Uppropet mot C&R!!

[schlusser]

tänkte att den här gången kanske de går att klämma ur er pojkar nå bra! hittade nått vettigt som inte har diskuterats sönder (om ni inte har gjort det under min break) stizo =)

hoppas ni kan klämma fram nått vettigt och skicka ett mail till dom som gör detta mot sportfisket!

läs på denna sidan http://www.cinclusc.com/upprop/bakgrund.htm
detta är skitviktigt för vårt framtida sportfiske o jag tycker att alla som vill fortsätta med just sportfisket ska skriva ner era åsikter och skicka ett mail till dessa herrar på följande e-mail

kenneth.bostrom@ymex.net
eller
curt.johansson@mbox307.swipnet.se

jag tycker inte att dom ska få sätta stopp får sportfisket, även om de står flugfiske så tror jag att om dom mot all förmodan skulle få genom det här så skulle det sätta stop för dom andra metoderna med!

va inte blyga för att sätta emot utan visa vad ni står för o de finns inget som säger att ni till viss del får hålla med dessa gubbar, de går ju inte gå längre än dom så... men för guds skull!! SKRIV!!!

[esobus]

UPPROP MOT FLUGFISKE SOM BEDRIVS MED SYFTE ATT ÅTERUTSÄTTA FISK

Under senare år har allt fler flugfiskare börjat med att regelmässigt återutsätta merparten, eller all fångad fisk, alltså även sådan som är fångstlovlig och lämplig som föda (Catch & Release). Många, inte minst utanför sportfiskemiljön, upplever ett sådant "utsättningsfiske" som ett tillfredsställande av egna lustar utan hänsyn till att fisken i onödan utsätts för obehag eller smärta, vilket har föranlett en etisk debatt och kritik bland annat i England, Tyskland och Skandinavien. I Tyskland tillåter den federala djurskyddslagstiftningen inte återutsättning av fisk som är lovlig att behålla vid sportfiske och i Norge har politikerna sedan länge lagt beslag på debatten.

För svenskt sportfiskes anseende i breda folklager och för fiskevårdens bästa vill vi nu att detta utsättningsfiske i våra svenska vatten på ett klokt sätt balanseras mot de etiska aspekterna på återutsättning av fångad fisk. Vi känner nämligen en stark oro för att om vi flugfiskare inte själva tar tag i problemen, så kommer andra att göra det åt oss, över våra huvuden.

Det viktigaste skälet för vårt upprop är alltså att debatten genomförs och slutförs oss flugfiskare emellan, innan Överheten ser sig tvingad att ingripa, vilket med stor sannolikhet skulle vara negativt för vårt svenska sportfiske i sin helhet. Bara då kan vi på frivillighetens väg komma vidare. Vår rekommendation är därför att vi, medan vi ännu har möjligheten, på frivillighetens grund går in för följande vid flugfiske i våra svenska fiskevatten:

Fiska inte med syftet att återutsätta

Att onödigt tillfoga någon smärta eller annan form av obehag är per definition en grym handling. Att fiska enbart för att tillfredsställa sin egen njutning, samtidigt som fisken upplever smärta eller annan form av obehag, faller sålunda under begreppet grymhet. Fiska alltså med syftet att använda fångsten för egen konsumtion, men endast i den omfattning som fiskevattnet tål att beskattas (ta av räntan, ej av kapitalet). Återutsätt fångad fisk enligt gällande lokala fiskeregler och då fisken bedöms som mindre duglig som föda. Fisket skall inriktas på att sådan fångst i möjligaste mån undviks. Exempel på lokala fiskeregler är minimimått och maximimått, antal lovliga fiskar under viss tidsperiod samt fiskeförbud, helt eller artvis, för kortare eller längre tid.
Nödvändigt med kraftfullare satsning på effektiv fiskevård

Om vi med denna mer restriktiva syn på utsättningsfiske långsiktigt ska kunna tillfredsställa vår strävan efter biologisk mångfald, och samtidigt kunna erbjuda ett meningsfullt fiske för våra 2,3 miljoner svenska sportfiskare, och de allt fler utländska fisketuristerna, måste fiskevården ges kraftigt ökade resurser. Vi vill då särskilt framhålla det stora behovet av ekologiskt riktiga och lokalt anpassade biotopvårdande insatser, som närmast regelmässigt visat sig avgörande för om fiskevården ska lyckas eller ej.

