Hej.
Får ta och dela med mig här då ingen av min familj eller vänner är särskilt intresserad. Mina barn lyckas jag dock entusiasmera.
Jag började fiska i somras och känner mig fortfarande som en stor men entusiastisk nybörjare.
Igår eftermiddag/kväll fick jag "ledigt" från barn och familj och skulle få låna en jobbarkompis båt i en sjö jag inte fiskat i innan. Den är avlång och har en å som rinner rakt igenom, längst ner på sjön rinner ån vidare och ett tiotal meter därifrån är utloppet från en annan å. Dit ner hade jag tänkt dra då jag vet att båda dessa åar håller bäcköring.
På vägen dit, ett par kilometer, har jag tänkt att ro drag. Jag har också tänkt att titta på mitt, i vintras begagnat-köpta, portabla ekolod och stanna om jag hittar något intressant.
Så detta är alltså planen.
Jag riggar mina två "trolling"-spön med två större wobbler och mitt yasei red perch med en mindre om jag har möjlighet att slänga ut det.
Jag börjar glida nerför sjön och fepplar med givaren och lodet. Först är bilden bara mörk och det tar ett tag för mig att komma på att kontrasten är på full styrka och sen komma till rätta med detta. Även om jag tittat på manualen mycket innan så är det mycket nytt. Efter ca 30 minuter utan att få en annan bild än blank och med blinkande djupangivelse (från simulatorn som jag stängt av) så skiter jag i lodet och börjar ro neråt med två drag på släp. Då och då stannar jag upp för att kolla om jag kan få igång lodet.
Efter att ha ödslat massa tid (ca 2 timmar) på lodet så har jag glidit ner till "slutet" av sjön och tänker att jag ska testa lite drop shot för första gången. Riggar på det på mitt yasei och kastar, jag fortsätter glida längst vasskanten då jag inte har något ankare. Jag kommer närmare och närmare åarna och jag ser att det är fisk som äter vid ytan, jag kan dock inte se vad det är för fisk men tänker att det är ett gott tecken oavsett. Jag fastnar med drop shot-riggen, fisk slår flera gånger vid ytan en bit ifrån mig. Jag vill inte skrämma bort dom med årorna så jag klipper linan och slänger på min lilla blue fox-spinnare stlk 1 med intryckta hullingar. Nu har jag glidit ner nästan hela vägen till mynningen på den ena ån och hunnit få iväg spinnaren ett par gånger. Jag kastar ut igen, inte långt från båten hugger det i rejält och vattnet krusar sig från en stor fena. Jag känner direkt att det är en rejäl fisk, utan större tvekan en gädda, adrenalinet pumpar ut och hjärnan går på högvarv. Ytan krusar sig återigen av en stor stjärtfena utan att jag ser en fisk. Jag får smått panik när jag inser att jag har bromsen inställt för hårt för att min utrustning ska må bra och dessutom en liten hullinglös krok på ett spö klassat 1-10gr. Jag släpper något på slirbromsen. Linan är 0.12 fireline och tafsen en wolfram som ska hålla för 9.1 kg. Den är nästan uppe vid ytan och vänder och jag får åtminstone se halva gäddan innan den plaskar ner igen. Jag har håven i närheten och tänker att min enda chans är att få in den fort så jag drar åt bromsen något. Strax efter detta snärtar det till och beteslåset (!) på tafsen är helt förvridet, gäddan simmar iväg med min lilla 50kr-spinnare... ;(
Jag kastar olika spinnare ett tag till men känner inget. Jag ror upp en bit och slänger på en berkley-jigg som ska vara bättre än levande beten. Jag kastar och börjar jigga efter abborre. På första kastet får jag en gullig gädda på ca 15 cm, tillbaka. Strax efter detta hakar storebror på och är kanske 20 cm, tillbaka. Strax efter detta trillar storasyster på och förtjänar en vägning på 1 kg, fortfarande lite rommig, tillbaka. Jag jiggar på och ytterligare något stort hakar på, jag känner direkt att detta inte känns som gäddorna och så småningom får jag se den största abborre jag sett i verkliga livet. =) Väger in på 820g, nytt pb och får simma tillbaka. Jag fortsätter jigga i hopp om att få på ytterligare en fet borre men jag måste så småningom ge upp och ro hela vägen tillbaka innan det blir allt för mörkt. Jag kommer hem hungrig och trött men mycket nöjd, även om jag tappade "monster"-gäddan men framförallt spinnaren. Jag tänker både på gäddan och att jag hade kunna släppa betydligt mer på bromsen, i värsta fall tappa gäddan men behållit spinnaren. Hoppas hen får igen aptiten och hugger på en annan dag så jag kan plocka bort den...
Kan ju tillägga att när jag kommer hem och berättar om min fiskelycka för min fru så undrar hon varför jag inte tog hem nån fisk att äta. Hon har svårt att se poängen med att få upp mat i båten och sen släppa tillbaka den när det finns folk som svälter. Jag har redan fyra gäddfiléer sen i höstas i frysen och att hon inte vill äta fisken jag får upp utan hellre äter alaska-lax verkar inte vara ett problem.
