För att knyta an lite till det tidigare mothugget så kommer här ett till mothugg från Thailand. Förmodligen var det "Flötet" (Johan) här på forumet som omtalades av guiderna i det förra mothugget. Nu till storyn som är inskickad av "Flötet" ... 
"Vi landar i Thailand på söndag eftermiddag, jag och min flickvän. Checkar in på hotellet och försöker hitta takten. Dagen efter ska vi bli hämtade klockan 07.00 men guiden dyker inte upp. Vi sitter och väntar tålmodigt. Mina tankar för mig tillbaks tre månader i tiden. Jag tänker på när jag ringde och bokade resan.
- We pick you upp at seven on the 28:th.
Visst var det så vi sa, jag börjar gräva i packningen efter bekräftelsemailet. Då kommer en kille springandes med röd Ferrari keps.
- Excuse me! Are you the Sweds?
- Öh...ja....
Det visar sig att guiden råkade plocka upp fel par och halvvägs ner till båten så upptäcktes misstaget.
Upp på bilen och ner till båten. Väl i hamnen får guiden betala en kille som skjutsar ut en på piren till båten. Detta är statens sätt att få in pengar eftersom hamnavgifter inte finns. Vi hoppar på och blir presenterade för besättningen. Den består av fyra personer. En lokal kapten, två ”grabbar” och vår brittiska guide Ian.
Vi gjorde den här trippen som ett riktigt semesterfiske, d.v.s vi roddade väldigt lite själva med spön och rullar på båten. På väg ut ur hamnen fixade grabbarna med spö och rulle så allt var klart när vi passerade spö gränsen.
En timme efter start så var samtliga 7 spön ute med diverse beten, de flesta var bläckfisklikanden saker som hoppade på vattnet, men även någon klassisk wobbler. Själv flängde jag runt båten som en tätting med min nya videokamera som jag älskar mer än min flickvän och filmade alla intressanta händelser. Båten heter Thaioneon och är ett lokalt bygge från 1990 med diesel rova och flybridge, 45 fot har jag för mig.
Den största kontrasten mot fisket hemma var farten, 7,5 knop trollar vi i. Jag är förundrad, förbryllad…va fan…..det här går inte. Jag frågar guiden och får till svar att det är optimal fart. Han mumlar något om snabba rovdjur o.s.v. Jag lutar mig tillbaks igen och lugnar ner mig. Känner mig en smula dum, men men.
Efter dryga 3 timmar så får vi besök, en flock med 5 delfiner bestämmer sig för att hälsa på. De är små bebisar inte längre metern. De hoppar glatt i tryckvågen framför båten. Allt blir sådär förtrollat en stund, men det hela är över på någon minut.
Jahopp tillbaks till bananerna och ölen! Efter fyra timmar utan ett nått så frågar jag guiden om det här är normalt? Han förklarar att fisket här inte är som hemma. Här drar det igång mitt på dagen när ljuset är som bäst. Efter klockan halv fyra så dör det, då är det som varmast i vattnet och fisken vilar. Att döma av sjöfåglarnas jakt så verkar det stämma.
Mysko, allt är tvärt om. Jag får då förklarat för mig att allt handlar om motion and comotion. Full fart, mycket liv och rörelse, några beten studsar mitt i propellervirveln. Allt är omvänt.
Pang!
Efter 4 timmar så ”smäller det”, jag har fattat mitt spö och börjar drilla inom 7 sekunder. En liten liten skippjacktuna ger sig strax till känna. Liten som bara den men ack så skoj. In med den i frysen och upp igen efter 10 minuter, skiva upp, häll på lite lime och peppar! Kall och rå, såååå mumsigt. Känner mig som Gollum.
Bara några minuter efter första fisken så smäller det på mitten spöt. Nu är det tjejens tur men när hon ser det hårda hugget så säger hon. Nej älskling den är för stor, det här är din fisk. Ööööö…..meeeeeen….jahaaa. Upp i stolen, ner med spö i stödet. Å sååå…..ååååå heeeej. ……Jag blir besviken, jag förklarar för guiden att det nog bara är ett träd, jag har halat in lina i 10 minuter nu och det är bara tungt. Guiden och de andra i besttning lyssnar inte….de hoppar runt som tokar och jag uppfattar ord som yellofinn wahoo doradoo.