Vill du veta mer?

Gå in på www.cinclusc.com/upprop/bakgrund.htm Där kan du läsa mer om tankarna bakom detta upprop.

Sverige i mars 2005

Bert-Åke Andersson
Sune Adolfsson
Bo Bengtsson
Lennart Bergqvist
Kenneth Boström
Calle Bredberg
Göran Cederberg
Göran Claréus
Erik Degerman
Anders Eklöf
Roger Ekström
Curt Johansson
Jan Johansson
Gunnar Johnson
Pelle Klippinge
Leif Milling
Kristian Pedersen
Kjell Qvarnström
Jan Sekander
Lars-Åke Skarp
Leif Stävmo
Nisse Sundberg
Reidar Winerö
Per Wramner


BAKGRUND
SYNPUNKTER PÅ FLUGFISKARES UTSÄTTNINGSFISKE
(CATCH & RELEASE) I SVERIGE

Inledning
Under senare år har allt fler flugfiskare börjat med att regelmässigt återutsätta merparten, eller all fångad fisk, alltså även sådan som är fångstlovlig och lämplig som föda (Catch & Release). Många, inte minst utanför sportfiskemiljön, upplever ett sådant "utsättningsfiske" som ett tillfredsställande av egna lustar utan hänsyn till att fisken i onödan utsätts för obehag eller smärta, vilket har föranlett en etisk debatt och kritik bland annat i England, Tyskland och Skandinavien. I Tyskland tillåter den federala djurskyddslagstiftningen inte återutsättning av fisk som är lovlig att behålla vid sportfiske och i Norge ligger debatten sedan länge i politikernas händer.

Det alltmer vanliga återutsättandet av fångsten, vilket numera dessutom ofta bevittnas av hundratusentals TV-tittare, riskerar att allvarligt skada svenskt sportfiskes goda anseende i breda folklager. Därför, och för fiskevårdens bästa, vill vi att detta utsättningsfiske på ett bättre sätt än hittills balanseras mot de etiska aspekterna på återutsättning av fångad fisk. Vi känner nämligen en stark oro för att om vi flugfiskare inte själva tar tag i problemen, så kommer andra att göra det åt oss, över våra huvuden.Av denna orsak anser vi inte att en "väck inte den björn som sover-attityd" är rätt medicin. Vi har därför ställt oss bakom "Upprop mot flugfiske som bedrivs med syfte att återutsätta fisk."

Det viktigaste skälet till vårt upprop är alltså att debatten genomförs och slutförs oss flugfiskare emellan, innan Överheten ser sig tvingad att ingripa, vilket med stor sannolikhet skulle vara negativt för vårt svenska sportfiske i sin helhet. Bara då kan vi på frivillighetens väg komma vidare.

Vi har redan bevis för att många ledande flugfiskare som tagit del av vår diskussion, helhjärtat ställer sig bakom den. Vi hoppas att också du tar dig tid att läsa igenom texten nedan. Förhoppningsvis kommer den att tillsammans med dina egna uppfattningar utgöra ett utgångsläge för vidare diskussioner med dina flugfiskevänner, på klubbmöten osv.

Vad vi menar med utsättningsfiske
Utsättningsfiske (Catch & Release, C&R) innebär oftast att flugfiskaren fångar en fisk som sedan lösgörs från kroken och sätts tillbaks i vattnet. Sådant utsättningsfiske anses ha startats på 1940-talet av flugfiskeentusiaster längs älvarna i Catskill-bergen i staten New York i USA och har sedan dess spridit sig över hela sportfiskevärlden. I många sydliga sportfiskevatten, t ex vid fiske efter tarpon och bonefish är utsättningsfisket praktiskt taget allenarådande.

Det är emellertid uppenbart, att C&R-begreppet kommit att bli långt ifrån entydigt. Vissa menar därmed återutsättning över huvud taget av fisk, alltså även t.ex. utsättning av fisk som är under föreskrivna minimimått, alternativt större än eventuellt gällande maximimått.

För vår del avser vi med utsättningsfiske återutsättning av fångstlovlig fisk, lämplig som föda. Vi anser, att det är just detta som orsakat den negativa kritik med etisk vinkel som rasat i t ex Tyskland, England och Norge.

