Hej!
Jag och mina fiskepolare har funderat över det här med tålamod och envishet vid fiske. Jag är ganska rastlös av mig så om mitt fiske inte ger resultat byter jag metod/plats/bete osv tills jag får fisk. detta brukar normalt resultera i att jag får ganska mycket fisk, men inte så många stora.
Exempelvis vid senaste ismeteturen bytade vi plats flera gånga vilket resulterade i fyra gäddor med en topp på 5,2 kg och en massa missade hugg. Tre andra killar satt på ett ställe när vi kom till sjön, och de satt kvar på samma plats när vi gick. de hade inte haft ett hugg på hela dagen trots att de hade dubbelt så många spön som oss.
En annan gång för några år sedan vid samma sjö flyttade vi runt halva sjön och fick även då fyra gäddor, med en topp på 2,9 kg. När vi gick tillbaka träffade vi på två killar som vi snackade med. De hade fiskat av samma vik i tre dagar (kanske en yta på 50 * 50 meter så i stort på samma plats) och inte haft ett napp på de två första dagarna. Den sista dagen hade de fått tre gäddor över 5 kg, med en topp på +10 kg.
Detta är endast två händelser och svårt att dra någon slutsats av.
Men vad är er uppfattning, framför allt vid gäddfiske från isen. Är det en fördel med stort tålamod och nöta på vid samma plats vid jakten på de stora? Är de mer "skygga" och kan kanske ligga och titta på mörten en hel dag innan de väljer att ta den? De små är kanske mer aggresiva och smäller på nästan direkt om en mört dimper ner framför nosen på dem.
Intressant att få lite tankar infrån andra i ämnet
Jag och mina fiskepolare har funderat över det här med tålamod och envishet vid fiske. Jag är ganska rastlös av mig så om mitt fiske inte ger resultat byter jag metod/plats/bete osv tills jag får fisk. detta brukar normalt resultera i att jag får ganska mycket fisk, men inte så många stora.
Exempelvis vid senaste ismeteturen bytade vi plats flera gånga vilket resulterade i fyra gäddor med en topp på 5,2 kg och en massa missade hugg. Tre andra killar satt på ett ställe när vi kom till sjön, och de satt kvar på samma plats när vi gick. de hade inte haft ett hugg på hela dagen trots att de hade dubbelt så många spön som oss.
En annan gång för några år sedan vid samma sjö flyttade vi runt halva sjön och fick även då fyra gäddor, med en topp på 2,9 kg. När vi gick tillbaka träffade vi på två killar som vi snackade med. De hade fiskat av samma vik i tre dagar (kanske en yta på 50 * 50 meter så i stort på samma plats) och inte haft ett napp på de två första dagarna. Den sista dagen hade de fått tre gäddor över 5 kg, med en topp på +10 kg.
Detta är endast två händelser och svårt att dra någon slutsats av.
Men vad är er uppfattning, framför allt vid gäddfiske från isen. Är det en fördel med stort tålamod och nöta på vid samma plats vid jakten på de stora? Är de mer "skygga" och kan kanske ligga och titta på mörten en hel dag innan de väljer att ta den? De små är kanske mer aggresiva och smäller på nästan direkt om en mört dimper ner framför nosen på dem.
Intressant att få lite tankar infrån andra i ämnet
Kommentera