Tappad drömfisk!!

[Ödlan]

Tänkte att man i den här tråden skulle berätta om sitt "värsta" minnne av en tappad fisk.

Själv har jag alltsedan 15-års åldern plågats av en gäddupplevelse. Fiskade på hösten från en kaj i Gävle. Hade en blyad Vestins jätte som jag gick och drog efter kajen. Fick ofta gäddor runt 5-8kg.

Nu till minnet: en kväll när vestinaren sakta kom glidandes ur djupet ser jag en enorm gädda med vidöppen käft komma efter. Gäddan missar vobblern med en hårsmån, då jag rent instinktivt rycker upp vobblern. Sedan sjunker gäddan sakta ner mot djupet igen. Uppskattade vikten till ca 15 pannor, vilket var ett overkligt monster på den tiden. Nötte varje kväll i två veckor efter gäddan, men den visade sig aldrig igen. Tjugo år senare händer det fortfarande att jag grämer mig över detta...
/Ödlan

[karki]

Mitt bidrag är väl inge spec.

Stod i December förra året och jerkade från en bro som var ca: 3 m över vattnet i ett smalt sund. Jerkade EXTREMT sakta med min buster ( Gul prickig ). Såg hur en gädda 10+ simmar efter och hugger men släpper ganska omgående. Varav gäddan lojt ligger kvar i ytan i säkert 5 sek för att sen lungt simma tillbaka till vassen.

Jag blev nog galen efter den turen................... Såna stunder gör att man kommer fiska galet mkt tills man får upp nåt liknande.

[Sg]

Mitt bästa och värsta minne är när jag tappade en monsterharr i Rajamaa. Morgonfiske och ingen ville följa med ut, men jag stack ut ändå. Efter bara en kort stunds fiske kom ett långsamt sugande i spöt som började bågna. Trodde jag dragit flugan i stenen som jag fiskade ovanför. men det visade sig rätt snart att det var fast fisk. Harren följde med rätt snällt. Och av någon anledning jag idag inte fattar så hade jag vadad bakåt och ställt mig vid land för att försöka landa den (använder inte håv) När jag har den framför fötterna börjar den få liv och är uppe och vänder som en tok i ytan. Tillslut släpper kroken sitt grepp och tyngden i spöt försvinner. Ett ögonblick jag aldrig glömmer. Harren simmade lugnt och fint ut i vattnet med seglet ovanför ytan. Lagom kaxigt. Jag försökte ta den med händerna som en tok men det gick inte.

Jag uppskattade harren någonstans mellan 60-65 cm och den var i god kondis. Jag fick reda på sen att på samma ställe hade Jesper (en kille jag känner och som dessutom guidat en del på rajamaa) tagit en harr på kommer inte ihåg om det var 62 eller 63 cm antingen året eller förråret innan. Om det var samma fisk jag hade på eller inte är såklart omöjligt att säga. Men om det var det så är inte 65 cm overkligt alls. Och då är det en stöört stor harr.

Hur som helst det var mitt bidrag.

[Henke The lander]

Mitt är nog sen förra sommarn när ja stod och körde lite ytbeten på skoj så helt plötsligt kommer det en massiv gädda ur vattnet och plockar mitt bete och ja står som i en trans men väcks och drar i med ett mothugg. ingen vidare fight men den kommer hur som helst in och jag ser att den alla gånger är 10+ så ja böjer mig ner för att ta gälgreppet men gäddan sitter bara i en krok och då börjar den jäveln att sprattla och kroken lossnar. gäddan ställer sig då retsamt typ 1,5 m bort från mig på grundvattnet och ja står där skitförbannad och funderar på om ja ska hoppa i och ta den men efter ett tag simmar den iväg och ja stog där och va så jävla förbannad

[Jimmiee]

Mitt absolut värst minne är när jag står och spinner hem en SuperSandra,jag får lite sjögräs på så jag vevar hem den rätt snabbt men vid båten stannar jag av och ser en enrom skugga komma upp längs med båtenkanten .
Man blir knäsvag,hjärtat bultar i 110 och ögona står rakt ut, jag knycker till SupperSandran och den klipper !
Såklart klippte den av hel stjärten precis bakom krokarna !
Den simmar riktigt lungt iväg med jiggstjärten kvar i munnen...
Eftersom jag vet vilka monster de simmar där så tror jag att de kan varit samma gädda som jag fick hösten 2003 och de här utspelade sig våren 2004...
Så runt 13-15kg om inte lite till...den var snuskigt lik 15kilosen.usch ryser när jag tänker på de
Sen har man tappat några stora gäddor vid båtkanten men inte alls lika stora som den !
De var min story

[Dalcar]

Själv vill jag inte minnas... Tur är att man alldrig såg gäddan annars skulle jag må bra sämmre Men så är det när man fiskar med för klen utrustning.. ÄGD!

[Sälstryparn]

Okänd fisk.

För massor av år sedan hade jag lånat min fars gäddutrustning.
Styvt spö och en Ambassadeur med 0.45:s lina.