Vad är det egentligen för fel med ett ohämmat utsättningsfiske?
Bakgrunden till det tilltagande utsättningsfisket är givetvis att vi, i ljuset av det allmänt ökande fisket, känt ett behov av att skydda fiskevatten från utfiskning. Denna till synes praktiska lösning av ett problem har hos många fiskare så småningom upphöjts till dygd - ändamålet helgar medlen. Men vi kan givetvis inte låta enbart praktiska lösningar styra våra liv - vi måste också ta hänsyn till vad som är förenligt med god etik och moral. Nedan försöker vi belysa en rad praktiska och etiska aspekter för - respektive emot utsättningsfiske. Vi hoppas att de kan komma till användning när du bestämmer dig för hur du vill göra med ditt flugfiske framöver.

Försvar för utsättningsfiske
Fiskevårdande syften
Det ursprungliga motivet för att återutsätta fångstlovlig fisk, lämplig som föda, var alltså främst att man skulle kunna ge ett stort antal sportfiskare möjlighet att uppleva fiskeglädje utan att man äventyrade existensen för vilda fiskstammar. Inte minst i USA utnyttjas också utsättningsfisket i försök att styra artsammansättningen i ett och samma vatten. Ett exempel är att man i vissa vatten i Klippiga Bergen-regionen söker skydda regnbåge och lokala strupsnittöringstammar mot att bli utkonkurrerade av brunöring. Medan regnbågar och strupsnittöring återutsätts, dödas brunöringen. Mest utnyttjas utsättningsfisket för att försöka påverka den storleksmässiga sammansättningen av en fiskpopulation. Således återutsätts ibland stora stamfiskar i ett försök att öka populationens medelvikt.

Kommersiella syften
Fisktillgången i ett avgiftsbelagt vatten har ett ekonomiskt värde för vattenägaren vilket torde förklara varför utsättningsfiske föreskrivs i många fiskekortsvatten. Efterhand tycks det som att utsättningsfisket spridits också till vissa put & take-vatten, vilket innebär att det utnyttjas för återanvändning av odlingsfisk. Detta kan ge en positiv ekonomisk effekt för fiskerättsägaren.

Etiska syften
Många sportfiskare ser det alltså som en god gärning att återutsätta fångad fisk. Man tror sig skydda vattnet mot utfiskning och man skänker fisken livet, vilket kan illustreras med att man i engelskspråkiga länder ibland ersätter uttrycket "catch & release" med "no kill". Lee Wulf sade att en fisk är "alltför värdefull för att dödas", vilket belyser ovanstående tankegång.

Sammanfattningsvis är det många flugfiskare som lever med känslan att det är "mer moraliskt" att återutsätta fisken, än att döda den.

Kritik mot utsättningsfiske
Fisken kan skadas
I Sverige har kritiken hittills främst omfattat det praktiska handhavandet vid utsättningsfiske. Fiskar som inte hanteras på rätt sätt riskerar att dö efter återutsättningen. Medan vi nedan räknar upp några viktiga exempel på oaktsam hantering, vill vi dock understryka att korrekt hantering ger ringa dödlighet.

Exempel på felaktig hantering vid utsättning av fisken:

* Fisken blir mjölksyraförgiftad av alltför utdragen drillning, vilket snabbt accentueras vid varmt vatten. Effekten kan visa sig först långt efter utsättningen.
* Fisken skadas av syrebrist och fallande blod-pH när den alltför länge vistas ovanför vattnet t ex när den befrias från håvgarn och fluga, eller när den fotograferas
* Fiskens inre organ skadas av att den hålls ovarsamt under buken eller, för större fisk, enbart i stjärtspolen
* Fiskens slemskikt skadas av knutar i håvgarnet, särskilt om detta inte är ordentligt uppblött före håvningen
* Fiskens slemskikt skadas av att händerna inte fuktats och kylts ned innan fiskaren tar i den
* Fisken förblöder på grund av sårskador som kroken givit, denna risk ökar vid hullingsförsedd krok

Etiska utgångspunkter
Medan vi i Sverige hittills mest ägnat oss åt att kritiskt granska det praktiska handhavandet enligt ovan, är det t ex i Tyskland och England den etiska aspekten som är viktigast. På senare år har bedömningen ur etisk synvinkel fått stor publicitet också i Norge, och även i Sverige har man i flugfiskepressen börjat diskutera etik och moral i samband med utsättningsfiske.

