Inskickat av: Flötet
Belönas med lite beten från Trumman.com såklart.
"- Ja alltså ska du fiska GT finns det flera alternativ, det här malspöt är stadigt och klarar nog GT som är lite större. Det här andra spöt är av samma längd men är lite klenare. Det tyngre spöt kan du kasta större beten med men det är jobbigt att fiska med en hel dag.
Christer på Sundbybergs sportfiske gör en paus. Jag tänker en kort stund.
- Äh, jag får ta båda två, det är ändå jag och (svärfar) som skall fiska mest, bäst att ha två alternativ. Säger jag och tittar mot beteshyllorna.
I väntan på skjuts ut till båten
Med de två spöna packade i en bazooka samt på ryggen packade två Shimano 6000 rullar och beten mönstrar vi 3 veckor senare på 56 fotaren Thaioneon2. Jag själv med min sambo Elisabeth, hennes två barn Sara och Dennis samt deras Mormor och Morfar. Sex glada fiskare som vid det här laget inte sovit något det senaste dygnet på grund av flygresan.
Inte riktigt som hemma klubben
Gasten Aly tar emot våra väskor, jag känner igen honom sen förra året. Han ser sliten men härdad ut. Så fort vi är ombord och väskorna stuvade så blir jag nyfiken på kapten. Jag tar min videokamera och studsar upp en våning. Kaptenen presenterar sig som Well. En yngre kapten ca i 30års åldern.
Deckhand Aly
Flybridge (eller vad man nu ska kalla taket på båten) är enormt. Mycket yta och trevliga soffor i slingrande U. Utsikten över spö och beten i vattnet är till belåtenhet. En snabb blick över rullar och spön talar om att utrustningen är ny och fin.
Kapten Well
Jag blir yr, efter bara någon timme tar trötthet och yrsel över, Dennis klagar över värmen och jag själv vill bara sitta och glo över horisonten. Kata beach passerar på höger sida och jag svär tyst över det förbannade Apoteket hemma som haft riksslut på sjösjukepiller. Några thailändska hade jag fått tag på men de kändes tveksamma. Sambon vägrade att stoppa i ungarna dem. Nåväl, ett eller två svenska piller finns och dem tar barnen. Själv får jag ta en thailändsk dos. En timme senare är jag tillbaks, båten känns mjuk och allt är av intresse.
Alla spön är redan tacklade och ute, och jag frågar vår brittiske guide Ian vilka beten man valt. Ian upplyser mig och jag är nöjd med svaren, inte för att jag vet nåt om betena här, utan för att jag vill veta vilka spön som tacklas för tonfisk och vilka som förväntas inbringa lite större grabbar.
Det här är den andra resan jag gör med det här sällskapet och den här gången har man ett litet facit i hand. Fåglar som jagar krill, tonfisk som jagar krill. Lugna varma vatten m.m.
Strax utanför Kata kommer fåglarna, de dyker hejvilt mot vattnet och hugget hänger i luften.
- Sara och Dennis!
Vem av Er ska drilla först?
Syskonen som i vanliga fall kan slå varandra blodiga för en första plats tittar på varandra. – Då bestämmer jag Dennis, säger jag bestämt och alla nickar.
Knappt har jag hunnit ner igen förens det smäller till, ett av de tonfisktacklade spöna skriker för fullt.
- DENNIS!!!!
En vinglig tonåring kommer farande och när han får syn på spöt stannar han.
- Jag vill inte, säger han
Med ett skutt sitter jag i stolen själv och landar två Skipjack på några kilo styck. Jag frågar Dennis om han blev skraj eller nåt men han mumlar bara. Han är duktigt sjösjuk.
Dagen rullar på och vi kommer längre och längre ut till havs. Längs vägen får vi flertalet hugg och syskonen får drilla både stående och sittande, ibland båda samtidigt.
Framåt 16 tiden är det bara någon timme kvar tills vi når Similands. Jag frågar vår guide Ian om vad som nu gäller för Popper fisket. Gasten Aly hör vad jag säger och skrattar.
Syskonen drillar tonfisk, Dennis får hjälp med justering av bälte
Saras första skipjack..eller två första
- No Popper on Similands, säger han och håller handlederna i ett kors framför sig.
- Yep! That`s right, three weeks ago the boat ***XX went popping there. We watched him starting. One hour later the police came. Busted!
Hoppsan då var det bäst att låta bli då. Popper är alltså bara tillåtet under lågsäsong. Ingen GT fisk för mig då med andra ord.
Ian Guide och ägare av Thaioneon2 & Thaioneon
En av rullarna visslar till och vi greppar den snabbt, fisken släppte men det var ett mycket misstänkt hugg. Möjligen en marlin eller sailfish, det här betet den högg på har bara haft marlin och sail strikes menar guiden under tiden han synar betet noga.
Jag bestämmer mig för att sitta lite vakt. Jag tar plats i the “fighting chair” och spanar. Och jag ser en stor fena skära vid ytan. En snabb puls igenom kroppen….Nääää Faaaaaaaan, va tråkigt!
Jag studsar upp på stegen till taket och ropar
- Ungar, delfiner!
Lika snabbt som dom dyker upp så försvinner dom. Kapten ankrar för natten. Alldeles utanför den vackra ö gruppen.
Maten smakar bra, det är tonfiskgryta med diverse chili och ris. Efter maten käkar jag lite rå tonfisk som jag doppar i wasabi och soja. Tar med mig maten ut och tittar på de två spön som är tacklade för bottenmete.
Aly och Well fiskar med handlina, ett litet tjut hörs från Aly, han har krokat något. Efter några sliriga rus med handlinan landas en long nose travelly. Åtminstone tror jag den heter så. Några grouper och red snapper får också syna skrovets insida.
Det har blivit kolmörkt, vinden har tilltagit en aning och det enda man har som referens är vattnet bakom båten och ett antal bläcksfiskbåtar vid horisonten. Bläckfiskbåtarna tänder gigantiska lampor som attraherar fångsten. Jag knäpper ett piller till för säkerhets skull.