Rodde ut till "gompan" , ett ställe där de stora fiskarna fanns.

Efter några smågäddor kom HUGGET .

Något högg på ca 1,5 meters djup och for iväg.
En enda rusning tömde rullen på lina hur jag
än drog åt slirbromsen.

Nylonlinan brast med en smäll till slut.

Det var en dyster rodd hem igen .

[Tovi]

Har ett minne jag förmodligen aldrig kommer komma över.

Var i 14-15 års åldern och jag bottenmetade med mask vid ett ställe, ett enormt hugg och jag gör mothugg sen bär det av.

Fisken rusar oavbrutet och jag får inte stopp på den, den rusar säkert ut en 50-60 meter lina utan några som helst problem fast jag hade spärren hårt.
Sen helt plötsligt blir det tomt, känner inget mostånd alls..
Då vevar jag in och ser att den slitit sig, trodde linan gick först.

Riktigt jobbigt när jag inte ens fick se fisken och veta vad det var, tippar dock på asp eller ål.

[BeBest]

Ur min fiskerapport från Valan-expeditionen juni 1994.
---
Det tog två timmar att komma så långt att jag såg gränsstängslet. Jag hade aldrig tidigare varit så långt upp längs ån och därför kanske inte valt den mest lättgångna vägen. Av säkerhetsskäl hade jag gått runt några sankmyrar och det fanns många mycket snåriga men låga enbuskar och tuvor att snava i längs den stigen, som följde åkanten. Usch så ont jag hade i ljumsken och som lök på laxen hade jag fått tillbaka ischiasvärken. De fiskar som fanns allra närmast Norge fridlyste jag enbart av den anledningen att jag inte stod ut med mer ansträngning och elände.

Jag kunde konstatera att platsen var otroligt vacker. Solen stod precis i rätt läge för att ge de norska fjällen bästa ljussättning mot de gråblåmörka molnen, som kom dansande över topparna västerifrån. På myren framför mig böljade gräset skirt grönt och vadardrillar och sparvkvitter hördes överallt.

Björkskogen stod saxofonkrokig och vitstammig med bara grenar. Björkarna hade inte kommit längre i lövsprickningen än att man såg en grön liten rand på bladknoppen. På dessa två timmar hade jag vunnit etthundrafemtio meter i höjd men förlorat två veckor i växtlighetens utveckling. Även om dagen blev fisktom skulle vyerna vara belöning nog och detta trots all smärta! Tog en välbehövlig fikapaus och lyssnade till två gökar, vilka var i färd med att muta in sina revir inne i Guttulia Nasjonalpark.

Styrkt av kaffet och vilan riggade jag upp spöet. ABU-Garcia Ferralite Cobra, ABU-Garcia Syncro Match 1044, 200 m 0.20 Abulon Extra, en stoppknut, ett litet glidande flöte, ett litet blyhagel och en kortskaftad, bredgapig krok i storlek 10 ( Kamasan B 983 ). Jag var redo, var fisken det?

Det var inte många träd som stod i vägen vid åkanten men fläckvis var det ändå svårt att komma fram till vattnet. Ville inte riskera att gå ned mig i en del tämligen vattensjuka och gungflylika strandkanter och djuphål, som lurar överallt vid håarna och myrmarken vid övre Valan. Hittade dock en bra fiskeplats vid en liten fors mellan två håar och fick genast en trehektos öring nedströms, strax innan kastet var utfiskat och därmed var dagen räddad!

En ganska ihållande byig västan pinade både vattnet och fiskare. Det var något problematiskt att kontrollera flöte och lina, inte enbart på grund av vinden utan även strömstrykorna bidrog med svårigheter både i utkasten och utfiskandet. Mest moln och några enstaka regnstänk på förmiddagen.

Kom på eftermiddagen till en vacker hå. Hade sett den redan på vägen upp. Den var den sista hån innan Valan börjar sin långa fors ner mot Guttan. Då jag närmade mig, tyckte jag mig se en stor fena klyva ytan men trodde det var en illusion, en synvilla på grund av reflexer och skuggor i vågorna. Satte på en fin mask och kastade ut. Flötet drev med strömmen. Plötsligt kom ett jättelikt fiskhuvud upp och tog flötet. Det måste ha varit en öring på flera kilo. Jag gjorde mothugg och kände några kraftiga simtag i andra ändan av linan. Sen var det roliga över. Öringen hade visat sig. Den var så verklig en öring kunde vara men den brydde sig inte om mina maskar, så enkelt var det.
---
Den öringen och synen har etsat sig fast. Tacklet med flötet har jag sparat.

[Ampys]

Har nog aldrig tappat någon riktig drömfisk, men fick denna säsongen ingen lax, men sista dagen drog jag på ett monster som rusade utan att jag hade en chans att få stopp på den, när jag tillslut får in den till kanten visade det sig som jag anade att den var felkrokad. Med en vikt på runt 12 kg gjorde inte det hela mycket bättre. Det kändes verkligen som att tappa drömfisken.