Hur mår fisken vid C&R - att släppa tillbaka

[Stizo]

Hur man än vrider och vänder på det så har fisken större chans att överleva om du släpper tillbaka den än om du bonkar den!

[Cedde]

Hur man än vrider och vänder på det så har fisken större chans att överleva om du släpper tillbaka den än om du bonkar den!

Så sant Stizo, så sant. Som sagt ville dela av mig av artikeln o funderingarna kring detta. Alltid är inte C&R fisket så snällt mot fisken som man vill tro / ge sken av.

[Hejan]

Själv har jag aldrig riktigt fattat det där snacket med att om fisken är skadad i gälarna då har den ingen chans...

Den oskadade gälytan är ju alltid (nåja) enormt mkt större än den skadade - varför är fisken per automatik dödsdömd - detta gäller ju inte för andra djurarter med skadade andningsorgan.


Kan det vara så att?

1. Fiskar har oerhört infektionskänsliga andningsorgan - dör varje gång dessa skadas.
2. Fiskars gälar är som vår lever - blodet levrar sig inte (i första taget)
3. En fisk lever på absoluta marginalen syreupptagningsmässigt så att även om skadan läker så gör förlusten av gälyta att fisken dör pga syrebrist.

Ni inser ju själva hur dessa argumentet haltar...


Själv har jag fångat otaliga (NÅJA) fiskar med utläkta skador (även på gälarna) så jag tror nog att de överlever värre saker än vad man kan tro.




*** För eventuella grälmakares skull vill jag bara tillägga att jag givetvis anser att man alltid skall vara så skonsam mot fisken som möjligt - detta är inte ett alibiinlägg för att slarva vid C&R***

[BeBest]

Jag har i Gisslaren fått upp till synes välmående gäddor med en gälbåge söndersliten och tillsynes ruttnande. De var, trots den för veckor eller månader sen svåra skadan, vid god kondition. Därför accepterar jag inte rakt av att blödande fiskar skulle vara dödsdömda.

Jag kan tänka mig att under vissa omständigheter så blir en blödande gäle den dödande stenen men det förutsätter i såfall att fisken under en utdragen fight mot klen fisketutrustning, (läs UL och lätt flugspö) fått kämpa sig totalt kraftlös med åtföljande mjölksyramättning av blodet, att vattnet är badvarmt och och därför har så låg relativ syrehalt att mjölksyra belastningen inte kan hävas.

Jag tror att möjligheten till överlevnad ökar genom ett varsamt hanterande av fisken samt att chansen minskar drastiskt om vattnet är varmt och fisken inte kan söka sig till svalare djupa partier.

En död fisk i vattnet är ingen tilltalande syn för ett mänskligt öga men näringsinnehållet i kadavret kommer näringskjedjan till godo. Följaktligen ska all fisk man inte har en bestämd användning av tillbaka vare sig den lever eller är död.

[Danne67]

Själv har jag aldrig riktigt fattat det där snacket med att om fisken är skadad i gälarna då har den ingen chans...

Den oskadade gälytan är ju alltid (nåja) enormt mkt större än den skadade - varför är fisken per automatik dödsdömd - detta gäller ju inte för andra djurarter med skadade andningsorgan.


Kan det vara så att?

1. Fiskar har oerhört infektionskänsliga andningsorgan - dör varje gång dessa skadas.
2. Fiskars gälar är som vår lever - blodet levrar sig inte (i första taget)
3. En fisk lever på absoluta marginalen syreupptagningsmässigt så att även om skadan läker så gör förlusten av gälyta att fisken dör pga syrebrist.

Ni inser ju själva hur dessa argumentet haltar...


Själv har jag fångat otaliga (NÅJA) fiskar med utläkta skador (även på gälarna) så jag tror nog att de överlever värre saker än vad man kan tro.




*** För eventuella grälmakares skull vill jag bara tillägga att jag givetvis anser att man alltid skall vara så skonsam mot fisken som möjligt - detta är inte ett alibiinlägg för att slarva vid C&R***

Jag har i Gisslaren fått upp till synes välmående gäddor med en gälbåge söndersliten och tillsynes ruttnande. De var, trots den för veckor eller månader sen svåra skadan, vid god kondition. Därför accepterar jag inte rakt av att blödande fiskar skulle vara dödsdömda.

Jag kan tänka mig att under vissa omständigheter så blir en blödande gäle den dödande stenen men det förutsätter i såfall att fisken under en utdragen fight mot klen fisketutrustning, (läs UL och lätt flugspö) fått kämpa sig totalt kraftlös med åtföljande mjölksyramättning av blodet, att vattnet är badvarmt och och därför har så låg relativ syrehalt att mjölksyra belastningen inte kan hävas.