Hugg….eller?
Det smäller till på ett av botten spöna. Jag fattar spöt och drillar en bra stund, vi fiskar på 40 meters djup, efter att motvilligt ha pumpat hem 20 meter lina i hyfsad fart spricker fiskens simblåsa och motståndet blir mindre. En hygglig sweetlip bryter ytan. Smaskens smaskens, eftersom snapper och grouper fisken var för liten för att sparas så blir detta middag i morgon.
Sweetlip
Det blåser för mycket, båten gungar och alla blir lite yra. Vi flyttar båten vid 22 tiden in i de lugna lagunerna vid Similands andra ö. Barnen, jag och deras mamma kamperar på taket och mormor och morfar sover därnere med besättningen. Ett bra val av de sist nämnda visar det sig. Jag väcks några timmar senare av ett bekant smattrande på kappellet.
Jag svär återigen i tysthet och väntar…..Regnet tilltar allt mer och små floder letar sig in bland filtar och trötta barnansikten.
-NER! Säger jag bestämt och hafsar snabbt ihop några halvtorra filtar.
Ungarna vaggar sömndrucket ner för stegen och en förvånad kapten möter oss. Han visar snabbt de bästa platserna under däck och makar på sig själv. Jag ler tacksamt….Regnet öser ner.
Klockan 05.00 vaknar jag och stiger upp, jag är ensam. Klättrar upp på taket och spanar ut över det nu lugna havet. En havsörn sveper förbi båten och fångar upp något som liknar en bläckfisk ur vattnet. Jag försöker filma så gott det går.
När havsörnen försvunnit ser jag roat på hur en fiske båt med lokala fiskare gör sig klara för dagens arbete. De har stereon på för fullt och musiken flyter fram på vattnet. Jag känner lukten av stekt ägg och bacon. Vår brittiske vän är vaken.
Efter en stadig frukost påbörjas fisket. Jag är pigg och intresserad och kollar och försöker lära mig hur och vilka beten som används. Dagen rullar på och till lunch äter vi kyckling med diverse chili.
Efter halva dagen tittar en flock delfiner förbi, ungarna blir glada och jag försöker filma. En och annan tonfisk fastnar på kroken, en riktigt stor skippjack luras upp. Klockan 14.00 har vi trollat oss tillbaks till Similands och vi glider in i en lugn lagun för att bada.
Efter en lång förklaring för Sara att ”stångfiskar” inte är farliga och att alla muränor sover nu, så hoppas det och plaskas en bra stund.
Snorkling på Similands
Efter badet återupptar vi fisket men den här gången tacklar vi annorlunda. Eftermiddagarna ska vara bra för sailfish och guiden vet några heta platser. Men när vi trollat några timmar till utan hugg föreslår jag att vi letar rätt på ett bra undervattensberg och kör på botten istället. Guiden håller med, vi hinner knappt stanna båten innan alla ser.
En stor fin sailfish skjuter två gånger upp ur vattnet…..Guiden svär högt……jag svär tyst. Är det inte typiskt……..
Bottenmetet sätts ut, ungarna är med, det trasslas en hel del linor, tidvattnet rycker i båt och tåg. Det blir mörkt, jag kontrollerar med svärmor att det är OK att fiska en bit ut under natten. Hon menar att det var bara igår det gungade illa. Alla andra verkar också pigga.
Ett hugg på samma spö som igår inbringar mig ytterliggare en präktig Sweetlip. Allt är mycket stilla och lugnt. Aly tassar omkring med en håv på båten, med den fångar han en gul liten fisk som attraherats av ljuset. Fisken är tydligen lite giftig för han hanterar den med handduk och en gnutta respekt. De simmar tätt två och två, hona och hane såklart. Han tacklar stolt på sin handlina med fisken…..oooh…Livebait säger jag högt. Guiden menar att han omedelbart ska fixa mig ett likadant tackel. Men de små gula fiskarna lyser med sin frånvaro.
Aly har knutit sin handlina i relingen så om det nappar så smäller det till när knuten låser upp. Det smäller till!
Något mycket ursinnigt tar tag i småfisken och drar med vansinnig fart linan genom den stackars thailändarens händer. Det gnisslar och tjuter, man hör hur han kvider till lite mellan rycken….fisken bromsar…..Aly pumpar….linan slakar.
Sanbbt halar han in Linan rycker åt sig min rappala tång och knyter vant till en egen ståltafs. På fem minuter är har han tacklat om, byggt sin egen tafs och fångat två nya betesfiskar. Tacklat kommer bara 10 meter ner innan det smäller igen. Samma scenario som tidigare. Linan slakar…..Guiden svär år sin gast.
- För h.vette, vi har 2007 års fiskeutrustning på båten. Teknologi Aly!!! Använd den!!!!!
Jag skrattar, ropar vilt omkring mig att vi mååååste ha bete….Guiden tar håven och vi letar runt. Barnen och min Sambo sitter på taket och tittar roat på hur vi yr omkring på däck.
-Bait bait we need bait, säger jag till vår sömndruckne kapten som vaknat av allt liv.
PANG!!!!
Något smäller till vid sidan av båten. Aly reagerar snabbt, precis som han har sett detta förut. Jag fattar inget. 5 sekunder senare får en felnavigerad och mycket ilsken flygfisk syna insidan på en gul plasthink. Ungarna tittarförvånat på och min sambo skrattar när hon ser mina försök att hindra fisken från att flyga ut. Perfa!!! Live bait. På med fisken på ett stort trolling spö. ---- Ståltafs och allt, menar jag glatt.
Under tiden vi roat oss med flygfisken och tacklat det större spöt ser vi på hur Aly tappar sin 7:e krok. Flygfisken krokas och vi fiskar. Det tar bara 5 minuter innan det stora trollingspöt bockar styggt.