Känner fisken smärta?
I den etiska debatten har det fysiska smärtbegreppet varit centralt. Biologer och fysiologer är inte oväntat eniga om att fisken verkligen känner att den t ex blir krokad, och för att gå längre kan nämnas att vid ett seminarium i England i regi av Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals 1980, enades en panel av oberoende forskare och skribenter om att beläggen för smärta hos fisk är lika stora som hos andra ryggradsdjur (Report of the Panel of Enquiry into shooting and angling). Andra forskare återigen tvekar att ge stöd för att fiskens känsloförnimmelser skulle kunna tolkas som "smärta" i mänsklig mening. Men debatten förs också på etikens hemmaplan av teologer och filosofer, och dessa är ense om att den som med vilja tillfogar onödig smärta gör sig skyldig till grymhet.

Ur boken "Ekologisk fiskevård" (Erik Degerman m.fl. 1998) kan följande citeras: "Smärta registreras av fiskens nervsystem. En följdfråga är dock om fisken lider, dvs om det finns ett medvetande som upplever smärtan och överväger sin situation, eller om fisken bara är en genetiskt programmerad maskin? Här har vi ringa kunskap... ...Det finns inget egentligt svar på frågan om fiskens smärtupplevelse, allt beror på hur man definierar medvetande och om lidande enbart kan förekomma hos en medveten individ. Saknar vi egentlig kunskap måste försiktighetsprincipen gälla. Fiskar känner smärta och kan kanske lida. Fisk skall således behandlas försiktigt".

Fysisk smärta eller obehag eller...?
Man kan ifrågasätta den principiella skillnaden ur moralsynpunkt mellan att känna smärta och uppleva obehag som har annan orsak, t ex att fisken upplever predatorhot från fiskarens rörelse vid strandkanten, eller tafsens ryckningar i munnen under drillningen. Om det inte är en fysisk smärtförnimmelse som gör att en fisk alltid försöker avlägsna sig från fiskaren, så kan det rimligen också vara upplevelsen av hot. Var går den moraliska gränsen mellan fysisk smärta och hot? I mänskliga sammanhang klassas skenavrättningar i samma avdelning som fysisk tortyr. Å andra sidan kan också hävdas att fiskar ständigt lever under hotet att dödas, och att detta hot i likhet med födosök mm inte kan betraktas som något annat än en integrerad del av fiskens tillvaro.

Debatt i Norge
Den norska debatten, som varit betydligt mer intensiv och offentlig än den svenska, tog fart 1998 då Djurskyddsnämnden i Laerdals veterinärdistrikt uppmanade Lantbruksdepartmentets Råd för Djuretik att utvärdera om "fang og slipp" var acceptabelt ur etisk synvinkel. Efter utredning uttalade Rådet att det inte var försvarbart att utnyttja levande djur på detta sätt. Då ett fiskbestånd är för svagt att beskattas ska man i stället upphöra med fisket tills ändring skett. Rådet avrådde därmed från att "fang og slipp" används som förvaltningsmetod för ett fiskevatten. Fyra år senare, efter debatt i Stortinget, föreslår dess Näringskommitté för djurhållning och djurvälfärd att "fang og slipp" förbjuds för kommersiella ändamål. För närvarande håller det norska Lantbruksdepartementet på att gå igenom vilka ramar som ska gälla för "fang og slipp".

Är lägre stående djur gränsfall ur etisk synvinkel?
Ibland talar man om "Bambi-effekten", det vill säga att man överför mänskliga värderingar på djur och djurs lidande. De flesta av oss känner alltså starkt obehag när vi ser ett högre stående djur, som t ex rådjur lida. Däremot är "Bambi-effekten" lägre för t ex fiskar, ännu lägre för t ex insekter och obefintlig för de allra enklaste organismerna t ex svampar och bakterier.
Problemet med bedömningsgrunder som "smärta eller ej", "obehag eller ej", eller "högre stående eller ej" är att gränsen för vad som kan accepteras är flytande. Finns det inte en tydligare, mer odiskutabel etisk gräns i samband med flugfiske?