Jag tror att möjligheten till överlevnad ökar genom ett varsamt hanterande av fisken samt att chansen minskar drastiskt om vattnet är varmt och fisken inte kan söka sig till svalare djupa partier.

En död fisk i vattnet är ingen tilltalande syn för ett mänskligt öga men näringsinnehållet i kadavret kommer näringskjedjan till godo. Följaktligen ska all fisk man inte har en bestämd användning av tillbaka vare sig den lever eller är död.

Får väl hålla med ovanstående personer. Fiskstackarna lever ett hårt liv i vattnet och tål betydligt mer än vad vi tror. Gäller nog i synnerhet gäddan.

Många tar ett forskningsrön och använder det till för all slags fisk. Ta t ex testerna som gjorts då ryggraden förstördes då man tog upp fisken lodrätt vid vägning och samtliga fiskar var döda efter någon månad eller vad det nu var.
Detta gjordes på Arapaimor som har en helt annan kroppsbyggnad än våra egna gäddor.

Om alla fiskar som får ett sår i slemskiktet skulle dö, så skulle all regnbåge i våra P&T sjöar dör fortare än kvickt. Titta gärna på hur de behandlas med knuthåvar mm.
Lax och öring som skall leka och hoppar rakt upp på stenar mm.

Som någon klok person antydde tidigare. Om man inte släpper tillbaka fisken så kommer den absolut inte att överleva, dessutom så kommer inte näringen övrigt fiskebestånd tillgodo.

/D

[KG?]

Barramundi var det som dog efter vertikala lyft. I Australien. Hur det kan översättas på våra fiskar kan man ju förstås diskutera, men jag tycker ändå att exemplet med Barramundin manar till viss eftertanke om hur man behandlar fisken.

[BeBest]

Arapaimorna som fångades av i C&R väl förfarna fiskare och togs upp för fotografering överlevde inte tiden ovan vattnet. Då den arten även snappar luft för att klara sin syretillförsel är det ett observandum när man fiskar i Amazonas men att därifrån dra paralleller till andra gäddliknande arter är som att jämföra gurkor med bananer.

[Danne67]

Barramundi var det som dog efter vertikala lyft. I Australien. Hur det kan översättas på våra fiskar kan man ju förstås diskutera, men jag tycker ändå att exemplet med Barramundin manar till viss eftertanke om hur man behandlar fisken.

Hade för mig att det var Arapaiman, men antingen så har det gjorts två tester eller så kommer jag ihåg fel...
Visst skall man tänka efter och är det en stor gäddstinn madame så gör ju det sunda förnuftet att man har en stödjande hand under magen. Men p g a den där undersökningen så är det många som tror att en liten smal gäddstackare kommer att dö om man inte stödjer den och det har jag lite svårt att tro.

På samma sätt som att eftersom vissa undersökningar på vissa fisktyper i vissa förhållanden ger ganska dålig överlevnad vid C&R, så finns det alltid folk som förespråkar att C&R som helhet inte fungerar. Detta kan göras av rent oförstånd eller genom att helt enkelt modifiera sanningen genom att bara hänvisa till 'vissa utredningar'. Vi har ju ett bra exempel på en sån person här på forumet... Även om de flesta äldre försyndelserna numera tyvärr är borttagna

/D

[Flodebanan]

Hur man än vrider och vänder på det så har fisken större chans att överleva om du släpper tillbaka den än om du bonkar den!

..och större chans att plågas till döds långsamt ist för att den får ett snabbt avslut.

[Flodebanan]

Viktigt med att fisken man släpper tillbaka överlever-meningen med det hela.
Dock har jag sett en brax som varit uppe i 4 timmar inne i en bil, som sen en släppte i sin damm och som levde flera månader senare:S.

Sedan finns det folk som överlever höga fall, allvarliga bilolyckor och överdoser, men man jag aldrig generallisera utifrån ett enda exempel.

Ngt som verkligen är RIKTIGT läsvärt är detta.

http://www.outdoor.se/sportfishnews/articles/cr/sida6.htm

Bara att bläddra framåt i sidorna sedan. Finns inte många % som verkligen drar allt till sin spets när det gäller C&R, men välidigt många % som kallar sig C&Rfiskare.

Visst, inget fel med det, men jag tycker inte ni skall komma och racka ned med "fiskar tål mer än man tror", "sluta vara så jävla overprotected" o.s.v. Jag menar det är inte direkt en miljoninvestering och flera timmars arbetesinsats som gör att fiskarna får större chanser att klara sig, utan kanske några hundralappar och lite planering och faktasök, men framförallt inställningen. För det är ju precis det man vill när man C&Rfiskar? Att fisken skall klara sig? Är det då fel att, inom rimliga gränser, göra så mkt man kan för att fisken skall ha så stor chans som möjligt att klara sig?