15 januari, 2 minusgrader och ingen gångbar is. Abstinensen gör sig rejält påmind denna soliga vinterförmiddag och att dra ut och fiska med båten är ett lönlöst projekt.
Tankarna för mig till en ljum sensommarkväll i början av augusti. Jag hade bara två-tre timmars fiske kvar innan det skulle bli mörkt och jag anhåller kurs mot favoritgrundet. Det är inte alls långt att åka, men med 8 hk i aktern tar det ändå lite längre tid än man kunnat önska. Väl ute på plats blir det ingen direkt huggsexa om mitt bete, men jag har inga förhoppningar om kvällen då dagen har varit molnfri och vinden är fortfarande frånvarande så när som en lätt bris. Skönt, då slipper man ankra. Brisen för mig i perfekta långa långsamma driv för att systematiskt kunna fiska av hela platsen. som är ganska stor och består av två toppar och platåer på olika djup. Idag är målet att få stå i min båt, helt för mig själv och min folköl iklädd endast shorts och linne. ett meditativt tillstånd infinner sig.
När jag står där och drömmer om allt och ingenting, slits nästan spöt ur händerna på mig under ett långt spinnstopp mellan topparna över dryga 5 meters djup. Jag rycks ur mina tankar och fajten kan börja. Först tror jag att fisken måste vara felkrokad, vilket brukar vara fallet då det känns så här tungt, men när fisken börjar närma sig båten ser jag att hela min stora alien eel är försvunnen i ett stängt gäddgap och jag känner att risken för att jag skulle tappa fångsten är liten.
Men som vi vet, kan augustigäddorna bjuda på en riktig kamp och två varv runt båten senare kunde jag slutligen lyfta in en (för mälaren) välmatad 99 cm gröning på runt 6 kilo. Inget monster men en god kamp och ett gott minne. Det blev inga fler hugg den kvällen, men vad gjorde det?
Så... Nu känns det ännu jobbigare med vinter kyla och mörker...
Poänglös tråd, men när man inte kan fiska, måste man väl få drömma sig bort lite.
Tankarna för mig till en ljum sensommarkväll i början av augusti. Jag hade bara två-tre timmars fiske kvar innan det skulle bli mörkt och jag anhåller kurs mot favoritgrundet. Det är inte alls långt att åka, men med 8 hk i aktern tar det ändå lite längre tid än man kunnat önska. Väl ute på plats blir det ingen direkt huggsexa om mitt bete, men jag har inga förhoppningar om kvällen då dagen har varit molnfri och vinden är fortfarande frånvarande så när som en lätt bris. Skönt, då slipper man ankra. Brisen för mig i perfekta långa långsamma driv för att systematiskt kunna fiska av hela platsen. som är ganska stor och består av två toppar och platåer på olika djup. Idag är målet att få stå i min båt, helt för mig själv och min folköl iklädd endast shorts och linne. ett meditativt tillstånd infinner sig.
När jag står där och drömmer om allt och ingenting, slits nästan spöt ur händerna på mig under ett långt spinnstopp mellan topparna över dryga 5 meters djup. Jag rycks ur mina tankar och fajten kan börja. Först tror jag att fisken måste vara felkrokad, vilket brukar vara fallet då det känns så här tungt, men när fisken börjar närma sig båten ser jag att hela min stora alien eel är försvunnen i ett stängt gäddgap och jag känner att risken för att jag skulle tappa fångsten är liten.
Men som vi vet, kan augustigäddorna bjuda på en riktig kamp och två varv runt båten senare kunde jag slutligen lyfta in en (för mälaren) välmatad 99 cm gröning på runt 6 kilo. Inget monster men en god kamp och ett gott minne. Det blev inga fler hugg den kvällen, men vad gjorde det?
Så... Nu känns det ännu jobbigare med vinter kyla och mörker...
Poänglös tråd, men när man inte kan fiska, måste man väl få drömma sig bort lite.
Kommentera