Det är nyttan av fisket som legaliserar fiskandet
Vi kommer nu fram till det som vi ser som det avgörande argumentet i vår etiska diskussion kring utsättningsfiske:

Yrkesfiskarena utsätts i många sammanhang för kritik. Sällan dock för att deras fångst långsamt kvävs i nät, trålar och på fiskebåtsdäck. Varför?

Yrkesfiskare anses skapa nytta genom att de fiskar för att skaffa mat.

Det handlar alltså om att flugfisket ur etisk synvinkel måste medföra någon sorts nytta. Och i och för sig är det ytterst väl dokumenterat att flugfisket skapar nytta för samhället genom att erbjuda avkoppling, glädje och friluftsliv åt utövarna. Det är lika väl dokumenterat att denna nytta är vida större än fångstens köttvärde. Men ändå är det ur etisk synvinkel inte detta som rättfärdigar vårt fiskande. Det som ur etisk synvinkel rättfärdigar vårt fiskande - trots den smärta/obehag som fisken tillfogas - är i stället att vi bedriver det i avsikt att använda fångsten som föda. Alltså inte att vi i samhällsnyttans namn regelmässigt släpper tillbaks den efter att ha roat oss med den.

Vi skrev inledningsvis att man inte enbart kan låta praktiska lösningar styra ens liv - man måste också ta hänsyn till att det man gör är förenligt med god etik och moral. Hittills har alltså många av oss med ett reservationslöst utsättningsfiske anpassat oss till det som vi tycker har varit ett praktiskt sätt att bevara fiskbestånden, och nöjt oss därmed. Det vi nu behöver göra är att utgå från vad som är god etik, och sedan anpassa vårt praktiska flugfiske därefter.
Detta kommer samtidigt att ställa höga krav på fiskevården.

Ekologisk fiskevård i stället för utsättning
Metoderna att på ett ekologiskt riktigt sätt påverka fiskbestånd att utvecklas i för människan positiv riktning varierar från fall till fall, inte minst med hänsyn till vad man vill uppnå för sportfisket, respektive vad man anser lämpligt i ett biologiskt mångfaldsperspektiv. Exempel på metoder är periodiska fiskeförbud totalt eller artvis för att bestånden ska få möjlighet att återhämta sig. En annan metod med samma syfte är fångstkvoter, "bag limits", och att fiskaren också upphör med sitt fiske när det tillåtna antalet fiskar fångats. För att styra storleksfördelningen i fiskbestånden används ibland minimimått på vad som är fångstlovlig fisk, ibland maximimått för att spara viktiga avelsdjur. Exemplen kan mångfaldigas.

Att först fiska upp en fisk och sedan sätta tillbaks den kan enligt vår mening inte anses som särskilt fiskevårdande, speciellt inte om man betänker att några av de återutsatta fiskarna dör av sina skador. I jämförelse med vad som sagts ovan är alltså bara ett skenbart alternativ när det gäller omsorgen om fiskbestånden.

Avsnittet om ekologisk fiskevård vill vi avsluta med några ord om den allra verksammaste möjligheten att öka mängden fångstvärd fisk, nämligen biotopvårdande åtgärder. Dessa har närmast regelmässigt visat sig ha en avgörande betydelse för om fiskevården ska lyckas eller ej. Ett stort problem i detta sammanhang har varit, och är fortfarande, att de ekonomiska förutsättningarna saknas för att i tillräcklig omfattning genomföra denna typ av åtgärder. Detta i kombination med högt fisketryck har medfört att många fiskevatten blivit mer eller mindre utfiskade, vilket i sin tur ökar frestelsen att tillgripa utsättningsfiske. Vilket marginellt kan bromsa utarmningen av ett vatten, men aldrig vända utvecklingen till något bestående positivt!

Sverige har 90.000 sjöar, 2.000 km kust, 2,3 miljoner sportfiskare och en växande fisketurism. Och ändå är de offentliga investeringarna i långsiktigt syftande fiskevård generande små när man betänker vilka naturvärden, rekreationsvärden och ekonomiska värden som står på spel för samhället!

Brist på biotopvårdande åtgärder driver på utsättningsfisket.

