Upprop Mot Sportfiske Som Bedrivs Med Syfte Att återutsätta Fisk

[Sir Fish-a-lot]

Jesuitordens grundare Ignatius av Loyolas byggde sitt verk på följande sentens: ”Ändamålet helgar medlen.”

Ett väldigt sent svar och kanske lite off topic.
Jesuitorden har fått sin beskärda del av smutskastning. Det mesta baserar sig på felaktiga uppgifter som med meningen spreds av bl.a. Gustav II Adolf. "Ändamålet helgar medlen" är dock ett nyare påfund.

http://www.faktoider.nu/jesuiterna.html

[BeBest]

Ett väldigt sent svar och kanske lite off topic.
Jesuitorden har fått sin beskärda del av smutskastning. Det mesta baserar sig på felaktiga uppgifter som med meningen spreds av bl.a. Gustav II Adolf. "Ändamålet helgar medlen" är dock ett nyare påfund.
http://www.faktoider.nu/jesuiterna.html

Där ser man: Även jag har mina brister i lärdom och kultur!

[Fonzie]

Någon som vet vad Jesuitorden annars tyckte om Sportfiske och C&R?

[diedose]

– Catch-and-release-fiske har i sin helhet övervägande positiva effekter på fiskpopulationer och är ett till synes hållbart fiske jämfört med det traditionella catch-and-kill-fisket. Däremot måste sportfiskare vara medvetna om att metoden har begränsningar, säger Martin Stålhammar. http://www.lu.se/article/omdiskutera...n-vara-hallbar

[kopyto]

Ber om ursäkt om någon redan skrivit detta. För jag har inte tid att läsa igenom hela tråden.
Men jag tycker C&R har gått lite långt. Visst jag släpper i 99% av all fisk jag fångar. Men när jag som fiskar havsöring 1-2 gånger om året får en fin på 50 cm och jag tar upp den för att äta, och någon skriver bonkarN som att det är fel, det tycker jag är konstigt. Allt handlar igentligen om vanligt sunt förnuft. Är det ett litet vatten som lätt blir utfiskat, aa då kanske man ska tillämpa C&R, och är det ett väldigt stort vatten så kan man ta upp några matfiskar i lämplig storlek. Jag själv älskar C&R och den största lyckan är för mig är att se en stor GÄddMadam få simma tillbaka. Det kan tyckas vara lite egoistiskt att man stimuleras på någon annans bekostnad. Men jag är så försiktig jag kan och gör allt för att underlätta en snabb återutsättning av fisken.

Tack för mig

[Sir Fish-a-lot]

Någon som vet vad Jesuitorden annars tyckte om Sportfiske och C&R?

Det vet jag tyvärr inte men de har nog inte någon officiell policy i frågan.
Mitt inlägg var menat som ett sätt att åter lyfta tråden. Likaså detta inlägg.

Kom igen Fonzie, upp med humöret!

[tintin_jkpg]

Eyyyy

[sparetime]

Jag tänker mig följande scenario:

Jag tar bilen ett par mil för att komma ut till båten, väl där lastar jag båten med utrustning och hakar på den medhavda motorn. Iväg bär det till favoiritgrynnan där jag drar iväg ett perfekt kast som resulterar i ett omedelbart hugg. Jippie! hugg i första kastet En kanonfin öring på 3,5 kilo, vilken underbar känsla! Nu är det bara att packa ihop allting, åka till bryggan, lasta bilen med motor och övrig utrustning, av med overallen och sen köra ett par mil hem... väl hemma undrar katten varför jag redan e hemma..
- Jo, jag kör ju inte catch and release och tar heller inte mer än jag ska äta...

Det var så vi fiskade på -80 talet när jag växte upp. Men kanske en öring till får plats i frysen?

[sparetime]

Det här är ju helt klart en trend som kommer. Det har vi inte minst sett på det här forumet. Frågan drivs inte på något vis av veganer utan det är sportfiskare som av för mig obegripliga anledningar vill förbjuda C&R. Jag tycker att det är mycket konstigt.

Känner ingen lust att varken förbjuda C&R eller motsatsen, att plocka hem mat till familjen. Däremot anser jag att man kan bedriva det som känns som rovfiske av bägge sorterna i mina ögon. Min personliga åsikt är att det känns väldigt konstigt att plocka in 15 gäddor i båten under en fisketur när man aldrig haft en tanke på att äta någon av dom, säkert överlever de flesta av dem en återutsättning. Men det är kanske inte så stor skillnad mot att bland de 5 första välja ut 2 matgäddor som bonkas, och sen tillbringar man resten av dagen med att njuta av väder och vind.
Även om jag själv sätter tillbaka stora delar av det jag fångar så finns ändå kittlingen där, att få en perfekt matfisk på kroken. Jag fiskar väldigt sällan efter fiskarter som jag inte kan tänka mig att äta.

Det viktigaste är väl att vi alla använder förståndet och inte skattar bestånden hårdare än att vi kan fortsätta fiska i framtiden.

[lausvik]

Det var så vi fiskade på -80 talet när jag växte upp. Men kanske en öring till får plats i frysen?

Vissa av oss fiskar fortfarande så. Senast i vintras minns jag hur jag fick en fin havsöring på ett av de första kasten. Sedan satt jag och njöt av termoskaffe, en syltmunk och en cigarill innan jag åkte hem och förberedde middagen (som naturligtvis kom att bestå av synnerligen färsk fisk). Det kändes på intet sätt som en besvikelse eller som en misslyckad fisketur. Tvärtom. Bompassen är så många och långa att det är riktigt roligt när det som omväxling blir jackpot på en gång.