Rusen är långsamma guiden sätter mothugget under tiden jag gör mig klar för att fighta stående. Med spöt i min hand lutar jag mig lite bakåt, känner på fisken……den rör sig inte…sakta knäpper den ut lina med halv press på rullen……
- Got to be a Shark, säger jag till guiden. Samtidigt som jag känner mig som gubben i Hajen 1.
Felnavigerad flygfisk, duger till bete
Guiden håller med, det kan inte vara något annat. Så fort jag gör ett pump känns det som om man bara drar huvudet på fisken lite på sne. Sekunden senare vrider fisken tillbaks sitt huvud och fortsätter simma. En kvart senare går linan av. Vi suckar, större grejer tacklas, spö med dubbel lina sätts ut. Hugget kommer igen efter bara 5 minuter. Nu jävlar tänker jag…..
Efter en timma med fisken kopplar man på mig rullen med en sele runt ryggen. Guiden skrattar år mig….
- Jahopp…du igen…….Vill du ha en ÖL?
- Yes please, svara jag
- Tiger or Heineken? Frågar Guiden
Vi garvar ett tag, skratten avbryts sedan av att fisken gör några stadiga rus. Det dundrar i linan. Passa botten påminner guiden, får han ner dig dit är det kört. Jag kollar snabbt hur mycket lina fisken tar, ökar pressen något, det känns som två klick på pressen skall dra ner mig i vattnet, motståndet är på max. Jag är så himla trött. Det värker i alla delar på kroppen. Efter en och halv timme sitter fisken lindad runt korallen på botten. Linan knyts fast i en pålle för att tio minuter senare gå av. Jag noterar då att linan var så stark att den höll hela båtens vikt i motvind i just de tio minuterna.
En gammal fiskebåt har sett vad vi håller på med, det är bara thailändare ombord och alla fiskar med spön. Guiden förklarar att det är thailändarnas eget Big Game. Det är bara de lokala som får åka på den båten och det är mycket trångt och ruffigt. Men det är samtidigt roligt att dem själva får råd att åka ut och prova fiske på detta sätt menar han.
Mitt i förklaringarna tacklar jag ett av mina spön för bottenmete med tonfisk.
- Do you think i should go four the bigger rod? Frågar jag guiden.
- No, that`s allrigt, the sharks are probobly not around the bottom.
Okej, så jag tacklar mitt lättare spö. Sänket dunsar i botten med en smäll. Jag justerar några meter, sådär ja, nu kan det hugga.
Och det är just vad det gör. Jag sätter mothugget och känner hur det sprattlar. Fisken känner mothugget och rusar. Jag pressar bromsen hårt och fisken svarar med att ursinnigt simma ännu snabbare. Jag slår slirbromsen i botten för att få ett stopp så jag inte fastnar i korallen.
Fisken vägrar, den saktar ner men stannar inte. Jag lättar slirbromsen från botten ett kvarts varv bakåt. Fisken simmar på, efter 5 minuter stannar den. Yes tänker jag för mig själv och börjar pumpa hem, jag får tillbaks 20 meter sen är den ingång igen. Full fart den här gången, snett uppåt. Samma scenario igen, ett stort leende breder ut sig i mitt ansikte. Det måste vara….kan inte var nåt annat……
- Maby a Giant Travelly Ian? Guiden tänker en stund.
- No it`s probobly a big sweetlip. Couse we never had them on bottom fishing before. Blir hans svar.
Fisken rusar vidare, jag bara skrattar. Vad det än är så är det roligt! I samma ögonblick som jag drillar för fullt hugger det på två handlinor. Aly och kaptenen drillar för fullt. Kaptenen får riktigt ont i händerna. Helt galet känns det, trippel drillning.
- Is it ivè got a fish club here? Skrattar guiden. Och jag försöker skratta med.
Rusningarna har svalnat en aning nu, är det sant, börjar jag se tendenser på trötthet…jodå…minsann. Jag pumpar hem. Efter nästan 40 minuter så ropar jag på guiden att det börjar bli dags. Strax därefter skymtar jag något blått…..hög rygg……JAAAAA. Jag artbestämmer fiskan 2 meter ner i det mörka vattnet. Fisken krokas och jag tjuter högt så alla vaknar.
- Den kraftiga fisken vilar i mina händer, den är praktiskt taget död efter fighten. Den är mycket blåare över ryggen en man kan se på bilder hemma….nästan självlysande, jag vet inte hur mycket den väger, den är ganska liten, 10 kg kanske. Dennis knäpper ett 30 tal bilder. En av dem skall pryda kontoret tänker jag. Bilden på min första Giant Travelly.
GT !!!
Ett hugg till kommer strax efter min landning och det hugget ger jag bort till guiden, jag är helt slut. Orkar inget mer, Dennis sitter i fightingstolen och Aly håller fortfarande på med någon slags jättefisk på handlina. Linan rusa och far, Dennis håller på att fastna med fötterna i linan som ligger över hela båten.
- Får jag se på hajen i frysboxen, säger Dennis.
- Va? Mår du inte bra, ingen har landat någon haj. Säger jag bestämt och tittar mycket noga på honom.
- ÖÖÖ…. Jag ska nog gå och spela lite PSP nu hos mamma.
Jag ger honom ytterliggare en blick, en annan blick.
- Eh….näää. Jag menar att jag ska gå och sova nu. Han försvinner upp.
Stackars barnen, de är så trötta så det blandar ihop verkligheten med drömmen. De har sovit i omgångar under natten. Vaknat och kollat på drilling och somnat om. Undra på att det blir rörigt.
Jag ser mig omkring, Aly har ett blodigt jack i pannan efter en rulle som snurrat upp i ansikten när fisken rusat. Han sitter i en plaststol vid relingen. Hans haj har lossnat, ett nytt tackel ligger ute. Han har virat linan runt stortån och pekfingret och sover som en stock. Jag nickar till guiden och försvinner upp till min vakna sambo och hennes sovande barn.
