridande cowboy.
Klockan blir långt förbi barnprogrammens sista sändningstid och tröttheten gör sig påmind. Mätta och belåtna på fiske beger vi oss tillbaka mot ”dödens fält” och den väntande sängen...
//LordBrotherX"
Belönas med beten från Trumman.com
"Kvällen började som den så ofta gör när PikeLords ska ut på vattnet och bända. Tidsoptimist som jag är bestämde jag mig för att en halvtimme skulle räcka till att fånga betesfisk. Men som vanligt är Murphy där och sabbar saker och ting.
Väl nere vid vattnet och bryggorna där betesfisken alltid annars snällt står och väntar fanns inte en fisk. Typiskt! När man som bäst behöver dom har de emigrerat till frivattnet.
Brorsan den (andre i PikeLords) ringer och tjatar vänligt som alltid.
- Vad fan gör du? Jag sitter här och väntar på att du ditt arsel ska pallra dig till båten, jag måste fiska. Jobbet sög något så oerhört idag!
- Prova med att meta din egen betesfisk någon gång, sopa!
- Jag kommer så fort jag kan. Betesfisken är som bortblåst idag!
- Prova vid Baloos brygga där står det alltid feta Sarvar och väntar du vet!
- Jaja jag ska dit och prova jag lovar. Men jag kan ju fan inte meta nåt, när du tjatar i luren hela tiden.
- **** you, hejdå!
- **** you, metal!
Pallar mig bort till den berömda Baloos brygga och mycket riktigt, här står en hel hög feta Sarvar och bara väntar på att bli mat. Den ena ”reggfisken” efter den andra metas upp och läggs i hinken med den fantastiska syrepumpen från Taiwan.
Äntligen har jag betesfisken jag väntat så länge på. Nu blir här fiske av. Taggad som tusan sätter jag mig i bilen, ser till min fasa att bensinmätaren är nere på reserven. Tvingas att glatt åka till macken och fylla på. Bensinen är ju så billig såhär i semestertider! Möter upp brorsan vid bommen som leder ner till vattnet. Han snörvlar och hostar redan.
Pollen är inte att leka med. Speciellt inte när man som vi måste vandra genom vad brorsan (LordPike) kallar ”dödens fält” vilket är en äng som vi alltid tvingas korsa för att nå ner till båten. Tillsammans plockar vi upp all utrustning, vilket är en hel del, materialister som vi är. Väl ute på vattnet släpper pollen sitt grepp om brorsan och han kan börja konversera som vanligt folk. Även om det sällan är normala konversationer oss emellan.
Vattnet ligger lugnt och det är optimalt väder för mete. Sydvästlig vind, lite moln på himlen och desto fler vackra ”moln” på ekolodet. Väl framme vid UPK+22, svampar det upp sig fint på ekolodet och vi enas om jag kör med liten sarv på 4 meter och brorsan (LordPike) kör med stor sarv på 6 meter.
Radion sätts på och ut genom högtalarna skrålar musiken ut över sjön. Det vet vi av erfarenhet att det triggar fisken. Speciellt om det är ghetto rap. Det tar nog inte mer än 15 sekunder innan ena flötet är under ytan.
Slacklina hämtas in, två sekunder går. Slirbromsen kontrolleras igen, fem sekunder går.
Ett par snabba blickar mot varandra. Ingen behöver säga något, vi vet vad blickarna säger. De säger:
- Tappar du den här är du en sopa, och du kommer att få höra det av den andre hela kvällen!
Mothugget sitter som det ska, spöet som är ett 150 grams BFT böjer sig motvilligt för tyngden. En fin fisk helt klart! Efter ett par stötar är det klarlagt att det är en gös det handlar om.
Den går och tjurar efter botten och vill inte flytta på sig alls, efter mycket press från brorsans sida med den sk ”torskinhämtningsmetoden” släpper gösen från botten och ger sig motvilligt av upp mot ytan. Ett par vackra rusningar och ett par skak senare kan jag ”taila” fisken med min kevlarhandske. Och kvällens första fisk är ett faktum.
En vacker fisk på runt fyra kilo. Ingen bjässe på något vis, men en viktig fisk för kvällen. Baloos sarvar har nu levererat! Viktigt!
Vi nöter vidare vid (UPK:+22) jag blir slaven för kvällen och förpassas till årorna. Brorsan tar hand om ekolodet och ger mig data på hur vi rör oss, och om han ser några ”svampmoln” på ekolodet. När vi så ror över ännu ett ”moln” dyker brorsans flöte igen. Den här kvällen har han sannerligen matjord i fickorna tänker jag tyst.
Knarren på rullen går, vi driver sakta framåt, bara inte fisken anar oråd nu och känner för mycket motstånd och spottar.
Vi behöver emellertid inte oroa oss, våra ”reggsarvar” gör sitt jobb bra. Ett par sekunders väntan följer, sen höjs spöet upp i skyn och fisken sitter fint krokad!
Ytterligare bök och stök i andra änden av linan. Ännu en gös som fallit offer för farsan Baloos sarvar. Fighten blir något mer dramatisk då denna fisk bestämmer sig för att korsa våra meten. Efter lite knixande går den lös och fighten kan komma igång på allvar. Denna fisk vill emellertid inte upp alls. Trots idoga försök att pressa upp den från botten vill den inte alls med. Denna fisk är större än den förra helt klart, när den så fort sveper förbi båtkanten ser vi att det är en fin fisk väl över fem kilo.
Av sarven syns inte ett spår, tydligen går de åt som smör i solsken ikväll. Också denna fisk ”tailas” fotograferas, vägs och återfår friheten.
Nu är vi helt klart inne i ”zonen”. Musiken pumpar vidare i radion.
Kvällen blir allt mörkare, fisket blir inte sämre. Vi ror vidare, efter ett par hundra meter dyker så mitt flöte. Äntligen! Fan va viktigt! Skriker jag högt! Väntar ett par sekunder, spänner så spöt i en båge och känner fast fisk.
- Helt otroligt vad gösen är sugen på vår sarv idag säger jag till brorsan!
- Baloos sarvar is the shit! konstaterar brorsan.
Nu spelas Nappy Roots - Lac Dogs And Hogs i radion och både jag och brorsan ställer oss upp på sittdurkarna och diggar med i musiken och svänger med våra bleka arslen i kvällsmörkret samtidigt som jag pressar upp gösen mot ytan. Livet är ganska enkelt på sjön när allt stämmer. Fisken ”tailas” och genomgår den vanliga behandlingen innan också den återfår friheten.
Vi stannar till vid en ”topp” och svidar om till ”sink and draw” jag har påslag och får min kära sarv helt söndersargad av något därnere. Brorsan känner att något naggar till och gör ett monstermothugg som han brukar. Till min stora förvåning krokar han inte en stock eller julgran som jag hade hoppats på, utan han har fast fisk. Den här rycker och knycker inte som gösarna innan, äntligen hugger gäddan! Den vi egentligen jagar för kvällen.
Fina knyck och rusningar levereras av en trimmad sommargädda. Ett par tunga rusningar följs av ett rejält rystande i ytan och för ett tag tror jag fisken är förlorad. Men brorsan lyckas hålla den kvar, likt en rodeoridande cowboy.
Klockan blir långt förbi barnprogrammens sista sändningstid och tröttheten gör sig påmind. Mätta och belåtna på fiske beger vi oss tillbaka mot ”dödens fält” och den väntande sängen...
//LordBrotherX"
:-)
Kommentera