Fan va härligt!!!
Har under senaste veckan provat mete med stora löjor och små mörtar i 14-15 cm storleken och fick under första passet ett femtal för mig ruskigt stora abborrar på löjorna, och passet efter satt snart första metgäddan där på kanske 1.5 kg... Men så idag lossnade allt... Hade suittit vid bryggan i nån timme utan att något hänt och bestämde mig för att fortsätta meta betesfisk medans flötena låg ute, och så ser jag ett gäng perfekta "gäddmörtar" stå en bit utanför en vassrugga 5 meter ut, och konsentrerar mig till max att få ut flötet dit jag vill. Och så plötsligt ser jag något röra sig i ögonvrån och jag kollar på ett av flötena... så drar den någon meter i sidled innan det riktigt sakta dras ner i djupet.. Och eftersom detta helt klart var en bättre gädda vart man riktigt skakis i knäna. Väntade ca 10 sek och drog sedan till med hårdaste mothugget i min fiskkarriär hittils 
och kunde sedan äntligen känna på "gunget" av en bättre gädda. Den följde först med lite snällt och småsprattlade lite men när jag fått in den ca 10 meter sätter den fart och spöt böjer sig in i varje fiber, och håller på att gå av (kändes som det iaf) innan jag lyckas lätta på slirbromsen och kan sedan hantera några riktigt långa rusningar utan problem.. När den är slutkörd och kommer in för beskådning första gången kommer lättnaden 
Helt klart PB och en av krokarna sitter förankrad i mungipan.. Sedan är det håvdags och när den kommer upp på bryggan ser den med ens mycket större ut och jag hoppas att vågen ska räcka. Det gör den. Den slutar vaja nånstans precis runt 10 kilos strecket och glädjen är total! Vågar inte ens tänka på hur många pass (år) jag har väntat på den här...
Återutsättningen sker sedan utan missöden och jag vevar in andra spöt och sätter mig och glor i några minuter med händelseförloppet på replay i hjärnan...
Finns det någon härligare känsla än första 10 klubbaren så får ni gärna yttra er nu...
och kunde sedan äntligen känna på "gunget" av en bättre gädda. Den följde först med lite snällt och småsprattlade lite men när jag fått in den ca 10 meter sätter den fart och spöt böjer sig in i varje fiber, och håller på att gå av (kändes som det iaf) innan jag lyckas lätta på slirbromsen och kan sedan hantera några riktigt långa rusningar utan problem.. När den är slutkörd och kommer in för beskådning första gången kommer lättnaden Helt klart PB och en av krokarna sitter förankrad i mungipan.. Sedan är det håvdags och när den kommer upp på bryggan ser den med ens mycket större ut och jag hoppas att vågen ska räcka. Det gör den. Den slutar vaja nånstans precis runt 10 kilos strecket och glädjen är total! Vågar inte ens tänka på hur många pass (år) jag har väntat på den här... Återutsättningen sker sedan utan missöden och jag vevar in andra spöt och sätter mig och glor i några minuter med händelseförloppet på replay i hjärnan...
Finns det någon härligare känsla än första 10 klubbaren så får ni gärna yttra er nu...
stort grattis!!
Kommentera