Har du tappat en riktig drömfisk?

[G1zm0]

Kommer ihåg när jag var en 12 - 13 år, jag och min dåvarande fiskekumpan som var ute i både regn och rusk stod en kylig januarieftermiddag och kastade med våra slitna skeddrag och vobblers. Jag satte det i botten och ryckte till, började veva in och fick uppfattningen av att jag krokat en fruktansvärd stock. Stocken började plötsligt röra på sig och jag sa till polarn "jag har nog fisk" svaret jag fick var nej det har du inte det är skit somvanligt. Upp kommer besten till ytan som då i mina ögon var gigantisk det största monstret jag sett, den ena krokspetsen satt löst i läppen på gäddan så jag tänkte att detta går aldrig väl. Vi fick in den till bryggan och skulle ha i den i håven, huvudet fick inte ens plats och då släppte kroken givetvis. Gäddan låg på sidan i det kalla vattnet och jag gjorde ett panikhopp och kastade mig om gäddan. Gäddan ruskade på sig och skallade mig så jag blev rädd och släppte taget och där simmade hon iväg ner mot djupet igen, man nästan såg hur hon log mot mig . Nu var det ju inget sjöodjurjag fick på men det kan väl ha vägt 9-11 för mig en stor fisk visserligen. Aja det var min historia

[BeBest]

Den stora öringen som veckan innan midsommar 1994 helt oväntat gick upp från ingenstans och högg flötet i stället för masken har jag inte kommit äver än. Det gör jag nog inte heller. Jag fick känna fiskens tyngd och kraft under enågra simtag sen spottade den. Jag stryker inte av ett hekto på 2 kg inte på en fisk med huvudet!. Hellre lägger jag på ett kilo till! Det är mitt livs fisketrauma och om det och något till handar mitt bokmanuskript.!

[Jan O]

....laxen i Mörrum som bara nöp på och gick rätt ner i Pool 2....17-25 kg? Storöringen i Emån, två gånger på kroken, tung med riktiga knyckar...10???? En riktigt fin asp vid abborrfiske, jä----r vad den drog, slet ut lina från lilla shimanorullen... men aldrig någon stor gädda, det är konstigt...

BeBest, hur går det med boken? Några svar från förlagen?

[Gäddhängke]

Jag tappade en riktigt fet abborre i höstas när det var gös-bonanza i Örebro. När jag först såg ryggen på fisken några meter ut blev jag rätt nöjd eftersom då jag trodde att det var en gös på dryga två kilo. Rätt var det var rullade fisken och då såg jag tydligt att det var en galet stor abborre som tyvärr lossnade sekunden senare. Mitt nuvarande PB på abborre är på 1.417 och det törs jag lova hade stått sig tämligen slätt mot den finingen.

Det sved ordentligt. Aj.

[laxarn]

Ja några stora fiskar har man sumpat genom åren!Glömmer aldrig den lax jag drillade på Nipstadsfisket i Sollefteå aug. 05,drillade i ca 55 min uppskattde fisken till ca 25++ men han som skulle håva hade aldrig håvat en lax tidigare och någon annan fanns inte att tillgå!! med fisken hängande över håvkanten lossnade flugan och fisken välte tillbaka i älven och jag stog där med slak lina och flugspöet höll jag på att kasta åt he#¤#",men men fick lite plåster på såren då jag en timme senare fick en liten blanking på fyra kg......

[Tovi]

Har tappat 3 fiskar som är värda att nämnas och som jag fortfarande kan tänka på vissa stunder än idag.

Abborren:

Var i början av sommaren och abborr fisket hade precis kommit igång, vi hade haft några lyckade dagar innan och på den här tiden av ungdomen var vi ute varje dag och fiskade. En av dom dagarna kokade det i vattnet kan man säga, borre på ca 4-5hg på nästan varje kast o ibland var dom större ibland mindre. Lyckades dock kroka en riktigt fet som utan tvekan vägde över 1,5kg och det är sjukt stort för att vara här i vattnen, men sen kom det där med håvning och jag vet inte riktigt vad som gick snett bara, men att hålla håven med ena handen och spöt i andra med en borre som inte vill upp var inte det lättaste iallafall, wobblern lossnade ur munnen på den och såg den simma iväg lugnt

Aspen:

Jag och en kamrat var och skulle nattfiska gös, men i brist på aktivitet från gösens sida förflyttade vi oss ett tag uppåt ön där det var mer strömt och mer aktivt, fast nu var det asp vi ville ha. Polaren hade några dagar innan tagit "världsrekordet i asp på flugspö" och fick vara med i fiskejournalen, lokaltidninge n osv. Så vi tänkte att vi provar på samma ställe.
Fläskar på en stor jigg och börjar kasta, efter ett tiotal kasta utan någon som helst indikation på fisk så hugger det till och det är riktigt stum.
Fisken börjar rusa omedelbart men är fortfarande hyffsat lugn och efter en hård 5 minuterskamp kommer hon snällt med mot mig, hinner få syn på fisken innan den bestämmer sig att den inte vill upp.
Värt att nämnas att jag hade farsans monsterspö o rulle och det är inga grejjer man får fin böj på lätt, med bromsen inställd hårt så rusade fisken neråt ån och det var helt sjuk enda jag kunde göra var att skratta för det var en så sjuk rusning och jag hade aldrig varit med omliknande, bromsen var hårt inställd och ändå rusade den och jag trodde rullen skulle börja ryka eller nå.
Den stannar upp efter vad som måste minst vara 60-70 meter vid en bro där vi ser den hoppa o försöka slita sig loss.
Men nu verkar fiskens krafter ha tagit slut och den följer med snällt en bit tills den gör en rusning in mot en buske som ligger halvt på marken och halvt i vattnet, och där försvann min asp Hela kampen var riktigt långdragen då den inte ville någonstans alls och jag vågade verkligen inte pressa mer än vad jag gjorde då spöet nästan såg ut som ett U redan, kampen varade i ungefär 40-50 minuter innan den försvann ner i djupet.

