Jag tittade på min klocka, den visade 06:57. Det var en varm morgon i Juli och fåglarna hade börjat kvittra i sina träd. Där stod jag under bron och metade efter betesfisk för den stundande satsningen på mete efter stor predatorfisk. Mitt mål var att slå PB på både gädda och gös, kanske en aning höga tankar om mig själv, men vad fan, det gäller att ha självförtroende. Jag stod där och filosoferade och stirrade drömmande på det vitröda flötets harmoniska gungande när flötet plötsligt och hastigt försvann under ytan.
Två dagar tidigare när jag låg i sängen och skulle till att sova tänkte jag på fiskeartikeln jag hade läst tidigare under dagen. Den handlade om trolling efter pelagiskt levande gädda och gös. Det var varmt i sängen, sådär varmt att man inte ens vill ha täcket över benen. Någon borde uppfinna en kudde som håller sig kall hela tiden så att man slipper vända på den konstant. Mina tankar om artikeln blandande sig på något sätt ihop sig med mete och det faktum att jag bara har fått en ”stor” fisk i mitt liv, det var en gädda på nästan åtta kilo tagen på en vibraxspinnare med gula och svarta prickar. Jag kom fram till att om jag någonsin ska få en till stor fisk i mitt liv så måste jag bokstavligen gå på djupet. Jag skulle meta med levande betesfisk på den djupaste delen av sjön. Innan jag somnade hade jag bestämt mig för att nästa morgon gå till den lokala sportfiskehandlaren och köpa mig ett metspö.
Sagt och gjort, dagen därpå utnyttjade jag lunchen till att gå till fiskeaffären. Dörren stod öppen när jag kom fram och ägaren hälsade när jag klev in. Även fast jag inte har bott i den här staden länge så känner jag mig redan som en stammis i affären och vilken dag som helst så kommer ägaren säkerligen att hälsa mig efter förnamn. Jag frågade han om han hade några sjyssta metspön till sjyssta priser och han visade mig ett ställ där det stod REA med stora bokstäver. Vet inte om han ville vara ironisk eller om han hade vaknat på fel sida av sängen den morgonen, men jag kikade på spöna i stället och valde till slut ett. Det var fyra meter långt och på den röda lappen stod det 299:-. Lat som jag är passade jag på att fråga om han hade metmask att sälja och till min förtjusning hade han en burk av medelstor mask kvar. Med mask och spö i hand gick jag tillbaka till arbetet. Resten av den dagen planerade jag morgondagens fiskafänge.
Klockan 04:31 gick larmet på min mobil. Jag är en sådan där som inte klarar av att ställa klockan på ett jämt tal, korkat jag vet. Jag hade redan kvällen innan ställt i ordning allt jag skulle ha med mig och en del saker låg redan i bilen. Sugen som jag var på att börja fiska så hoppade jag över frukosten, klädde snabbt på mig kläderna, borstade tänderna, knöt skorna och sedan var jag utanför dörren. Jag borde ha blivit brandman. Frukosten bestod av en köttbullsbaguette och en cappucino på Statoil. Jag hade en 40 minuters biltur framför mig. Humöret var på topp och jag sjöng med till radions låtval. Dagen innan hade jag ringt en gubbe för att hyra hans båt. Det kostade bara 150 kr och då ingick fri bensin, billigt tyckte jag. Gubben orkade inte gå upp så tidigt på morgonen så han hade förklarat för mig vart bensinen och årorna stod. Denna dag skulle som sagt vigas till mete efter stor fisk, så när jag väl anlände till den vackra sjön, som var omringad av tät granskog och små klippor här och var, så började jag med att ta oskulden av mitt nya metspö. Om man ska meta storfisk så måste man ju ha betesfisk. Maskburken åkte upp ur fiskeväskan och jag letade fram en rejäl och sprattlande lövmask. Ut med flötet och sedan var det bara att vänta. Jag bakade mig en stor snus och dom första varma solstrålarna träffade mig där jag stod på en klippa, under en bro, i en skog, på denna jord.
Tiden gick och gick utan ett enda napp. Då och då inspekterade jag den stackars masken, den sprattlade fortfarande, om än lite mindre entusiastiskt. Jag stod där och filosoferade och stirrade drömmande på det vitröda flötets harmoniska gungande när flötet plötsligt och hastigt försvann under ytan. Jag lyfte spöt försiktigt men bestämt men det gick inte att rubba. Hur i helvete kan man fastna när man metar tänkte jag när metspöt oväntat började knycka i mina händer. Tunga sega knyck. Mina ben började darra. Det är ju en fisk, en stor fisk, och här står jag med ett litet jävla metspö i handen. Fisken tog sats och drog med en jädrans fart rakt ut mot djupet och det enda jag kunde göra var att hålla hårt i spöt. När linan var fullt utsträckt och min fiskestång pekade rakt fram kommer det uppskjutande ur det mörka vattnet en groteskt stor….älskling vakna, vakna älskling, frukosten är klar.