Vi söker en lösning som tar hänsyn till etiska riktlinjer och därmed sportfiskets långsiktiga behov
Om ett allmänt utsättningsfiske, tvärtemot vår rekommendation, skulle motiveras som "fiskevård", skulle möjligen vissa kritikers syn mildras, men detta är enligt vår mening otillräckligt. Det är högst sannolikt att den etiska debatt som finns på kontinenten, i Storbritannien, i Norge och sedan en tid i vårt land, ändå når oss med full kraft, med den troliga påföljden att debatten förenklas och "bambifieras", polariseras och kanske också förs med politiska förtecken.

Om vi som ansvarskännande sportfiskare inte själva agerar, kvarstår därför risken att utsättningsfiske kommer att totalförbjudas, eller som i Norge utvecklas till en debatt, där andra än sportfiskare för taktpinnen. Båda fallen medför olyckliga konsekvenser: Totalförbud minskar handlingsfriheten i speciella fiskevårdssituationer, och utdragna moraldiskussioner som förs utanför sportfiskegemenskapen kan sänka förtroendet för sportfisket hos allmänheten, det skapas gränsdragningsproblem -"känner fisken smärta?", det kan leda till individuella uppfattningar med dispyter sportfiskare emellan som följd, det kan uppstå problem med fiskerättsägarens rådighet över hur dennes vatten ska nyttjas, och så vidare.

Vår rekommendation är därför, att vi, medan vi ännu har möjligheten att själva välja, på frivillighetens grund går in för följande:

Fiska inte med syftet att återutsätta
Att onödigt tillfoga någon smärta eller annan form av obehag är per definition en grym handling. Att fiska enbart för att tillfredsställa sin egen njutning, samtidigt som fisken upplever smärta eller annan form av obehag, faller sålunda under begreppet grymhet.

Fiska alltså med syftet att använda fångsten för egen konsumtion, men endast i den omfattning som fiskevattnet tål att beskattas (ta av räntan, ej av kapitalet). Återutsätt fångad fisk enligt gällande lokala fiskeregler och då fisken bedöms som mindre duglig som föda. Fisket skall inriktas på att sådan fångst i möjligaste mån undviks. Exempel på lokala fiskeregler är minimimått och maximimått, antal lovliga fiskar under viss tidsperiod samt fiskeförbud, helt eller artvis, för kortare eller längre tid.

Följdeffekter
- Eftersom ett minskat utsättningsfiske sannolikt kommer att medföra att åtskilliga bestånd initialt kan komma att beskattas hårdare, tvingas myndigheter och fiskerättsägare till en betydligt aktivare fiskevård, framför allt med biotopvårdsåtgärder och, bland annat, ekologiskt bättre motiverade fiskeregler.

* Vi kommer att periodvis helt tvingas avstå från fiske i vissa vatten.
* Utsättningsfiske i Put and Take-vatten minimeras.

Slutord
Under ett par decennier har det renodlade utsättningsfisket varit många flugfiskeentusiasters sätt att fiska. Detta, som sannolikt upplevts som det mest moraliska, att man dels inte dödar, dels skyddar fiskevatten från utfiskning, måste alltså återföras till en fiskefilosofi som ur deras invanda synvinkel verkar omoralisk. Detta kommer att ta tid. Goda förebilder finns dock, eftersom i princip allt sportfiske förr hade som biändamål att komplettera mathållningen i hushållet. Många inbitna flugfiskare har respekt för det historiska perspektivet!

Det är inte osannolikt att vissa flugfiskare av kategorin troféjägare upphör helt med sitt fiske om utsättningsfiske ej längre betraktas som fiskevård. Ett fiske enligt ovan, ofta kombinerat med en fångstbegränsning, "bag limit", kan ju innebära att man, kanske redan efter kort stund vid fiskevattnet måste förströ sig med annat än själva fisket.

Kanske detta innebär att vi i framtiden fostrar fler "kompletta" naturmänniskor vid våra fiskevatten?

Helsingborg och Floda i mars, 2005
Kenneth Boström
kenneth.bostrom@ymex.net Curt Johansson
curt.johansson@mbox307.swipnet.se

Förra gången detta var uppe hette det inte flugfiske C&R och texten togs ner snabbt. Denna gången lägger jag den här så diskussionen inte dör med borttagen/sönderläst länk.

Mvh.

[esobus]

Det är alltid snyggt att linda in etiska argument med bra argument om biotoper och fiskevård. Men det är två olika frågor som har två olika syften. Så fångar man massorna.

