Finns kanske nån tråd om udda saker som hänt vid fisket men jag hittar ingen i sökfunktionen
Igår när jag var ute och metade hände ett par rätt otrevliga grejer. När jag slängt ut ett par meten och höll på att tackla upp resten av grejerna kom en man roende längs åmynningen där jag satt, jag tyckte att jag hörde hur han pratade högt för sig själv. Plötsligt stannar mannen upp mitt bland näckrosorna och börjar skrika (på bruten finska) -”vilka blommor, det är blommor överallt. Och fan vad grunt det är! Fan! Helvette!"
Jaha, tänkte jag, vad är det här för psykfall… nåväl, mannen ror vidare och går på grund, det resulterar i en rad svordomar… värre saker var det länge sedan jag hörde. Han vänder sig mot mig och börjar gorma på, jag hör knappt vad han säger men tänker att det är bäst att vara trevlig och spela med, man vet ju inte vad han kan hitta på. Mellan vartannat ord är det en svordom och mellan vart femte ord ett läskigt gutturalt skratt…
Därefter tar han sig loss och börjar ro rakt utanför mig vilket gör att jag snabbt måste ta upp mina meten. Han börjar skrika att han är traktens störste hemmansägare och att han kom hit som krigsbarn 43. ”Arto, det är jag det! Har du fiskekort grabben??” Jorå, fiskekort har jag. Han ror vidare och jag gör mig redo att kasta ut metet igen. Då brister han ut i en ny kavalkad svordomar och skriker att jag fan ska passa var jag slänger ut grejerna, för: -”om du träffar av mig ska jag fan komma upp på land och ta ihjäl dig, för kniven har jag med mig”. Ooops… börjar kännas lite otäckt…
Gubben gormar vidare om var i sjön det är bra fiske och ror till slut därifrån och jag kan andas ut… frågan är om han var redigt onykter, psykiskt sjuk eller kanske bådadera…
Dit åker jag inte och fiskar ensam någon fler gång i alla fall!
Efter detta lägger sig lugnet tack och lov och jag sitter i solen och myser. Då hör jag hur det börjar braka till i buskagen bakom mig, och när jag tittar bak dyker det upp 4 feta hundar av denna mastifftyp:
en av dom ser mindre trevlig ut och tvärstannar när han ser mig på sådär fem meters avstånd, visar tänderna och morrar hotfullt… jag som inte är särskilt hundrädd håller på att skita ner mig, mot en sån jycke har man inte mycket att sätta emot… jycken börjar gläfsa och ha sig och ungefär samtidigt dyker det upp tre tjejer som börjar kalla på hunden, typ så här: -”komsi komsi fido lilla gubben”
Fido lille?? Det är ju ett monster som står framför mig och som har tagit sikte på min blottade strupe! Till slut vänder dock besten och tågar snällt och lydigt till husse. En av de andra hundarna kommer fram och hälsar och den verkar ju trevlig och så. Tjejerna badar med hundarna ett tag och den ilskna hunden gör ett par rusningar mot mig samtidigt som den morrar. Tjejerna intygar att den är ”jättesnäll”. Jojo, låter ju bra men man vet aldrig… den såg inte ut som nåt man vill gå en brottningsmatch med i alla fall… :P
Jo förresten, fisket sög!
Igår när jag var ute och metade hände ett par rätt otrevliga grejer. När jag slängt ut ett par meten och höll på att tackla upp resten av grejerna kom en man roende längs åmynningen där jag satt, jag tyckte att jag hörde hur han pratade högt för sig själv. Plötsligt stannar mannen upp mitt bland näckrosorna och börjar skrika (på bruten finska) -”vilka blommor, det är blommor överallt. Och fan vad grunt det är! Fan! Helvette!"
Jaha, tänkte jag, vad är det här för psykfall… nåväl, mannen ror vidare och går på grund, det resulterar i en rad svordomar… värre saker var det länge sedan jag hörde. Han vänder sig mot mig och börjar gorma på, jag hör knappt vad han säger men tänker att det är bäst att vara trevlig och spela med, man vet ju inte vad han kan hitta på. Mellan vartannat ord är det en svordom och mellan vart femte ord ett läskigt gutturalt skratt…
Därefter tar han sig loss och börjar ro rakt utanför mig vilket gör att jag snabbt måste ta upp mina meten. Han börjar skrika att han är traktens störste hemmansägare och att han kom hit som krigsbarn 43. ”Arto, det är jag det! Har du fiskekort grabben??” Jorå, fiskekort har jag. Han ror vidare och jag gör mig redo att kasta ut metet igen. Då brister han ut i en ny kavalkad svordomar och skriker att jag fan ska passa var jag slänger ut grejerna, för: -”om du träffar av mig ska jag fan komma upp på land och ta ihjäl dig, för kniven har jag med mig”. Ooops… börjar kännas lite otäckt…
Gubben gormar vidare om var i sjön det är bra fiske och ror till slut därifrån och jag kan andas ut… frågan är om han var redigt onykter, psykiskt sjuk eller kanske bådadera…
Dit åker jag inte och fiskar ensam någon fler gång i alla fall!
Efter detta lägger sig lugnet tack och lov och jag sitter i solen och myser. Då hör jag hur det börjar braka till i buskagen bakom mig, och när jag tittar bak dyker det upp 4 feta hundar av denna mastifftyp:
en av dom ser mindre trevlig ut och tvärstannar när han ser mig på sådär fem meters avstånd, visar tänderna och morrar hotfullt… jag som inte är särskilt hundrädd håller på att skita ner mig, mot en sån jycke har man inte mycket att sätta emot… jycken börjar gläfsa och ha sig och ungefär samtidigt dyker det upp tre tjejer som börjar kalla på hunden, typ så här: -”komsi komsi fido lilla gubben”
Fido lille?? Det är ju ett monster som står framför mig och som har tagit sikte på min blottade strupe! Till slut vänder dock besten och tågar snällt och lydigt till husse. En av de andra hundarna kommer fram och hälsar och den verkar ju trevlig och så. Tjejerna badar med hundarna ett tag och den ilskna hunden gör ett par rusningar mot mig samtidigt som den morrar. Tjejerna intygar att den är ”jättesnäll”. Jojo, låter ju bra men man vet aldrig… den såg inte ut som nåt man vill gå en brottningsmatch med i alla fall… :P
Jo förresten, fisket sög!
Tur att inget illa hände !
Kommentera