Fan
Två dagar tidigare när jag låg i sängen och skulle till att sova tänkte jag på fiskeartikeln jag hade läst tidigare under dagen. Den handlade om trolling efter pelagiskt levande gädda och gös. Det var varmt i sängen, sådär varmt att man inte ens vill ha täcket över benen. Någon borde uppfinna en kudde som håller sig kall hela tiden så att man slipper vända på den konstant. Mina tankar om artikeln blandande sig på något sätt ihop sig med mete och det faktum att jag bara har fått en ”stor” fisk i mitt liv, det var en gädda på nästan åtta kilo tagen på en vibraxspinnare med gula och svarta prickar. Jag kom fram till att om jag någonsin ska få en till stor fisk i mitt liv så måste jag bokstavligen gå på djupet. Jag skulle meta med levande betesfisk på den djupaste delen av sjön. Innan jag somnade hade jag bestämt mig för att nästa morgon gå till den lokala sportfiskehandlaren och köpa mig ett metspö.
Sagt och gjort, dagen därpå utnyttjade jag lunchen till att gå till fiskeaffären. Dörren stod öppen när jag kom fram och ägaren hälsade när jag klev in. Även fast jag inte har bott i den här staden länge så känner jag mig redan som en stammis i affären och vilken dag som helst så kommer ägaren säkerligen att hälsa mig efter förnamn. Jag frågade han om han hade några sjyssta metspön till sjyssta priser och han visade mig ett ställ där det stod REA med stora bokstäver. Vet inte om han ville vara ironisk eller om han hade vaknat på fel sida av sängen den morgonen, men jag kikade på spöna i stället och valde till slut ett. Det var fyra meter långt och på den röda lappen stod det 299:-. Lat som jag är passade jag på att fråga om han hade metmask att sälja och till min förtjusning hade han en burk av medelstor mask kvar. Med mask och spö i hand gick jag tillbaka till arbetet. Resten av den dagen planerade jag morgondagens fiskafänge.
Klockan 04:31 gick larmet på min mobil. Jag är en sådan där som inte klarar av att ställa klockan på ett jämt tal, korkat jag vet. Jag hade redan kvällen innan ställt i ordning allt jag skulle ha med mig och en del saker låg redan i bilen. Sugen som jag var på att börja fiska så hoppade jag över frukosten, klädde snabbt på mig kläderna, borstade tänderna, knöt skorna och sedan var jag utanför dörren. Jag borde ha blivit brandman. Frukosten bestod av en köttbullsbaguette och en cappucino på Statoil. Jag hade en 40 minuters biltur framför mig. Humöret var på topp och jag sjöng med till radions låtval. Dagen innan hade jag ringt en gubbe för att hyra hans båt. Det kostade bara 150 kr och då ingick fri bensin, billigt tyckte jag. Gubben orkade inte gå upp så tidigt på morgonen så han hade förklarat för mig vart bensinen och årorna stod. Denna dag skulle som sagt vigas till mete efter stor fisk, så när jag väl anlände till den vackra sjön, som var omringad av tät granskog och små klippor här och var, så började jag med att ta oskulden av mitt nya metspö. Om man ska meta storfisk så måste man ju ha betesfisk. Maskburken åkte upp ur fiskeväskan och jag letade fram en rejäl och sprattlande lövmask. Ut med flötet och sedan var det bara att vänta. Jag bakade mig en stor snus och dom första varma solstrålarna träffade mig där jag stod på en klippa, under en bro, i en skog, på denna jord.
Tiden gick och gick utan ett enda napp. Då och då inspekterade jag den stackars masken, den sprattlade fortfarande, om än lite mindre entusiastiskt. Jag stod där och filosoferade och stirrade drömmande på det vitröda flötets harmoniska gungande när flötet plötsligt och hastigt försvann under ytan. Jag lyfte spöt försiktigt men bestämt men det gick inte att rubba. Hur i helvete kan man fastna när man metar tänkte jag när metspöt oväntat började knycka i mina händer. Tunga sega knyck. Mina ben började darra. Det är ju en fisk, en stor fisk, och här står jag med ett litet jävla metspö i handen. Fisken tog sats och drog med en jädrans fart rakt ut mot djupet och det enda jag kunde göra var att hålla hårt i spöt. När linan var fullt utsträckt och min fiskestång pekade rakt fram kommer det uppskjutande ur det mörka vattnet en groteskt stor….älskling vakna, vakna älskling, frukosten är klar.
Fan
Kommentera