Korallrevsfiskar använder sina färger för att signalera ut sitt revir och till andra artfränder. De upptäcker varandra på stort avstånd i det klara vattnet och kan i god tid låta instinkterna få avgöra om den andre är en inkräktare som omedelbart bör jagas bort eller en lämplig partner för ett amoröst litet äventyr. De är i det läget inte sämre folk än en fiskesnackare med en lämplig dos malt i kroppen. Samma sak med ciklider och andra tropiska sötvattenfiskar. Färgerna signalerar ut det egna sinnestillståndet och ens fysiska förmåga. Fiskens ögon är för övrigt väl utrustade för att urskilja och tolka färgintryck. Om det nu finns några färger att tolka, vill säga. Det finns helt blinda arter också. En Mexikanska Grottetran är en sådan.
Nu tränger olika delar av ljusspektrat olika djupt ner i vattnet. Taget direkt ur huvet är jag inte säker på vilket ljus som når djupast men låt oss, för att ta ett exempel, säga att det är blått som når djupast. Det betyder att blått pigment syns bättre på djupare vatten och återges mera korrekt än rött eller gult. Resultatet blir att färgskalan förvrängs succesivt ju djupare man kommer. Regnbågen blir endast sju nyanser av blått för att upphöra när ljuset upphör.
Slutligen förhindrar dessutom partiklar i vattnet ljusets förmåga att tränga ner mot bottnen. Vissa färger ”sugs upp, dämpas ut” och reflekteras inte av partikelkornen. Detta meför ytterligare en förvrängning av färgskalan.
I ett humusfärgat vatten med kraftig algblomning blir det nära nog halvskymning mitt på dan, de dagar då ljuset har sämst möjligheter att tränga ner i vattnet. Under sådana förhållanden syns nästan bara fluofärger men ändå inte särkilt väl och endast på nära håll, eftersom även deras återsken dämpas ut.
Jag tror att fisken uppfattar linan men saknar förmåga att förstå innebörden av den (och tafsen och leket och beteshaken och krokarna och wobblerskeden och en hel del annat lurigt som betet är utrustat med.) Men så länge vi själva inte tror på linan (och tafsen och leket och beteshaken ... är utrustat med.), så länge kommer vi att fiska okoncentrerat med en oroande tanke malande bak i huvet om att det kommer inte att gå vägen ändå eftersom det är fel lina (och tafsen och leket ... är utrustat med.)
Frågan kanske mera handlar om vad jag som fiskare tror på, än vad fisken tror om det som jag tror på.
Nu tränger olika delar av ljusspektrat olika djupt ner i vattnet. Taget direkt ur huvet är jag inte säker på vilket ljus som når djupast men låt oss, för att ta ett exempel, säga att det är blått som når djupast. Det betyder att blått pigment syns bättre på djupare vatten och återges mera korrekt än rött eller gult. Resultatet blir att färgskalan förvrängs succesivt ju djupare man kommer. Regnbågen blir endast sju nyanser av blått för att upphöra när ljuset upphör.
Slutligen förhindrar dessutom partiklar i vattnet ljusets förmåga att tränga ner mot bottnen. Vissa färger ”sugs upp, dämpas ut” och reflekteras inte av partikelkornen. Detta meför ytterligare en förvrängning av färgskalan.
I ett humusfärgat vatten med kraftig algblomning blir det nära nog halvskymning mitt på dan, de dagar då ljuset har sämst möjligheter att tränga ner i vattnet. Under sådana förhållanden syns nästan bara fluofärger men ändå inte särkilt väl och endast på nära håll, eftersom även deras återsken dämpas ut.
Jag tror att fisken uppfattar linan men saknar förmåga att förstå innebörden av den (och tafsen och leket och beteshaken och krokarna och wobblerskeden och en hel del annat lurigt som betet är utrustat med.) Men så länge vi själva inte tror på linan (och tafsen och leket och beteshaken ... är utrustat med.), så länge kommer vi att fiska okoncentrerat med en oroande tanke malande bak i huvet om att det kommer inte att gå vägen ändå eftersom det är fel lina (och tafsen och leket ... är utrustat med.)
Frågan kanske mera handlar om vad jag som fiskare tror på, än vad fisken tror om det som jag tror på.
Kommentera