Dag3
Jag vaknar med ett ryck…det är varmt. Motorn går för fullt. Aly lägger ut spöna och guiden gör sin brittiska frukost. Alla samlas i kabyssen och väntar på mat. Det blåser en del och sjön går hög. Båten kränger och mitt i allt så nappar det. Jag drillar hem, båten gör ett kast och all frukost landar på golvet. Bara en tonfisk, alla svär tyst.
När vi trollat fram till lunch börjar magen bråka igen. Sweet lip dags tänker jag och hasar mig ner för stegen. Guide läser en deckare om attack dykare och Aly sover på golvet. Jag frågar försiktigt när det kan tänkas bli lunch och guiden ropar något på thai till Aly som vaknar och ger mig en mycket konstig blick. Han ruskar på sig och börjar vissla. Jag förklarar för guiden att han inte behöver rensa sötläppen men han är redan i full gång. Lunchen smakar utsökt.
Efter en stadig lunch är alla lite piggare och det hugger på ett av de spöna som är tacklat med favorit betet. Jag tar plats i stolen, båten saktar in och linor halas. Fisken gör plötsligt en snabb rusning och ett högt hopp.
Långt där borta skymtar vi en Dorado. Den ser liten ut men kämpar på bra. Efter en bråkig drilling i ca: 30-40 minuter och hög sjö blänker det till i guld och grönt bakom båten. Jag saktar ner. Aly fiskar vant upp den nu till synes hyfsat stora Doradon.
Båten kränger vansinnigt i vågorna och fotot blir därefter. Den är jättefin, guldgrön med små blåa prickar på sig, stark och fin i färgen.
10 kg menar guiden. Jahopp tänker jag, inte fy skam. Efter ytterliggare 4 timmars dött fiske når vi så slutligen Chalong bay som är slutdestination för den här resan. Vi mönstrar av och besättning hjälper till att göra mina grejer rena från salt. Vi skiljs åt för att träffas några dagar senare, det är inte slut än…..
En stor våg som nästan slår omkull oss
Bottenmete med Longtailbåt
Efter några rastlösa dagar i Kata rekar jag runt bland lokala fiskare och båtägare. Jag lyssnar frågar, lyssnar igen. Jag ringer Guiden på Thaioneon2 och frågar hur det gått de senaste dagarna. Han svarar att det är dött, det blåser för mycket och tidvattnet är fel enligt lokala befolkningen. Hans andra båt The Thaioneon som vi åkte med förra året, har även den fiskat dåligt i några dagar. Jag bokar snabbt på Thaioneon några dagar längre fram för en tripp fram och tillbaks till Phi Phi island, eftersom mitt resesällskap vill åka dit kan vi lika gärna trolla dit.
Efter en dag i tuk tuk bilen och min thailänske vän kay:s hjälp bokar jag en dag med en longtailbåt. Jag och sambon åker ut, vi försöker med Poppers och bottenmete. Mannen som äger longtailbåtarna menar att det går utmärkt att fiska nu. Men kaptenen och hans gast på longtailbåten är inte lika övertygade. Väl ute så går det trögt på botten. Bara smått gnafs, en och annan liten plutt grouper. Jag provar popper bland klipporna. Det thailänska namnet på GT är Blamong eller nåt. Jag förklarar att jag vill fiska blamong. Kaptenen byter Ö. Fisken lyser med sin frånvaro och klockan 15.00 ger vi upp.
Ett par dagar från det sitter jag på taket på Thaioneon, vår brittiske guids andra båt. Jag känner igen båten, den är lite mera sliten nu. Vi trollar under mycket hög sjö till Phi phi utan resultat. Samma på hemvägen. Några desperata försök att fånga sailfish vid en udde men utan resultat.
Jag rekar vidare, kollar med allt och alla. Efter att ha engagerat minst 5 personer i Kata får jag tag i en kille som säljer fiske grejer. Han tar fram en kalender, i den pekar han. Två dagar, två dagar står vattnet högt, i morgon och övermorgon. Då kan du fiska Blamong. Okej, vart då, jag köper lite struntsaker i butiken för att få mer info. Tillslut förklarar han för Kay vart vi ska fiska. Jag lovar att hålla tyst, han menar på att mycket lokalfolk fiskar där, inga turister. Precis vad jag vill höra.
Jag och svärfar går upp klockan kvart i fem för att ge oss av till fisket. Kay hämtar oss och vi ger oss iväg. Väl på plats upptäcker Kay att det inte finns några andra fiskare där. Han irrar runt i mörkret och hittar tillslut en thai kille som pekar ut var de brukar fiska. Efter att vi promenerat i berg och dal en stund når vi den utpekade platsen. Kay som aldrig tidigare kastat tittar häpet på när jag drar iväg mina första Popper kast.
- For Blamong??? Frågar han
Japp svara jag, big bait, big Blamong, kasten far och viner. Solen går upp, tidvattnet med den. En fisk jagar ytligt lite längre bort. Jag jagar efter, inget hugg. Kay som hunnit bli lite rastlös har knutit ihop ett helt eget litet spö. Han visar mig stolt pinnen med ett stycke nylonlina och tonfiskbeten. Jag skrattar, han fiskar….
Chaufförern och nyblivne fiskeguiden Kay
Småfisken hugger efter hans lilla tackel, vi har lite kul en stund. Klockan blir lunch och jag blir trött. Vi bestiger berg och dal ytterliggare en gång och Kay bär tacksamt en del av min packning. När vi kommer till hotellet är jag helt slut."
Bifogar härmed en liten minifilm jag slafsat ihop lite snabbt
Ladda ner här med ftp här
ftp://mss.kicks-ass.net:724/PB-Filmer/
Log in: mss
Pass: filmer
Filmen heter Thaifisketrailer, finns även en annan film jag lagt ner lite själ i som heter JRvideo.mpeg går bra att ta hem den med men det är inte fiske.
