Nja, det svara ju egentligen inte på din fårga.
"Vändningarna" beror inte inte på hel eller halvmåne.
Om jorden alltid hade vänt samma sida mot månen så hade jorden antagit en jämviktsform liknande en rugbyboll med två vågberg på 0,35 m vid punkterna närmast resp. längst från månen, och en vågdal på 0,18 m i ett band runt jorden, halvvägs mellan dessa punkter. Jordens rotation kring den egna axeln innebär emellertid att den tidvattenbildande kraftens fält vandrar runt jorden. På varje plats varierar därför kraften med två perioder per dygn. Perioden är 12 timmar och 25 minuter; de extra 25 minuterna beror på att månen rör sig runt jorden åt samma håll som jorden roterar kring sin axel. Denna kraft orsakar det s.k. halvdagliga huvudmåntidvattnet, vilket på de flesta platser utgör tidvattnets största del. Solen orsakar på motsvarande sätt en kraft med perioden 12 timmar, vilken ger upphov till det s.k. halvdagliga huvudsoltidvattnet.
Variationer i tidvattnet
Månens och solens samverkan, deras varierande avstånd från jorden, deras deklination (höjd över ekvatorn) samt banornas vridning gör att storleken på den totala tidvattenbildande kraften hela tiden förändras och förklarar varför tidvattenhöjden på en ort varierar regelbundet. Vid full- och nymåne ligger jord, sol och måne på en linje, varvid månens och solens krafter läggs ihop. Då når vattenståndsvariationerna sitt maximum, vilket kallas springflod. Vid halvmåne motverkar solen månens tidvattenbildande kraft och tidvattenhöjden blir liten, man får nipflod. Denna variation i tidvattnet kallas den halvmånatliga olikheten. Perioden för denna olikhet är en halv synodisk månad, dvs. 14,77 dygn, vilket är tiden mellan full- och nymåne. Den månatliga olikheten beror på variationer i månens avstånd till jorden. Månens tidvattenbildande kraft är 39 % starkare då månen är närmast än då den är längst bort. Månens avstånd varierar med perioden 27,55 dygn, vilket kallas en anomalistisk månad. Den dagliga olikheten innebär att vartannat tidvatten är större och vartannat mindre och beror på att månbanan lutar mot ekvatorns plan. Olikheten försvinner då månen står rakt över ekvatorn och varierar med en period av en halv tropisk månad, dvs. 13,61 dygn, vilket är tiden från månens största nordliga till dess största sydliga deklination.
Källa NE.se
"Vändningarna" beror inte inte på hel eller halvmåne.
Om jorden alltid hade vänt samma sida mot månen så hade jorden antagit en jämviktsform liknande en rugbyboll med två vågberg på 0,35 m vid punkterna närmast resp. längst från månen, och en vågdal på 0,18 m i ett band runt jorden, halvvägs mellan dessa punkter. Jordens rotation kring den egna axeln innebär emellertid att den tidvattenbildande kraftens fält vandrar runt jorden. På varje plats varierar därför kraften med två perioder per dygn. Perioden är 12 timmar och 25 minuter; de extra 25 minuterna beror på att månen rör sig runt jorden åt samma håll som jorden roterar kring sin axel. Denna kraft orsakar det s.k. halvdagliga huvudmåntidvattnet, vilket på de flesta platser utgör tidvattnets största del. Solen orsakar på motsvarande sätt en kraft med perioden 12 timmar, vilken ger upphov till det s.k. halvdagliga huvudsoltidvattnet.
Variationer i tidvattnet
Månens och solens samverkan, deras varierande avstånd från jorden, deras deklination (höjd över ekvatorn) samt banornas vridning gör att storleken på den totala tidvattenbildande kraften hela tiden förändras och förklarar varför tidvattenhöjden på en ort varierar regelbundet. Vid full- och nymåne ligger jord, sol och måne på en linje, varvid månens och solens krafter läggs ihop. Då når vattenståndsvariationerna sitt maximum, vilket kallas springflod. Vid halvmåne motverkar solen månens tidvattenbildande kraft och tidvattenhöjden blir liten, man får nipflod. Denna variation i tidvattnet kallas den halvmånatliga olikheten. Perioden för denna olikhet är en halv synodisk månad, dvs. 14,77 dygn, vilket är tiden mellan full- och nymåne. Den månatliga olikheten beror på variationer i månens avstånd till jorden. Månens tidvattenbildande kraft är 39 % starkare då månen är närmast än då den är längst bort. Månens avstånd varierar med perioden 27,55 dygn, vilket kallas en anomalistisk månad. Den dagliga olikheten innebär att vartannat tidvatten är större och vartannat mindre och beror på att månbanan lutar mot ekvatorns plan. Olikheten försvinner då månen står rakt över ekvatorn och varierar med en period av en halv tropisk månad, dvs. 13,61 dygn, vilket är tiden från månens största nordliga till dess största sydliga deklination.
Källa NE.se
Kommentera