Så kanske man skall separera argumenten och diskutera dem som sig bör var för sig.
Jag stöder helhjärtat biotop och fiskevård. Att förbjude C&R blir bara logiskt om fisketrycket kan regleras. Det kan det inte överallt, så reglerna kan då inte vara generella. Med fritt fiske blir ett C&R förbud en katastrof för fisket om fisketrycket är högt.

Sedan tycker jag inte det anstår dessa personer att tala om för mig vad som är en komplett naturmänniska eller att försöka fostra mig/dig till deras mall.

[CW]

Nu har herr Abelsson givit sig in i debatten, dessutom på ett förtjänstfullt sätt. Se http://www.wildwater.se/5.1d0d124102...87fff1543.html Kanske vore dags att några av de som undertecknat uppropet också gavs sig in i debatten och försvarade sina ideer, eller tom förklarade dem. Jag förstår inte vad de är ute efter. Fick man kalla fötter vid förra klavertrampet tidigare i år och därför begränsade sig till "flugfisket"? Rent retoriskt ser jag ingen skillnad. Virrigt, mossigt, arrogant är min analys än så länge.

[esobus]

Nu har herr Abelsson givit sig in i debatten, dessutom på ett förtjänstfullt sätt. Se http://www.wildwater.se/5.1d0d124102...87fff1543.html Kanske vore dags att några av de som undertecknat uppropet också gavs sig in i debatten och försvarade sina ideer, eller tom förklarade dem. Jag förstår inte vad de är ute efter. Fick man kalla fötter vid förra klavertrampet tidigare i år och därför begränsade sig till "flugfisket"? Rent retoriskt ser jag ingen skillnad. Virrigt, mossigt, arrogant är min analys än så länge.

Editerade mitt citat så länken fungerar där med.

Jodå nu har jag läst oxo. Helt rätt och trevligt skrivet.

Ang. Tidigare, jag tror inte att texen var menad för allmänheten utan för undertecknarna själva.

[BeBest]

Beträffande Abelsons inlägg fick jag följande besked:
”The requested resource (/5.1d0d1241028c33e7587ff) is not available.”

[Stizo]

Det hade smitit in ett mellanslag i CW´s länk... Jag editerade så nu skall det fungera!!!

Jag gillade Abelssons berättelse... och håller med fullständigt...

Ifall det nu skulle bli C&R förbud hur skulle det kunna kontrolleras??? Vem ser ifall jag släpper en fisk tillbaka... Om det nu inte är folk över allt... jag som oftast fiskar på sådana ställen där man får vara i fred!!!

[esobus]

Det hade smitit in ett mellanslag i CW´s länk... Jag editerade så nu skall det fungera!!!

Jag gillade Abelssons berättelse... och håller med fullständigt...

Ifall det nu skulle bli C&R förbud hur skulle det kunna kontrolleras??? Vem ser ifall jag släpper en fisk tillbaka... Om det nu inte är folk över allt... jag som oftast fiskar på sådana ställen där man får vara i fred!!!

Bara på hemliga platser altso..

Kände som du, man får byta till tunn tafs och tappa på sista metern om firren är liten.. Brr så gör man faktiskt inte..

Editerar bort länk trams som Stizo fixat.

[Stizo]

Bara på hemliga platser altso..

Du måste få till hänvisningen i CW länken, den verkar fel fortfarande efter refresh.

Kände som du, man får byta till tunn tafs och tappa på sista metern om firren är liten.. Brr så gör man faktiskt inte..

För mig fungerar länken alldeles utmärkt!

Kolla så att du klicka på den som CW har skrivit inte den du har citerat!

[Olof]

Det hade smitit in ett mellanslag i CW´s länk... Jag editerade så nu skall det fungera!!!

Jag gillade Abelssons berättelse... och håller med fullständigt...

Ifall det nu skulle bli C&R förbud hur skulle det kunna kontrolleras??? Vem ser ifall jag släpper en fisk tillbaka... Om det nu inte är folk över allt... jag som oftast fiskar på sådana ställen där man får vara i fred!!!

Exakt.. Jag håller med dig. Bra av Abelsson att visa var han står.
Det enda som kan komma ut av det här är ju ett totalförbud mot sportfiske, vilket kanske inte var uppropets mening..