Då plötsligt känner jag ett litet knyck…ahaa trädet ger med sig. Det knäpper till en gång till i rullen sen händer det. En lååång fin sång av lin skrik när fisken tar ca: 300 meter lina på några sekunder. Jag fattar inte, jag håller i mot för glatta livet, guiden hjälper till med slirbromsen. om bromsen. Sen saktar fisken ner, vi tittar på varandra och garvar, fullkomligt skriker. Fisken fortsätter att plocka lina med ungefär en fart på 100 meter i minuter. Inget hjälper, när jag försöker drilla hem så svara fisken med att sno 10 ggr det jag lyckats ta. Kapten som mest erfaren av fiske förklarar att vi måste backa båten efter fisken. Han hinner knappt säga backa innan jag vrålar!
- KOLLA HOPPET!
Alla tittar, en stor fisk skjuter som en raket upp i lufter, tre gånger!. Sen blir det tyst. Guiden mumlar, Black Marlin.
Nu fattar jag att det här händer på riktigt, och jag tar upp kampen på fullt allvar. Efter en och en halv timme har vi fisken rakt nedanför båten. En av grabbarna får syn på den och guiden tittar också. Vi hade tidigare en plan om att ta upp fisken på båten och plåta den för att snabbt sätta tillbaks.
Dags för plan B, planen blir att drilla fisken trött ca: 5-6 timmar till och sen fota i vattnet. Men då händer det som inte får hända, men som ändå händer i 75% av fallen. Ni kan nog ana, fisken sticker från 50 meters djup rakt upp. På någon sekund är den tre meter upp i luften. Jag vevar som en tok för att hänga med. Den kommer upp en andra gång och sen en tredje gång, på tredje skuttet så ser jag linan falla. Det blir så himla tyst……jag vevar in för att se vad som hände. Beteslåset har öppnat sig. Tja vad ska man säga….alla stirrar på mig. Men tro det eller ej, jag var inte speciellt ledsen då. Jag var glad för den kampen jag fick.
Men sanningen är den att jag inte var riktigt beredd, kanske nu. På kvällen gick vi igenom filmmaterialet. Vi lyckades bara fånga ett enda hopp på film. Guiden förklarar för mig att fisken vägde någonstans mellan 150-200kg inte mer inte mindre.
Dagen fortsätter, vi drar på första dagen 8 tonfisk och ja…ni vet.
På natten ankrar vi upp utanför Similand Island. Bottenmete sätts ut men jag är för trött. Det blir mörkt snabbt. Går upp och lägger mig vid 22.00 tiden. Det blåser en sval kvälls bris, havet blir sen lugnt, vi sover under stjärnorna på flybridge.
Under natten knäpper kapten och grabbarna några Red snapper, Grouper och Barracudor. Det blir en middagen idag säger de glatt på morgonen. Efter en stadig frukost ger vi oss ut på dag två.
Finns inte så mycket att säga om dag två, sjön var lugn och det var väldigt varmt, vi lyckades bara kroka en Wahoo, hyfsad rackare dock 8.2 kilo. Roligt med nya arter såklart.
Vi kommunicerar med de andra båtarna och bestämmer oss för att ställa in vår snorkling vid 12 tiden för att ge oss efter ett stim mycket stora Yellowfinntuna. Ryktet går om fångster på 10kg. Tyvärr helt utan resultat, vi byter upp vid 12 för att trolla tillbaks till Similand Island där vi ankrar upp och snorklar vid korallen. Vi ligger för natten på samma plats. Fiske är strängt förbjuden på korallreven. Men mycket bra UV film blev det.
Dag tre är det trolling i 12 timmar på väg mot Phuket och Chalong bay. Den dagen ger tyvärr bara två Wahoo men de var som sagt roliga de med.
Glada men trötta hoppar vi i land den tredje och sista dagen vid 18.30 tiden. Det här var ett äventyr jag verkligen kan rekommendera för Er som älskar trolling och Big Game.
Tre dagar på båten kostade 40.000 bath, ta bort en nolla och gånga med två så får du den svenska kronan, mycket pengar absolut men inte dyrt. Man ska komma ihåg att man behöver inte hyra hela skutan själv. Man kan vara upp till sex personer. I det här fallet så var det något vi båda drömt om länge och jag är glad att vi inte var fler då. Hade jag garanterat missat min chans att drilla Marlin helt. All mat ingick och de glada thailändarna servade oss riktigt bra mat. Man saknade inget och man kände sig riktigt uppassad och ompysslad. Äggmackor till frukost och fisk eller kyckling till lunch eller middag. 12 timmar trolling per dag. Video & tv så man kunde sitta och titta på filmmaterialet på natten."
