Vi hade bestämt oss för att utveckla vårt fiske. Under flera år hade vi stått och nötat på samma ställen. Visst, vi hade fångat en del rejäla fiskar. Men vi kände på oss att det kunde bli ännu bättre. Därför bestämde vi oss för att studera hur proffsen gör för att hitta de där riktigt stora fiskarna. En vän, med mycket fritid och entusiasm, tittade igenom hundratals Youtube-klipp och sammanställde tipsen om var fisken finns för någonstans i ett Exceldokument (se: Bild 1). Slutsatserna vi drog av tipsen var att vi var alldeles för statiska i vårt fiskande. Vi brukade ankra där vi i regel fick fisk. Men nu valde vi att bli mer aktiva. Vi började därför leta efter bytesfisken mycket mer aktivt och drifta av stora områden.
När vi sammanställde resultatet av vår nya, mer aktiva, metod blev vi förvånade. Trots att vi lagt ner mer tid på att hitta bytesfisken och att drifta (befinna oss i konstant rörelse) fångade vi färre fiskar än förut (se: Bild 2).
För närvarande är vi lite osäkra på vad det är som vi gör fel? En tanke kompisen har är om tiden man har betet i vattnet kan spela in? För ett vanligt pass är vi ute i ungefär fem timmar. Tidigare ägnade vi ungefär 20 minuter åt transport. Nu är vi rörelse betydligt mer och ägnar kanske 50-75 % av tiden att leta efter bytesfisk. Det innebär ju färre kast.
När vi sammanställde resultatet av vår nya, mer aktiva, metod blev vi förvånade. Trots att vi lagt ner mer tid på att hitta bytesfisken och att drifta (befinna oss i konstant rörelse) fångade vi färre fiskar än förut (se: Bild 2).
För närvarande är vi lite osäkra på vad det är som vi gör fel? En tanke kompisen har är om tiden man har betet i vattnet kan spela in? För ett vanligt pass är vi ute i ungefär fem timmar. Tidigare ägnade vi ungefär 20 minuter åt transport. Nu är vi rörelse betydligt mer och ägnar kanske 50-75 % av tiden att leta efter bytesfisk. Det innebär ju färre kast.
Kommentera