Hej Old firehand!
Jag har grunnat på en sak sedan jag läste din bok "Gäddfiskarens specialknep" under mitten av 80 talet. Du beskrev hur stora gäddors rom håller en lägre kvalité än mindre gäddor. Fertiliteten avtar alltså med åren precis som hos människan. Mot bakgrund av det, är det då lika viktigt med bevarandet av de stora gäddorna som många anser?
Jag medverkar i ett bevarandeprojekt av en lokal öringstam och under dessa år har jag fått lära mig att större öringhonor har större romkorn och dessa yngel blir lite större när dom kläcks och har därigenom ett litet försprång mot sina mindre fränder. Här är det alltså viktigt med att stora honor återvänder för lek. Jag har inte hört talas om att dessa honor har rom av sämre kvalité. Är det olika förhållanden gentemot gäddan?
Jag har sen 1993 fiskat i västerviks skärgård och under de senaste åren märkt en dramatisk nedgång av antalet stora gäddor för mig. De första åren kunde jag notera återfångster av samma gädda upp till tre gånger på samma plats under våren. Fiskande kollegor rapporterar en liknande trend. Dessa förhållanden kan säkert appliceras på fler ställen utmed ostkusten. Dom första åren kunde vi fiska en hel dag utan att se någon båt medan det numera är klippkort på vissa ställen.
Neville Fickling sa en gång att "Pike thrives on neglect" (ungefär: gäddan trivs bäst när den får vara ifred, Det verkar som om det påståendet stämmer rätt bra. En lokal guide berättade att innan det fria fisket införande 1985 så var det mer gädda, men dom stora var sällsynta. Dom kanske fiskades bort under vårarnas ryssjefisken?
Det pratas att c&r är lösningen på att bevara fisket intakt men det har ju praktiserats av de flesta sportfiskare i denna region och ändå har fisket försämrats.
Nu finns det såklart många aspekter varför fisket blivit sämre (miljöpåverkan, skarv, etc) Mycket c&r fiske bedrivs av gästande sportfiskare under juni och juli när vattnet blivit uppvärmt och risken för mjölksyra säkert ökar betydligt under utdragna fighter. Hur många gäddor klara sig då tro?
Jag har grunnat på en sak sedan jag läste din bok "Gäddfiskarens specialknep" under mitten av 80 talet. Du beskrev hur stora gäddors rom håller en lägre kvalité än mindre gäddor. Fertiliteten avtar alltså med åren precis som hos människan. Mot bakgrund av det, är det då lika viktigt med bevarandet av de stora gäddorna som många anser?
Jag medverkar i ett bevarandeprojekt av en lokal öringstam och under dessa år har jag fått lära mig att större öringhonor har större romkorn och dessa yngel blir lite större när dom kläcks och har därigenom ett litet försprång mot sina mindre fränder. Här är det alltså viktigt med att stora honor återvänder för lek. Jag har inte hört talas om att dessa honor har rom av sämre kvalité. Är det olika förhållanden gentemot gäddan?
Jag har sen 1993 fiskat i västerviks skärgård och under de senaste åren märkt en dramatisk nedgång av antalet stora gäddor för mig. De första åren kunde jag notera återfångster av samma gädda upp till tre gånger på samma plats under våren. Fiskande kollegor rapporterar en liknande trend. Dessa förhållanden kan säkert appliceras på fler ställen utmed ostkusten. Dom första åren kunde vi fiska en hel dag utan att se någon båt medan det numera är klippkort på vissa ställen.
Neville Fickling sa en gång att "Pike thrives on neglect" (ungefär: gäddan trivs bäst när den får vara ifred, Det verkar som om det påståendet stämmer rätt bra. En lokal guide berättade att innan det fria fisket införande 1985 så var det mer gädda, men dom stora var sällsynta. Dom kanske fiskades bort under vårarnas ryssjefisken?
Det pratas att c&r är lösningen på att bevara fisket intakt men det har ju praktiserats av de flesta sportfiskare i denna region och ändå har fisket försämrats.
Nu finns det såklart många aspekter varför fisket blivit sämre (miljöpåverkan, skarv, etc) Mycket c&r fiske bedrivs av gästande sportfiskare under juni och juli när vattnet blivit uppvärmt och risken för mjölksyra säkert ökar betydligt under utdragna fighter. Hur många gäddor klara sig då tro?
Kommentera