Kung, proffs eller bara rätt plats.

[elanen]

Måste som gammal specimenfiskare ge lite upplysningar. Många tror att dom metfiskar (vitfiskar) är olika individer som fångas. Oftast är det samma fiskar som tas otal gånger. Enda skillnaden är hur mycket mäsk eller majs dom proppat i sig. Exempelvis sutare håller sig bara inom sitt lilla revir. Kan berätta att jag samma dag tog en sutare tre gånger. Samma gäller massor av anmälda fiskar i Svenska Specimen tävlingen. Värst är det i åar, eller bäckar. Där är det så gott som samma fiskar som nappar. Sarvarna som tas i Svartån är i regel samma återkommande. Att det sedan skiljer nåt gramm på vad fisken stoppat i sig. Många är så proppfulla med mäsk att vikten skulle vart blygsam. Att kalla sig sutarkung eller sarvkung när man sitter på dukat bord är inte mycket förunnat enligt mig. Dom flesta åker till redan uppröjda platser eller bokar sig en bit bort om det är upptaget. Min invändning är att några sliter för att hitta bra lokaler för stor fisk. Medans några bara flyter på och betar av redan välkända storfiskplatser. Och sedan bröstar upp sig som pionjärer och meteproffs. Dom som hittar redan kända storfiskvatten kommer inte själva åt sitt värv. Utan får oftast söka vidare. Värst är det med dom som skräpar ner och förstör stället för gott. Varnade tidigt om Löddegäddornas risk att dö av för mycket hattande. För inte kan man väl begära att 10-12 åriga C&R:elasare ska lyckas med beddriften att alla gånger klara 10 pannan. Vitfisk som ruda, sutare och även sarv är mycket stryktåligare än gäddor och gös. Unnar verkligen Dejan som jag känner lite grann sen tidigare. Han har specimenfiskat än lång tid. Så han gjort sig förtjänt. Men det är dom som är gröna och bara för att dom lyckats få nåt stort blir proffs i ett nafs. Dejan har säkert metat i 20 år efter dom stora. Och kan nu äntligen skörda vad han sått. MVH Gunnar J.

[Pagra]

Hmmm.....amen?

[CDan]

Re: Kung, proffs eller bara rätt plats.

Originally posted by elanen
Måste som gammal specimenfiskare ge lite upplysningar. Många tror att dom metfiskar (vitfiskar) är olika individer som fångas. Oftast är det samma fiskar som tas otal gånger. Enda skillnaden är hur mycket mäsk eller majs dom proppat i sig. Exempelvis sutare håller sig bara inom sitt lilla revir. Kan berätta att jag samma dag tog en sutare tre gånger. Samma gäller massor av anmälda fiskar i Svenska Specimen tävlingen. Värst är det i åar, eller bäckar. Där är det så gott som samma fiskar som nappar. Sarvarna som tas i Svartån är i regel samma återkommande. Att det sedan skiljer nåt gramm på vad fisken stoppat i sig. Många är så proppfulla med mäsk att vikten skulle vart blygsam. Att kalla sig sutarkung eller sarvkung när man sitter på dukat bord är inte mycket förunnat enligt mig. Dom flesta åker till redan uppröjda platser eller bokar sig en bit bort om det är upptaget. Min invändning är att några sliter för att hitta bra lokaler för stor fisk. Medans några bara flyter på och betar av redan välkända storfiskplatser. Och sedan bröstar upp sig som pionjärer och meteproffs. Dom som hittar redan kända storfiskvatten kommer inte själva åt sitt värv. Utan får oftast söka vidare. Värst är det med dom som skräpar ner och förstör stället för gott. Varnade tidigt om Löddegäddornas risk att dö av för mycket hattande. För inte kan man väl begära att 10-12 åriga C&R:elasare ska lyckas med beddriften att alla gånger klara 10 pannan. Vitfisk som ruda, sutare och även sarv är mycket stryktåligare än gäddor och gös. Unnar verkligen Dejan som jag känner lite grann sen tidigare. Han har specimenfiskat än lång tid. Så han gjort sig förtjänt. Men det är dom som är gröna och bara för att dom lyckats få nåt stort blir proffs i ett nafs. Dejan har säkert metat i 20 år efter dom stora. Och kan nu äntligen skörda vad han sått. MVH Gunnar J.

Jag håller delvis med. Men jag är inte insatt i problemet, alltså jag säger bara min spontana åsikt.