Skriven av Johan aka "Flötet"
"Vi landar i Thailand på söndag eftermiddag, jag och min flickvän. Checkar in på hotellet och försöker hitta takten. Dagen efter ska vi bli hämtade klockan 07.00 men guiden dyker inte upp. Vi sitter och väntar tålmodigt. Mina tankar för mig tillbaks tre månader i tiden. Jag tänker på när jag ringde och bokade resan.
- We pick you upp at seven on the 28:th.
Visst var det så vi sa, jag börjar gräva i packningen efter bekräftelsemailet. Då kommer en kille springandes med röd Ferrari keps.
- Excuse me! Are you the Sweds?
- Öh...ja....
Det visar sig att guiden råkade plocka upp fel par och halvvägs ner till båten så upptäcktes misstaget.
Upp på bilen och ner till båten. Väl i hamnen får guiden betala en kille som skjutsar ut en på piren till båten. Detta är statens sätt att få in pengar eftersom hamnavgifter inte finns. Vi hoppar på och blir presenterade för besättningen. Den består av fyra personer. En lokal kapten, två ”grabbar” och vår brittiska guide Ian.
Vi gjorde den här trippen som ett riktigt semesterfiske, d.v.s vi roddade väldigt lite själva med spön och rullar på båten. På väg ut ur hamnen fixade grabbarna med spö och rulle så allt var klart när vi passerade spö gränsen.
En timme efter start så var samtliga 7 spön ute med diverse beten, de flesta var bläckfisklikanden saker som hoppade på vattnet, men även någon klassisk wobbler. Själv flängde jag runt båten som en tätting med min nya videokamera som jag älskar mer än min flickvän och filmade alla intressanta händelser. Båten heter Thaioneon och är ett lokalt bygge från 1990 med diesel rova och flybridge, 45 fot har jag för mig.
Den största kontrasten mot fisket hemma var farten, 7,5 knop trollar vi i. Jag är förundrad, förbryllad…va fan…..det här går inte. Jag frågar guiden och får till svar att det är optimal fart. Han mumlar något om snabba rovdjur o.s.v. Jag lutar mig tillbaks igen och lugnar ner mig. Känner mig en smula dum, men men.
Efter dryga 3 timmar så får vi besök, en flock med 5 delfiner bestämmer sig för att hälsa på. De är små bebisar inte längre metern. De hoppar glatt i tryckvågen framför båten. Allt blir sådär förtrollat en stund, men det hela är över på någon minut.
Jahopp tillbaks till bananerna och ölen! Efter fyra timmar utan ett nått så frågar jag guiden om det här är normalt? Han förklarar att fisket här inte är som hemma. Här drar det igång mitt på dagen när ljuset är som bäst. Efter klockan halv fyra så dör det, då är det som varmast i vattnet och fisken vilar. Att döma av sjöfåglarnas jakt så verkar det stämma.
Mysko, allt är tvärt om. Jag får då förklarat för mig att allt handlar om motion and comotion. Full fart, mycket liv och rörelse, några beten studsar mitt i propellervirveln. Allt är omvänt.
Pang!
Efter 4 timmar så ”smäller det”, jag har fattat mitt spö och börjar drilla inom 7 sekunder. En liten liten skippjacktuna ger sig strax till känna. Liten som bara den men ack så skoj. In med den i frysen och upp igen efter 10 minuter, skiva upp, häll på lite lime och peppar! Kall och rå, såååå mumsigt. Känner mig som Gollum.
Bara några minuter efter första fisken så smäller det på mitten spöt. Nu är det tjejens tur men när hon ser det hårda hugget så säger hon. Nej älskling den är för stor, det här är din fisk. Ööööö…..meeeeeen….jahaaa. Upp i stolen, ner med spö i stödet. Å sååå…..ååååå heeeej. ……Jag blir besviken, jag förklarar för guiden att det nog bara är ett träd, jag har halat in lina i 10 minuter nu och det är bara tungt. Guiden och de andra i besttning lyssnar inte….de hoppar runt som tokar och jag uppfattar ord som yellofinn wahoo doradoo.
