Drömmar i vintermörkret...

[Stizo]

Rensade lite i mina lådor och råkade hitta ett gammalt nummer av FJ.
Det var väl klart att man började läsa istället för att fortsätta med rensningen av lådorna. Efter några minuters bläddrande hittade jag en artikel om sutarmete. Utan någon direkt eftertankte började man läsa och drömma sig bort till varma sommarkvällar och nätter.
Fy fasiken vad man började längta efter sommaren. Jag började fiska sutare i sommras och fastnade direkt för denna roliga fiskemetod. Nu kan man knappt vänta på att komma ut igen och sitta där vid strandkanten och glo på flöterna som sakta börjar röra på sig när sutaren försiktigt suger i sig betet!

Nu har man fler nya platser och idér man vill testa. Så jag hoppas på att fisket i vinter kommer bli kanon för då kommer våren och sommaren fortare än man anar...

[elanen]

Glöm inte vinterfisket, mums.

Stizo, jag drömmer om att isen ska lägga sig. Så att man kan gå ut och dra grisborrar. Finns inget bättre än att sitta en fin vinterdag, varmt klädd, och drilla fetborrar över kilot. Tystnaden ute på isen är värt halva nöjet. Sen att man är ett gäng likasinnade gör inte saken sämre. Om du sitter inne och glor på vintern är du ju bara en semesterfiskare. Pimpelfiske räknas ju till
grunden för allt fiske. Där du måste söka dig fram till fisken. Och där du lodar en sjö eller hav samtidigt. Där du drillar fiske för hand som i stället för en fiskerulle. Där slirbromsen är dina händer varsamt känner efter hur hårt du kan dra eller släppa. Så börja ladda upp för ett abborfiske nu till vintern. MVH Gunnar J.

[gretko]

Vinterfisket i all ära, men fisket under den isfria perioden slår det med hästlängder tycker jag.

[Stizo]

Re: Glöm inte vinterfisket, mums.

Originally posted by elanen
Stizo, jag drömmer om att isen ska lägga sig. Så att man kan gå ut och dra grisborrar. Finns inget bättre än att sitta en fin vinterdag, varmt klädd, och drilla fetborrar över kilot. Tystnaden ute på isen är värt halva nöjet. Sen att man är ett gäng likasinnade gör inte saken sämre. Om du sitter inne och glor på vintern är du ju bara en semesterfiskare. Pimpelfiske räknas ju till
grunden för allt fiske. Där du måste söka dig fram till fisken. Och där du lodar en sjö eller hav samtidigt. Där du drillar fiske för hand som i stället för en fiskerulle. Där slirbromsen är dina händer varsamt känner efter hur hårt du kan dra eller släppa. Så börja ladda upp för ett abborfiske nu till vintern. MVH Gunnar J.

Visst fiskar jag på vintern, det var bara så att jag råkade börja drömma om sutarmetet just då. Men för min del blir det inte så mycket handdrillning, jag kommer att ismeta mest...

[minken]

tropr du ska få guida mej i vinter elanen om du sitter o drillar borrar på över kilot!

[BeBest]

Nånstans finns dom och dom väntar på MIG! Jag ska söka rätt på dom. Och de ska få ångra att de väntade för jag vill ha en fin abbore som omväxling i regnbågedieten. Så får det bli även om jag måste betala för att få fiska nu när min sjö ligger i karantän efter senaste vinterns kvävning.

[grindpalm]

Håller med dig Stizo!!
Jag la in några bilder från Antorpa igår. Tänkte tillbaka på den upplevelsen hela kvällen, kunde helt enkelt inte koppla bort det. Har redan börjat planera mäskkampanjer, betesval och swimval. Drömmer mig genom vintern!!

[BeBest]

När jag nått dit, där dalen öppnar upp mot de norska fjällen, tog jag en välbehövlig paus och kände åter att jag äntligen befann mig i mina drömmars saliga lustgård. Visste sen många gånger förr att scenerierna kan vara helt överväldigande där uppe men just då befann sig solen i rätt position för att ge fjällen sin allra bästa ljussättning. Så jag slog mig ned på slänten precis i övergången mellan myr och björkskog och bara lät mig fyllas av skönheten. Trött var jag, likaså genomsvettig och törstig och lite vila skulle naturligtvis göra gott för att jag skulle återfå krafterna. Jag satt en stund, slappnade av och samlade ihop intrycken.
En lynnig nordvästan blåste in bulliga mörkblå moln med lysande skumkanter från Atlanten. Bergsmassiven stod uppradade som vitklädda konfirmander mot molnbakgrunden. En enormt mäktig syn! Det intensiva ljuset gav snön en närmast gräddgul ton, där de nakna bergytorna bröt av med sina grå, blå och svartgröna nyanser Björkskogen föreföll ännu inte kommit i gång med lövsprickningen, utan draperade de lägre höjderna med en rufsig mantel i brunt, lila och vitt med instuckna flikar av markens grönska. På myren framför mig böljade det nya gräset för vindbyarna och drillar och kvitter hördes överallt. Och genom detta paradis ringlade en lojt glittrande Valå och i den hoppades jag få hitta några riktigt bastanta öringar, innan dagen var över men intrycken var så överväldigande att även om dagen blev fisktom, skulle vyerna vara belöning nog.
Där blev jag sittande ett tag på slänten och lyssnade länge till två norska gökar, vilka var i färd med att muta in sina revir på andra sidan gränsen inne i Guttulia Nasjonalpark. Det var så fridfullt att jag nästan kände mig som en inkräktare. Just då sken solen på min rygg och hade så gjort hela tiden när jag gick upp, så jag hade fått mig en rejäl svettkur längs vägen. Det var skönt att känna hur vindkårarna efterhand svalkade av mig.
Slog mig efter ett tag ner i lä invid ett klippblock. Lät mina kläder torka upphängda i träden. De fladdrade stillsamt för vinden med avigan ut. Drog på värmestället under tiden och mådde gott och blev lite dåsig. Faktum är att jag somnade en stund. Vaknade av att solen gått i moln. Då fick jag kvickt på mig jackan och byxan innan de första regndropparna kom. Medan skuren höll i gjorde jag en liten kaffeeld och kokade en panna. Det gick ingen nöd på mig men smörgåsarna tog slut före stänket.

Denna stund och öringen som senare på dagen högg mitt flöte återkommer jag ofta till i mina drömmar.

[gretko]

Lika bra som vanligt Mr. Bebest, du är ju grym!

[BeBest]

Tack Gretko! Texten bygger på dels en fiskerapport dels ett replikskifte ur mitt bokmanus, där jag låter denna händelse få blida utgångspunt för lite generell och tillbakalutad fiskestrategi.

Men det var söndagen innan midsommar 1994 detta inträffade och jag tänker faktiskt ofta på den stunden. Den har blivit min snuttefilt när livet känns tungt och inget annat hjälper.