Okänd fisk:

Detta skyller jag helt på polaren
Var en riktigt varm sommardag i 14 årsåldern då jag bara ville ut o bada för att det var så varmt, men han tvingade med mig att fiska och jag försökte med en massa bortförklaringar men en av dom var sann iallafall, att jag inte hade mycket lina kvar på min rulle. Var väl ca 30-40 meter som max och det kändes lite riskabelt att fiska med så lite lina och mamma jobbade så jag kunde inte be om nya pengar till ny lina heller, så vi drog ut efter lite tjat från hans sida för att gräva mask.
Som alltid under den varmaste perioden brukar det vara svårt att hitta ställen här i närheten som inte är snustorra.
Efter ens stunds grävande har vi en fin knippe mask och börjar röra oss ner mot stubben vi tänkt bottenmeta vid, stubben är egentligen en stor tjock gren som går ut över vattnet och där kan det ibland vara skönt att bara sitta o slöfiska småborre, som det även var tänkt denna gång.
Efter en stunds fiskade och svettande får jag ett napp när jag är i fiskeväskan och kollar efter drag för jag var trött på att bottenmeta för det gav inte så stor utdelning som jag ville och jag ville ha lite variton.

Ska försöka rita upp hur det såg ut:



Från stubben vi satt på var det väl ca 1m ner till vattnet.
När det där nappet kommer tog det ett bra tag för mig som ni kanske märker att krångla mig förbi polaren som just för stunden är en total idiot som inte ens fattar att han bara kan räcka mig spöt, fast jag antar att han kanske var lite rädd för att ramla i vattnet just då också när jag försökte böka mig förbi, till slut fick jag tag i spöt och det var bara tur att jag hade slirspärren löst annars hade mitt spö samt rulle varit i vattnet. Efter en stunds rusande får jag inte stopp på den och jag oroar mig verkligen för linan då jag inte hade så mycket kvar om man börjar se botten på spolen, gör drastiska försök till att stoppa rullen från att ge ut mer lina men som den 14 åring man var så misslyckades jag
Fisken var stor det kändes på tyngden och den drog ut all min lina vilket jag fasade för innan jag ens drog iväg och fiskade.

Nuförtiden fiskar jag inte om jag vet att jag har garanterat 90m+ lina på rullen

Oj vilket långt inlägg det blev nu ser jag
Men men var tvungen att försöka förklara dom bra

Var dock flertalet år sen alla 3 inträffade.

/T

[SMaster]

Man har hunnit tappa en hel del fina fiskar vid det här laget. Men jag har ett minne som smärtar mer än alla andra tillsammans.

Det var en sen november eftermiddag 2004. Vi var ute och fiska gädda. Det var perfekta förhållanden. Vi spenderade mer tid drilla gädda än att kasta.

Vi håller på att göra en drivning 20 meter utanför en vass med en trevlig djupkant precis utanför. Jag lägger ett kast en halvmeter från vasskanten. Hugget kommer efter bara någon meter. Det blir stumt. Fisken börjar röra sig utåt. Den har inte bråttom, men hur mycket press jag än sätter på så kan jag inte rubba den. Pulsen stiger. När den simmat 30 meter i sin makliga takt stannar den till. Sen spottar den och är borta...

Det kändes overkligt. Helt plötsligt fanns det ingen glädje kvar i livet. Inget kvar att leva för. Historien om mitt livs gädda hade fått fel slut...

[PederE]

Var ute tidigt en vår och jerkade gädda i en stor älv. Det var precis innan leken och jag hade tagit några mindre gäddor. Kastar ut min flytande Slider vid en vasskant där det är lite djupare utanför. Hugget sker på bara c:a 6 meters avstånd och efter mothugget känner jag direkt att det är en riktigt tung fisk.
Trots min hyfsat kraftiga utrustning med Buster stiff-spö och stum lina på över 0,30 mm måste jag pressa riktigt hårt för att ens kunna rubba gäddan. Därefter börjar den köra med skallen och svepen är så vida att linan skär i ytan!! På den tiden gjorde jag hemmagjorda tafsar av rostfri svetstråd men jag hade ännu inte lärt mig vikten av att köra med riktigt lång tafs. När gäddan slog med skallen kände jag hur linan åkte över tänderna. Min stumma Power Prolina gick tvärt av...Jag tillhör sorten som har enormt svårt att tappa stor fisk. Inte för att jag har sönder saker eller för ett j...a liv men tomheten jag känner efteråt går inte att beskriva. Just då känns det nästan som man kan tänka sig att lägga av med fiske. Man nöter och nöter och när drömfisken sedan hugger så tappar man den.
Givetvis slutar man ju inte och i det här fallet så var det ju faktiskt mitt eget fel. För korta tafsar!!
Kastade alla tafsar och nu för tiden kör jag med entrådig, knytbar 60 ldb titantafsmaterial som jag gör c:a 65 cm långa.
Nästa gång ska den upp...