Då plötsligt känner jag ett litet knyck…ahaa trädet ger med sig. Det knäpper till en gång till i rullen sen händer det. En lååång fin sång av lin skrik när fisken tar ca: 300 meter lina på några sekunder. Jag fattar inte, jag håller i mot för glatta livet, guiden hjälper till med slirbromsen. om bromsen. Sen saktar fisken ner, vi tittar på varandra och garvar, fullkomligt skriker. Fisken fortsätter att plocka lina med ungefär en fart på 100 meter i minuter. Inget hjälper, när jag försöker drilla hem så svara fisken med att sno 10 ggr det jag lyckats ta. Kapten som mest erfaren av fiske förklarar att vi måste backa båten efter fisken. Han hinner knappt säga backa innan jag vrålar!
- KOLLA HOPPET!
Alla tittar, en stor fisk skjuter som en raket upp i lufter, tre gånger!. Sen blir det tyst. Guiden mumlar, Black Marlin.
Nu fattar jag att det här händer på riktigt, och jag tar upp kampen på fullt allvar. Efter en och en halv timme har vi fisken rakt nedanför båten. En av grabbarna får syn på den och guiden tittar också. Vi hade tidigare en plan om att ta upp fisken på båten och plåta den för att snabbt sätta tillbaks.
Dags för plan B, planen blir att drilla fisken trött ca: 5-6 timmar till och sen fota i vattnet. Men då händer det som inte får hända, men som ändå händer i 75% av fallen. Ni kan nog ana, fisken sticker från 50 meters djup rakt upp. På någon sekund är den tre meter upp i luften. Jag vevar som en tok för att hänga med. Den kommer upp en andra gång och sen en tredje gång, på tredje skuttet så ser jag linan falla. Det blir så himla tyst……jag vevar in för att se vad som hände. Beteslåset har öppnat sig. Tja vad ska man säga….alla stirrar på mig. Men tro det eller ej, jag var inte speciellt ledsen då. Jag var glad för den kampen jag fick.
Men sanningen är den att jag inte var riktigt beredd, kanske nu. På kvällen gick vi igenom filmmaterialet. Vi lyckades bara fånga ett enda hopp på film. Guiden förklarar för mig att fisken vägde någonstans mellan 150-200kg inte mer inte mindre.
Dagen fortsätter, vi drar på första dagen 8 tonfisk och ja…ni vet.
På natten ankrar vi upp utanför Similand Island. Bottenmete sätts ut men jag är för trött. Det blir mörkt snabbt. Går upp och lägger mig vid 22.00 tiden. Det blåser en sval kvälls bris, havet blir sen lugnt, vi sover under stjärnorna på flybridge.
Under natten knäpper kapten och grabbarna några Red snapper, Grouper och Barracudor. Det blir en middagen idag säger de glatt på morgonen. Efter en stadig frukost ger vi oss ut på dag två.
Finns inte så mycket att säga om dag två, sjön var lugn och det var väldigt varmt, vi lyckades bara kroka en Wahoo, hyfsad rackare dock 8.2 kilo. Roligt med nya arter såklart.
Vi kommunicerar med de andra båtarna och bestämmer oss för att ställa in vår snorkling vid 12 tiden för att ge oss efter ett stim mycket stora Yellowfinntuna. Ryktet går om fångster på 10kg. Tyvärr helt utan resultat, vi byter upp vid 12 för att trolla tillbaks till Similand Island där vi ankrar upp och snorklar vid korallen. Vi ligger för natten på samma plats. Fiske är strängt förbjuden på korallreven. Men mycket bra UV film blev det.
Dag tre är det trolling i 12 timmar på väg mot Phuket och Chalong bay. Den dagen ger tyvärr bara två Wahoo men de var som sagt roliga de med.
Glada men trötta hoppar vi i land den tredje och sista dagen vid 18.30 tiden. Det här var ett äventyr jag verkligen kan rekommendera för Er som älskar trolling och Big Game.
Tre dagar på båten kostade 40.000 bath, ta bort en nolla och gånga med två så får du den svenska kronan, mycket pengar absolut men inte dyrt. Man ska komma ihåg att man behöver inte hyra hela skutan själv. Man kan vara upp till sex personer. I det här fallet så var det något vi båda drömt om länge och jag är glad att vi inte var fler då. Hade jag garanterat missat min chans att drilla Marlin helt. All mat ingick och de glada thailändarna servade oss riktigt bra mat. Man saknade inget och man kände sig riktigt uppassad och ompysslad. Äggmackor till frukost och fisk eller kyckling till lunch eller middag. 12 timmar trolling per dag. Video & tv så man kunde sitta och titta på filmmaterialet på natten."
Skriven av Johan aka "Flötet"
=
Kommentera