Fiska ensam eller med kompis(ar)?

[tpettersson]

För några år sen kunde jag knappt ta mig ut på sjön om jag inte hade någon kompis att fiska med.
I värsta fall tjatade jag på frugan tills hon hängde med (och krossade mig)
Nu har jag mer och mer börjat uppskatta att vara ensam i båten när jag fiskar.
Förutom att min båt inte är så stor så jag kan röra mig fritt i båten kan jag också ligga och nöta på ställen jag tror på utan att ha någon rastlös själ som vill flytta på sig.
Däremot om jag sticker ut och "bonntrollar" efter gös så är det gött att ha någon i båten som man kan sitta och tjata med.

Vad föredrar ni?

[BrainDisorder]

Fiske är avkoppling för mig och det förstörs delvis utav om andra som är med hellre vill prata mer än fiska, hela tiden flytta på sig eller bara allmänt sänder ut stressade och otåliga kroppssignaler. Så ur den synpunkten fiskar jag gärna ensam oftast, det är lättare precis som du säger att orka nöta eller att faktiskt koncentrera sig på vad man behöver ändra i sitt fiske för att lyckas istället för att bara kasta om & om igen.
DOCK, så underlättar det ju mycket ibland att vara två men då känns det som att man ska vara på samma nivå såklart.

[OjaOnej]

som ensamvarg föredrar jag att vara själv. Med tanke på att det ofta rör sig om pannbensfiske så är det endast två kompisar jag vill ha med mig. De gnäller aldrig, ger aldrig upp, tröttnar aldrig... innan mig

Edit: En i taget dvs. Aldrig mer än två i båten.

[uffe62]

Tänker ungefär som TS, trolling kan det va gött o ha nån o tjöta lite med, annars är jag för det mesta en loner på sjön..

[Cyaneus]

Har fiskat jättemycket ensam förr men fiskar nu uteslutande med en eller ett par kompisar. Tycker det blir trevligare. Man fiskar och tjötar en del. Löser en del världsproblem. Vi tävlar också hela tiden med varandra så det håller en på tå. Inget latfiske!
Känner dock igen det där med att vilja nöta på en plats när någon i båten vill dra vidare direkt om det inte hugger. Störigt.
Jag har ett rätt stort behov av att vara ensam och rensa tankarna men eftersom jag springer några mil i veckan får jag det då istället.

[Quagmire]

Det beror lite på humör och sällskap. Ofta är det skönt att dra iväg ensam, men mina bästa fiskeminnen är väl i princip alltid från när jag har varit ute med någon annan.

[buffertmannen]

Fiskar helst från båt med min quinna alternativt med min morbror. Är något speciellt att vara ute i naturen med dom man älskar. Behöver inte prata så mycket egentligen men det brukar ändå alltid bli massa småsnack, kaffe, och äggmacka.

Men ska det bottenmetas vill jag gärna sitta själv vid stranden i gryningen eller skymningen då vädret är stilla, tända en cigarr (för att hålla myggen borta såklart) och njuta av stillheten med en kopp kaffe i väntan på hugget.

[Låg_Profil]

Jag fiskar till stor del tillsammans med min pappa. Då han är pensionär och jag jobbar till sjöss så får vi mycket lediga vardagar tillsammans då sjöarna är folktomma.

Jag har dock blivit mer och mer intresserad av trolling, rita sjökort, abborre och gös. Men för farsan så är det enbart spinnfiske efter gädda som gäller. Vilket fortfarande är ett fiske jag tycker är roligt och uppskattar men det finns så mycket mer där ute.

[Usling]

För mig är den överväldigande majoriteten av ett års fisketimmar ensamfiske. Då jag knegar inom vården så blir det mycket fiske under tidig morgon på de vardagar då jag stämplar in på jobbet kl13, så då är alla andra på jobbet eller så sover dom. I och med helgjobb blir det en hel del lediga vardagar och då kan man spendera hela dagen själv i båt. De allra flesta av mina fiskesällskap jobbar dagtid måndag-fredag.

Dom gånger det går att fiska med sällskap är faktiskt trevliga. Jag har skolat in dom så de vet vad som gäller, så några konflikter om fisket uppstår aldrig.

[Luthman]

För mig är det nog 50/50. Ibland med svärfar och svåger, ibland med brorsan, ibland med en kompis ibland med sambon (mest på semestern). Jag är tillräckligt smidig för att kunna anpassa mig efter situationen. Är jag ute med svärfar blir det inget direkt nötande utan man åker runt och kastar lite och ser om abborrarna är på hugget.

Med brorsan/fiskekompisen kan vi bestämma hur vi ska köra och hålla oss till det, eller resonera oss fram till vad som borde vara en bra strategi för dagen. Om somrarna kan jag och sambon åka ut, ibland får tvååringen följa med och då har jag inget emot att sitta med dottern i knät och titta på medan sambon fiskar, ge tips och råd osv.

Men att jag kan hantera ovanstående olika situationer beror väl på att jag fiskar en del ensam också och då kan göra precis som jag vill. Prova nya grejer, nya ställen, nya tekniker och nöta lite mer. Allt har sin charm och sin plats tycker jag.