Belönas med lite beten från Trumman.com såklart.
"- Ja alltså ska du fiska GT finns det flera alternativ, det här malspöt är stadigt och klarar nog GT som är lite större. Det här andra spöt är av samma längd men är lite klenare. Det tyngre spöt kan du kasta större beten med men det är jobbigt att fiska med en hel dag.
Christer på Sundbybergs sportfiske gör en paus. Jag tänker en kort stund.
- Äh, jag får ta båda två, det är ändå jag och (svärfar) som skall fiska mest, bäst att ha två alternativ. Säger jag och tittar mot beteshyllorna.
I väntan på skjuts ut till båten
Med de två spöna packade i en bazooka samt på ryggen packade två Shimano 6000 rullar och beten mönstrar vi 3 veckor senare på 56 fotaren Thaioneon2. Jag själv med min sambo Elisabeth, hennes två barn Sara och Dennis samt deras Mormor och Morfar. Sex glada fiskare som vid det här laget inte sovit något det senaste dygnet på grund av flygresan.
Inte riktigt som hemma klubben
Gasten Aly tar emot våra väskor, jag känner igen honom sen förra året. Han ser sliten men härdad ut. Så fort vi är ombord och väskorna stuvade så blir jag nyfiken på kapten. Jag tar min videokamera och studsar upp en våning. Kaptenen presenterar sig som Well. En yngre kapten ca i 30års åldern.
Deckhand Aly
Flybridge (eller vad man nu ska kalla taket på båten) är enormt. Mycket yta och trevliga soffor i slingrande U. Utsikten över spö och beten i vattnet är till belåtenhet. En snabb blick över rullar och spön talar om att utrustningen är ny och fin.
Kapten Well
Jag blir yr, efter bara någon timme tar trötthet och yrsel över, Dennis klagar över värmen och jag själv vill bara sitta och glo över horisonten. Kata beach passerar på höger sida och jag svär tyst över det förbannade Apoteket hemma som haft riksslut på sjösjukepiller. Några thailändska hade jag fått tag på men de kändes tveksamma. Sambon vägrade att stoppa i ungarna dem. Nåväl, ett eller två svenska piller finns och dem tar barnen. Själv får jag ta en thailändsk dos. En timme senare är jag tillbaks, båten känns mjuk och allt är av intresse.
Alla spön är redan tacklade och ute, och jag frågar vår brittiske guide Ian vilka beten man valt. Ian upplyser mig och jag är nöjd med svaren, inte för att jag vet nåt om betena här, utan för att jag vill veta vilka spön som tacklas för tonfisk och vilka som förväntas inbringa lite större grabbar.
Det här är den andra resan jag gör med det här sällskapet och den här gången har man ett litet facit i hand. Fåglar som jagar krill, tonfisk som jagar krill. Lugna varma vatten m.m.
Strax utanför Kata kommer fåglarna, de dyker hejvilt mot vattnet och hugget hänger i luften.
- Sara och Dennis!
Vem av Er ska drilla först?
Syskonen som i vanliga fall kan slå varandra blodiga för en första plats tittar på varandra. – Då bestämmer jag Dennis, säger jag bestämt och alla nickar.
Knappt har jag hunnit ner igen förens det smäller till, ett av de tonfisktacklade spöna skriker för fullt.
- DENNIS!!!!
En vinglig tonåring kommer farande och när han får syn på spöt stannar han.
- Jag vill inte, säger han
Med ett skutt sitter jag i stolen själv och landar två Skipjack på några kilo styck. Jag frågar Dennis om han blev skraj eller nåt men han mumlar bara. Han är duktigt sjösjuk.
Dagen rullar på och vi kommer längre och längre ut till havs. Längs vägen får vi flertalet hugg och syskonen får drilla både stående och sittande, ibland båda samtidigt.
Framåt 16 tiden är det bara någon timme kvar tills vi når Similands. Jag frågar vår guide Ian om vad som nu gäller för Popper fisket. Gasten Aly hör vad jag säger och skrattar.
Syskonen drillar tonfisk, Dennis får hjälp med justering av bälte
Saras första skipjack..eller två första
- No Popper on Similands, säger han och håller handlederna i ett kors framför sig.
- Yep! That`s right, three weeks ago the boat ***XX went popping there. We watched him starting. One hour later the police came. Busted!
Hoppsan då var det bäst att låta bli då. Popper är alltså bara tillåtet under lågsäsong. Ingen GT fisk för mig då med andra ord.
Ian Guide och ägare av Thaioneon2 & Thaioneon
En av rullarna visslar till och vi greppar den snabbt, fisken släppte men det var ett mycket misstänkt hugg. Möjligen en marlin eller sailfish, det här betet den högg på har bara haft marlin och sail strikes menar guiden under tiden han synar betet noga.
Jag bestämmer mig för att sitta lite vakt. Jag tar plats i the “fighting chair” och spanar. Och jag ser en stor fena skära vid ytan. En snabb puls igenom kroppen….Nääää Faaaaaaaan, va tråkigt!
Jag studsar upp på stegen till taket och ropar
- Ungar, delfiner!
Lika snabbt som dom dyker upp så försvinner dom. Kapten ankrar för natten. Alldeles utanför den vackra ö gruppen.
Maten smakar bra, det är tonfiskgryta med diverse chili och ris. Efter maten käkar jag lite rå tonfisk som jag doppar i wasabi och soja. Tar med mig maten ut och tittar på de två spön som är tacklade för bottenmete.
Aly och Well fiskar med handlina, ett litet tjut hörs från Aly, han har krokat något. Efter några sliriga rus med handlinan landas en long nose travelly. Åtminstone tror jag den heter så. Några grouper och red snapper får också syna skrovets insida.
Det har blivit kolmörkt, vinden har tilltagit en aning och det enda man har som referens är vattnet bakom båten och ett antal bläcksfiskbåtar vid horisonten. Bläckfiskbåtarna tänder gigantiska lampor som attraherar fångsten. Jag knäpper ett piller till för säkerhets skull.