Får ta och dela med mig här då ingen av min familj eller vänner är särskilt intresserad. Mina barn lyckas jag dock entusiasmera.
Jag började fiska i somras och känner mig fortfarande som en stor men entusiastisk nybörjare.
Igår eftermiddag/kväll fick jag "ledigt" från barn och familj och skulle få låna en jobbarkompis båt i en sjö jag inte fiskat i innan. Den är avlång och har en å som rinner rakt igenom, längst ner på sjön rinner ån vidare och ett tiotal meter därifrån är utloppet från en annan å. Dit ner hade jag tänkt dra då jag vet att båda dessa åar håller bäcköring.
På vägen dit, ett par kilometer, har jag tänkt att ro drag. Jag har också tänkt att titta på mitt, i vintras begagnat-köpta, portabla ekolod och stanna om jag hittar något intressant.
Så detta är alltså planen.
Jag riggar mina två "trolling"-spön med två större wobbler och mitt yasei red perch med en mindre om jag har möjlighet att slänga ut det.
Jag börjar glida nerför sjön och fepplar med givaren och lodet. Först är bilden bara mörk och det tar ett tag för mig att komma på att kontrasten är på full styrka och sen komma till rätta med detta. Även om jag tittat på manualen mycket innan så är det mycket nytt. Efter ca 30 minuter utan att få en annan bild än blank och med blinkande djupangivelse (från simulatorn som jag stängt av) så skiter jag i lodet och börjar ro neråt med två drag på släp. Då och då stannar jag upp för att kolla om jag kan få igång lodet.
Efter att ha ödslat massa tid (ca 2 timmar) på lodet så har jag glidit ner till "slutet" av sjön och tänker att jag ska testa lite drop shot för första gången. Riggar på det på mitt yasei och kastar, jag fortsätter glida längst vasskanten då jag inte har något ankare. Jag kommer närmare och närmare åarna och jag ser att det är fisk som äter vid ytan, jag kan dock inte se vad det är för fisk men tänker att det är ett gott tecken oavsett. Jag fastnar med drop shot-riggen, fisk slår flera gånger vid ytan en bit ifrån mig. Jag vill inte skrämma bort dom med årorna så jag klipper linan och slänger på min lilla blue fox-spinnare stlk 1 med intryckta hullingar. Nu har jag glidit ner nästan hela vägen till mynningen på den ena ån och hunnit få iväg spinnaren ett par gånger. Jag kastar ut igen, inte långt från båten hugger det i rejält och vattnet krusar sig från en stor fena. Jag känner direkt att det är en rejäl fisk, utan större tvekan en gädda, adrenalinet pumpar ut och hjärnan går på högvarv. Ytan krusar sig återigen av en stor stjärtfena utan att jag ser en fisk. Jag får smått panik när jag inser att jag har bromsen inställt för hårt för att min utrustning ska må bra och dessutom en liten hullinglös krok på ett spö klassat 1-10gr. Jag släpper något på slirbromsen. Linan är 0.12 fireline och tafsen en wolfram som ska hålla för 9.1 kg. Den är nästan uppe vid ytan och vänder och jag får åtminstone se halva gäddan innan den plaskar ner igen. Jag har håven i närheten och tänker att min enda chans är att få in den fort så jag drar åt bromsen något. Strax efter detta snärtar det till och beteslåset (!) på tafsen är helt förvridet, gäddan simmar iväg med min lilla 50kr-spinnare... ;(
Jag kastar olika spinnare ett tag till men känner inget. Jag ror upp en bit och slänger på en berkley-jigg som ska vara bättre än levande beten. Jag kastar och börjar jigga efter abborre. På första kastet får jag en gullig gädda på ca 15 cm, tillbaka. Strax efter detta hakar storebror på och är kanske 20 cm, tillbaka. Strax efter detta trillar storasyster på och förtjänar en vägning på 1 kg, fortfarande lite rommig, tillbaka. Jag jiggar på och ytterligare något stort hakar på, jag känner direkt att detta inte känns som gäddorna och så småningom får jag se den största abborre jag sett i verkliga livet. =) Väger in på 820g, nytt pb och får simma tillbaka. Jag fortsätter jigga i hopp om att få på ytterligare en fet borre men jag måste så småningom ge upp och ro hela vägen tillbaka innan det blir allt för mörkt. Jag kommer hem hungrig och trött men mycket nöjd, även om jag tappade "monster"-gäddan men framförallt spinnaren. Jag tänker både på gäddan och att jag hade kunna släppa betydligt mer på bromsen, i värsta fall tappa gäddan men behållit spinnaren. Hoppas hen får igen aptiten och hugger på en annan dag så jag kan plocka bort den...
Kan ju tillägga att när jag kommer hem och berättar om min fiskelycka för min fru så undrar hon varför jag inte tog hem nån fisk att äta. Hon har svårt att se poängen med att få upp mat i båten och sen släppa tillbaka den när det finns folk som svälter. Jag har redan fyra gäddfiléer sen i höstas i frysen och att hon inte vill äta fisken jag får upp utan hellre äter alaska-lax verkar inte vara ett problem.
Kommentera