Alltså ibland känns det som om många fiskare är schizofrena. Man hör ofta här att t.ex. folk har varit i strömmen och håvat nors eller varit och vittjat sina mörtstugor. Sedan avlivades fisken och åkte ner i en soppåse för att dagen efter bli sönderkäkade av en gädda som tydligen är värd mer eftersom man vördar den oerhört med att ha den på matta, försiktigt öppna munnen med gummerade specialverktyg, lossa kroken väldigt försiktigt för att inte riva upp hål i munnen på gäddan. Ännu värre i min mening är att ta upp fisk och ha den levande medans man sätter i två krokar i sidan, släpper ner den i vattnet och låter den dö en död i förtid för att fiskaren ska få upp en predator. Sedan sätts gäddan tillbaks medans den söndertuggade halvdöda mörten avlivas, om den har tur, och förkastas sedan ut över isen eller åker ner i hålet. T.ex. så finns det bilder med kanske 50 avlivade mörtar med undertexten att dom ska ismetas med, kommentarerna lyder ungefär "hoppas det går bra", "dom fungerar säkert att meta med" osv. Om det skulle vara 50 avlivade gäddor så skulle det bli ett himla ståhej, "mördare" "varför inte c&r?". Nu metar man ju inte med gädda i samma utsträckning som med vitfiskar men det visar ändå en tydlig dubbelmoral.
Är fisken man fiskar efter mer värd än betesfisken? frågar jag nu er som fiskar med betesfisk som ni avlivat endast för att fiska med den.
I min mening är alla fiskar värda lika mycket och alla bör få lika mycket respekt. Vare sig gul, blå, mört eller gädda.
Vad tycker ni?
Är fisken man fiskar efter mer värd än betesfisken? frågar jag nu er som fiskar med betesfisk som ni avlivat endast för att fiska med den.
I min mening är alla fiskar värda lika mycket och alla bör få lika mycket respekt. Vare sig gul, blå, mört eller gädda.
Vad tycker ni?
Kommentera