Hugg….eller?
Det smäller till på ett av botten spöna. Jag fattar spöt och drillar en bra stund, vi fiskar på 40 meters djup, efter att motvilligt ha pumpat hem 20 meter lina i hyfsad fart spricker fiskens simblåsa och motståndet blir mindre. En hygglig sweetlip bryter ytan. Smaskens smaskens, eftersom snapper och grouper fisken var för liten för att sparas så blir detta middag i morgon.
Sweetlip
Det blåser för mycket, båten gungar och alla blir lite yra. Vi flyttar båten vid 22 tiden in i de lugna lagunerna vid Similands andra ö. Barnen, jag och deras mamma kamperar på taket och mormor och morfar sover därnere med besättningen. Ett bra val av de sist nämnda visar det sig. Jag väcks några timmar senare av ett bekant smattrande på kappellet.
Jag svär återigen i tysthet och väntar…..Regnet tilltar allt mer och små floder letar sig in bland filtar och trötta barnansikten.
-NER! Säger jag bestämt och hafsar snabbt ihop några halvtorra filtar.
Ungarna vaggar sömndrucket ner för stegen och en förvånad kapten möter oss. Han visar snabbt de bästa platserna under däck och makar på sig själv. Jag ler tacksamt….Regnet öser ner.
Klockan 05.00 vaknar jag och stiger upp, jag är ensam. Klättrar upp på taket och spanar ut över det nu lugna havet. En havsörn sveper förbi båten och fångar upp något som liknar en bläckfisk ur vattnet. Jag försöker filma så gott det går.
När havsörnen försvunnit ser jag roat på hur en fiske båt med lokala fiskare gör sig klara för dagens arbete. De har stereon på för fullt och musiken flyter fram på vattnet. Jag känner lukten av stekt ägg och bacon. Vår brittiske vän är vaken.
Efter en stadig frukost påbörjas fisket. Jag är pigg och intresserad och kollar och försöker lära mig hur och vilka beten som används. Dagen rullar på och till lunch äter vi kyckling med diverse chili.
Efter halva dagen tittar en flock delfiner förbi, ungarna blir glada och jag försöker filma. En och annan tonfisk fastnar på kroken, en riktigt stor skippjack luras upp. Klockan 14.00 har vi trollat oss tillbaks till Similands och vi glider in i en lugn lagun för att bada.
Efter en lång förklaring för Sara att ”stångfiskar” inte är farliga och att alla muränor sover nu, så hoppas det och plaskas en bra stund.
Snorkling på Similands
Efter badet återupptar vi fisket men den här gången tacklar vi annorlunda. Eftermiddagarna ska vara bra för sailfish och guiden vet några heta platser. Men när vi trollat några timmar till utan hugg föreslår jag att vi letar rätt på ett bra undervattensberg och kör på botten istället. Guiden håller med, vi hinner knappt stanna båten innan alla ser.
En stor fin sailfish skjuter två gånger upp ur vattnet…..Guiden svär högt……jag svär tyst. Är det inte typiskt……..
Bottenmetet sätts ut, ungarna är med, det trasslas en hel del linor, tidvattnet rycker i båt och tåg. Det blir mörkt, jag kontrollerar med svärmor att det är OK att fiska en bit ut under natten. Hon menar att det var bara igår det gungade illa. Alla andra verkar också pigga.
Ett hugg på samma spö som igår inbringar mig ytterliggare en präktig Sweetlip. Allt är mycket stilla och lugnt. Aly tassar omkring med en håv på båten, med den fångar han en gul liten fisk som attraherats av ljuset. Fisken är tydligen lite giftig för han hanterar den med handduk och en gnutta respekt. De simmar tätt två och två, hona och hane såklart. Han tacklar stolt på sin handlina med fisken…..oooh…Livebait säger jag högt. Guiden menar att han omedelbart ska fixa mig ett likadant tackel. Men de små gula fiskarna lyser med sin frånvaro.
Aly har knutit sin handlina i relingen så om det nappar så smäller det till när knuten låser upp. Det smäller till!
Något mycket ursinnigt tar tag i småfisken och drar med vansinnig fart linan genom den stackars thailändarens händer. Det gnisslar och tjuter, man hör hur han kvider till lite mellan rycken….fisken bromsar…..Aly pumpar….linan slakar.
Sanbbt halar han in Linan rycker åt sig min rappala tång och knyter vant till en egen ståltafs. På fem minuter är har han tacklat om, byggt sin egen tafs och fångat två nya betesfiskar. Tacklat kommer bara 10 meter ner innan det smäller igen. Samma scenario som tidigare. Linan slakar…..Guiden svär år sin gast.
- För h.vette, vi har 2007 års fiskeutrustning på båten. Teknologi Aly!!! Använd den!!!!!
Jag skrattar, ropar vilt omkring mig att vi mååååste ha bete….Guiden tar håven och vi letar runt. Barnen och min Sambo sitter på taket och tittar roat på hur vi yr omkring på däck.
-Bait bait we need bait, säger jag till vår sömndruckne kapten som vaknat av allt liv.
PANG!!!!
Något smäller till vid sidan av båten. Aly reagerar snabbt, precis som han har sett detta förut. Jag fattar inget. 5 sekunder senare får en felnavigerad och mycket ilsken flygfisk syna insidan på en gul plasthink. Ungarna tittarförvånat på och min sambo skrattar när hon ser mina försök att hindra fisken från att flyga ut. Perfa!!! Live bait. På med fisken på ett stort trolling spö. ---- Ståltafs och allt, menar jag glatt.
Under tiden vi roat oss med flygfisken och tacklat det större spöt ser vi på hur Aly tappar sin 7:e krok. Flygfisken krokas och vi fiskar. Det tar bara 5 minuter innan det stora trollingspöt bockar styggt.
Rusen är långsamma guiden sätter mothugget under tiden jag gör mig klar för att fighta stående. Med spöt i min hand lutar jag mig lite bakåt, känner på fisken……den rör sig inte…sakta knäpper den ut lina med halv press på rullen……
- Got to be a Shark, säger jag till guiden. Samtidigt som jag känner mig som gubben i Hajen 1.
Felnavigerad flygfisk, duger till bete
Guiden håller med, det kan inte vara något annat. Så fort jag gör ett pump känns det som om man bara drar huvudet på fisken lite på sne. Sekunden senare vrider fisken tillbaks sitt huvud och fortsätter simma. En kvart senare går linan av. Vi suckar, större grejer tacklas, spö med dubbel lina sätts ut. Hugget kommer igen efter bara 5 minuter. Nu jävlar tänker jag…..
Efter en timma med fisken kopplar man på mig rullen med en sele runt ryggen. Guiden skrattar år mig….
- Jahopp…du igen…….Vill du ha en ÖL?
- Yes please, svara jag
- Tiger or Heineken? Frågar Guiden
Vi garvar ett tag, skratten avbryts sedan av att fisken gör några stadiga rus. Det dundrar i linan. Passa botten påminner guiden, får han ner dig dit är det kört. Jag kollar snabbt hur mycket lina fisken tar, ökar pressen något, det känns som två klick på pressen skall dra ner mig i vattnet, motståndet är på max. Jag är så himla trött. Det värker i alla delar på kroppen. Efter en och halv timme sitter fisken lindad runt korallen på botten. Linan knyts fast i en pålle för att tio minuter senare gå av. Jag noterar då att linan var så stark att den höll hela båtens vikt i motvind i just de tio minuterna.
En gammal fiskebåt har sett vad vi håller på med, det är bara thailändare ombord och alla fiskar med spön. Guiden förklarar att det är thailändarnas eget Big Game. Det är bara de lokala som får åka på den båten och det är mycket trångt och ruffigt. Men det är samtidigt roligt att dem själva får råd att åka ut och prova fiske på detta sätt menar han.
Mitt i förklaringarna tacklar jag ett av mina spön för bottenmete med tonfisk.
- Do you think i should go four the bigger rod? Frågar jag guiden.
- No, that`s allrigt, the sharks are probobly not around the bottom.
Okej, så jag tacklar mitt lättare spö. Sänket dunsar i botten med en smäll. Jag justerar några meter, sådär ja, nu kan det hugga.
Och det är just vad det gör. Jag sätter mothugget och känner hur det sprattlar. Fisken känner mothugget och rusar. Jag pressar bromsen hårt och fisken svarar med att ursinnigt simma ännu snabbare. Jag slår slirbromsen i botten för att få ett stopp så jag inte fastnar i korallen.
Fisken vägrar, den saktar ner men stannar inte. Jag lättar slirbromsen från botten ett kvarts varv bakåt. Fisken simmar på, efter 5 minuter stannar den. Yes tänker jag för mig själv och börjar pumpa hem, jag får tillbaks 20 meter sen är den ingång igen. Full fart den här gången, snett uppåt. Samma scenario igen, ett stort leende breder ut sig i mitt ansikte. Det måste vara….kan inte var nåt annat……
- Maby a Giant Travelly Ian? Guiden tänker en stund.
- No it`s probobly a big sweetlip. Couse we never had them on bottom fishing before. Blir hans svar.
Fisken rusar vidare, jag bara skrattar. Vad det än är så är det roligt! I samma ögonblick som jag drillar för fullt hugger det på två handlinor. Aly och kaptenen drillar för fullt. Kaptenen får riktigt ont i händerna. Helt galet känns det, trippel drillning.
- Is it ivè got a fish club here? Skrattar guiden. Och jag försöker skratta med.
Rusningarna har svalnat en aning nu, är det sant, börjar jag se tendenser på trötthet…jodå…minsann. Jag pumpar hem. Efter nästan 40 minuter så ropar jag på guiden att det börjar bli dags. Strax därefter skymtar jag något blått…..hög rygg……JAAAAA. Jag artbestämmer fiskan 2 meter ner i det mörka vattnet. Fisken krokas och jag tjuter högt så alla vaknar.
- Den kraftiga fisken vilar i mina händer, den är praktiskt taget död efter fighten. Den är mycket blåare över ryggen en man kan se på bilder hemma….nästan självlysande, jag vet inte hur mycket den väger, den är ganska liten, 10 kg kanske. Dennis knäpper ett 30 tal bilder. En av dem skall pryda kontoret tänker jag. Bilden på min första Giant Travelly.
GT !!!
Ett hugg till kommer strax efter min landning och det hugget ger jag bort till guiden, jag är helt slut. Orkar inget mer, Dennis sitter i fightingstolen och Aly håller fortfarande på med någon slags jättefisk på handlina. Linan rusa och far, Dennis håller på att fastna med fötterna i linan som ligger över hela båten.
- Får jag se på hajen i frysboxen, säger Dennis.
- Va? Mår du inte bra, ingen har landat någon haj. Säger jag bestämt och tittar mycket noga på honom.
- ÖÖÖ…. Jag ska nog gå och spela lite PSP nu hos mamma.
Jag ger honom ytterliggare en blick, en annan blick.
- Eh….näää. Jag menar att jag ska gå och sova nu. Han försvinner upp.
Stackars barnen, de är så trötta så det blandar ihop verkligheten med drömmen. De har sovit i omgångar under natten. Vaknat och kollat på drilling och somnat om. Undra på att det blir rörigt.
Jag ser mig omkring, Aly har ett blodigt jack i pannan efter en rulle som snurrat upp i ansikten när fisken rusat. Han sitter i en plaststol vid relingen. Hans haj har lossnat, ett nytt tackel ligger ute. Han har virat linan runt stortån och pekfingret och sover som en stock. Jag nickar till guiden och försvinner upp till min vakna sambo och hennes sovande barn.
Dag3
Jag vaknar med ett ryck…det är varmt. Motorn går för fullt. Aly lägger ut spöna och guiden gör sin brittiska frukost. Alla samlas i kabyssen och väntar på mat. Det blåser en del och sjön går hög. Båten kränger och mitt i allt så nappar det. Jag drillar hem, båten gör ett kast och all frukost landar på golvet. Bara en tonfisk, alla svär tyst.
När vi trollat fram till lunch börjar magen bråka igen. Sweet lip dags tänker jag och hasar mig ner för stegen. Guide läser en deckare om attack dykare och Aly sover på golvet. Jag frågar försiktigt när det kan tänkas bli lunch och guiden ropar något på thai till Aly som vaknar och ger mig en mycket konstig blick. Han ruskar på sig och börjar vissla. Jag förklarar för guiden att han inte behöver rensa sötläppen men han är redan i full gång. Lunchen smakar utsökt.
Efter en stadig lunch är alla lite piggare och det hugger på ett av de spöna som är tacklat med favorit betet. Jag tar plats i stolen, båten saktar in och linor halas. Fisken gör plötsligt en snabb rusning och ett högt hopp.
Långt där borta skymtar vi en Dorado. Den ser liten ut men kämpar på bra. Efter en bråkig drilling i ca: 30-40 minuter och hög sjö blänker det till i guld och grönt bakom båten. Jag saktar ner. Aly fiskar vant upp den nu till synes hyfsat stora Doradon.
Båten kränger vansinnigt i vågorna och fotot blir därefter. Den är jättefin, guldgrön med små blåa prickar på sig, stark och fin i färgen.
10 kg menar guiden. Jahopp tänker jag, inte fy skam. Efter ytterliggare 4 timmars dött fiske når vi så slutligen Chalong bay som är slutdestination för den här resan. Vi mönstrar av och besättning hjälper till att göra mina grejer rena från salt. Vi skiljs åt för att träffas några dagar senare, det är inte slut än…..
En stor våg som nästan slår omkull oss
Bottenmete med Longtailbåt
Efter några rastlösa dagar i Kata rekar jag runt bland lokala fiskare och båtägare. Jag lyssnar frågar, lyssnar igen. Jag ringer Guiden på Thaioneon2 och frågar hur det gått de senaste dagarna. Han svarar att det är dött, det blåser för mycket och tidvattnet är fel enligt lokala befolkningen. Hans andra båt The Thaioneon som vi åkte med förra året, har även den fiskat dåligt i några dagar. Jag bokar snabbt på Thaioneon några dagar längre fram för en tripp fram och tillbaks till Phi Phi island, eftersom mitt resesällskap vill åka dit kan vi lika gärna trolla dit.
Efter en dag i tuk tuk bilen och min thailänske vän kay:s hjälp bokar jag en dag med en longtailbåt. Jag och sambon åker ut, vi försöker med Poppers och bottenmete. Mannen som äger longtailbåtarna menar att det går utmärkt att fiska nu. Men kaptenen och hans gast på longtailbåten är inte lika övertygade. Väl ute så går det trögt på botten. Bara smått gnafs, en och annan liten plutt grouper. Jag provar popper bland klipporna. Det thailänska namnet på GT är Blamong eller nåt. Jag förklarar att jag vill fiska blamong. Kaptenen byter Ö. Fisken lyser med sin frånvaro och klockan 15.00 ger vi upp.
Ett par dagar från det sitter jag på taket på Thaioneon, vår brittiske guids andra båt. Jag känner igen båten, den är lite mera sliten nu. Vi trollar under mycket hög sjö till Phi phi utan resultat. Samma på hemvägen. Några desperata försök att fånga sailfish vid en udde men utan resultat.
Jag rekar vidare, kollar med allt och alla. Efter att ha engagerat minst 5 personer i Kata får jag tag i en kille som säljer fiske grejer. Han tar fram en kalender, i den pekar han. Två dagar, två dagar står vattnet högt, i morgon och övermorgon. Då kan du fiska Blamong. Okej, vart då, jag köper lite struntsaker i butiken för att få mer info. Tillslut förklarar han för Kay vart vi ska fiska. Jag lovar att hålla tyst, han menar på att mycket lokalfolk fiskar där, inga turister. Precis vad jag vill höra.
Jag och svärfar går upp klockan kvart i fem för att ge oss av till fisket. Kay hämtar oss och vi ger oss iväg. Väl på plats upptäcker Kay att det inte finns några andra fiskare där. Han irrar runt i mörkret och hittar tillslut en thai kille som pekar ut var de brukar fiska. Efter att vi promenerat i berg och dal en stund når vi den utpekade platsen. Kay som aldrig tidigare kastat tittar häpet på när jag drar iväg mina första Popper kast.
- For Blamong??? Frågar han
Japp svara jag, big bait, big Blamong, kasten far och viner. Solen går upp, tidvattnet med den. En fisk jagar ytligt lite längre bort. Jag jagar efter, inget hugg. Kay som hunnit bli lite rastlös har knutit ihop ett helt eget litet spö. Han visar mig stolt pinnen med ett stycke nylonlina och tonfiskbeten. Jag skrattar, han fiskar….
Chaufförern och nyblivne fiskeguiden Kay
Småfisken hugger efter hans lilla tackel, vi har lite kul en stund. Klockan blir lunch och jag blir trött. Vi bestiger berg och dal ytterliggare en gång och Kay bär tacksamt en del av min packning. När vi kommer till hotellet är jag helt slut."
Bifogar härmed en liten minifilm jag slafsat ihop lite snabbt
Ladda ner här med ftp här
ftp://mss.kicks-ass.net:724/PB-Filmer/
Log in: mss
Pass: filmer
Filmen heter Thaifisketrailer, finns även en annan film jag lagt ner lite själ i som heter JRvideo.mpeg går bra att ta hem den med men det är inte fiske.
Kommentera